Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Försvarspolitik’

VAL | Det är svårt att se hur en riktig försvarsvän skulle kunna rösta på Moderaterna. Problemet är bara att de andra partierna inte är mycket bättre.

Det svenska försvaret

Trots detta är det troligen Socialdemokraterna som tjänar på Alliansens försvarspolitik.

Medan försvarsminister Karin Enström försöker få det att låta som om svensk försvarskapacitet har stärkts sågar den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) regeringens försvarspolitik i en intervju i Dagens industri.

Enligt Odenberg har speciellt Anders Borgs inflytande på försvarspolitiken varit förödande.

”Jag tycker det varit rätt mycket av en walkover i försvarspolitiken. Det är i stor utsträckning finansdepartementet som har fått sköta försvarspolitiken och det har inte varit bra. Försvarspolitiken måste utformas i ett säkerhetspolitiskt sammanhang, inte i ett finanspolitiskt”, säger han.

[…]

”De grundläggande obalanserna, differensen mellan vad försvaret har för uppgifter och tilldelade resurser, finns kvar. Regeringen gör precis på samma sätt som Socialdemokraterna. De skjuter problemen framför sig, men så småningom kommer verkligheten i kapp.”

[…]

”Ibland kan jag få en déjà vu-känsla från 2006 med en regering som säger att den ser ljuset i tunneln, och en opposition som säger att vi inte har adresserat de viktiga samhällsproblemen. Det är lite så nu, fast tvärtom. Och det är inte lätt att ändra på den bilden.”

Det låter som om du tror att det blir regeringsskifte?

”Ja, så känns det i dag. Det är klart att Socialdemokraterna har ett bra slagläge.”

Alliansen räknar säkert med att försvarspolitiken inte blir någon stor valfråga. Må så vara men det är inte detsamma som att försvarspolitiken inte kommer att påverka valresultatet. Även om det bara blir på marginalen.

Om missnöjda borgerliga försvarsvänner proteströstar på Stefan Löfven – eller avstår från att rösta – kan detta påverka valresultatet om det blir jämt i september. Även om det faktiska antalet proteströster inte blir så många.

Kanske en socialdemokrati som inte vill se Sverige som medlem i Nato är mer benäget att satsa resurser på att rusta upp försvaret.

Men frågan är om det idag längre finns något parti som överhuvudtaget är berett att satsa de resurser som krävs för att Sverige skall få ett starkt försvar igen.

En som tvekar om detta är Charly Salonius-Pasternak, finländsk försvarsforskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.

[E]tt land som Finland vars historia är så väl inflätad med Sveriges, blir naturligt nog oroligt när de beslut som har tagits av Sveriges riksdag börjar äventyra regional stabilitet – rent av orsakar diskussion och tankar om ett säkerhetsvakuum.

[…]

När man kokade ihop marknadens effektivitet, personlig frihet, slagkraften i frivillighet och inom högteknologi tillsammans med en omvärldsbild som inte speglade realiteter – och dessutom med otillräckliga resurser – blev resultatet pinsamt: Den svenska försvarsförmågan förskingrades på mindre än ett decennium.

[…]

Det positiva är dock att i grund och botten är situationen ännu sådan att de svenska politikerna kan välja att lösa problemen runt landets försvar. Det kräver bara politiskt mod att ta ansvar för ett av ett lands viktigaste uppgifter – det nationella försvaret. Mer pengar, långsiktigare planering utan ständigt politiskt petande och fokus på effekt (inte bara försvarsindustri) skulle förbättra situationen betydligt.

Svenska politiker har ett ansvar att förbättra situationen eftersom de tillsammans har valt en försvarspolitik som kommer till uttryck i solidaritetsdeklarationen om hjälp till andra och emottagande av hjälp. Om den försvarsväg som nu är vald av Sverige inte finansieras och organiseras (speciellt personalförsörjningen) rationellt så kommer landet varken att ha kapacitet att ge eller ta emot hjälp i den utsträckning som förväntas av en historiskt sett regional stödpelare.

Det skulle också utplåna alla möjligheter till faktiskt fördjupat försvarssamarbete med Finland.

Detta är betydligt tuffare språkbruk än vad någon inom Alliansen idag vågat använda.

Om Salonius-Pasternak har rätt kommer det inte att räcka med vad Jan Björklund (FP) föreslår. Ännu en omorganisering av försvaret för att återinföra värnplikten gör i dagens situation vare sig till eller från.

Bild: Från bloggen Kompasskurs.

Read Full Post »

AVGÅNG | Att Sten Tolgfors valde att avgå som försvarsminister var överraskande.

Det fanns inget som tydde på att han inte skulle klara att rida ut stormen kring den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Däremot fanns det andra märkligheter kring hans ledarstil som bara låg och väntade på att brisera i media.

