Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Håkan Juholt’

ANALYS | Mona Sahlin verkar ägna exceptionellt mycket tid åt att ge igen för gammal ost. Nu är det Göran Greiders tur.

Göran Persson och Håkan Juholt har alla vid något tillfälle fått direkt eller indirekt kritik från Sahlin. Hon har t.o.m. kritiserat hela det socialdemokratiska partiet både vid och efter sin avgång.

Nu är det istället Göran Greider, chefredaktör Dala-Demokraten, som står i fokus p.g.a. etvå år gammal artikel om en väska!

Cecilia Hagen intervjuade Sahlin för Expressen:

[F]inns det någon du skulle vilja drämma till så här i efterhand?

– En som jag retat mig otroligt på genom åren är Göran Greider. Kommer du ihåg en viss ursnygg röd Louis Vuitton-väska?

Den du fick i födelsedagspresent av Liza Marklund?

– Just det. Jag kommer aldrig att förlåta honom att han skrev en jättelång artikel med rubriken: ”Därför är Mona Sahlins väska det största hotet mot socialdemokratin.”

– Håkan Juholt hade ingen väska. Det gick åt helvete i alla fall.

Men den person som Sahlin borde vara sur på är inte Greider.

Istället borde hon vara sur på den pressekreterare som inte varnade henne för att låta sig fotograferas med sin 6000 kronors lyxväska.

Det räcker att titta på bilden (ovan). Blicken dras direkt till väskan. Louis Vuittons PR-avdelning kunde inte ha gjort det bättre.

En partiledare för ett arbetarparti (eller något annat parti) bör inte  framstå som talesperson för företag. Det krävs inget geni för att räkna ut att kritiken skulle bli massiv.

Det här är så nära produktplacering man kan komma.

När storyn briserade var det många som försökte få det att handla om feminism, att kvinnors konsumtion kritiseras mer än mäns. Fredrik Reinfeldts klocka lär t.ex. kosta 22 000 kronor.

Skillnaden är att Fredrik Reinfeldt aldrig har försatt sig själv i motsvarande situation som Sahlin. Knappas någon har ens sett vad han har runt handleden.

Men vad både Sahlin och Reinfeldt borde fundera över är hur lämpligt det är att ta emot gåvor i den här storleksordningen.

Sahlins väska var en gåva från Liza Marklund som är både affärskvinna och författare. Reinfeldts klocka är en gåva från Affärsvärlden (och skall lämnas tillbaka när han inte längre är partiordförande).

Skulle det vara speciellt svårt för Sahlin och Reinfeldt att inte ta emot några dyra gåvor medan de befinner sig i en maktposition?

De har ju trots allt löner som gör det möjligt för dem att köpa prylarna själva.

Och Sahlin borde också försöka låta bli att alltid låta så bitter. (Att kritisera Greider efter mer än två år tyder på att hans kritik träffade en känslig nerv.)

Men kanske håller Sahlin på att bygga upp bilden av sig själv som en person som bara var omgiven av fiender? Och att hon därmed aldrig fick en chans att lyckas.

Men sanningen är snarare att Mona Sahlin aldrig lyckades axla uppgiften som partiordförande för Socialdemokraterna. Hon var helt enkelt fel person för uppdraget. Get over it!

Read Full Post »

LEDARSKAP | När Håkan Juholt avgick var det Carin Jämtin som fick leda partiet medan partiet letade ny partiledare.

Sara Wilk har träffat Jämtin för Chefstidningen.

– I vårt parti är partisekreteraren ett slags intern lagledare. Det handlar ofta om att få saker att funka och människor att träffas. Så här långt i mitt liv har det fungerat bra när jag har haft en sådan roll. Men folk är säkert skitsura på mig också. Det ingår i paketet.

[…]

– Det kokar ner i hur väl organisationen fungerar. Och den fungerar om ledningen fungerar. Då gäller det att man själv orkar. Det är nog det jobbigaste – att finnas där.

Tillsammans lyckades de ta sig igenom prövningen. Och när de värsta dyningarna hade lagt sig var det flera som berömde hennes insats. Hon hade klivit fram som en stark ledare och fört partiet i hamn.

Så uppfattades det kanske internt i partiet, men knappast utåt. Vid presskonferenserna gjorde hon ibland snarare ett lite nervöst och osäkert intryck.

