Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Håkan Juholt’

STRATEGI | Göran Persson kallar indirekt Håkan Juholts oppositionspolitik för kraftlös.

”Jag är lite frågande inför den strategi som vårt parti har valt”, säger han i en stor intervju i Folket. ”Men det ska jag egentligen inte recensera.”

Men recensera är just vad han gör. Och med råge.

Persson må vara enerverande i sin ”vet bäst” attityd, men hans politiska fingertoppskänsla är inte att förakta.

Som ingen annan kan han låta trovärdig när han säger att ”det går inte bra för Sverige”. Och det är mer än vad någon annan i dagens socialdemokrati har lyckats med.

Sett ur socialdemokratiskt perspektiv har det varit en dyster höst. Skandalrubrikerna har avlöst varandra, en hårt kritiserad partiordförande och usla opinionssiffror. Hur mår partiet idag tror du?

[…]

– De känner en stor frustration över att Sverige är på väg åt fel håll. Det finns stora samhällsproblem som växer, där vi ser strukturer växa fram som motverkar det som socialdemokratin står för och har stått för. Och de upplever att det inte formeras en kraftfull opposition, trots att det finns en folkmajoritet som delar den här analysen. Det leder till en väldig frustration, och då mår man dåligt.

[…]

– Det jag tycker är mest allvarligt i det här läget, inte minst för socialdemokratin, är att regeringen har tagit väldigt mycket av vår retorik, men tillämpar inte vår politik. Och då innefinner sig någon slags förvirring i den socialdemokratiska delen av Sverige där man plösligt får för sig att då ska vi också, i och med att moderaterna har tagit vår retorik, utveckla en ny. Det är oerhört kortsiktigt och dumt. Vi ska behålla vår hållning och dessutom driva en politik i samklang med den retoriken.

Har du någon idé om hur man skulle kunna angripa regeringen från Socialdemokraternas sida?

– [D]et är klart att de som tror att inte ett traditionellt socialdemokratiskt samhällsbygge skulle fungera i det här läget, de har gjort fel analys. Både opinionsmässigt och sakligt, det är jag helt övertygad om.

– Det är bara att ta för sig, oppositionsrollen ligger där och väntar. Och vi borde nog ha regerat redan 2010, det var ju faktiskt ett upplagt läge redan då. Men, det gick inte.

Om man ska kika lite i kristallkulan, vad tror du kommer att vara nästa valrörelses stora frågor?

– Den kommer att stå omkring en generationsdramatik som kommer att handla om tre saker; barn och ungdomars situation för det första. Juholt har helt rätt när han lyfter fram barnfattigdomen, det är definitivt en fråga värdig en valrörelse. Och sedan ungdomsarbetslösheten. Sen på andra sidan så har vi ju faktiskt en situation där väldigt många pensionärer får det väldigt knalt.

– Så både de som har lämnat arbetsmarknaden och de som ska in är utsatta för väldigt hård press. Samtidigt har de i mitten har fått det väldigt bra […].

– Det borde gå att föra en valrörelse om en solidaritet som sträcker sig över generationsgränserna. Och som inte står i motsats till förutsättningarna att ordna god ekonomisk tillväxt.

Tror du Socialdemokraterna kan vinna valet 2014?

– Ja, naturligtvis. Det går till och med att vinna innan dess. Man ska inte glömma bort att vi har en minoritetsregering idag som stödjer sig på ett parti som ingen egentligen vill samarbeta med. Jag kan inte minnas när vi senast hade en sådan svag regering. Vi får gå tillbaka till Bilds regering 91-94. En ordnad och stark opposition skulle mycket väl kunna skapa ett läge som är av det slaget att vi får ett val tidigare än 2014.

Read Full Post »

TANKEUTBYTE | Plötsligt har en helt ny Håkan Juholt trätt fram. Kommer Socialdemokraterna kunna utnyttja den gratischans man har fått?