I en lång söndagskrönika Dagens Nyheter skrev Peter Wolodarski t.ex. om Riksrevisionens rapport om försvarspolitiken som visade på märkligheter där – till skillnad från Saudiaffären – Sten Tolgfors har varit direkt involverad.

Den process som Sten Tolgfors ansvarat för har kännetecknats av bristande underlag, usel dokumentation och framhastade beslut. Riksrevisionens rapport kastar omkull eventuella föreställningar om rationalitet och öppenhet.

[…]

Riksrevisionen konstaterar att regeringen med sitt sätt att toppstyra försvaret skapat extra kostnader, oklara ansvarsförhållanden och en otydlig bild av vad besluten innebär. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta mycket illa.

[…]

Det svårgenomträngliga mönstret går igen både i vanskötseln av försvarets materiel och i samarbetsavtalet med Saudiarabien.

Fram träder bilden av en regering som detaljstyr informellt, utan öppenhet och klara ansvarsförhållanden.

Att Riksrevisionens rapport inte har fått större uppmärksamhet i media är bra märkligt. Att de rödgröna partierna inte har använt sig av innehållet är därför snudd på misskötsel av sitt uppdrag som opposition.

Men så här långt hat Tolgfors lyckats väl med att förklara alla turer kring vapenfabriken på ett någotsånär trovärdigt sätt. Bilden som tonat fram är snarare att försvarsministern inte har fått veta allt som har pågått bakom hans rygg.  

I princip skall en minister alltid veta allt om vad som händer inom det egna fögderiet. I realiteten är en minister sällan bättre än sina tjänstemän. Detta vet väljarna instinktivt.

Någon bristande krishantering har det därför knappast varit tal om. Presskonferensen den 9 mars genomfördes t.ex. på ett skickligt och pedagogiskt sätt.

Och Tolgfors har hela tiden därefter varit bra på svara på journalisternas frågor. Att media sedan inte har varit nöjd med svaren är en annan sak.

Granskningen har inte heller varit värre än vad man har kunnat förvänta sig med tanke på situation. Det har inte varit tal om något mediedrev som skulle kunna tvinna honom att avgå. Regeringen har aldrig varit hotad.

Affären har dessutom varit så pass komplicerad att det aldrig har varit tal om att Tolgfors, Moderaterna eller regeringen skulle riskera att tappa speciellt mycket förtroende i väljarkåren. Åtminstone inte på lång sikt.  

Trots detta väljer han att avgå.

Och för en gångs skull låter standardsvaret om att han avgår för att kunna tillbringa mer tid med familjen trovärdigt. Han verkar helt enkelt inte vilja ägna en stor del av året eller mandatperioden till att vara under journalisternas blåslampa. 

Tiden sätter sina spår, jag kände att jag tappat den energi och glädje som krävs för att göra det här jobbet.” Inte konstigt om han då väljer familjen.

Trotts detta är det inte helt osannolikt att både han och Moderaterna har insett det lämpliga att minimera kostnaderna för regeringen.

Att avgå nu är bättre än att behöva avgå närmare valet. Varje vecka och månad kommer p.g.a. det försämrade opinionsläget kommer att vara av betydelse om regeringen skall kunna vinna nästa val.

Read Full Post »

VAL 2010: Inom utrikes- och säkerhetspolitiken verkar Socialdemokraterna ha lämnat över ledarrollen till Vänsterpartiet.

Man brukar ofta säga att man inte vinner val på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Men det är samma sak som att man inte skulle kunna förlora ett val på frågorna.

Socialdemokraterna har genom åren ofta lyckats sätta bilden av de borgerliga partierna som ”äventyrliga” på det säkerhets- och utrikespolitiska området. Därmed har samtidigt också lyckats kommunicera att det är det egna partiet som är det statsbärande och seriösa.

Detta har nu i ett enda svep förändrats i och med de rödgrönas utrikespolitiska plattform. Vad har hänt? Och varför verkar plattformen vara mer vänsterpartistisk än socialdemokratisk?

Så här skriver Svenska Dagbadet:

Det rödgröna kravet innebär en reträtt av 300000 amerikanska militärer, men har hittills inte uppmärksammats. För socialdemokratin är det en rejäl kursändring. Regeringen Persson deklarerade valåret 2006: ”För regeringen är det centralt att utveckla den transatlantiska länken och Sveriges samarbete med Förenta staterna”. Med en regering ledd av Mona Sahlin 2010 blir det en annorlunda politik:

”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”.

Detta entydiga besked ges i programmet ”En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder” från 17 februari. Dokumentet är godkänt av de tre partiernas ledare.

–Det är en svensk position gentemot USA. De ska avveckla alla baser utanför landets gränser, säger Hans Linde, Vänsterpartiet.