Med det kan naturligtvis förklaras med den unika historiska situationen. Men en ”stark ledare” är inte heller vad man tänker på när det gäller Jämtins tid som oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Det var då partiet lanserade de smått löjeväckande förslagen om ”könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter” och butlertjänster i tunnelbanan.

Fingertoppskänsla har inte heller alltid utmärkt henne under tiden som partisekreterare. När Moderaterna lanserade sajten Juholts sedelpress gick Jämtin ut och kritiserade den i en debattartikel. Detta ökade bara intresset för sajten och dess innehåll.

Men alla älskar en vinnare.

När väl valet föll på Stefan Löfven började siffrorna för partiet att sakta vände uppåt igen.

Det är lätt att i efterhand se händelserna i ett positivt sken. Om Löfven hade floppat hade Jämtin blivit en av de personer som fått bära hundhuvudet.

Bild: Tidskriftsomslaget är Chefstidningen nr 3, 2012.

Read Full Post »

KOMEDI | Socialdemokraterna surar igen. Denna gång handlar det om att man inte vill spela boll med Sverigedemokraterna.

Håkan Juholt ville inte stå sidan om Jimmie Åkesson (SD) i tv:s partiledardebatt. Nu gör man om samma misstag.

Denna gång handlar det om att partiet inte vill ha med sverigedemokraterna i oppositionens fotbollslag inför den traditionella matchen mot regeringen.

Frågan är t.o.m. så viktig för Socialdemokraterna att man har lagt ned tid på att konstruera en story för att det hela skall låta rimligt.

Riksdagsledamoten Christer Adelsbo (S), en av de lagansvariga, har nämligen förklarat att det egentligen inte är regeringen och oppositionen som skall spela.

Det heter nu att Socialdemokraterna historiskt sett alltid har haft ett eget lag. Detta oavsett om partiet har suttit i regering eller opposition.

Anders Hansson (M), lagkapten i regeringens lag, säger i Svenska Dagbladet:

– Jag tycker att det är fullständig sandlåda, löjligt. Om nu Stefan Löfven kunde stå på samma sida som Sverigedemokraterna i studion under partiledardebatten, så kan man undra varför de plötsligt inte får vara med det fotbollslag som oppositionen ska sätta samman.

Hur ser du på Christer Adelsbos åsikt att SD kan spela i ert lag?

– Det är en hittepålösning från Socialdemokraterna. Det blir ett löjets skimmer över det hela. Sverigedemokraterna ingår de facto inte i regeringen. Det är tragiskt att man politiserar en fotbollsmatch som varit tradition under så många år, säger Anders Hansson.

Även riksdagsledamoten Per Ramhorn (SD) tycker att de rödgröna partiernas agerande är ”oerhört barnsligt”.

– Man tar sig för pannan. Det är sandlådementalitet. Men vi vill inte göra en stor sak av detta, för vi har viktigare saker att hålla på med.

Han underkänner argumentet att drabbningen på fotbollsplanen är mellan alliansen och de rödgröna.

– Som jag ser det är det en efterhandskonstruktion. Jag har gått igenom protokoll från riksdagens idrottsklubb tio år tillbaka och det står tydligt att de här matcherna är mellan opposition och regering, säger Per Ramhorn.

Bild: En fotbollskarikatyr från 1800-talet

Read Full Post »

IMAGE | Håller Stefan Löfven och Magdalena Andersson verkligen på att föra Socialdemokraterna åt höger?

Claes Lönegård och Torbjörn Nilsson i tidskriften Fokus tycker sig ha upptäckt en paradox när det gäller partiets utveckling.

För några månader sedan spydde skåningarna galla över de kretsar Magdalena Andersson kommer ifrån. Nu är det alldeles tyst. Ännu märkligare framstår lugnet om det är sant det som många journalister skriver, att Stefan Löfven och Magdalena Andersson håller på att föra partiet högerut.

[…]

För om det nu sker en så stor politisk förnyelse, hur kan det då vara så tyst? Är det inte rimligare att det är så tyst just eftersom ingen förnyelse sker?

[…]

Slutligen finns en märklig oklarhet i resonemanget om högersvängen. Det sägs nu i medierna att Stefan Löfven dels är tyst, dels att han går åt höger. Logiken är inte direkt glasklar. Hur kan någon som inte kommer med besked också vara en som rör sig?

