Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Håkan Juholt’

MAKTFAKTOR | Hur gick det till när Håkan Juholt avsattes? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var en av de mest pådrivande i kampanjen mot partiledaren.

Det är första gången som LO så öppet agerat för att få bort en socialdemokratisk partiordförande. Och resultatet? Stefan Löfven, ordföranden i LO-förbundet IF Metall, blev vald till ny partiordförande.

Men riktigt så enkelt är det inte. I diskussionerna om att avsätta Juholt var Löfven en av dem som stöttade Juholt.

Och som ytterligare en historisk twist kan nämnas att Stefan Löfven föreslogs till partiledare av just Juholt innan han själv blev tillfrågad. Detta berättar kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar i Östran.

Löfven föreslogs av Håkan Juholt, som då var distriktsordförande i Kalmar, som ny partiordförande inför kongressen i mars förra året. Löfven tackade nej och istället blev det Juholt.

LO är en maktfaktor inom Socialdemokraterna. Oavsett om man vill erkänna det eller inte.

Wanja Lundby-Wedin sitter i partiledningen just för att hon är LO:s ordförande. Och har man ledande positioner i både facket och i partiet blir man per automatik en tung spelare. (Sven-Erik Österberg, en annan av de ledande kuppmakarna, har också en facklig bakgrund.)

Och detta inflytande från LO kommer knappast att bli mindre när Löfven nu tar över partiledarposten.

Av just den anledningen är det inte osannolikt att Löfven försöker ta udden av kritiken genom att göra något som facket inte  kommer att uppskatta.

Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård (research) har i Fokus skrivit en lång essay om kuppmakarna inom Socialdemokraterna. Om LO:s roll skriver man bl.a. följande.

Wanja Lundby-Wedin utgjorde vid tiden efter hyresaffären den andra av Håkan Juholts hårdaste kritiker. Också på den punkten är flera källor eniga.

Hennes bevekelsegrunder varierar med förtäljare. Någon säger att det handlade om sakpolitiken, att Juholt ens snuddat vid tanken på att spara på a-kassan. En annan uppger att hon i grunden sympatiserar med den stockholmska makteliten. En tredje att hon på ett principiellt plan oroade sig för de oklara, dubbla och bedrägliga besked om olika saker Juholt vid den här tiden gav, både internt och offentligt.

Det ena skälet utesluter inte det andra, något av dem kanske är överdrivet. Men hon agerade för att få partiledaren att avgå.

[…]

Det känsliga är det som sker under ytan i december, för det är då det sker. Det vådliga rör Ingvar Carlsson. Få vill bränna honom. Han är det levande helgonet i socialdemokraterna och det finns det säkert goda skäl till. Lägger man pusslet landar man ändå i att han är aktiv nu; han är i högsta grad aktiv.

Under december träffar ett antal medelålders grå eminenser – några äldre än så – varandra i lite olika konstellationer och diskuterar läget.

[…]

För Sven-Erik Österberg och den maktbas som finns bakom honom är hämnd, besvikelse över partiledarens retoriska, och i någon mån politiska, inriktning också potentiella drivkrafter.

Wanja Lundby-Wedin kan, som nämnts, ha flera skäl men källor med insyn i facket och de kristna kretsarna av partiet lägger störst vikt vid hennes person; att hon helt enkelt inte klarar av folk som slirar på sanningen. För Elvy Söderström kan det handla om att återupprätta en del av det inflytande norra Skogen förlorade när Juholt valdes.

Det räcker inte med tre ledamöter i verkställande utskottet. På det faller ingen partiledare.

[…]

Uppgiftslämnare beskriver hur Heléne Fritzon från Skåne och Peter Hultkvist från Dalarna håller fast vid Håkan. Liksom Stefan Löfven, Metallordföranden, som därmed hamnar på en annan sida än LO-basen.

[…]

Till slut nås enighet.

Haken är bara att det inte tycks finnas någon efterträdare. Ingen de kan enas om. Och då är de ju liksom tillbaka på ruta ett.

Det är någonstans här som det äldre etablissemanget kommer in. De har inte riktigt fattat vad som håller på att hända. Var de inte sura på verkställande utskottet tidigare så blir de det definitivt nu. När de förstår att: 1) LO:s ordförande för första gången i historien håller på att avsätta partiets ordförande. 2) De som nu hugger partiledaren inte har någon plan för en efterträdare som kan ena partiet utan tänker kasta ut socialdemokraterna i ledarlöst vakuum som faktiskt kan leda till partisplittring.

