Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göran Skytte’

IMAGE: Opinionstrenden för både Socialdemokraterna och De Rödgröna är nedåtgående.

Väljarna uppskattar inte budbäraren (Mona Sahlin), tycker inte om budskapet (politiken) och litar inte på förpackningen (den rödgröna alliansen).

Det var tre saker som gjorde att många uppfattade Mona Sahlin som en given kandidat till partiordförandeposten efter Göran Perssons avgång.

1) Sahlins folklighet sågs som en viktig tillgång för ett folkrörelseförankrat parti.

2) Hennes förmåga att kommunicera var en tillgång när media rapporterar 24 timmar om dygnet. 

3) Och Sahlins förståelse för företagarnas situation – inte minst småföretagarna – sände en viktig signal om att partiet under Sahlins ledning skulle kunna ta strid på borgerlighetens planhalva.

Av detta har det inte blivit mycket kvar.

Någon företagarpolitik har vi inte sett till under Sahlins tid. Därmed har Socialdemokraterna försuttit en viktig chans att förnya och inmuta den politiska mitten.

Sahlins förmåga att kommunicera har varit svag under hela hennes tid. I intervjuer och debatter har Sahlin allt som oftast låtit mer irriterad och förnärmad över att någon överhuvudtaget vågar ifrågasätta hennes politik.

Detta i klar kontrast till Fredrik Reinfeldt vars sorgliga uppsyn åtminstone har signalerat lugn och seriositet.

Och Mona Sahlins ”vanlighet” har många gånger slagit över i ren ytlighet. Nu senast rapporterar Svenska Dagbladet att Sahlin har förklarat att framgångsreceptet för en rödgrön valseger är att vara ”bustydlig”.

Men den stora förklaringen till Sahlins problem är att Sahlin inte framstår som de rödgrönas ledare. 

Ett av de få tillfällen när Sahlin visade på ledarskap var när hon lanserade alliansen med Miljöpartiet. Istället för att stödja henne tvingade partiledningen henne att även ta med Vänsterpartiet. Sahlin har aldrig riktigt hämtat sig från detta nederlag.

Nu ser vi istället en situation med en rödgrön allians utan tydligt socialdemokratiskt ledarskap. Lars Ohly (V) uppfattas ha lyckats driva politiken åt vänster. Och i tomrummet efter ett tydligt ledarskap har Miljöpartiet trätt in och tagit för sig.

Göran Skytte har beskrivit de rödgrönas (och därmed också Sahlins) problem i krönikan ”Lägga landet i Ohlys händer”.

För några veckor sedan fick Miljöpartiets Mikaela Valtersson frågan av Ekot vad hon vill säga till människor i ordinära inkomstlägen som får svårt att betala fastighetsskatten på grund av att villan upptaxeras. Hon rekommenderade dem att ta lån för att betala skatten, alternativt att sälja bostaden för att kunna betala skatten.

Denna vecka handlar det om det andra av Mona Sahlins stödpartier. Vänsterpartiets Lars Ohly lade några av sina kort i skattefrågan på bordet för syn. I tisdags presenterade han sin hållning i en intervju med nyhetsbyrån Direkt.

Han vill ”göra något åt” skattesystemet som ”inte levererar tillräckligt med skatteintäkter”.

Med sådan vänner blir det svårt för Mona Sahlin att vara ”bustydlig” med sin politik till väljarna.

Read Full Post »

KYRKOVAL 2009: I valet den 20 september ställer fjorton partier upp i valet till kyrkomötet. Frimodig kyrka har i sin valplattform vågat avvika från den samsyn som ofta präglar svensk kyrkopolitik. 

Utslätade budskap, brist på levande debatt och lågt valdeltagande har varit förutsägbara konsekvenser av att partierna inte har vågat distansera sig från varandra. Om detta har varit en medveten strategi eller bara ett exempel på klassisk konflikrädsla inom svensk kyrka är svårt att säga.

Det bådar därför gott för partiet att man har lyckats engagera personligheter som författaren och journalisten Göran Skytte (krönikör Svenska Dagbladet) samt Carin Stenström som idag är krönikör på Skånska Dagbladet och tidigare var chefredaktör på Världen idag.

Frimodig kyrka 2009 2Frimodig kyrka 2009 3

Frimodig kyrka 2009 1

Frimodig kyrka har – förutom valblogg, valplattform, broschyr och profilmaterial – också tagit fram tre valaffischer som till sin layout är riktigt trevliga.

Nu vinner partier inte val på grund av sina valaffischer. Men affischer ger en bra indikation på hur ett parti vill uppfattas. Affischerna visar också om budskapet hänger logiskt samman – ideologiskt och sakpolitiskt – med vad man för övrigt försöker kommunicera till sina väljare.

När det gäller själva affischerna är frågan om dessa är tillräckligt tydliga för att både kunna väcka uppmärksamhet och även locka väljare som inte i vanliga fall följer med i kyrkopolitiken.

Affischerna kommer kanske att kunna synas på mindre orter men frågan är om de inte kommer att drunkna bland alla andra reklambudskap som finns i de större städerna.

Första affischens bild syftar uppenbart på valplattformens text som säger att ”Jesus är själv mycket tydlig med att äktenskapet är till för man och kvinna”.

Andra bilden är den enda affisch som har någon form av text. ”Joh 3:16” syftar på Bibeltexten;

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Tredje affischen – med en bild på hur en sax klipper bort partiernas logotyper – syftar på valplattformens text där man skriver att ”demokratin i Svenska kyrkan fungerar inte tillfredsställande idag”.

Nomineringarna till de kyrkliga valen sköts i stor utsträckning av de politiska partierna. Konsekvenserna av detta är att människor som inte är medlemmar i Svenska kyrkan kan delta i nomineringsarbetet. Det är också obegripligt att de politiska partierna styr i Svenska kyrkan, när det i dagens samhälle så starkt betonas att kyrkan skall vara separerad ifrån staten.

Partiet hoppas uppenbart nå en målgrupp som tilltalas av ett traditionellt kristet budskap. Seriösa troende kyrkobesökare som är intresserade av att bevara och stärka kyrkans budskap och traditioner hoppas man uppenbart skall ge partiet tillräckligt med väljare.

Strategin har stor potential. Dock borde partiet även försöka nå alla de besvikna väljare som har tröttnat på att Svenska kyrkan har avlägsnat sig alltför långt ifrån det kristna buskapet. Även bland dessa väljare finns en längtan efter mening och relevans i religiösa sammanhang.

Här har de mer etablerade partierna ett försprång framför de mindre som har begränsade resurser och avsaknad av riksdagspartiernas valorganisation.

Riksdagspartierna har trots oengagerade budskap – och många gånger ett direkt ointresse för kyrkopolitik när det inte råkar vara kyrkoval – ett försprång eftersom deras resurser gör att man även kan nå ut till de mer ljumma väljarna.

Om Frimodig kyrka har resurser och tid borde man göra ett försök att även nå dessa väljare. Vad som garanterat alltid går hem i en valkampanj är partier som vågar ha tydliga budskap och som vågar kommunicera dessa på ett enkelt och engagerat sätt.

Read Full Post »