Men Lönegård och Nilsson tangerar själva svaret på sina frågor när de skriver följande:

Naturligtvis går det hävda att valet att försöka förstärka den ekonomiska trovärdigheten i sig är ett steg åt höger, men socialdemokrater som Leif Pagrotsky eller Pär Nuder skulle nog inte hålla med. Särskilt som partiledningen inte levererat någon ny policy på området – veckans skuggbudget var mest en upprepning av gamla förslag från Juholts och Sahlins tid.

Men det är just här svaret finns.

Att förespråka ”ekonomisk trovärdighet” är att vara höger. Åtminstone för socialdemokrater som definierar sig själva som vänster.

Detta är den klassisk vattendelaren mellan ”vänster” och ”höger”. Att prioritera stabila statsfinanser signalerar att man inte är lika intresserad av äventyrliga kostnadskrävande politiska reformer.

Med anledning av Per Albin Hanssons dagböcker nu har publicerats skriver Alf W. Johansson, professor emeritus i historia, följande i tidskriften Respons:

Efter den äventyrliga utflykten med Håkan Juholt har socialdemokratin valt en ledare som ligger så nära Per Albin man kan komma, både i fråga om retorik och fysik. Juholt gjorde ett fundamentalt misstag när han trodde att han måste profilera sig som vänsterman. Därmed bröt han mot en socialdemokratisk grundregel. Partiet må vara radikalt, men ledaren måste alltid framstå som en garant för att ”vänstern” inom arbetarrörelsen inte kommer att diktera politiken, annars hotar borgerlig mobilisering. Det var något Olof Palme inte begrep och därför blev hans ledarskap en tid av oro och förvirring.

”Högern” har alltid angripit ”vänstern” för att vara oansvariga med skattebetarnas pengar. Och det gäller inte bara i Sverige.

Republikanerna i USA har alltid sagt det om demokraterna och säger det nu om Barack Obama. Och Nicolas Sarkozy använde det mot François Hollande i presidentvalet. Det samma kan sägas om de konservativa när de angriper Labour i Storbritannien.

”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.” (Predikaren kap. 1, 9)

Övrigt: Citatet av Alf W. Johansson är från ”Politik är att kunna vänta”, en recension av Per Albin Hanssons anteckningar och dagböcker 1929-1946 i Respons nr 2, 2012. Tidskriftsomslaget är Fokus den 4-10 maj 2012.

Read Full Post »

POLITIK | Socialdemokraterna har längre sett ut som Napoleon efter det ryska fälttåget. Men nu har Stefan Löfven börjat skruva upp tempot.

Sakta men säkert har man nu börjat samlat ihop resterna för att kunna presentera sin politik. Men allt har inte kommit på en gång. Istället har man valt att släppa små nyheter både här och där i media under en längre tid.

Detta antagligen för att Löfven har behövt tid att tänka igenom vad som måste göras. Men också för att vänja partiet vid obekväma ståndpunkter.

”Ni journalister skulle helst vilja att jag kommenterade allt, men jag tänker bara göra det när jag har något att säga.” Stefan Löfvens, och hans pressekreterare Erik Nises, mediestrategi är en del av partiledarbygget.

skriver Lena Hennel i Svenska Dagbladet.

Ex-ministern Berit Andnor ledde valberedningen som föreslog Håkan Juholt som ny partiledare efter Mona Sahlin. Efteråt måste hon ha tagit sig för pannan många gånger, åtminstone om hon var något så när uppdaterad med den statsvetenskapliga forskningen. Är hon det inte, så borde hon ha läst på.

Valforskarna i Göteborg mäter nämligen inför varje val hur statsministerkandidaterna matchar varandra. Kriterierna handlar om jordnära saker:

Hur pålitlig, inspirerande, kunnig och sympatisk är partiledaren? Finns förmågan att prata så att folk förstår och kunskapen om hur ”vanligt” folk har det? Hur stark ledare är man? Pålitlighet väger tyngst, enligt forskarna.

[…]

När sedan Stefan Löfven kliver upp på scenen möts han av partivännernas applåder.

– Sådant här är lite svårt för en svetsare att hantera, säger han med en publikfriare som det inte är sista gången han kör.

Men talet tas emot utan att väcka något riktigt jubel. Kanske har det att göra med det där som vännerna i Ö-vik var inne på: Löfven slår fast att det är målet som är det viktiga.

