Politisk kommunikation: Alla skall med även i år!

VAL 2014 | Enligt Stefan Löfven skall Socialdemokraterna nå alla väljare med sitt valbudskap. Alla skall tydligen med även i år.

Frågan är bara om det går. Troligtvis är det där med att ”inkludera alla” bara något man säger i intervjuer.

Ingen partistrateg skulle rekommendera att partiet i en valkampanj lägger ner alltför mycket tid på att försöka nå de väljare man identifierat som antingen säkra eller helt omöjliga.

Men visst låter det bra. I en intervju berättar Stefan Löfven för Jonas Helling i ABF:s tidskrift Fönstret om partiet strategi inför valet.

Hur fult är det politiska spelet? Kan man vinna som en ärlig idealist?

– Både och. Det är klart att i botten är det ett ärligt spel, alla partier drivs av värderingar de tror på om hur samhället ska fungera. Men man ska också vinna så många röster som möjligt. Och då måste man beskriva kontrasterna, vara tydlig med varför ens egen politik är bra och de andras mindre bra. Det behöver absolut inte handla om fult spel, men definitivt om taktik.

[…]

Vilka måste ni bara nå?

– Vi inkluderar alla. Oavsett om man är industriarbetare eller läkare så är det socialdemokratiska Sverige till för alla. Man ska ta ansvar för alla.

Vilkas kärlek struntar ni i då? Ni vill väl höja skatten för några?

– Jag tjänar 119 000 kronor i månaden, Fredrik Reinfeldt 150 000. Jag tycker att ingen av oss behöver det senaste jobbskatteavdraget som Alliansen drog igenom. Om man struntar i det får man istället utrymme till att sänka skatten på pensioner.

Vad är det mest felaktiga du läst om dig själv?

– Om mig som person kan jag inte komma på något. Det kanske kommer ju tuffare valrörelsen blir?

Om din politik?

– Jag tycker att det ofta blir fel när vår inställning till vinster i välfärden beskrivs. Det skrivs att vi är för vinster i välfärden. Men det handlar liksom inte om att tillåta eller förbjuda. Man måste orka problematisera frågan mer än så. Vi har i dag 4 000 skolor och förskolor som inte är offentligt ägda. Vi vill inte förbjuda dem. Men kvaliteten ska vara på topp. Det är inte okej att sänka bemanningen. Eller att servera knäckebröd till barn som inte fått tänder än.

Vilket är ditt andraparti?

– Det går inte att svara på!

Men du har varit med i Centern?

– Nej.

Det har jag läst någonstans att du var.

– Jo! (skratt) Det var när jag var runt 13 och man var tvungen att gå med i Centerns ungdomsförbund för att komma in och dansa i Ådalen. Men jag gick ur snabbt när jag förstod att jag kunde bilda en SSU-klubb och ordna egna danser!

Tidskriftsomslag: Fönstret nr 2, 2014

Read Full Post »

Kuriosa: Ingvar Carlsson om fotboll och politik!

SPORT | Det är nu sjutton år sedan Ingvar Carlsson lämnade politiken. Som vice statsminister blev det han som fick ta över när Olof Palme mördades 1986.

Tio år senare tog Göran Persson över posten som statsminister.

Elisabet Wahl intervjuade Carlsson för ABF:s tidskrift Fönstret om bl.a. kopplingen mellan politik och fotboll.

Året var 1941, Per Albin Hansson ledde en samlingsregering och i Borås gick det riktigt bra för hemmalaget Elfsborg.

– Det var jag och ett gäng andra killar som brukade stå där. Så spelade jag ju fotboll själv förstås. Jag höll på tills jag var arton år ungefär.

Dagen efter att han hade slutat med fotbollen gick han med i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU. Han förklarar det snabba bytet med att tre tomma kvällar måste fyllas med något annat nu när han inte längre spelade back.

