Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Friskolor’

ATT MILJÖPARTIET är ute efter borgerliga väljare har länge varit uppenbart.

Språkrörens skolutspel i Almedalen är tänkt att locka över borgerliga väljare – och speciellt folkpartistsiska väljare.

Folkpartiet har själva erkänt i sin eftervalsanalys att skolfrågan var viktig men att partiet behöver bredda sin profil till fler sakpolitiska områden.

Att man bara har en tydlig profilfråga gör partiet sårbart för röstfiske från andra partier.

Om Miljöpartiet lyckas attrahera väljare p.g.a. av sin nya skolpolitik blir det extra svårt för Folkpartiet att hålla kvar sina väljare eftersom man inte har så mycket mer att locka med på det inrikespolitiska området.

Att göra utspelet i Almedalen är speciellt smart eftersom det garanterar att Miljöpartiet får maximal nationell uppmärksamhet med minimum av insats.   

I de flesta opinionsundersökningar är Folkpartiet fjärde största partiet efter Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet.

Problemet för Folkpartiet är att man i stort sätt ligger stilla strax över 6 procent. Partiet rör sig inte mycket, vare sig upp eller ner.

Miljöpartiet med sin lite kulturradikala profil, positiva inställning till småföretagande och friskolor är därför rätt parti att locka just folkpartistiska väljare.

Övrigt: Åsa Romsons tal. Gustav Fridolins tal.

Read Full Post »

STRATEGI: Förändringar i sjukförsäkringsreglerna, mer pengar till järnvägasunderhåll, tuffare krav på friskolor.

Allt detta skulle kunna ses som exempel på att regeringen har backat.

”I den ena kärnfrågan efter den andra har regeringen gått ut offentligt och deklarerat den egna politikens misslyckanden och därefter lovat förändringar”, skriver Claes Lönegård i Fokus.

Antingen kan man tolka dessa utspel som att regeringen tvingas backa, vilket många bedömare gjorde. Eller så kan man se det som att regeringen och moderaterna lyckas sätta agendan och des­armera oppositionen utan att själva behöva presentera en ny politik. För tittar man närmare på det politiska innehållet bakom utspelen är det svårt att påstå att regeringen backar.

Sjukförsäkringsreformen ligger i grunden fast, med samma bortre tidsgräns eller utförsäkring som kritikerna kallar det, även efter de utannonserade korrigeringarna. Likaså är 800 miljoner kronor långt ifrån de 2 till 3 miljarder kronor som Trafikverket beräknar att det behövs per år för att få ordning på det bristande underhållet av järnvägsnätet. Och skolan kommer även efter Björklunds utspel att genomgå »de mest reformintensiva åren i svensk utbildningshistoria«, som regeringen själv beskriver 2011 och 2012.

Med andra ord forstätter ”nya” Moderaterna att kopiera Socialdemokraterna.

Denna gång handlar det om deras väl beprövade strategi i hur man monopoliserar den politiska agendan även när man är fullt ansvarig för de fel som begås.

Om man lyckas definiera både problemen och dess lösningar kan man alltid ligga steget före oppositionen.

Dessutom ser det alltid sympatiskt ut med en liten reträtt då och då. Det ökar bara väljarnas förtroende för regeringen. Politiken är den samma men en liten marginell förändring skapar bilden av en regering som lyssnar på kritiken.

Om man vill styra politiken hjälper det naturligtvis också om oppositionen inte ens klarar av att knyta sina egna skor.

Nu har Socialdemokraterna bestämt sig för att trots allt inte kräva en ny fastighetsskatt. Det var bara några dagar sedan Håkan Juholt tyckte tvärt om.

Read Full Post »

FRISKOLOR: ”Luckor i lagstiftningen har gjort att friskolor kan strunta i att ha bibliotek, studievägledning och skolsköterskor. Eftersom de får lika mycket pengar som de kommunala skolorna har ägarna kunnat ta ut det som ekonomiska överskott”, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Det är intressant att Folkpartiet erkänner att man har haft fel i den enda fråga där partiet är riktigt känt och har stort förtroende bland väljarna.

Folkpartiets eftervalsanalys poängterade att partiet har varit profilerat på ett alltför smalt område för att kunna växa. Målet nu är att försöka inmuta fler sakpolitiska områden.

Men ännu har vi inte sett röken av någon politisk breddning av det politiska budskapet. Skolan är fortfarande den enda fråga som väljarna förknippar med Folkpartiet.

Frågan är på vilka områden man tänker sticka fram. Och om man kan göra detta utan att trampa de andra tre Allianspartierna på tårna.

Read Full Post »

VAL 2010: Politiska utspel duggar för närvarande tätt. Utspelens karaktär tyder dessutom på att partierna efter sommaren har dragit sig tillbaka till sina respektive comfort zones.

Att partierna försöker attrahera sina respektive kärnväljare visar de senaste utspelen från Vänsterpartiet och Folkpartiet.

Vänsterpartiet vill sätta stopp för vinstdrivande bolag inom skolan. Folkpartiet vill att man skall kunna tvinga föräldrar till bråkiga barn att sitta med i klassrummet.

Det intressanta med just dessa två utspel är att de möjligtvis också har en potential att kunna locka väljare som har ett av partierna som sitt andrahands val (men ännu inte blivit helt övertygade).

1) Vänsterpartiet vill att en utredning ser över möjligheterna att införa förbud mot att offentliga bidrag till fristående skolor kan användas som vinster till ägarna. 