– Vi får aldrig bli nostalgiska, säger han.

Socialdemokrater som drömmer om slopat jobbskatteavdrag får fortsätta att drömma. Stefan Löfven lovar inga återställare, en besk medicin som än så länge accepteras i alla S-led. Baksmällan efter den förre partiledaren måste botas.

Bild: Uppslag från Svenska Dagbladet den 29 april 2012.

Read Full Post »

STRATEGI | Med ordning och reda och sunt förnuft skall Stefan Löfven besegra Moderaterna och ta hem valsegern.

Löfven låter lite som en gråsosse när han intervjuas. Och som strategi kan det knappast bli mer lämpligt för Socialdemokraterna.

Efter år av förvirrad politisk retorik under Mona Sahlin och Håkan Juholt har Löfven tydligen gått tillbaka till ett koncept som traditionellt har vunnit både kärnväljare och val.

Det är åtminstone den bild man får av honom när Maria Sköld intervjuade i Göteborgs-Posten.

Du har redan gjort ett par utspel om att ställa mer krav. Vad menar du med det?

– Det finns ett delat ansvar mellan det vi kan göra gemensamt och individens eget ansvar. Vi gör ju inte som regeringen och privatiserar arbetslösheten och säger att ”det här får du lösa själv”. Men då har vi också rätt att ställa krav på att du skaffar dig en utbildning som gör att du höjer din anställningsbarhet, för vi vet att annars har man mycket svårare att få ett jobb.

Vill du ha en bortre parentes i a-kassan?

– Ja, vi har just nu 300 dagar och vi har inget skarpt förslag om att förlänga det. Men däremot är vi mycket noga med att påpeka behovet av tidiga åtgärder och om de 300 dagarna tar slut måste du få hjälp till något annat.

[…]

Ni vill att alla ska läsa in gymnasiet och att alla linjer ska vara treåriga och högskoleförberedande. Men kommer det inte alltid finnas unga som inte klarar av det?

– Jamen börjar man i det, då har man direkt börjat sänka ambitionerna, som den här regeringen gör nu. Men när jag som IF Metalls ordförande mötte våra motparter så säger de att kraven kommer att höjas successivt. Gymnasieutbildningar som inte är högskoleförberedande nyttar ingenting till. Jag tror däremot att vi behöver utveckla utbildningarna så att flera kommer att klara sig igenom dem.

Bild: Både framsidan ovan och intervjun är från Göteborgs-Posten den 28 april 2012.

Read Full Post »

FÖRNYELSE | Vissa nyheter framstår som självklara även om de kommer som en överraskning.

Ett exempel är att Sofia Arkelsten (M) tvingats avgå med omedelbar verkan som partisekreterare.

Strategin blir nu att göra ”Nya Moderaterna” ännu nyare. Fast med tydligare fokus på att bli en kampanjorganisation som levererar resultat i form av bättre opinionssiffror.

Rent teoretiskt kan man förnya och förbättra en produkt i det oändliga. Men politik är en förtroendebransch. För många förändringar skapar osäkerhet hos väljarna om det finns något som är heligt i Moderaterna.

Arkelstens ”affärer” och bristande politisk fingertoppskänsla var säkert bidragande orsak till Fredrik Reinfeldts beslut.

Hennes sista insats var att staka ut en ny linje när det gäller de hemliga partibidragen till partiet. Förslaget fick dock kritik även på liberala ledarsidor.

Men varför blev det plötsligt så brått att bli av med Arkelsten? Det finns åtminstone två svar på den frågan förutom ovan nämnda.

1) Som statsminister har Reinfeldt lidit av ett Göran Persson-komplex. Persson ville nämligen alltid överaska när han skulle tillsätta nytt folk.  

När Reinfeldt har försökt göra det samma har han alltid floppat. Arkelsten fick därför, efter bara 18 månader, göra Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò sällskap som exempel på misslyckade rekryteringar.

Men varför Reinfeldt tror att Arkelsten kommer att bli en bättre ordförande för riksdagens utrikesutskott än som partisekreterare är svårt att förstå. Hon har noll erfarenhet området.

Kanske räknar Reinfeldt med att Carl Bildt kommer att vara hennes överrock. På så sätt kan hon inte ställa till med någon skada.