– När jag var kommunalråd brukade en del motståndare säga att det hade varit bättre för Borås om jag hade hållit på med fotbollen i stället för med politiken. Fast så bra var jag faktiskt aldrig på fotboll.

Finns det några likheter mellan fotboll och politik?

– Absolut! Det finns rätt många och jag vet att Olof Palme brukade prata om det här. Du behöver individuella prestationer, men också ett samspelt lag. Som jag ser det är lagledarens roll oerhört viktig. Det är därför jag alltid har hyllat ledare som förre förbundskaptenen Lars Lagerbäck som verkligen har arbetat med laget.

Även efter att han flyttade till Stockholm och jobbet hos dåvarande statsminister Tage Erlander har fotbollen fortsatt att följa honom genom livet. Han är en hängiven Elfsborgsupporter och på senare år har han fått ett nytt favoritlag på damsidan: Tyresö.

[…]

De kanske mest prestigefyllda matcherna som han har spelat efter ungdomsåren avgjordes på sjuttiotalet, då riksdagens sommarledighet inleddes med en match mellan de två politiska blocken.

– Vi brukade säga att hellre förlora val än de där matcherna. Men vi vann de flesta. Ni borde leta reda på några bilder från de där mötena! Jag vet att det finns flera på mig och Fälldin i närkamp.

Var Thorbjörn Fälldin bra på fotboll?

– Ja, det var han faktiskt. Och det var flera av de gamla ministrarna som var riktigt bra.

Tidskriftsomslag: Fönstret nr 3, 2013

Read Full Post »

Politik: Vaghet som politisk strategi!

EKONOMI | Kärt barn har många namn. Nu är Magdalena Andersson (S) även ”kronprinsessa”. En prinsessa på jakt efter Anders Borgs skattkista.

Tidigare har hon bland annat kallats både ”höger”, ”utmanare” och ”fru finansminister”.

Men oavsett smeknamn måste man fråga sig vad hon som ekonomiskpolitisk talesperson verkligen tror på.

Det är inte osannolikt att väljarna idag har lite svårt att se någon större skillnad på Stefan Löfvens politik och regeringens.

Och så mycket tydligare blir det kanske inte heller så länge som Socialdemokraterna är större än Moderaterna och de rödgröna partierna är större än Alliansen.

”Vilken sorts ekonom är Magdalena Andersson egentligen?” Det var en fråga Cecilia Garme fick anledning att ställa sig under arbetet med sitt reportage för tidskriften Fönstret.

Svårt att säga, menar man. Hon avbröt ju faktiskt sina forskarstudier, precis som Anders Borg. Är ingen teoretiker, inte filosof, och definitivt inte någon ekonomisk visionär, påpekar flera. Mycket präglad av krisen på 90-talet, noterar många. Hon kom till Göran Perssons statsrådsberedning, hans innersta krets, 1996 just när han hade lämnat finansdepartementet efter svältkurens plågsamma startfas. Mentalt satt Persson kvar på ”finansen”, till efterträdaren Erik Åsbrinks irritation. Det pratades med andra ord ganska mycket om skuldsanering i regeringskansliet Rosenbad 1996. Magdalena Andersson var 29-årig politisk sakkunnig och deltog i marginalen, men i historieskrivningen räcker det för tapperhetsmedalj.

”Magda”, som hon kallas, är mycket smart, det är alla överens om. Men sen?

– Precis som Göran Persson är hon en hök när det gäller statsfinanserna. Men det gör henne också lik Anders Borg, säger en observatör.

– Typisk ”kanslihushöger”, säger en annan, och klistrar alltså på henne begreppet som vänsterdebattörer myntade om gänget kring Kjell-Olof Feldt på 1980-talet.

[…]

Spelet mellan Anders Borg och Magdalena Andersson handlar mycket om vem som är mest bokstavstrogen. Göran Perssons bibelcitat ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Efter årets höstbudget inleddes ett i grund och botten tekniskt bråk mellan Anders Borg och Magdalena Andersson om budgeteringsmarginaler, där hon hävdade att han bröt mot överskottsmålet och han i huvudsak förnekade det (”vårt budgetutrymme är närmast identiskt”). Det var om detta som tv-anklagelsen om den ”moderata idén numera om att slarva med statsfinanserna” handlade.

– För Magdalena Andersson kanske detta är en taktik att markera mot Vänsterpartiet som har kritiserat överskottsmålet under lång tid, funderar Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg. Han noterar att Anders Borg har signalerat att överskottsmålet kan behöva ses över och är genuint nyfiken på vad Magdalena Andersson ska säga då.

– ”Magda” är en konstig blandning av höger och vänster, säger en person som känner henne. Att Socialdemokraterna godtar Alliansens jobbskatteavdrag har Magdalena Andersson förklarat med att ”folk har vant sig vid dem”, efter sex år. Men i själva verket hade hon accepterat dem samma år de infördes.

”Att skapa ett alternativt jobbavdrag med bättre fördelningsprofil är ingen lätt uppgift – i alla fall om man vill undvika höga marginaleffekter för medelinkomsttagare”, skrev hon i ett skattepolitiskt diskussionsunderlag för Arbetarrörelsens Tankesmedja 2007.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fönstret nr 4, 2012.

Read Full Post »

Intervju: Mona Sahlin efter valförlusten!

ABF:s TIDSKRIFT Fönstret har intervjuat Mona Sahlin ”om livet efter smällen”.

Sahlin är en person som levt hela sitt liv inom ”rörelsen”. Och det märks. Sahlin har t.ex. aldrig någonsin varit på riktig anställningsintervju.

Det som har irriterat henne mest är kritiken om att hon ”bara har gått i gymnasiet”. Detta förklarar Sahlin med att hon fick barn tidigt och kom in i riksdagen vid 25.

Inget fel i det. Men Sahlin bekräftar också indirekt kritiken. ”Så politiken blev mitt universitet. Och så utbildade jag mig i SSU, gick massor av studiecirklar.”

Detta skulle låta ok om Sahlin hade tillhört August Palms och Hjalmar Brantings generation. Då var inte högre utbildning tillgänglig för arbetare. Bildningsförbund inom kyrkor och arbetarrörelsen tog då på sig rollen att utbilda.

Men idag utgår man ifrån att utbildning innebär att man först tillgodogör sig någon form av objektiv kunskap innan man går vidare och bildar sig en uppfattning om världen runt om kring.

Bra utbildning ger också studenterna verktyg att analysera fakta och se på problem från olika perspektiv innan man själv bestämmer sig för vad som är ”rätt” eller ”fel”.

Med risk för att låta snobbig framstår politiska och fackliga studiecirklar som ett dåligt substitut för en sådan utbildning. Dessa studiecirklar kan möjligtvis ge en viss typ av ”kunskap” men frågan är om de ger ”bildning” i traditionell bemärkelse.

Hela intervjun ger just en sådan lite kluven bild av Sahlin. Och det behövs inte mycket mer än en följdfråga för att Sahlin skall backa.

Om politiska rådgivare:

– Du, det där är ett missförstånd, folk verkar tro att politiker omges av en massa stylister hela tiden?

Jag har sett dig retuscherad på massor av affischer.

– Okej, rådgivare har man ju. […]

Om Håkan Juholt:

Du kommenterar redan Håkan Juholt. Jag trodde att det fanns en hederskodex som säger att man inte ska kommentera sin efterträdare offentligt?

– I så fall var det länge sen den hederkodexen slutade att gälla.

– Min företrädare (Göran Persson, Fönstrets anm.) gav ut en bok där han skrev att min starka sida inte var att tänka. Men jag säger ingenting om hans politiska vägval. Jag har bara kommenterat att han var väl hård mot Thomas Bodström.

Men du kommenterade visst hans vägval, redan i juni, då du kritiserade hans Libyenpolitik?

– Ja … men Libyen är ett undantag, det är en så viktig del av S utrikes- och säkerhetspolitik, berör själva kärnan i svensk utrikespolitik. Men jag ska vara sparsmakad i fortsättningen.

Svaret på frågan om hur hon gjort skillnad under sina tjugonio år i politiken imponerar inte heller.

– Kampen mot hedersvåldet. För partnerskapet, rätten för att gifta sig. Att S har blivit mer positiva till entreprenörer. Att vi genomförde varannan damernas i regeringen. Att jag var den första kvinnan som var ordförande och partisekreterare. Valvinsten 1994.

Kampen mot hedersvåld har knappast legat högt på Socialdemokraternas dagordning. Tvärt om har man snarare backat så fort man har anklagats för att fiska i grumligt vatten. Och äktenskap mellan två personer av samma kön blev lagligt först 2009 under Alliansregeringen.

När det gäller entreprenörskap var detta något Sahlin drev innan hon blev partiledare. Under valrörelsen var frågan helt frånvarande. Detta trots att man här hade haft goda möjligheter att slå in kilar mellan Allianspartierna.

Varannan damernas och ”första kvinnan som var ordförande och partisekreterare” är strikt interna socialdemokratiska angelägenheter.

Möjligtvis intressant för den som levt hela livet inom partiet men knappast för någon utanför. Speciellt inte som både Folkpartiet och Centerpartiet fick kvinnliga partiledare långt innan Socialdemokraterna.

Det är därför svårt att komma ifrån tanken att valet av Mona Sahlin till partiledare var ett stort misstag som Socialdemokraterna fortfarande lider av.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Fönstret nr 3, 2011

Read Full Post »

Citat: Olof Palme om kampanjarbete!

TAL: Nedanstående citat passar bra i dessa tider när partiernas aktiva förbereder sig för att dela ut foldrar och knacka dörr runt om i landet.

Palme är en av de få svenska politiker som tillät sig lite mer poetiska ordvändningar vid sina offentliga framträdanden.

Hans talekonst liknade därför mer amerikanska politikers än sina svenska kollegors.

Vi ses igen i portuppgången med packen av broschyrer. Vi ses igen någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människors möten till prövande samtal och gemenskap.

Inte illa. Älska eller hata honom. Hålla tal kunde han. Det här är hämtat från Palmes tal vid Socialdemokraternas kongress 1975.

Läs mer: Journalisten Björn Elmbrant citerar Palme i artikeln ”Varför blev Olof Palme vår enda politiska superstjärna – en grundkurs i femton steg”. Fönstret nr 4, 2009.

Read Full Post »

Spin: Gudrun Schyman (FI) och blockpolitiken!

KOMMUNIKATION: Här kommer ännu ett exempel på Gudrun Schymans logiska tänkande (eller snarare bristande logik).

Anders Jonsson gjorde reportaget om Gudrun Schyman i Fönstret som är ”ABF:s magasin om kultur och folkbildning”.

Jonsson frågar Schyman om Feministiskt initiativ är ett typiskt enfrågeparti.

– Nej, jag menar att feminismen precis som socialismen eller liberalismen är en ideologisk utgångspunkt när man tittar på samhället och samhällets konflikter. Men de gamla ideologierna grundar sig på klasstrukturen. Feminismen på insikten om könsmaktsordningen, och dess konsekvenser.

So far so good. Ingenting konstigt med det. Man kan mycket väl hävda att feminismen är en politisk ideologi.

Men sedan kommer ett minst sagt märkliga resonemang.

Ett av syftena med Feministiskt initiativ är enligt Gudrun Schyman att bryta upp blockpolitiken. Samtidigt har FI inordnat sig just i blockpolitiken genom att deklarera att partiet aldrig kommer att rösta för Fredrik Reinfeldt som statsminister. Finns det inga borgerliga feminister?

– Jo, och de får gärna rösta på Feministiskt initiativ.

Men då röstar de på en rödgrön regering?

– Ja, men de röstar också på en fristående opposition som kommer att rösta på alla förslag som försvagar könsmaktsordningen oavsett var de kommer ifrån.

Med andra ord: Vi vill bryta upp blockpolitiken genom att cementera samma blockpolitik genom att alltid rösta med de rödgröna.

Ännu ett briljant exempel på Gudrun Schymans bristande logik. Eller skall vi kalla det ohederlig argumentations- och debatteknik?  

Läs mer: Anders Jonssons reportage kan läsas i Fönstret nr 4,  2010. Läs fler exempel på vad Schyman kan tillåta sig när det gäller politik och logik.

Read Full Post »

Politik: Vad är poängen med Thomas Bodström?

DILETTANT: Thomas Bodström (S) ägnar inte mycket tid åt politiken. Trots detta är han tydligen viktig för Mona Sahlin.

ABF:s tidning Fönstret ger en del av svaren till hans popularitet i en artikel med den träffande rubriken ”Politikern som kunde göra vad som föll honom in”.

Han tillåts ägna sig åt författarskap och advokatuppdrag vid sidan om de politiska uppdragen. Andra förväntas ställa in sig i ledet.

Bodströms egen förklaring till sakernas tillstånd är lite märklig. Jonas Helling, chefredaktör för Fönstret, skriver:

Själv verkar han helt oberörd av kritiken. Säger att advokatverksamheten är ett unikt sätt att få kontakt med utsatta människor i samhället. Och passar också på att påpeka att det i demokratins barndom var det riksdagsarbetet som skulle vara sidouppdrag, medan ledamöterna hade kvar sina vanliga heltidsjobb.

Att använda antikvariska argument från ”demokratins barndom” är onekligen originellt när det kommer från en representant för ett parti som har slagits mot just den typ av samhällsmodell som gjorde det näst intill omöjligt för arbetare att delta i det politiska livet.

”Nu är Bodströms uppdrag ett enda – att vinna medelklassväljare åt Socialdemokraterna i Stockholmsområdet”, skriver Helling. Och när han frågar en centralt placerad S-strateg:

– Partiledningen struntar fullständigt i vad han gör vid sidan av politiken, så länge väljarna tycker om honom. Thomas går utanför ramarna och uppvaktar väljarna på nya sätt. Hur många politiker finns det förresten som skriver böcker?

En annan politisk bedömare lägger till en tänkbar förklaring:

– Thomas Bodström är väldigt viktig för Mona Sahlin personligen. Det verkar som att varje S-ledare ska ha sin ”bad boy” i sin närhet som kan säga saker enligt sin egen linje. Göran Persson hade Björn Rosengren. Bodström kan säga sådant som Mona Sahlin vill få fram men inte nödvändigtvis själv behöver ge ansikte åt.

– Ingen annan skulle kunna dra till USA ett halvår och komma hem och vara statsråd ändå. Thomas Bodström kan ha tre jobb. Han kan tjäna pengar. Andra som försöker göra små frihetsdrag får på fingrarna.

Finns det en gräns även för honom?

– Så länge han har bra popularitetssiffror så får han hålla på. Men den dag de dyker så kommer han att åka med huvudet före, för han har ingen egen bas inom partiet och inga som skyddar honom. […]

Niklas Svensson, Expressen:

– Bodström är väldigt omtyckt av journalister. Han är alltid tillgänglig. Tycker om att förklara sig, utan att dra sig undan.

– Självklart kan det här betyda att han själv har kunnat stoppa drev innan de har satt i gång.

Thomas Bodströms fria roll påminner om hur man inom aristokratin och bland de välbärgade i demokratins barndom kunde ägna sig åt politik som hobby.

När rösträtten hängde på plånbokens storlek fanns det ingen anledning att avlöna politikerna. Och utan central organisation kunde politikerna göra lite som man ville.

Är Thomas Bodström den siste aristokraten i svensk politik?

Read Full Post »