”Riksdagen ska kunna fatta beslut om vilka icke vinstdrivande driftsformer som är lämpliga för fristående skolor”, skriver Lars Ohly och Rossana DinamarcaDagens Nyheter.  

Vänsterpartiet vill se ett system för att ”fördela pengar till skolorna som tar hänsyn till elevernas behov”.

Att vare sig Socialdemokraterna eller Miljöpartiet för närvarande stödjer förslaget betyder inte att man inte kommer att bli överrens om någon form av reglering. 

Socialdemokraterna har nämligen egna förslag om olika kvalitetskrav som att skolorna måste uppfylla (t.ex. ha tillgång till matsal och bibliotek) och att man inte får säga nej till funktionshindrade elever.

Mona Sahlin säger till media:

Men jag håller med Lars Ohly på en punkt och det är att ingen friskola ska få dumpa kvaliteten och samtidigt gå med vinst.

De tror att vinstförbud är rätta vägen, vi tror på skärpta krav. Men eftersom vi är överens om målen så är jag övertygad om att vi rödgröna kommer att hitta en gemensam lösning, precis som vi gjort på andra områden.

2) Föga förvånande är att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kritisk till Vänsterpartiets förslag.

Björklunds eget stora utspel under sitt sommartal handlade – surprise, surprise! – om ordning och reda i skolan. Och partiet gråter säkert inte över att de övriga partierna i Alliansen är kritiska till förslaget. Alltid bra att kunna monopolisera sakfrågorna.

Man vill att föräldrar till störiga barn skall kunna tvingas sitta med i klassrummet. En kommuns utbildningsnämnd skall kunna besluta om obligatoriskt deltagande om inte föräldrar deltar frivilligt.

Read Full Post »

saplogotypeLEDARSKAP: Ann Tiberg har undersökt turerna kring bildandet av den rödgröna alliansen för TV4 och Kalla Fakta.

En av de viktigaste slutsatserna är att Mona Sahlins otydlighet om vad hon vill och vart hon vill föra partiet riskerar att stöta bort kärnväljare samtidigt som hon misslyckas med att vinna nya i storstäderna. 

Ann Tiberg placerar inte Mona Sahlin till höger inom socialdemokratin utan kallar henne istället en ”resultatorienterad politiker”. De som känner henne ”beskriver henne snarare som modernist än vänster”;

Detta blir en skarp kontrast till de många traditionalisterna som finns i partiet. Hon identifierar sig mer med problem som handlar om diskriminering, HBT-frågor och utslagning i invandrartäta bostadsområden än med de traditionella klassfrågorna. Och hennes politik borde därför tilltala storstadsväljarna mer än de väljare där den socialdemokratiska kärnan är som starkast: de som bor utanför Stockholm, i de mellanstora städerna, i Norrland och Skåne. Om detta verkligen fungerar är en annan femma: socialdemokraterna har rekordlåga förtroendesiffror i Stockholm i de senaste mätningarna och Sahlin riskerar att hamna i dilemmat att hon stöter bort kärnväljare utan att lyckas värva nya väljare i storstäderna.

Mona Sahlins ställningstagande för strikta budgetregler – för att hindra stora budgetunderskott – var en viktig anledning till att motståndet till att bilda allians med bara Miljöpartiet blev så stort.

En stor dela av det socialdemokratiska partiet hyser stora sympatier för Vänsterpartiet inställning i denna fråga. Dessutom fanns det inom näringslivet företrädare som nu menade att staten sparade alldeles för mycket. Att då hålla så strikt på budgetdisciplin uppfattades av många som näst intill nyliberal politik.

Kraven från Sahlin sida om budgetreglerna är en av de punkter som inte var helt förankrade inom partiet och här finns faktiskt en del av förklaringen till varför det sen gick som det gick.

Av många till vänster inom partiet och facket uppfattas Mona Sahlin befinna sig långt ut till höger i partiet. Som exempel anger man att Sahlin har drivit etableringsrätt för friskolor, betyg från årskurs sex, hyllandet av entreprenörer och den positiva synen på Lissabonfördraget i EU.

Även när det gäller partiets landsomfattande rådslag för att förnya och vitalisera partiets politik ser vänsterfalangen en slagsida åt höger;

Intressant i det sammanhanget är att de svar som kommit in till rådslagen i mycket liten utsträckning tar upp sådant som partiledningen gärna talar om, som bortre parenteser i a-kassan eller tak för ersättningen.

Dent storm som blev resultatet när alliansen med Miljöpartiet presenterades på en presskonferens tog personerna runt Mona Sahlin på sängen.

I över ett år har samtliga partidistrikt varit informerade om hur samtalen gick (…) Efteråt skyller Mona Sahlin på just dem som var ordförande i de olika distrikten. ”I några distrikt hade man informerat varenda s-förening om det här, andra höll det för sig själva” (…)

Socialdemokraterna har tydliga problem med att idag kommunicera vad man vill och vilken politik man står för. Medan de borgerliga partierna i god tid innan valet 2006 sammanfogade sin politik har Sahlin snarare hamnat i en tvångströja med sina koalitionspartners. 

Att det inte blev någon bred blocköverskridande överrenskommelse om energin bör därför inte ha överraskat.

Om Sahlin hade gjort upp med regeringen hade hon fått problem med Vänsterpartiet och Miljöpartiet redan innan man kommit ur sina startblock. Att man nu har sagt nej till en sådan överrenskommelse innebär att partiet har tagit ännu ett beslut som lämnar mittfältet fritt för allianspartierna.

Problemet för Mona Sahlin och Socialdemokraterna är att det bara är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som idag kan kalla sig som segrare.

Read Full Post »