Det finns åtminstone fyra olika förklaringar till varför Socialdemokraterna har intagit en sådan extrem och ”äventyrlig” position tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men ingen av förklaringarna ger en speciellt smickrande bild av Socialdemokraterna.

1. Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill verkligen vrida partiet långt åt vänster i försvars- och utrikesfrågor. Dokumentet speglar därför korrekt både socialdemokraternas och de rödgrönas utrikespolitiska inriktning vid en valseger.

2. I alla typer av arbetsgrupper brukar det utkristallisera sig en ledare som utifrån sin auktoritet och/eller kunskap får stort inflytande på slutprodukten. (Detta många gånger i kombination med att övriga i gruppen inte känner att man lika väl behärskar ämnesområdet. Man litar helt enkelt på ”ledaren”).

Om detta antagande är korrekt så är det Hans Lind från Vänsterpartiet som är ”ledaren”. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin har helt enkelt inte lyckats stå emot personer som Linde, Ulla Hoffmann (V) och Per Gahrton (MP).

3. En tredje förklaring är helt enkelt att partiledarna och arbetsgruppen inte har läst igen vad man själva har skrivit under.

Några politisk sekreterare har processat fram dokumentet som ansvariga politiker sedan skrivit under utan att bry sig allt för mycket om innehållet.

4. En fjärde förklaring som Urban Ahlin själv har använt sig av är att helt enkelt skylla på Alliansen. Det är Alliansen som medvetet missförstått innehållet.

Men den förklaringen förklarar å andra sidan inte formuleringarna i själva dokumentet.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Jan Björklunds utspel om att Sveriges försvarsdoktrin inte håller måttet har väckt frågor kring partiets agerande inom Alliansen.

Även personer som håller med om Björklunds kritik undrar även hur mycket som bara är spin och hur mycket som är politik som partiet är berett att ta strid om.

Kan man verkligen lita på att Jan Björklund och Folkpartiet inte bara använder försvarsfrågan för att knipa lite försvarsvänliga väljare från andra partier i en valkampanj?

Det är en offentlig hemlighet inom borgerligheten att Folkpartiet ofta är det parti de andra partierna har svårast för. Partiet är känt för att ofta driva en aggressiv partiprofilering på bekostnad av Alliansprofileringen.

Här finns en uppenbar paradox.

Småpartierna måste få profilera sig för att överleva i skuggan av Moderaterna. Samtidigt kan denna typ av utspel slå tillbaka på Folkpartiet om väljarna uppfattar att det bara handlar om ett cyniskt spel för att vinna en handfull nya väljare.

Endast genom att verkligen driva på i frågan kan Folkpartiet också skörda frukterna av att man har stått upp för försvaret.

Att Björklunds utspel bara skulle handla om spin är något man kan läsa mellan raderna på försvarsminister Sten Tolgfors egen blogg när han skriver; 

Björklund har haft åtta budgetprocesser på sig att driva och finansiera ökade försvarsutgifter. Så har inte skett. Mediautspel ger inte försvaret nya resurser.

Det är upp till Björklund att visa att Folkpartiet nu handlar mer om substans och inte bara än (medial)yta.

Upp till bevis!

Read Full Post »

VAL 2010: Inget parti har monopol på vare sig väljare eller sakfrågor. Jan Björklund (FP) visar tydligt att Folkpartiet inte tvekar att försöka ta över andra allianspartiers hjärtefrågor.

Folkpartiet har insett att de mindre partiera inom Alliansen aldrig kommer att kunna växa om man inte börjar markera skillnader.

Och man har insett att väljarna knappast finner det mödan värt att rösta på ett av de mindre partierna inom Alliansen om alla de fyra regeringspartierna ändå bara tänker, tycker och låter som varandras kopior.

Folkpartiet har därför bestämt sig för att ha som strategi att markera tydliga skillnader och våga ta öppen strid även mot andra borgerliga partier.

När det var Jan Björklunds tur att intervjuas av Peter Lindholm i tisdagens Metro var det uppenbart att Folkpartiet är ute efter en av kristdemokraternas hjärtefrågor.

En av de viktigaste frågorna är äldreomsorgen. Det finns mycket att uträtta där för att lyfta kvaliteten. Jag stör mig också på åldersdiskrimineringen. Det är en ständig jakt på föryngring och ungdomar. Vi behöver nog snarare en attitydförändring, men jag och (integrations- och jämställdhetsminister) Nyamko Sabuni har diskuterat om det inte borde formuleras skarpare i diskrimineringslagen.

Kvaliteten inom äldreomsorgen? Åldersdiskriminering? Skarpare diskrimineringslag? Det är nästan ord för ord tagit från Kristdemokraterna.