På sex tätskrivna helsidor i söndagens Dagens Nyheter får vi följa författaren Jerker Virdborgs och Håkan Juholts mejlväxling om kulturen, politiken och bristen på visioner.

För en gångs skull är beskrivningen ”unik” passande.

Oavsett om man håller med eller inte framstår Juholt här som en eftertänksam, klok och kulturellt bevandrad person.

Men man kan också mellan raderna ana varför han har haft så svårt för det politiska spelet.

I en mejlväxling kan man fundera i lugn och ro innan man klickar på ”skicka”. I politiken måste man vara desto snabbare. Minsta misstag och man blir massakrerad av både media och politiska motståndare.

Medan de politiska utspelen verkar vara föga genomtänkta och påkomna i all hast framstår hans funderingar kring kultur och politik som riktigt intressanta.

I politiken måste man vara specifik. I mer ”filosofiska” samtal kan man kosta på sig att ta ut svängarna.

Rätt använd skulle Socialdemokraterna kunna utnyttja den bild som här framtonar av Juholt. Om inte annat för att vända den negativa mediebild som annars riskerar att permanentas.

Juholt skulle säkert slå bakut om man nämnde det för honom men han har helt enkelt behov av en rebranding.

En intellektuell partiledare är kanske det som Socialdemokraterna mest av allt behöver. Det skulle i alla fall kontrastera starkt mot vad vi i dag ser inom politiken.

Här finns stommen till berättelsen om Håkan Juholt som person. Personen bortom skandalerna och de hafsiga politiska utspelen.

Frågan är bara om partistrategerna ens ser den chans som stirrar dem rakt i ansiktet?

En bieffekt av mejlväxlingen är att Fredrik Reinfeldt (och övriga partiledare) nästan automatiskt framstår som ganska intellektuellt lättviktiga.

Detta är också något Jerker Virdborg indirekt berör.

Under besvärande många år har det öppna samtalet mellan till exempel konstnärer och politiker varit i princip obefintligt. En sådan liksom dånande tystnad är inte bara omodern, utan också generande för Sverige som nation. Det jag så tydligt fick syn på i Almedalen var också att det inte är särskilt givet vem som egentligen ska klandras för tystnaden, något jag ska återkomma till.

Jag gissar i alla fall att när Fredrik Reinfeldt nyligen angav fyra Camilla Läckberg-böcker som sin semesterläsning så var det med tydlig avsikt att väcka ont blod. Vilket han också lyckades med, de intellektuella sprang rakt i fällan: Statsministerns smak är givetvis underordnad moderaternas strävan efter att vara så folkliga som möjligt, efter att befinna sig i den politiska mitten. Och då måste partiet hålla tydligt avstånd till en upplevd intelligentia. Reinfeldts så kallade val av böcker säger ingenting om honom, utan bevisar bara att Per Schlingmann noga följer försäljningstopplistorna på branschorganet Svensk Bokhandel. Lika lite som moderater numera får använda snobbiga ord eller kläder, lika lite får de naturligtvis tala om böcker eller andra konstverk som kan signalera överklass. Vem klandrar egentligen Schlingmanns hårda interna regelverk med tanke på moderaternas mörka förflutna? Och taktiktänkandet inom politiken kräver väl numera allmänt att det mesta av partiledarnas äkthet offras.

Ändå måste man tycka att det är en djup gemensam förlust för hela det svenska kulturklimatet att vi har en statsminister som är så rörande ängslig att han av taktiska skäl inte ens vågar nämna ett enda konstverk som inte redan är jättepopulärt. Så tragiskt långt har det alltså gått.

Jag tror inte att Reinfeldt egentligen är bekväm med att låtsas framstå som en intellektuellt helt passiv och oreflekterande statsman. Och jag tror att både han och Schlingmann inser att det oundvikligen falska i moderaternas krampaktiga folklighet kan upplevas som lismande. Men jag tror också att de intellektuellas reaktion på Reinfeldts bokval egentligen säger mycket mer om dem själva än vad de anar.