Åtminstone är det vad folk tänker denna fredag. Att hela skiten rasar samman.

Sedan blev det Löfven alla fick enas kring när Anders Sundström i sista minuten hoppade av. Men det är en annan historia.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 27 januari-2 februari 2012.

Read Full Post »

PARTILEDARE | Så fick då Socialdemokraterna sin partiledare. Valet föll på en outsider när det inte längre fanns någon samlande kraft kvar inom partiet.

Men Stefan Löfven får inleda på ett sätt som gör honom till den minst demokratiskt förankrade partiledaren bland riksdagspartierna.

Till och med ytterlighetspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har partiledare med tydigare mandat från sina medlemmar.

Inte för att detta kommer att betyda något. Partiet kommer naturligtvis att välja honom på nästa ordinarie partikongress. Och vid nästkommande. Så länge han vill och orkar.

Partiet har varken råd – eller ork – med fler interna strider. Partiet måste nu inrikta sig på att återvinna alla de kärnväljare som hann tröttna under Håkan Juholts rekordkorta tid som partiledare.

Och med sin fackliga bakrund inom IF Metall passar han som hand i handske för att hejda väljarflykten åt vänster. Men även till ”nya arbetarpartiet Moderaterna och till Sverigedemokraterna.

Den stora utmaningen blir snarare att vinna de nya, icke-traditionella socialdemokratiska väljarna.

Men redan i kommande opinionsundersökningar får vi antagligen se högre siffror för partiet. Om detta håller i sig eller bara beror på det nuvarande gigantiska massmediala intresset kring Löfven lär vi snart få veta.

Vi måste komma ihåg att även Håkan Juholt fick siffrorna att peka uppåt efter att ha blivit vald.

Eller som Juholt själv uttryckte det i Fokus:

Över kongresstalet, Almedalen, sommartalet i Västertorp och budgetarbetet – efter det var vi uppe på 35 procent. Under den tiden tvivlade jag inte någon gång på min ideologiska övertygelse eller på min förmåga.

Sedan gick det bara utför.

Och nu har partiet t.o.m. kasserat ett av de få beslut av politisk betydelse som fattades av Juholt. Metro skriver: 

Så sent som i tisdags gällde fortfarande Håkan Juholts nej till den så kallade europakten. Men i går kom regeringen och Socialdemokraterna plötsligt överens om villkoren för en svensk medverkan i pakten som syftar till att stärka stabiliteten i euroområdet.

[…]

Bara några timmar efter att Löfven presenterats som ny partiordförande skickades pressmeddelandet om överenskommelsen ut.

Så snabbt kan det gå i politiken. Here today, gone tomorrow.

Bilden: Framsidan är Sydsvenskan från den 27 januari 2012.

Read Full Post »

LEDARKRIS | Håkan Juholt kommer att tillkänna ge sin avgång idag. Åtminstone om man får tro SVT:s Rapport och TV4.

Då uppstår frågan vem som blir nästa partiledare och hur den personen kommer att utses.

Om det finns någon överlevnadsinstinkt kvar inom partiet väljer man i detta läge en person som står för stabilitet, erfarenhet och kompetens.

De enda namn som då rimligtvis kan komma ifråga är Thomas Östros eller Sven-Erik Österberg.

Men partiet måste nu också ta chansen att utse nästa ledare i en öppen process där flera olika partiledarkandidater får ttävla mot varandra. Och då vet man inte vad som kan hända.

Det bästa för partiet skulle vara om dessa partiledarkandidater fick åka land och rike runt och kampanja för sin sak och debattera politik med varandra.

Detta skulle sända en kraftfull signal om att partiet går in i en ny tid. Dessutom skulle det få den positiva bieffekten att media inte längre bara kan fokusera på låga opinionssiffror och vendettor.

Media skulle då tvingas intressera sig för kandidaternas politiska åsikter och inte bara om de rykten och den smutskastning som alltid följer när partier väljer en sluten valprocess.

Ju mer fokus det blir på olika kandidater och deras politik ju mindre kommer det att handla om partiets sönderfall i spåren av Juholt.

Väljare och medlemmar har inget emot att kandidater är kritiska mot varandras åsikter när det sker i öppna debatter.

Människor är inte dummare än att man förstår att kandidaterna ibland måste spetsa till formuleringarna för att det skall bli lite intressant.