Utnämningen visar möjligtvis också hur uddlöst det löpande arbetet i riksdagen har blivit. Regeringar – oavsett partifärga – har blivit alltmer ointresserade av det löpande arbetet i riksdagen.

Lägg sedan till att det nästan har blivit en del av nya Moderaternas image att inte intressera sig för vissa frågor. Det har blivit ett sätt att signalera att partiet har förändrats.

På samma sätt var Arkelstens intresse för miljöfrågor anledningen till hennes utnämning till partisekreterare. Att vara grön är mycket mer ”nya Moderaterna” än att prata hårda frågor som försvar eller utrikespolitik.

2) Det drastiska beslutet att ersätta Arkelsten med Kent Persson visar att Reinfeldt har tagits på sängen av partiets dåliga siffror.

Återigen verkar Göran Persson spöka. Tydligen har man trott att Persson var parentesen medan Mona Sahlin och Håkan Juholt var normaltillståndet.

Så länge de egna siffrorna steg och Socialdemokraternas dalade kunde man fortsätta inbilla sig att allt som behövdes var att tillsätta nya arbetsgrupper som t.ex. ”Hälsosammare Sverige” och ”Föregångsland för klimat och hållbarhet” för att man skulle garanteras fortsatta framgångar.

Men det räckte med att Socialdemokraterna fick en trovärdig partiledare för att bräckligheten i varumärket ”nya Moderaterna” skulle visa sig.

Moderaterna hade säkert kunnat leva med ett tapp i opinionen om Alliansen hade fortsatt vara större än de rödgröna. Så är inte längre fallet.

Och då kan man inte bara sorglöst lunka på som vanligt. Man behöver nu en rejäl uppstramning av partiarbetet om man skall lyckas vinna valet.

Nya Moderaterna kommer nu att bli ännu nyare fast med bättre partidisciplin. Politiker och partiapparat kommer att tvingas börja jobba för bättre opinionssiffror.

Read Full Post »

KAMPANJ | Sverigedemokraterna har ett problem. Partiet har inte lyckats dra nytta av stiltjen inom Alliansen eller förvirringen kring Håkan Juholt.

Partiet ligger stabilt i opinionen om än på låga siffror. För att råda bot på detta lanserar SD-kvinnorna nu en reklamfilm riktat mot hedersrelaterat våld.

I ett debattinlägg på SVT framgår att filmen är tänkt som första ledet i en flerstegsraket. Kampajen skall följas upp med ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Och skall man utgå ifrån artikeln har partiet tagit sikte på att inmuta Kristdemokraternas begrepp ”verklighetens folk”.

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor, riktar hård kritik mot politiker och samhällsdebattörer som man uppfattar förringar det hedersrelaterade våldet.

I fokus står Eva Britt Svensson (V), forskaren Masoud Kamali, Abdirizak Waberi (M) och Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

[…]

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

Partiet har uppenbart en poäng.

I samhällsdebatten står feminism och kvinnorelaterade frågor ofta högt upp på både medias och politikers agenda. Trots detta duggar det inte direkt tätt med förslag på hur man skall komma åt det hedersrelaterade våldet.

Men som så ofta när det handlar om partiets reklamfilmer uppstår ständigt sidodiskussioner som inte alltid handlar speciellt mycket om själva sakfrågan.

Redan innan denna film blev tillgänglig har det handlat om skådespelare som känner sig förda bakom ljuset och musiken i bakgrunden.

Mycket av kampanjen kommer att hänga på om deras utlovade ”åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken” kommer att hålla måttet.

Om innehållet bara blir en upprepning av vad partiet sagt i alla andra sammanhang kommer det att skjutas ner av politiska motståndare. Innehåller programmet däremot några nya förslag kan partiet möjligtvis tvinga in övriga partiet på banan.

Övrigt: Texten till filmen kan läsas på partiets hemsida.

Read Full Post »

PÅ GÅNG | För tillfälligt går det bra för Stefan Löfven. Två opinionsundersökningar på rad visar nu positiva siffror för Socialdemokraterna.

Dessutom får han godkänt efter sin första stora intervju som partiledare. Även om det var tunt med konkreta besked.

Men ingen kan utifrån intervjun i SVT:s Agenda förklara vilka de politiska skillnaderna är mellan Löfven och Håkan Juholt. Mycket handlar om ”arbete pågår”.

Men så var det också viktigare för Löfven att utstråla lugn och undvika politiska klavertramp à la Juholt än att komma med utspel.

Och kärnväljarna verkar vara nöjda. Det är troligtvis dessa som nu ger partiet plus i opinionsinstitutens siffror.

Först kom SKOP där Socialdemokraterna fick 27,3 % (+2,0). I United Minds februarimätning får partiet nu 26,0 (+2,4).

I båda mätningarna är dessutom de rödgröna partierna större än Alliansen. Anledningen till detta är två.

För det första går Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fram och för det andra finns det en ryckighet i siffrorna för Alliansens småpartier.

Kristdemokraterna hamnade under fyraprocentspärren hos Skop. I United Minds är det istället Centerpartiet som hamnar under medan Kristdemokraterna ökar med hela +1,9 % till 4,7 %.

Carl Melin, opinionschef på United Minds och tidigare analyschef åt Socialdemokraterna under Göran Persson och Mona Sahlin, skriver följande i en debattartikel i Aftonbladet:

Löfven är inte en stor retoriker eller särskilt karismatisk utan snarare nedtonad och försiktig. ”Mild men bestämd” är ord som en del av hans anhängare vill använda sig av. Detta kan innebära begränsningar, men den statsvetenskapliga forskningen och samhällsdebatten tyder på att nordeuropeiska väljare föredrar politiker som är trygga och förtroendeingivande framför de som är karismatiska.

På så sätt påminner Löfven om Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Det är nog därför inte heller en slump att Socialdemokraterna väljer en ledare som är mer nedtonad och försiktig.

[…]

Partiet har framförallt förlorat välutbildade storstadsväljare, men även medelinkomsttagare i medelstora städer och manliga LO-medlemmar. Det är ingen vild gissning att partiet hoppas att valet av Löfven kommer att attrahera framförallt den sista gruppen – men även boende i medelstora städer där många arbetar inom industrin eller den industrinära tjänstesektorn.

Socialdemokraterna 26,0 % (+2,4), Miljöpartiet 10,5 % (-1,0) och Vänsterpartiet 9,2 % (+1,3).

Moderaterna 32,7 % (+0,5), Folkpartiet 5,0 % (-1,3), Kristdemokraterna 4,7 % (+1,9) och Centerpartiet 3,9 % (-2,4)

Sverigedemokraterna 7,2 % (-1,1).

De rödgröna partierna 45,7 % och Alliansen 42,4 % (utan Centerpartiet).

Read Full Post »

TRENDER | Tre intressanta förändringar kan avläsas i väljaropinionen när SKOP rapporterar sina siffror för januari-februari.

Om förändringarna är tillfälliga eller inte får kommande opinionsundersökningar visa. Men vi kan anta att även övriga opinionsinstitut kommer att uppvisa likande förändringar.

Detta är i vilket fall som helst den första riktiga väljarbarometern sedan valet av Stefan Löfven till partiledare. Endast ett fåtal av intervjuerna (37 stycken) gjordes innan Håkan Juholts avgång.

Det intressantaste i SKOP:s undersökning är:

1) Vi ser en tydlig positiv effekt av partiledarbytena inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Både valet av Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt har fått kärnväljare att återvända till respektive parti.

Och medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet går fram ligger Miljöpartiet helt stilla.

2) De tre rödröna partierna leder nu över Alliansen med 2,4 %. Anledningen är att Kristdemokraterna fortfarande inte klarar fyraprocentspärren till riksdagen.

Partiet hamnar på 3,7 %. En siffra som dessutom är en minskning med -0,2 %.

Kommande undersökningar får utvisa om omvalet av Göran Hägglund ger partiet en positiv eller negativ effekt.

3) Alla de fyra borgerlig partierna tappar. Moderaterna tappar mest – hela -2,7 %.

Alliansen 43,5 % och de rödgröna partierna 45,9 %.

Moderaterna 32,9 % (-2,7), Folkpartiet 5,7 % (-0,1), Centerpartiet 4,9 % (-0,6) och Kristdemokraterna 3,7 % (-0,2).

Socialdemokraterna 27,3 % (+2,0), Miljöpartiet 11,5 % (+/-0) och Vänsterpartiet 7,1 % (+1,0).

Sverigedemokraterna 5,6 % (+0,1).

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »