Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Forskning’

VETENSKAP | Alla har en liten ”nerd” inom sig. President Barack Obama samlar t.ex. serietidningar med Spindelmannen och Conan.

Popular Science mars-april 2016

Detta åtminstone enligt en lista som Jon Swaine på The Telegraph samanställde 2008 över mindre kända fakta och kuriositeter kring Obama.

I en stor intervju i Popular Science om Obama-administrationens politik kring vetenskaps- och forskningsfrågor under dessa två mandatperioder kunde Cliff Ransom inte låta bli att också ställa en fråga om presidentens nördighet.

PS: Do you consider yourself a nerd and, if so, what’s your nerdiest pastime?

BO: Well, my administration did write a pretty detailed response to a petition, explaining why we wouldn’t build a real-life Death Star, so I’d like to think I have at least a little nerd credibility built up.

What’s remarkable is the way ”nerd” is such a badge of honor now. Growing up, I’m sure I wasn’t the only kid who read Spider-Man comics and learned how to do the Vulcan salute, but it wasn’t like it is today. I get the sense that today’s young people are proud to be smart and curious, to design new things, and tackle big problems in unexpected ways. I think America’s a nerdier country than it was when I was a kid—and that’s a good thing!

Tidskriftsomslag: Popular Science, mars-april 2016.

Read Full Post »

RETORIK | Näringsminister Annie Lööf (C) har fått ta emot mycket kritik för sina innehållslösa svar. Men det finns också en annan sida av Lööf.

Denna sida visar sig tydligast när frågorna inte bara handlar om vilka åtgärder hon tänker vidta för att få upp Centerpartiets dåliga opinionssiffror.

När Lööf exempelvis får frågor om den nationella innovationsstrategin låter hon initierad och påläst.

– För mig handlar det mycket om hur vi kan kommersialisera forskningsresultaten och få svenska företag att komma högre upp i värdekedjan, men också om att se innovation i ett brett perspektiv. Det har varit mycket fokus på teknik och tillverkningsföretag, men innovation är viktigt även inom offentlig sektor, säger Annie Lööf.

[…]

– I dag fördelas pengarna [d.v.s. forskningsanslagen] utifrån citat i vetenskapliga publikationer, men jag vill se sampubliceringar med näringslivet. Många av de framgångsrika lärosätena som Chalmers, Jönköping och i Mälardalen säger att samverkan med näringslivet har varit viktigt för deras framgångar.

Innovationsupphandlingar, där man istället för att köpa en befintlig produkt beställer en lösning på ett problem, är ett annat centralt område.

– Den offentliga sektorn upphandlar för 500 miljarder varje år. Vi kan styra om det så att vi sporrar till utveckling av den bästa lösningen. Ett antal myndigheter har fått i uppdrag att utarbeta en modell och tillämpa den.

[…]

– Jag vill se ett investeraravdrag för att stimulera privat riskkapital. Min ambition är att vi ska avisera det till hösten, så får vi se när vi kan genomföra det. Dessutom ska vi samla det offentliga riskkapitalet, där vi i dag har sjutton miljarder fördelat på sex aktörer, och styra om det mer mot investeringar i tidiga faser. Sedan skulle jag gärna hitta en lösning där vi kan samla privat och offentligt kapital i en fond.

Alla partier verkar idag tala om behovet av forskning, innovationer och riskkapital till växande företag.

I Stefan Löfvens och Jan Björklunds tal – två av de bättre under Almedalen – var stärkandet av näringslivet konkurrenskraft själva huvudpoängen.

Trots detta saknas ofta mer konkreta lösningar när politiker skall tala om vad man tänker göra åt problemen på olika områden.

Mycket hänger samman med den politiska retoriken. Det är ofta lättare att peka på problem än att komma med lösningar.

Och ofta blir politikers svar så banala att de egentligen inte förklarar någonting överhuvudtaget.

Fråga: ”Dagens elever har dåliga kunskaper i kärnämnena. Vad tänker ni göra åt detta?” Svar: ”Stärka skolan.”  Eller så blir det något om ”högre lärarlöner”.

”Hur skall ni få fler i arbete?” Svar: ”Satsa på företagen.” ”Arbetslösa måste ges möjlighet att vidareutbilda sig så att möjligheterna ökar att få in en fot på arbetsmarknaden.”

Det är alla bra svar, speciellt om man bara har en minut på sig att svara i Rapport eller Aktuellt. Men de förklarar inte hur det skall gå till. De indikerar bara ungefär var någonstans lösningen finns.

Citaten ovan om innovationsstrategin visar att Lööf har läst på. Men det räcker tyvärr inte för en politiker att bara var påläst. Lööf har åtminstone två andra problem att brottas med.

Det ena heter Anders Borg (M). Lööf måste få loss tillräckligt med pengar från finansdepartementet om strategin skall ge resultat.

Hennes andra problem är att en nationell innovationsstrategi knappast är någon kioskvältare i en valrörelse. Och effekterna kommer knappast att visa sig innan valet. Oavsett hur mycket pengar regeringen satsar.

Det är inte osannolikt att Lööf är en av de skarpaste hjärnorna i regeringen. Hennes snabba karriär och CV tyder på det. Men detta ger inte automatiskt högre opinionssiffror om hon gräver ner sig i frågor som inte intresserar väljarna.

En bra politiker vet att balansera populära frågor med åtgärder som på kort och lång sikt gagnar både den egna imagen och utvecklingen i landet.

Annie Lööf har här en hel del kvar att göra.

Övrigt: Citatet är från Thomas Frostbergs intervju med Annie Lööf i Sydsvenskan den 6 juli 2012. Bilden är en detalj från artikeln.

Read Full Post »

PlånboksfrågorPLÅNBOKSPOLITIK: Tre forskare konstaterar att en väljares röst kostar 160 000 kronor. Detta var åtminstone det pris socialdemokraternas maxtax i barnomsorgen kom att kosta per väljare.

Tre nationalekonomiska forskare – Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara – har i en studie i Ekonomisk Debatt visat att väljarna reagerar positivt på de vallöften som ges av partierna.

Men väljarna förblir inte nödvändigtvis lojala. När ett vallöfte är genomfört röstar samma väljare inte automatiskt på samma parti vid nästkommande val. Ett parti kan inte vara säker på att få lojala väljare bara för att man påminner väljarna om de reformer man har levererat.

Att avgöra hur väljarna reagerar på vallöften är svårt att belägga eftersom en rad faktorer kan ha påverkat en väljares val av parti. För att råda bot på detta tittade forskarna på frågan om maxtaxan.

Vi utnyttjar att Socialdemokraterna gav rakt motsatta vallöften till småbarnsfamiljer i 1994 och 1998 års valrörelser. Valrörelsen 1994 kännetecknades av den ekonomiska kris Sverige befann sig i. Socialdemokraterna överraskade med att föreslå kraftiga besparingar i stödet till småbarnsfamiljer som en viktig del av den utlovade budgetsaneringen. I valrörelsen 1998 gjorde partiet helt om och lanserade i stället ett tak för förskoleavgifter. Maxtaxan, som reformen kom att kallas, innebar omkring tusen kr extra i månaden för en typisk småbarnsfamilj. (…) Under hela 1980-talet röstade föräldrar med små barn i stort sett likadant som föräldrar med äldre barn. Men detta samband bröts med de två studerade reformerna på 1990-talet. Jämfört med föräldrar med äldre barn fick Socialdemokraterna ett mycket lägre stöd bland föräldrar med små barn i valet 1994, för att sedan kraftigt öka sitt stöd i denna grupp 1998.

I en intervju i Svensk Linje (nr 2, 2009) svarar Henrik Jordahl på frågan vad resultatet säger om politiken om man i princip kan köpa röster.

Myntet har två sidor. Visst är det ett problem om bidragssystemen utnyttjas taktiskt för egen vinning av maktstinna politiker, men den tydliga responsen från väljarna är samtidigt ett demokratiskt sundhetstecken. Väljarna svarar uppenbarligen på politikernas löften, vilket kan betraktas som ett uttryck för det demokratiska samtalet.

Och Jordahl konstaterar också att detta beteende alltid kommer att finnas. ”En skicklig politiker kommer alltid att klumpa ihop allmän- och egenintresset, och lansera program som framställs som lösningen på ett samhällsproblem, men som också innehåller vinster för den enskilde.”

Vi kan därför vara säkra på att det i partiernas valstrategi inför 2010 kommer att finnas gott om vallöften som är ämnade att attrahera just det partiets viktigaste målgrupper. Kruxet för partierna är att kommunicera detta på ett sätt som inger respekt för att man inte bara är ute efter att ”köpa” väljare.

Ett parti som uppfattas ha små möjligheter att förverkliga sina vallöften – på grunde av bristande inflytande eller storlek – kommer antagligen inte att belönas. Kanske något för det traditionella överbudspartiet Vänsterpartiet att fundera över?

Read Full Post »