Rätt upplagt skulle partiet kunna framstå som både dynamiskt och nytänkande. Detta låter kanske osannolikt idag men om Labour kunde göra det borde även Socialdemokraterna kunna klara det.

Men lockelsen med en öppen process är just att inget är avgjort innan rösterna är räknade.

Detta skrämmer naturligtvis alla gamla politruker i partiet som är vana vid att partiledarval skall avgörs i stängda sammanträdesrum snare än av medlemmar.

Alla trodde att David Miliband var självklara valet för Labour. Istället blev det lillebror Ed Miliband som tog hem segern.

Oavsett vem som väljs kommer valet att sända en mycket tydlig signal om hur partiet ser på sig själv och sin framtida roll i svensk politik.

Read Full Post »

PARTIKULTUR | Partiledardebatten visade att Håkan Juholts största problem inte är regeringen utan det egna partiet. Och Håkan Juholt själv.

På rekordtid har Juholt lyckats med konststycket att återigen fronta i medias granskning av partiets kaotiska budgetprocess, anklagas för att ljuga om regeringens samarbete med Sverigedemokraterna och hamna i ett inbördeskrig med S-kvinnor.

Det har nu gått så långt att det är politiska motståndare utanför partiet som står för Juholts effektivaste försvar.

Det är Urban Ahlin (S), partiets utrikespolitiske talesperson, som har anklagats för sexuellt trakasserier. Ahlin har nu utsetts till gruppsekreterare i riksdagen och biträdande partisekreterare trots protesterna.

”Som företrädare för S-kvinnor skulle jag gärna se att vi inte utsåg en biträdande partisekreterare som har den här typen av problem i bagaget. Jag tycker det är olyckligt att det finns den typen av diskussion kring en ledare i Socialdemokraterna som är ett feministiskt parti”, säger Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnorna, till Dagens Nyheter.

Efter en sådan kanonad hade man förväntat sig ett kaftfullt stöd från kretsen kring Juholt. Men icke.

Istället är det den konservativa (eller ”moderata” som föredrar kalla sig) Smålandsposten som förser Juholt med de mer robusta argumenten.

I en ledare skriver Marcus Svensson:

I ett rättssamhälle är man oskyldig till motsatsen bevisats och inte tvärtom skyldig till motsatsen bevisats. Ändå är det i den senare kategorin Urban Ahlin placerats av medier och debattörer. Och nu använder S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad dessa lösa anklagelser som argument […]

Statsvetaren Ulf Bjereld anser att S-kvinnornas kritik urholkar Ahlins auktoritet. Helt klart är att det påverkar honom negativt. Men blickarna bör inte främst riktas mot Ahlin utan mot Lena Sommestad. Ändå sedan det stod klart att hon inte var aktuell som efterträdare till Mona Sahlin som partiledare har hon ägnat stor möda åt att kritisera sitt eget parti. Ahlin har nog mindre med saken att göra än chansen att sätta käppar i hjulet för Håkan Juholt […]

Själv lyckades Juholt bara hänvisa till sin företrädare när han skulle ta Ahlin i försvar. Knappast det bästa om man vill framstå som en stark ledare.

Urban Ahlin är i dag Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson. Urban Ahlin är den person som Mona Sahlin var beredd att göra till socialdemokratisk utrikesminister. Det säger allt om hans kvaliteter.

I realiteten säger det ingenting överhuvudtaget.

Att vara talesperson behöver inte nödvändigtvis vara den bästa meriten för en gruppsekreterare eller biträdande partisekreterare. Men något måste Juholt säga när ingen annan gör det.

Read Full Post »

IMAGE | Efter att ha hållit sig i självpåtagen medieskugga sedan den 17 december är Håkan Juholt nu tillbaka som en ny människa. Åtminstone om han själv får säga det.

”Jag har vilat, förberett mig, planerat, läst och studerat. Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december.”

Men det dröjde bara några timmar innan han återigen lyckades med konststycket att bli anklagad för att ljuga.

Att det inte var partikamrater utan regeringen som denna gång framförde det får ses som ett fall framåt för Juholt. I bara farten passade han också på att ifrågasätta försvarsministerns intelligens.

Det började med att han på rikskonferensen Folk och Försvar anklagade regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna.

