Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘George H. W. Bush’

IDENTITET | Om Mitt Romney förlorar i november kommer republikanska partiet med all sannolikhet kastas in i en identitetskris.

Vad som slår en när man läser om partiet är hur genuint förvånade många skribenter är över partiets politiska utveckling under senare år.

Även ledande politiker inom partiet är oroade över utvecklingen.

Governör Jeb Bush, George W. Bushs bror, har t.ex. ifrågasatt om hans far George H. W. Bush eller ens Ronald Reagan skulle haft en chans att bli nominerade som partiets presidentkandidat idag.

Här är tre läsvärda artiklar om GOP – the Grand Old Party.

Monika Bauerlein och Clara Jeffery: “WTF, GOP?” (Mother Jones, juni 2012)

Ryan Lizza: “Life of the Party” (The New Yorker, 12 mars 2012)

John Heilemann: “The Lost Party” (New York, 5 mars 2012)

Läs även: David Frums ”When Did the GOP Lose Touch With Reality?” och ”George and Mitt Romney & the Death of Moderate GOP”.

Övrigt: Om tecknaren Bob Staakes tidskriftsomslag ”State by State” och storyn bakom (och en twist på den).

Read Full Post »

VÄLJARE | Varför gillar inte de konservativa gräsrötterna Mitt Romney? Antagligen för att man fortfarande letar efter Ronald Reagans arvtagare.

Men enligt Peter J. Boyer i Newsweek behöver ”the pichfork crowd” inte oroa sig allt för mycket.

Romney har redan anammat många av deras ståndpunkter. Han har därför inte speciellt mycket svängrum att backa om han nu väl tar sig till Vita huset.

Och skulle han backa kommer de republikanska väljarna straffa honom när det blir dags för omval. Det var vad som hände när president George H. W. Bush, trots löften om motsatsen, höjde skatten.

Men redan nu finns det likheter mellan Bush och Romney som skulle kunna förklarar den avvaktande hållningen från kärnväljare. Boyer skriver:

His problem is the same as the problem that George Herbert Walker Bush had,” says John Sununu, a Romney supporter who served as the elder Bush’s White House chief of staff. “They come from a genteel segment of society that doesn’t instinctively have the capacity of putting sharp edges on the words they use. Conservatives like sharp rhetoric and prefer to support someone with sharper elbows.”

Romney’s campaign has no particular strategy for winning over the pitchfork crowd (“Just win,” says a senior strategist. “When you win, they all love you”), beyond his positions on issues, which are at least as conservative as those of his remaining competitors. The restive base is still not sold, but that very fact may contain the seeds of Romney’s ultimate vindication on the right.

[…]

What he has to sell to the right is the idea that he is a conservative by disposition, by sensibility. Before he had any discernible politics, he devoted himself to a faith that extols family values, and the line of work he chose, for all its failings, was a full-immersion experience in free enterprise. When he took up politics, he accommodated himself enough to the realities of Massachusetts to win election (see Scott Brown’s current campaign). But he makes a plausible case that he governed as conservatively as is possible in the Bay State. He tried, vainly, to finesse the abortion issue, declaring himself a defender of Roe v. Wade, but he also recanted his pro-choice stance convincingly enough (vetoing an -embryonic-stem-cell bill) to earn the commendation of the leader of Massachusetts Citizens for Life. Sununu makes the argument that Romney governed as conservatively in liberal Massachusetts as Reagan did in liberal California (where Reagan signed a law liberalizing abortion restrictions and presided over the doubling of the state budget). “In an almost paradoxical way, Reagan, pre-governor, was more conservative than when he was a governor, and Mitt Romney as a governor was more conservative than he campaigned,” Sununu says.

Övrigt: Tidskriftsomslaget (amerikanska upplagan) och Peter J. Boyers artikel ”Mitt Romney’s struggle to convince conservatives” är från Newsweek den 6 februari 2012.

Read Full Post »

MITT ROMNEY har ett problem. Han har en tendens att stöta bort väljarna ju mer de lär känna honom.

Romney är den bland de republikanska presidentkandidaterna som har störst chans att besegra president Barack Obama.

Men innan han kan ta sig an Obama måste han först besegra – inte bara övriga republikanska utmanare – utan också delar av sin egen personlighet.