Reinfeldt är heller inte ensam. Svenska partiledare har under en lång rad år varit extremt försagda när det gäller kulturella referenser […]

Håkan Juholt:

Du skriver att litteraturvärlden inte är närvarande i politiken. Man kan nog säga att den lyser med sin frånvaro. På så sätt finns den ju där, fast som ett vakuum. Ett faktum som gör att jag faktiskt kände mig mer hemma på bokmässan där jag var med på ett samtal, än jag gör under Almedalsveckan – som nu verkar handla mer om att sälja kommersiella varor och tjänster än att diskutera politiska ideologier. På bokmässan är det tvärtom, där hamnar försäljningen av böcker i skymundan så att människor kan diskutera rörelse och värderingar. Det politiska samtalet är nästan genomgående rakare och enklare på bokmässan, även om motsatsen också är väl representerad.

Man kan se bristen på kultur i politiken som både ett symptom och en konsekvens av politikens professionalisering. De politiska partierna i vårt land är i de flesta fall sprungna ur folkliga rörelser. I dessa odlades en levande kultur, en egen rörelsekultur där böcker, konst och bildning både gav status och var helt nödvändigt. De sista tre decennierna har denna rörelsekultur allt mer ersatts av professionella staber, och inställsamma pr-byråer, och det bildningskrav som fanns och formades exempelvis i arbetarrörelsen har marginaliserats.

Det finns helt enkelt mindre rörelse och färre möten att läsa dikter och diskutera litteratur på. Men oavsett detta tror jag också själva politiken har förlorat dimensioner som gör det svårt för kulturen att tränga in och ut. 1900-talet var i mångt och mycket präglat av idékamp, där man tog tillvara varje till buds stående medel för att övertyga människor för sina idéer. Kulturella uttryck var och är ett kraftfullt redskap. Men när idéerna trängs tillbaka, visioner och ideologi ersätts med teknokrati och visionslöshet, får det konsekvenser för hur författare och konstnärer kan appelleras av politiken. Det är knappast någon slump att det under exempelvis Tage Erlanders regeringstid fanns ganska gott om kultur­arbetare som kände närhet till socialdemokratin – och att det starka och ansvarstagande samhälle han blev en symbol för också innebar en kulturell revolution i form av 1974 års kulturpolitik.

Det finns alltså många skäl till att kulturen och politiken avskärmats från varandra, men också desto fler skäl att försöka foga dem samman igen.

Jag skulle helt enkelt vilja vara med och skapa en modern socialdemokrati som på nytt kan appellera även till intellektuella och konstnärer – som är spännande och som står för en förnyelse. Som bjuder in och som lockar genom att starta ett samtal om vilket samhälle vi vill ha. Vad som kan vänta bortom träden, bortom nästa skattesänkning.

På denna punkt är jag verkligen optimistisk. Inte minst om man tittar på många av de romaner som lockat till debatt är det tydligt att mycket av en radikal samhällsanda lever kvar i den viktiga litteraturen. Alltså att energin som jag anser att den socialdemokratiska samhällskritiken behöver, men delvis saknar, faktiskt lever kvar i kulturen och konsten och att vi för att kunna ladda oss med energi kan hämta kraft där. Men jag tror också det intresse som du uttrycker och som möter mig när jag återkopplar till detta arv visar att det är något som händer i ett politiskt samtal när de existentiella och stora frågorna och perspektiven försvinner. Samtalet blir platt och tråkigt när många människor i stället vill någonting annat.

Read Full Post »

FRAMTIDEN | Bilden av Socialdemokraterna som tillbakablickande har satt sig. Det började under Mona Sahlin. Och Håkan Juholt hängde på av bara farten.

Men nu tycker sig Erik Wahlin i Affärsvärlden märka ett nytt tonfall hos Juholt. Med en mer framåtsyftande politik skall mittenväljarna lockas tillbaka.

Håkan Juholt har nu ett tydligt oppositionsspråk. […] Att det gick som det gick vid valet september 2010 berodde på alldeles för dålig berättelse om morgondagen, säger han nu. Det förr så självklart statsbärande partiet stod för gårdagen. Få kunde, enligt Juholt, svara på vart Sverige går med Socialdemoraterna i ledningen.

[…]

Socialdemokraternas partiledare tycks till sist ha förstått att två val i rad har förlorats och att ett tredje nederlag hotar. Såvida inte kärnan i regeringens politik kan skjutas sönder. Något som Juholt skickligt gjorde i början, med flera svidande3 riksdagsnederlag, för den sittande minoritetsregeringen. Höstens lägenhetssoppa har gjort att vi glömt hur framgångsrik han betraktades i detta hänseende under våren och sommaren 2011.

Juholt tror att mittenväljarna, som fått en rejäl konsumtionsförstärkning under nuvarande regering, kan lockas tillbaka med en politik som visar att regeringen har slösat bort deras pengar eftersom skolorna inte längre lär ut, tågen står stilla och de äldre inte längre får en värdig vård och omsorg.

-Jag tror inte att motreaktionen kommer från de traditionella socialdemokratrarna, utan från medelklassen som säger att vi förväntar oss att samhället fungerar.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan och intervjun med Juholt är hämtad från Affärsvärlden nr 47, 2011.

Read Full Post »

VERKTYG | Att väcka intresse med en bra historia är inte bara av värde om man jobbar inom filmindustrin.

Så kallad storytelling används flitigt i PR-branschen och är av lika stort värde för politiker och partier. Tänk bara på den framgångsrika berättelsen om ”nya” Moderaterna.

Och mindre framgångsrikt: Vilken berättelse är det egentligen Håkan Juholt och Socialdemokraterna idag försöker få väljarna att lyssna till?

Peter Guber lever på att förvandla berättelser till film i Hollywood. I Psychology Today skriver han:

I’ve come to see that they are far more than entertainment. They are the most effective form of human communication, more powerful than any other way of packaging information. And telling purposeful stories is certainly the most efficient means of persuasion in everyday life, the most effective way of translating ideas into action […]

They provide emotional transportation, moving people to take action on your cause because they can very quickly come to psychologically identify with the characters in a narrative or share an experience—courtesy of the images evoked in the telling.

Equally important, they turn the audience/listeners into viral advocates of the proposition, whether in life or in business, by paying the story—not just the information—forward.

Stories, unlike straight-up information, can change our lives because they directly involve us, bringing us into the inner world of the protagonist. […] They provoke our memory and give us the framework for much of our understanding. They also reflect the way the brain works. While we think of stories as fluff, accessories to information, something extraneous to real work, they turn out to be the cornerstone of consciousness.

[…]

The first rule of telling stories is to give the audience—whether it’s one business person or a theater full of moviegoers—an emotional experience. The heart is always the first target in telling purposeful stories. Stories must give listeners an emotional experience if they are to ignite a call to action.

By far, the most effective and efficient way to do that is through the use of metaphor and analogy. More than mere linguistic artifacts, these devices are key components of the way we think, building blocks of the very structure of knowledge. In their swift economy, they evoke images and turn on memory, with all its rich sensory and emotional associations, bringing the listener into the story, cognitively and emotionally, as an active participant—you might say, as coproducer.

[…]

The brain may be prewired for stories, but you still have to turn it on. Most compelling stories have a sympathetic hero. And they are shaped by three critical elements—a challenge, struggle, and some resolution. […] As psychologist Jerome Bruner famously said, ”Stories are about the vicissitudes of human intention. Trouble is what drives the drama.”

[…]

Because they are so important, it’s wise to prepare your stories in advance. But before you launch into your script, take some time to learn about your audience. What you discover will determine how you tell your story. You want to make sure your audience is with you. You can’t get anywhere without them.

Read Full Post »

INTRIGER | Man måste vara bra naiv om man tror att Björn Rosengren av misstag berättade att Håkan Juholt borde avgå.

