Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Foreign Affairs’

STRATEGI | Året 64 f Kr ställde advokaten och talaren Marcus Tullius Cicero upp i valet till konsul, det högsta ämbetet i Rom.

Cicero var skicklig och framgångsrik på sitt område men tillhörde inte republikens aristokrati. Detta var ett stort hinder för någon som ville bli konsul. Normalt skulle det försvagat hans möjligeter att vinna.

Men en av Ciceros stora fördelar var att hans huvudmotståndare, Gaius Antonius Hybrida och Lucius Sergius Catiline, var genomkorrupta skurkar.

Quintus Tullius Cicero ansåg därför att hans fyra år äldre bror hade en rejäl chans om han bara bedrev en effektiv valkampanj.

I Rom hade de rikaste medborgarna oproportionellt mycket makt. Men politiskt och socialt stöd från gruppen var avgörande. Mutor och våld kunnde förekomma i en valkampanj men själva valprocessen var i det stora hela öppen och välfungerande.

Commentariolum Petitionis (här med titeln How to Win an Election) är det brev i vilket Quintus Tullius Cicero beskriver för sin bror hur valet skall vinnas. Idag skulle vi kalla det ett strategidokument.

Denna lilla volym är inte mer än nittionio sidor lång. Och då inkluderar det förord, en förklaring till översättningen, ordlista och en litteraturlista. Och dessutom löper den latinska texten parallellt med den engelska.

Men det är innehållet som räknas. Det fantastiska med texten är hur aktuell den känns även för den moderne läsaren.

Quintus Tullius Cicero var uppenbart väl införstådd med hur det politiska systemet fungerade och vad som skulle krävdas för en valseger.

Så här kan det låta:

The most important part of your campaign is to bring hope to people and a feeling of goodwill toward you. On the other hand, you should not make specific pledges either to the Senate or the people. Stick to vague generalities. Tell the Senate you will maintain its traditional power and privileges. Let the business community and wealthy citizens know that you are for stability and peace. Assure the common people that you have always been on their side, both in your speeches and in your defense of their interests in court.

Några andra råd som är värda att framhålla är följande: Se till att familj och vänner stödjer dig; omge dig med rätt personer; bygg en bred och stabil bas av anhängare; lova allt till alla; färdighet i kommunikation är a och o; lär känna dina fiender (och utnyttja deras svagheter mot dem) och se alltid till att smickra väljarna.

Läs mer: James Carville, tidigare rådgivare till Bill Clinton, har skrivet en kommentar till texten i tidskriften Foreign Affairs (maj/juni 2012).

Övrigt: Boken How to Win an Election: An Ancient Guide for Modern Politicians (Princeton University Press, 2012), i översättning av Philip Freeman, kan beställas Bokus.se.

Read Full Post »

IMAGE: Att få synas i modetidningen Vogue är värt sin vikt i guld. Inte minst för korrupta despoter.

Därför var man säkert väldigt nöjd i presidentpalatset i Damaskus när Vogue meddelade att man ville göra en intervju med Asma al-Assad.

Asma al-Assad, gift med Syriens despot Bashar al-Assad, kallas romantiskt för en ”ros i öknen” i tidningens aprilnummer.

Det är bara det att tidningen hamnade på butikshyllorna samtidigt som presidenten släppte lös säkerhetsstyrkorna mot demonstrerande reformivrare i landet.

Asma al-Assad talar i artikeln om att hon vill se ”aktiva medborgare”. ”It‘s about everyone taking shared responsibility in moving this country forward, about empowerment in a civil society. We all have a stake in this country; it will be what we make it.”

Intervjun kom samtidigt som polis öppnade eld och sköt tårgas mot cirka 4000 demonstranter i staden Daraa.

Att västerländsk media ofta låter sig manipuleras av regimer och terrororganisationer i arabvärlden är ingen hemlighet. Det sker med en regelbundenhet som borde vara upprörande om det inte samtidigt var så förutsägbart.

Tony Badran i tidskriften Foreign Affairs skriver;

It [d.v.s. artikeln i Vogue] gave plausibility to the claim that the Assads are a fresh breeze blowing through a decrepit house.

Ironically, the basis for such arguments was Assad’s own public relations strategy. When Assad inherited power from his father in 2000, he adopted the “old versus new guard” theme to cultivate his image as a reformer and bolster his legitimacy at home and abroad. For a brief period, he allowed dissidents to criticize corruption openly. But this so-called Damascus Spring was a cynical mirage. In the past decade, Syria has not seen a single meaningful act of reform.

The truth is that Assad could not have pursued such reform even if he had wanted to, as this would have meant taking on the corruption of his immediate family. Assad’s cousin, the billionaire Makhlouf, is widely considered to be the second-most powerful man in the country, even though he holds no official title. He is essentially the economic arm of the regime […]

Read Full Post »