Andrew Romano, Newsweek, skriver om hur olika personlighetsdrag kan påverka både valrörelser och valresultat:

What is Mitt Romney? It is very hard to tell. Put him on a debate stage, and he can outshine the klieg lights.

[…]

And yet, away from the stage, and the lights, and the shrink-wrapped soundbites, where real human beings aren’t kept at a respectful distance, and résumés and factoids matter less, Romney isn’t quite as luminous.

[…]

If Romney loses the Republican nomination, the reasons won’t be mysterious: “Romneycare,” Mormonism, and the rise of a rival, Rick Perry, who is better at connecting with voters. (Perry’s Positive Intensity Score among Republicans is a league-leading 24, according to Gallup; Romney’s has fallen as low as 11.) By the same token, if Romney becomes president, it won’t be a surprise to see him succeed; his conscientiousness has already helped him oversee a successful state, a successful business, and a successful Olympics.

The only mystery now, the only surprise left, is Romney vs. Obama. Supporters say that Romney would be “more himself” in a general-election setting, where he’d no longer have to pander to the Republican fringe. But it’s possible, too, that being himself would be the problem. In America, voters tend to replace sitting presidents with polar-opposite personalities: Jimmy Carter and Ronald Reagan, George H.W. Bush and Bill Clinton, George W. Bush and Obama. But as Aubrey Immelman [an expert on the electoral effects of personality] points out, the rational, technocratic Obama “is one of the few presidential candidates since 1996 who can be labeled conscientious,” just like Romney. Faced with a choice between the conscientious devil they know and the conscientious devil they don’t, voters may not be as motivated to switch sides—especially when the incumbent scores higher on empathy, confidence, and comfort in his own skin.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är från den amerikanska editionen.

Read Full Post »

Talking Points Memo - The StoneZonePARTIVAL: Roger Stone är en av de mer kända – och kontroversiella – politiska konsulterna för republikanerna i USA. Han har jobbat i en rad nationella valkampanjer för Nixon, Reagan och de två George Bush.

Stone är en republikan i Richard Nixons och Ronald Reagans anda. (Han har till och med låtit tatuera en bild på Nixons ansikte på ryggen!)

I en videointervju med Talking Points Memo redogör Stone för sin (negativa) syn på George W. Bush och partiets problem och vad republikanerna måste göra för att kunna återta makten. 

Även om Roger Stone – i denna tidiga intervju efter valet – naturligtvis kan hävda att det är alldeles för tidigt att börja spekulera över vem som skall bli nästa republikanska presidentkandidat är det inte för tidigt att konstatera att partiet befinner sig i djup kris.

Ett hopp för partiet är att det nu börjar märkas ett visst missnöje med Barack Obamas politik.

En opinionsundersökning från CNN nu visar t.ex. att fler (37 %) tycker att Barack Obama har misslyckat under sina första sex månader jämfört med en motsvarande undersökning om George W. Bush (32 %) i augusti 2001. Undersökningen visar också att en majoritet tycker att presidenten har försökt lösa allt för många problem samtidigt.

Personer som Stone vill naturligtvis gärna kunna se positiva tecken på att republikanerna nu har möjlighet till att göra comeback. Inte minst med tanke på de problem som Obama har med sin hälso- och sjukvårdsreform. (Länk)

I nyhetsmagasinet Time har Michael Grunwald försökt analysera partiets problem och de ideologiska vägval man står inför.

The party’s ideas — about economic issues, social issues and just about everything else — are not popular ideas. They are extremely conservative ideas tarred by association with the extremely unpopular George W. Bush, who helped downsize the party to its extremely conservative base. A hard-right agenda of slashing taxes for the investor class, protecting marriage from gays, blocking universal health insurance and extolling the glories of waterboarding produces terrific ratings for Rush Limbaugh, but it’s not a majority agenda. The party’s new, Hooverish focus on austerity on the brink of another depression does not seem to fit the national mood, and it’s shamelessly hypocritical, given the party’s recent history of massive deficit spending on pork, war and prescription drugs in good times, not to mention its continuing support for deficit-exploding tax cuts in bad times.

Read Full Post »

« Newer Posts