Försvaret har av tradition varit en av moderaternas kärnfråga. Och idag markerar Björklund – och inte för första gången – när det gäller den svenska försvarspolitiken. (Dessutom gör Björklund detta i Svenska Dagbladet som kallar sig ”obunden moderat”.)

Jan Björklund (FP): Att försvara Sverige är själva kärnan. Det gäller hela hotskalan och ytterst ett invasionsförsök. Därför måste vi ha förmåga att mobilisera resurser även mot mer storskaliga hot. Våra grannländer gör ett återtag och det bör vi också göra. (…)

Claes Arvidsson, SvD: Behövs det mer resurser till försvaret?

JB: Det är möjligt. Men den materiel som är stommen i FP:s nya försvarsstruktur finns redan och att inte skrota ut den utgör den stora kapacitetsskillnaden.

Dessutom ska försvaret få behålla eventuella överskott. Tänk också tanken vad det innebär av lägre kostnader att försvaret får färre heltidsanställda.

I tredje hand är jag beredd att diskutera ökade anslag.

CA: Summerar inte FP:s förslag till ett underkännande av den förda försvarspolitiken?

JB: Ja, det är ett underkännande av den doktrin som har varit vägledande. Jag ska också gärna säga att vi har varit delansvariga, men nu gäller det framtiden.

CA: Och vad säger försvarsminister Sten Tolgfors?

JB: Vi har olika syn.

Det syrliga svaret från försvarsminister Sten Tolgfors (M) lät inte vänta på sig. Aftonbladet satte rubriken Alliansen i öppet krig om försvarspolitiken.

Read Full Post »

soldatFÖRSVARET: Jan Björklunds utspel i januari om att regeringen måste tänka om när det gäller nerdragningar i försvarskapacitet har nu get viss – om än liten – utdelning.

Resultatet blev ett definitivt antiklimax med tanke på det höga tonläge som Björklund har använt i debatten. Så mycket mer slagstyrka och pengar i försvarsbudgeten blev det inte. Eller som Olle Lönnaeus i sin analys i Sydsvenskan beskriver det;

Major Jan Björklund röt till och fick ett stridsvangsgarage på Gotland i belöning.

Och de fyra nya reservbataljoner som skall skapas kommer att ha en mobiliseringstid på tre (!) år.

Gotland blir fortsatt utan försvar eftersom inga trupper kommer att stationeras på ön. Stridsvagnarna placeras i förråd och trupperna måste flygas in vid kris.

Detta kommer knappast att ge Vladimir Putin skrämselhicka. Än mindre kommer det att påverka omvärldens bild av Sveriges bristande försvarskapacitet.

Det hjälper därför inte att Björklund nu triumferande talar om en ett historiskt försvarsbeslut efter över tio år av avrustad försvarskapacitet. 

Men vad har då Björklund i realiteten uppnått som har gjort det värt hårda förhandlingar med regeringskollegerna?

Bland annat har Folkpartiet lyckats sända en tydlig signal till allmänborgerliga väljare att Folkpartiet är det enda parti som är att lita på i försvarsfrågor och när det gäller att värna Sveriges kapacitet att försvara hela landets territorium. 

Det är Björklund – och inte försvarsministern – som har visat sig vara lyhörd för signaler och rapporter om ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i omvärlden.

Inte mindre viktigare är att Björklund nu har kommunicerat villighet att ta strid i regeringen för det man tror på (eller åtminstone för det man tror väljare vill höra).

Genom att ta de chanser som politiken kort- och långsiktigt erbjuder kan man positionerat sig som det parti som vågar ta i obehagliga frågor som splittrar allianspartierna. Att våga ta striden är inte minst viktigt för de mindre partierna inom regeringen.

Att dessutom vinna dessa strider när man uppfattas stå i motsatsförhållande till det helt dominerande och största partiet i regeringen kommer att vara en av de viktigaste meriterna om Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna skall lyckas särskilja sig inför valet 2010.

Att inget annat parti har vågat ta tag i försvarsfrågan som är så pass förknippad med borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är bra märkligt.

Att det har kokat speciellt de moderata kärnväljarna är ingen större hemlighet. Inte heller att försvarsminister Sten Tolgfors är mycket illa sedd bland moderater.

Att allianspartierna medvetet och under så lång tid har tagit risken att förlora problemformuleringsmonopolet kring försvarsfrågorna till Socialdemokraterna har inte varit bra för förtroendet till regeringen.

Den enda man kan tacka för situationen inte har get ett tapp i opinionssiffrorna är Mona Sahlins oförmåga att ta tag i frågan på ett konstruktivt sätt. Till detta skall läggas att försvarsfrågor sällan kommer högt upp på väljarnas politiska prioriteringslista.

Read Full Post »