Det var nämligen Rosengren själv som tog upp och nämnde det för de två medarbetarna från Expressen.

De skulle intervjua Rosengren om något helt annat och hade ingen anning om middagen med Thomas Östros (S) och Sven-Erik Österberg (S).

Och som gammal politiker och minister vet Rosengren att det inte existerar någon journalist eller journaliststudent som inte skulle ställa en följdfråga efter att ha fått ett sådant tips.

Rosengren till journalisterna:

– Jag hade middag här med Östros och Österberg, vi pratade om partiets förfall.

– Kom ni fram till någonting då?

– Ja, alltså Juholt måste ju gå.

Vad han möjligtvis inte visste var att bandspelaren var igång. Men vad Rosengren definitivt förstod var att informationen skulle följas upp och användas. Och att trycket mot Juholt i media därmed också skulle hållas uppe.

En sak har Håkan Juholt rätt i. Hans kommentar om att det alltid är samma personer som dyker upp när det handlar om intrigerna mot honom.

Östros och Österberg var inte bara spekulanter på partiledarposten innan Juholt utsågs. De är också de två mest framträdande personerna inom Socialdemokraterna som inte har velat uttala sitt öppna stöd för Juholt.

Read Full Post »

INTRIGER | Ännu en kniv i ryggen på Håkan Juholt.

Den här gången hade turen kommit till Sven-Erik Österberg, ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott.

I SVT:s Aktuellt gjorde han som Thomas Östros Agenda. Han uttalde inte sitt fulla personliga stöd för Juholt.

Hur ser ditt förtroende ut för Håkan Juholt? Har du förtroende för er partiledare i dag?

Den frågan får jag jätte ofta och jag kan klargöra precis hur det är. Verkställande utskottet, som jag ingår i, har gett Håkan Juholt ett förtroende och det är det som gäller för det här […]

Frågan gällde ”ditt” förtroende och om ”du” har förtroende för Juholt. Österbergs svar handlade däremot om vilket kollektivt beslut som verkställande utskottet tagit.

Majoriteten av tv-tittare uppfattade säkert Österbergs svar som betydligt mer handfast än vad alla politiska observatörer gjorde.

Bland dessa uppfattade man det snarare som om Österberg både försökte underminera partiledaren och samtidigt behålla möjligheten att trovärdigt kunna dementera detsamma.

Det handlade om en balansgång mellan att vara lojal mot Socialdemokraterna som parti och inte samtidigt ge ett klart och tydligt stöd till Juholt.

Det finns nu ett tydligt mönster för hur man uttalar sig om Juholt. Det handlar inte längre bara om Östros och Österberg. Även Ardalan Shekarabi, ordförande för partiets tidigare kriskommission, gör samma sak.

Uppenbart har man inom partiet tagit fram riktlinjer – formella eller strikt informella – för hur man skall uttrycka sig i media om man är tveksam till Juholt.

Man hänvisar till VU. Man ger inte Juholt sitt öppna stöd.

P 1-morgon säger Ardalan Shekarabi att det är partistyrelsen och verkställande utskottet som skall göra bedömningen om Juholt.

Jag har definitivt förtroende för att de organ som finns i socialdemokratiska partiet, som är valda att göra det här, gör det på bästa sätt.

Det handlar om att hålla Juholt kort. Om han inte sköter sig kommer man att kräva hans avgång.

Read Full Post »

I EN sammanvägning av fem opinionsinstituts mätningar – poll of polls – hamnar Socialdemokraterna på 26,4 procent. Sämre än efter senaste valförlusten.

Siffrorna i Svensk väljarbarometer, som sammanställs av Novus, visar en minskning med 2,7 procent sedan förra månadens mätning.

”Juholtaffären och höstens turbulens har kostat Socialdemokraterna ungefär sex procentenheter. Vad som är effekter av Juholtaffären och vad som är effekter av dess efterspel återstår att försöka isolera”, säger professor Henrik Ekengren Oscarsson på sin blogg.

Siffrorna betyder i realiteten att partiet nu är nere bland sina kärnväljare. Och även här tappar man.

Det är innebörden av en annan undersökning som tagits fram av Skop.

Den visar att 48 procent av de socialdemokratiska sympatisörerna anser att Fredrik Reinfeldt (M) är skickligare än Håkan Juholt (S).

Socialdemokraternas väljare sänder partiet ett mycket tydlig budskap av missnöje. Frågan är bara om partiet kommer att dra några nya politiska slutsatser av detta.

Den socialdemokratiske professorn i statsvetenskap, Ulf Bjereld, säger så här:

Det saknas en samhällsanalys av det samhälle som växer fram bortom industrisamhället, som skulle göra Socialdemokraterna till ett modernare parti med förmåga att utforma politiska förslag som visade en tydlig riktning vänsterut, men som samtidigt kunde attrahera stora delar av den svenska väljarkåren.

Read Full Post »

VERONICA PALM, suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott, uppmanar partimedlemmar att sluta med anonyma och ”tendentiösa angrepp” på Håkan Juholt i media.

Men Juholts problem har på senare tid inte varit anonyma angrepp utan snarare att ledande politiker och personligheter har distanserat sig.

Först var det partistyrelseledamoten Anders Johansson som sågade Juholts insats i Ekots lördagsintervju.

Sedan ville Thomas Östros, tidigare minister och ekonomiskpolitisk talesperson, i SVT:s Agenda inte svara på om han hade förtroende för Juholt.

Och i tidskriften Novell kallade Mona Sahlin – ”utan att nämna några namn”  – Juholt för en ”gamängpolitiker”.

Om du sätter ordet slarver på en kvinna, så är det mycket värre än om du sätter ordet slarver på en »gamängpolitiker«, utan att nämna några namn.  

[…]

Sitter Juholt kvar till nästa val?

–Den frågan passar jag. Jag hoppas att partiet tar sig igenom det här, tre år är en livstid i politiken. Sedan får vi se om det dyker upp fler saker. Man har ju mindre och mindre fallhöjd för varje affär.

Och skall man tro Veronica Palm har Socialdemokraterna dessutom ett helt eget litet integrationsproblem att hantera.

Jag tror inte [Juholt] har många fiender, men däremot tillhör han inte det gamla gänget. Partikongressen valde att välja partiordförande som kom lite utifrån. Det gör skillnad. Han har en annan bakgrund helt enkelt.

Ett parti som vill framstå som inkluderande och öppet men inte ens klarar av att välkomna en vit medelålders man med mustasch har uppenbart stora problem.

Read Full Post »

DET börjar bli lite svårt att hänga med i alla turer kring Håkan Juholt. Det känns som om det är något nytt nästan varje dag.

På bara kort tid har följande hänt:

1) Skolverket kritiserar Juholt för att han påstår att skolsegregationen är större i Sverige än i USA.

Och genast skulle Juholt försöka få det att framstå som om han tidigare inte sagt vad han sagt. Och om han hade sagt något felaktigt tidigare så var det inte så farligt eftersom han är politiker.

”Jag är väldigt ideologiskt övertygad. Det finns de som tror att politik är att vara en kamrer, att läsa innantill, i alla sammanhang, ur en utredning. Politiken handlar faktiskt också om att lyfta fram konfliktfrågorna och vara ideologiskt.”

Att ”läsa innantill” är tydligen inte så viktigt för Juholt! En minst sagt originell syn på politiken och partiledarskapet.

2) Partistyrelseledamoten Anders Johansson (S) sågade Juholt i en SMS-attack.

Johansson var minst sagt missnöjd med Juholts insats under Ekots lördagsintervju. (I ärlighetens namn skall sägas att få personer klarar en intervju med Tomas Ramberg helt oskadda.)

3) Stort missnöje bland tjänstemännen på riksdagskansliet.

Det talas t.o.m. om krismöte eftersom tjänstemännen känner att man fått klä skott för Juholts misstag.

Det intressanta här är inte problemet i sig. Det intressanta är att det händer just i Socialdemokraterna. Och att det händer nu.

Denna typen av händelser tenderar att dyka upp när ett parti befinner sig i kris.

4) Sedan var det Juholts erkännande att han har jobbat svart.

Under sin tid som journalist på Östra Småland sålde han bilder svart som tillhörde tidningen.

Kanske inte den bästa merit man kan ha när man är partiledare för Socialdemokraterna.

Förutom dessa nya Juholt-historier tenderar de gamla att hänga kvar bra länge. Ofta p.g.a. Juholt själv.

Han fixering vid SVT:s upplägg vid partiledardebatterna är ett exempel.

Nu senast i en intervju med Niklas Svensson i Expressen:

Finns det eller finns det inte någon uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om hur ni ska hantera partiledardebatter i SVT?

– Jag har lyssnat in väldigt noga Miljöpartiets och Vänsterpartiets starka kritik mot att vi presenterades som ett gemensamt block med Sverigedemokraterna, och jag har dragit slutsatsen att så ska vi inte presenteras framöver. Det handlar inte om att styra innehållet i några tv-program.

Men finns det en uppgörelse?

– På vilket sätt vi för en dialog det håller vi oss emellan, men jag har mycket noga lyssnat in deras kritik som jag delar.

Men det är väl enkelt, du har sagt att det finns en uppgörelse – de har sagt att det finns ingen?

– Jag har lyssnat in väldigt noga…

Minsta gemensamma nämnare i alla dessa historier är Håkan Juholt.

Han tenderar att antingen prata för lite eller för mycket. Alltid öppnar han upp för en ny medial vinkling. Aldrig lyckas han döda en story fullt ut.  

Hade Juholt haft samma förmåga att generera intresse för politiken skulle partiets opinionssiffror se betydligt bättre ut.

Read Full Post »

POLITIK är lite som boxning. Ser man en blotta hos motståndaren gäller det att slå till.

Det är vad Håkan Juholt (S) gjorde när regeringen tappade garden under Carema-skandalen.

Rätt skött kan blottan vara vad Socialdemokraterna behöver för att ta sig in i matchen igen.

Medan socialminister Göran Hägglund (KD) och äldreminister Maria Larsson (KD) framstod som punch-drunk redan från början kunde Miljöpartiet och Socialdemokraterna ta för sig.

Regeringen tog tid på sig innan man reagerade. Och trots att även Juholt dröjde efter avslöjandet om vanskötsel på Caremas äldreboenden var han nästan först ut med åtgärdsförslag. Samtidigt kom Lena Hallengren (S), äldrepolitisk talesperson, med föreslag om stopp för vinstmaximering inom äldreomsorgen.

Peter Eriksson (MP) föreslog ett förstärkt meddelarskydd medan Juholt vill ha stopp för riskkapitalbolag inom omsorgen.

Och nu har striderna mellan regeringspartierna tilltagit i efterdyningarna av skandalen.

Anders W. Jonsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, har föreslagit en ny lag – Lex Carema – som skall göra det möjligt för vanvårdade äldre att få pengar tillbaka.

Jag efterfrågar en lagstiftning som säger att pengarna ska tillbaka till de äldre i ett läge där de definitivt inte har fått vad de betalt för.

Men Maria Larsson sågade förslaget eftersom man redan nu kan få pengarna tillbaka om vårdgivaren brister i omsorg.

Jag tror att Anders W Jonsson missat att möjlighet att lämna kompensation till den enskilde redan finns.

Medan Kristdemokraterna och Centerpartiet slåss inbördes – och regeringen hamnar på defensiven – ökar möjligheterna för oppositionen. Vi får se om man kan utnyttja möjligheten som nu öppnat upp sig politiskt.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »