Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göran Hägg’

DET LIGGER i mytbildningens natur att överdriva. Det gäller även Anna Lindhs eftermäle.

I senaste Vi Biografi tecknar Thomas Sjöberg ett porträtt av Sveriges mördade utrikesminister. Redan på omslaget är hon ”kronprinsessan” vars död ”utlöste sossarnas haveri”.

Och som i alla myter finns det ingen hejd på alla positiva omdöme som omgivningen överöser henne med.

Hon var ”vanlig” men också klok och intelligent, hon var omtänksam men även målmedveten, hon brydde sig inte om intriger men var ändå en skicklig spelare i partiets och maktens korridorer.

Lindh missade aldrig en födelsedag, och hon kunde på skoj spela hartsfiol mot fönstret när hon kom oväntat tidigt tillbaka från ett EU-toppmöte på midsommarafton.

Innan Lind [sic] blev utrikesminister kunde hon agera rena reseledaren för sina medarbetare. Hon tog hand om deras biljetter, checkade in åt dem, höll reda på deras pass. Efter utnämningen lärde hon sig att skapa den nödvändiga auktoriteten kring sin person. Hon lade av med pysslandet och markerade sin självklara position.

Och i denna mytbildning är det också viktigt att framhäva att hon aldrig var en ”politisk broiler” eller ”apparatjik”.

Men det var just det hon var!

Även om Lindh avslutade sina juridiska studier ägnade hon sig i realiteten aldrig åt något annat än just partiet och politiken.

Typiskt är också att allting skulle ha blivit så mycket bättre om Lindh bara inte hade mördats den där dagen i september 2003. Bättre för Socialdemokraterna, bättre för Sverige och, ja hela världen.

Samma överord har användts om både Mona Sahlin och Margot Wallström – två av hennes närmaste vänner inom partiet. Allt skulle ordna sig om bara Mona (eller Wallström) fick bli partiledare.

Hur det egentligen gick vet vi nu. Sahlin blev aldrig någon bra partiledare. Och Wallström försvann bort till mer välbetalda – och betydligt enklare – uppdrag i Bryssel och FN.

Hur Anna Lindh eventuellt skulle ha blivit som partiledare är det ingen som kan sia om. Vad vi vet är att hon fortfarande väntar på den biografiförfattare som kan se bortom skönmålningar, överdrifter och önsketänkande.

Övrigt: I samma nummer skriver Göran Hägg om Gabriele D’Annunzio: ”poet, flygare, krigsromantiker, playboy och mycket, mycket mer”.

Read Full Post »

PR: Det går dåligt för Mona Sahlin. Det är det enda som de två experterna i retorik – författaren Göran Hägg och Elaine Bergqvist – tycks vara riktigt överrens om.

Det har blossat upp ett bråk mellan de två sedan Hägg sågade ett inslag i Aktuellt där Bergqvist kritiserade Sahlin för bl.a. hennes ögon och dialekt.

Bråket liknar storm i en tekopp. Båda har rätt.

Kroppsspråk och hur man uttrycker sig har betydelse. Men Mona Sahlins huvudproblem är inte detta (även om det kan bidra). Hennes huvudproblem är innehållet i socialdemokraternas och de rödgrönas politik.

Om De Rödgröna vill vinna valet är det här man måste modifiera sig. Strategin att kritisera Alliansen och sedan lägga sig till vänster i politiken oroar väljarna. De Rödgröna framstår dessutom inte som lika sammansvetsade som Allianspartierna.

Antingen måste man nu intensifiera kritiken mot Alliansen eller finna frågor som kan slå in kilar mellan regeringspartierna och flytta fokus från det faktum att det går bra för Sverige. Men deras nuvarande strategi har man snarare gjort det möjligt för Allianspartierna att ”äga” mitten.

All retorik i världen kan inte göra något åt detta. Politisk kommunikation (och retorik) är verktyg, det är inte kärnan i politiken. Finns det ingen politik som tilltalar finns det inte heller något att kommunicera.   

Resumé har intervjuat de två kombattanterna. Göran Hägg säger bland annat;

Jag har svårt att bedöma Elaine Bergqvist då jag inte känner till henne, men så mycket kan jag säga att det inte handlade om retorik, utan massa förmodanden om vad Mona Sahlin gör eller inte gör. Inslaget var både konstigt och osakligt […]

Det var alldeles tydligt att Elaine Bergqvist inte talade om retorik, utan mer om någon form av mimik och hur hon trodde att Mona Sahlins dialekt uppfattas. Det säger sig själv att det är omöjligt att veta hur svenska folket uppfattar detta […]

Elaine Bergqvist är retorikexpert på Aftonbladet och skall även vara retorikexpert i SVT inför årets val. ”[F]ör mig är det oroväckande att en retoriker säger att den ickeverbala kommunikationen; röstläget, kroppsspråket, inte har någon betydelse”.

Bergqvist jämför med Barack Obama och menar att det skulle vara bra märkligt att påstå att hans röst och kroppsspråk inte skulle ha haft någon som helst påverkan på det amerikanska presidentvalet.

Resumé: Vad skulle hon kunna göra för att förbättra situationen?

Göran Hägg: För det första måste Röd-Gröna presentera någon från Alliansen skild fråga som visar vad man vill åstadkomma närmaste fyra åren. Det kan exempelvis handla om vägbyggen som ska få fart på jobben. Problemet är att Mona Sahlin ger intrycket av att det enda hon vill är att regera.

Resumé: Hennes motståndare talar om Toblerone-politik och att hennes stora väska var så ful att hon inte kunde vara i samma rum som Obama?

Göran Hägg: Kolla bara hur mycket skit Gudryn [sic] Schyman klarade att hantera. Problemet med Mona Sahlin är att hon verkar skämmas för sina budskap och idéer, vilket är livsfarligt. Det finns ingen jävlar anamma och det enda (s) lyckats med är att skrämma livet ur villaägarna.

Resumé: Vad är det bästa Mona Sahlin lyckats med retoriskt?

Göran Hägg: Före Toblerone-affären var hon mest känd för att hon sade att det är häftigt att betala skatt. Jag måste säga att det är en av de mest geniala fraser som yttrats i svensk politik då det visar en stolthet för vad man gör.

Read Full Post »