Enligt Niklas Svensson på Expressen hade han följande att säga om försvaret:

Det är en dyr reform som har drivits igenom, vi hade ett annat alternativ. Jag tar inte ansvar för Sten Tolgfors personalförsörjningssystem. Det är Fredrik Reinfeldt som bär ansvar för detta underfinansierade försvar, inte Håkan Juholt. Jag var beredd att göra en överenskommelse med regeringen, de valde att tillsammans med Sverigedemokraterna gå den här vägen.

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) var inte sen att svara på sin blogg:

Nej Juholt. Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades. Det skedde före valet 2010.

Och nej, socialdemokraterna hade inget eget alternativ alls till den nya insatsorganisationen. Håkan Juholt har därtill själv i rapport sagt att rekrytering på frivillig grund är här för att stanna.

Jan Björklund (FP) kallar Juholts uttalande för ”trams och uppenbart oriktigt”.

Och Juholt själv?

Som vanligt har han sin egen tolkning av vad politiker kan säga och inte säga. Niklas Svensson gjorde en telefonintervju:

– Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa det som faktiskt är regeringens och därmed svenska folkets problem, att de har slagit igen dörren i ansiktet på oss socialdemokrater när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Är det okej att inte tala sanning då?

– Jag ser gärna drastiska ordval som en förhandlingsinvit. Vi är alltid beredda för landets bästa att göra blocköverskridande överenskommelser.

Och sedan kom Juholts ifrågasättande av Tolgfors intelligens: ”[M]in nya [säkerhetspolitiska]analys ligger på en för hög nivå helt enkelt, och då väljer den moderata försvarsministern att blogga om detaljer.”

Detta har varit en helt vanlig dag i Håkan Juholts politiska liv. Fler lär det bli om man skall gå efter hans track record.

Read Full Post »

KRIS | Ett av många tecken på ett parti i kris är när man i det oändliga ältar gamla oförrätter.

De flesta väljare har sedan länge lagt turerna kring Socialdemokraternas skuggbudget bakom sig. Men inte partitoppen.

Dagens industri har avslöjat att personer inom Socialdemokraternas högsta ledning fått tag i dokument som avslöjar att Håkan Juholt farit med osanning om partiets budgetprocess och strykningen av a-kassan.

Nu kräver Wanja Lundby Wedin, LO-ordförande och ledamot i partiets verkställande utskott, att saken tas upp i verkställande utskottet. Och tydligen är flera VU-ledamöter inne på samma linje.

För bara ett par dagar sedan skrev Stefan Stern (S), tidigare statssekreterare och stabschef, i Dagens Nyheter följande:

Inte ens nu är partiordföranden socialdemokratins största problem. Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med Håkan Juholts chanser att sitta kvar efter de svårartade misstagen. Väljarförlusterna handlar nämligen i grunden om politik. Den som studerar svenskt väljarbeteende ska finna dessa samband.

Det grundläggande problemet med Sterns argumentering är att Juholts motståndare inom partiet inte kommer att tillåta honom att försöka fokusera på politiken.

Så fort han försöker kommer motståndarna lyfta fram hans misstag, bristande ledarskapsegenskaper eller personliga tillkortakommanden.

Det är i det perspektivet man skall se avslöjandet i Dagens industri.

Håkan Juholt har sedan länge varit politiskt död. Idag hänger han som en död albatross kring partiets hals. Han dra ner partiet hur mycket han än skulle vilja motsatsen.

Det handlar inte längre bara om låga förtroendesiffror för parti och partiledare.

Enligt en enkät i Expressen har t.o.m. folkvalda socialdemokrater idag större förtroende för Jonas Sjögren (V) än för den egna partiledaren. Och varannan socialdemokratisk politiker menar att gränsen för när Håkan Juholt borde bytas redan är passerad.

Sämre än så kan det knappast bli. Eller?

Read Full Post »

PARTILEDARE | Det feministiska Vänsterpartiet valde återigen en manlig partiledare.

Jonas Sjöstedt har drivit en mycket imponerande och nästan helt felfri partiledarkampanj. Valet signalerar en ny tid för partiet.

Resultatet av omröstningen kunde inte ha blivit mer övertygande. Han fick hela 179 röster mot bara 39 för Rossana Dinamarca.

Om Dinamarca hade tagit hem segern hade partiet kunnat diagnosticeras som klart självmordsbenäget. Skandalerna har varit lika många som för Håkan Juholt.

Med henne hade Vänsterpartiet snabbt förpassats till politikens utmarker. Med Sjöstedt har man åtminstone gett sig själva en rimlig chans att bli politiskt relevanta.

När kongressen sade nej till delat ledarskap hoppade Ulla Andersson av partiledarstriden. Uppenbart för att maximera chanserna för Sjöstedt.

Om kongressen istället sagt ja till delat ledarskap skulle det ha varit naturligt för kongressen att välja en kvinna och en man. Andersson hade då stannat kvar och tagit striden mot Dinamarca.

När kongressen istället sade nej hoppade Andersson av och garanterade därmed att större delan av hennes anhängare röstade på Sjöstedt.

Med Dinamarca som en av partiledarna skulle Vänsterpartiet riskerat sin nya roll som utmanare till Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Dinamarca ligger så långt till vänster att hon låter mer som 70-talets kommunister än dagens mer polerade vänsterpartister.

Partistrategernas skräckscenario var att Dinamarca skulle börja driva bort de nya väljare som partiet vill attrahera.

Dessutom riskerade man få ett splittrat partiledarskap om två ledare börjar dra åt helt olika politiska och ideologiska håll. Med en förvirrad väljarkår som följd.

Övriga partier skulle gladeligen ignorera Sjöstedt i ett sådant läge. Istället hade man framhävt Dinamarca och på så sätt kunnat visa att Vänsterpartiet inte har reformerat sig.

Även realistiska vänsterpartister har insett att det finns vissa saker man måste lägga bakom sig om man vill växa som parti. Dinamarca passade inte in i planen.

Lägg sedan till att möjligheterna att bilda ännu en rödgrön allians inför nästa val knappast hade ökat med Dinamarca.

Read Full Post »

IMAGE | ”No rest for the wicked.” För Håkan Juholt ser 2012 ut att utvecklas till ett nytt 2011.

På årets första dag – medan Juholt befinner sig utomlands – riktar riksdagsledamoten Ylva Johansson (S) skarp kritik mot partiledaren.

Johansson, vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott och f.d. skolminister, skriver att ”förtroende är en färskvara som kan raderas på nolltid men som det tar en evighet att bygga upp”.

Mitt parti når nu, i mätning efter mätning, inte högre än 25 % av partisympatierna. Ett allvarligt underkännande av socialdemokratin och av vår partiordförande. Förtroendet för Håkan Juholt var nere i katastrofala 16 % strax före jul. Vårt usla läge och låga förtroende kan inte skyllas på någon annan. […] Vi måste inse att det är partiet självt och vår partiledare som har ställt till det och försatt oss i det oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året.

Lite udda är att Johansson inte kräver Juholts avgång. Hon säger sig dessutom ha förtroende för honom.

Uppenbart ett trick för att kunna hävda att hon bara ville föra en öppen debatt om partiets svåra situation. Men ingen kommer att uppfatta det som något annat än ett försök att få bort Juholt.

Juholt har blivit en belastning för partiet. Och partiet – åtminstone stora delar av toppskiktet – har blivit en belastning för Juholt.

I en sådan uppgörelse kan bara en överleva. Frågan är bara om Socialdemokraterna som parti överlever i väntan på att en står kvar som tydlig segare.

Read Full Post »

INTRIGER | Alla som älskar politisk cirkus välkomnar att Socialdemokraterna bidrar till underhållningen med sina trätor.

Men för partiets anhängare måste det vara rena plågan.

När Mona Sahlin nu föreslår att partiet måste införa en mer öppen process vid valet av partiledare är det svårt att se det som något annat än ett angrepp på Håkan Juholt.

Sahlin är tillräckligt intelligent för att inse att hennes utspel skulle tolkas precis så.

”Idag har ju ingen en aning om vad just han [Håkan Juholt] ville med sitt partiledarskap”, sade Sahlin till Ekot.

När hon uttrycker sig på det sättet spelar det ingen roll att hon i intervjun även syftar på sig själv vid sin utnämning till partiledare.

Om hennes primära intresse hade varit själva sakfrågan – att göra processen vid partiledarvalen mer öppen och demokratisk – skulle hon ha valt att agerat på ett helt annat sätt.

Sahlin hade t.ex. kunnat skriva en motion i ämnet. Eller lyfta frågan i partiets idé- och debattidskrift Tiden eller i partiets närstående Arena.

Då hade det uppfattats som ett naturligt inlägg i partiets framtidsdebatt. Tillräckligt tråkigt för att bara generera notiser i media.

Men nu tycker t.o.m. politiska motståndare att hennes agerande är ovärdigt en f.d. partiledare.

Så här skriver t.ex. Kent Persson (M), oppositionsrådet i Örebro, på sin blogg:

Jag är inte så imponerad av före detta ledare som kritiserar sina efterträdare. Det får alltid en besk eftersmak. Kritiken bygger alltför ofta på gammal bitterhet och det blir sällan vare sig bra eller framåtsyftande. Ofta faller dock kritiken tillbaka på den före detta ledaren och försämrar eftermälet av dennes ledarskap och verksamhet.

Kanske borde Sahlin istället dra sig tillbaka och lyssna på Bruce Springsteen. Genom åren har hon trots allt haft mer gott att säga om ”The Boss” än om Juholt.

Read Full Post »

FÖRÄNDRING | ”Jag kommer inte gå in i radioskugga”, säger Håkan Juholt.

Men i realiteten har han redan gjort det. Numera låter han direkt skotträdd när journalister intervjuar.

Juholt ångrar att han bett om ursäkt för att han fått pengar från riksdagen för att betala hyran. Men desto fler ursäkter framför han när det gäller sin kapacitet som partiledare.

Om detta håller i sig riskerar Juholt bli en ineffektiv partiledare. Socialdemokraterna kan inte gå in i en valrörelse med en partilledare som mist självförtroendet.

När Niklas Svenssons på Expressen härförleden refererade från Juholts pressmöte med riksdagsjournalisternas förening lät han direkt kuvad.

Första frågan handlade om att han varit partiledare i nio månader.
Blev det som du hade tänkt dig?
– Det är omöjligt att säga hur det ska bli. Jag kände mig väl förberedd, men jag hade behövt vara ännu mer förberedd.

Hur har det kommit till uttryck?
– Jag har fortsatt på det sätt jag tidigare har varit, både som journalist och under alla mina år som politiker. Jag identifierar något och levererar en lösning samtidigt. Det håller inte. Jag klarar inte uppgiften att med vändande mikrofon presentera lösningen.

[…]

Är det inte ett allvarligt problem. Varje gång du identifierat ett samhällsproblem har det i stället handlat om dina klavertramp och samhällsproblemen har fortsatt. Du motarbetar dig själv lite?
– Ja, det är mycket möjligt att det är på det sättet. Det är till och med troligt.
– Samtidigt är det i grund och botten positivt att de flesta vänder sig till Socialdemokraterna och frågar hur vi ska göra för att begränsa uttag i välfärden.

[…]

Det blev sedan en diskussion om den felaktiga siffran om socialbidragstagare som Juholt redogjorde för i riksdagens talarstol.
– Det var jag som gjorde fel, ingen annan.

Hur ska du eliminera alla fel som har begåtts?
– Jag ska behålla fokus. Det handlar om arbetslösheten, om de marknader som inte fungerar för medborgarnas bästa, det handlar om att förstärka pensionssystemen.

Om du identifierar nya samhällsproblemen kommer du att vara tyst?
– Jag kan inte lova det, men jag ska i alla fall försöka. Jag är på sätt och vis i grund och botten väldigt nöjd med att jag pekar både på möjligheter och problemen i samhället.

[…]

Det låter som att du tagit intryck av Socialdemokraterna som tycker du ska ha radioskugga nu. Hur tror du det påverkar partiet att partiledaren ligger lågt?
– Jag kommer inte gå in i radioskugga, finns ingen partiledare som kan vara i radioskugga. Det är inte på kartan. Däremot ska det vara fokus, och det ska vara ihållighet och uthållighet.
– Jag tror det kommer att vara positivt för partiet.

Ni rasar ju i storstäderna – ni ligger under 20 procent i Stockholm, Miljöpartiet är på väg att gå om. Vad gör du för analys av det?
– Det beror på mina tillkortakommanden, förstås. Vi har inte varit tillräckligt duktiga. Jag tror inte för ett ögonblick att de som var socialdemokrater i september månad slutar att vara socialdemokrater. Men de tycker att jag är för dålig, att vu är för dåligt, att riksdagsgruppen är för dålig.
– Om vi är mer koncentrerade kommer detta att vända.

Men det är ju inte ett nytt problem i storstäderna. Den utvecklingen har vi sett många år. Det måste finnas mer grundläggande analys och hur ser den ut?
– Vi har inte en framtidsbild som är lockande. Vi påbörjade det med vårt budgetarbete, hur man bygger ut tunnelbanan och de nya bostadsområden.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »