Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Feminist’

LÖSNUMMER | En stor bild på Helle Thorning-Schmidt pryder omslaget till senaste numret av Passion for Business.

”Danmarks statsminister Helle fokuserar på kvinnors företagande & framtid”, står det med stora bokstäver bredvid fotot.

Av detta skulle den naive köparen kunna tror att numret också innehåller en intervju eller åtminstone en längre artikel om statsministern. Men icke.

Tydligen används Thorning-Schmidt bara som eye candy för att sälja lösnummer av den tidskrift som påstår sig vara ”för den moderna kvinnan”.

Förutom ytterligare fem bilder – en helsidesbild (som är nästan en exakt kopia av framsidans) och fyra små – innehåller tidningen endast ett (!) citat av Thorning-Schmidt samt en kort upplysning om att hon tidigare i dansk media har varit kritiserad för sin glamourösa stil.

För att läsare skall slippa slösa bort 65 kronor på något så ynkligt kommer här citatet i sin helhet.

Jag är en övertygad feminist. Och detta handlar inte om att kvinnor måste tuffa till sig och ha bättre självförtroende. Detta handlar om strukturer!

Detta var med anledning av att några deltagare på Northern Future Forum – om kvinnors ledarskap och företagande – ansåg att kvinnor måste bli bättre på att visa upp sin kompetens, bli kaxigare och våga stå för sina åsikter.

Bild: Tidskriftsomslaget och citat från Passion for Business nr 2, 2012.

Read Full Post »

PARTILEDARE | Det feministiska Vänsterpartiet valde återigen en manlig partiledare.

Jonas Sjöstedt har drivit en mycket imponerande och nästan helt felfri partiledarkampanj. Valet signalerar en ny tid för partiet.

Resultatet av omröstningen kunde inte ha blivit mer övertygande. Han fick hela 179 röster mot bara 39 för Rossana Dinamarca.

Om Dinamarca hade tagit hem segern hade partiet kunnat diagnosticeras som klart självmordsbenäget. Skandalerna har varit lika många som för Håkan Juholt.

Med henne hade Vänsterpartiet snabbt förpassats till politikens utmarker. Med Sjöstedt har man åtminstone gett sig själva en rimlig chans att bli politiskt relevanta.

När kongressen sade nej till delat ledarskap hoppade Ulla Andersson av partiledarstriden. Uppenbart för att maximera chanserna för Sjöstedt.

Om kongressen istället sagt ja till delat ledarskap skulle det ha varit naturligt för kongressen att välja en kvinna och en man. Andersson hade då stannat kvar och tagit striden mot Dinamarca.

När kongressen istället sade nej hoppade Andersson av och garanterade därmed att större delan av hennes anhängare röstade på Sjöstedt.

Med Dinamarca som en av partiledarna skulle Vänsterpartiet riskerat sin nya roll som utmanare till Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Dinamarca ligger så långt till vänster att hon låter mer som 70-talets kommunister än dagens mer polerade vänsterpartister.

Partistrategernas skräckscenario var att Dinamarca skulle börja driva bort de nya väljare som partiet vill attrahera.

Dessutom riskerade man få ett splittrat partiledarskap om två ledare börjar dra åt helt olika politiska och ideologiska håll. Med en förvirrad väljarkår som följd.

Övriga partier skulle gladeligen ignorera Sjöstedt i ett sådant läge. Istället hade man framhävt Dinamarca och på så sätt kunnat visa att Vänsterpartiet inte har reformerat sig.

Även realistiska vänsterpartister har insett att det finns vissa saker man måste lägga bakom sig om man vill växa som parti. Dinamarca passade inte in i planen.

Lägg sedan till att möjligheterna att bilda ännu en rödgrön allians inför nästa val knappast hade ökat med Dinamarca.

Read Full Post »

VAD MOTIVERAR de fyra kandidaterna till Vänsterpartiets partiledarpost? Ingenting tydligen.

”De fyra partiledarkandidaterna är överens om det mesta. Det säger de sig vara överens om”, som Erik Magnusson så träffande beskriver det i Sydsvenskan.

Några politiska skillnader vill man inte erkänna:

– Det här är inget vägval för partiet. Det handlar om politiska nyansskillnader, säger Jonas Sjöstedt.

– Vi har lite olika bakgrund och profil, bara på så sätt är det ett vägval, säger Hans Linde.

– Det är lite av en lucia­uttagning. Vi ska sitta och le vackert och se sympatiska ut, ironiserar Ulla Andersson.

Och när det gäller ideologi blir det inte heller mycket tydligare.

Rosanna Dinamarca kallar sig ”socialist, feminist och antirasist”. Jonas Sjöstedt är ”vänstersocialist, feminist och ekologist”. Hans Linde är ”socialist och feminist” medan Ulla Andersson är ”feminist och socialist”.

Ingen lär bli mycket klokare av detta.

Och deras motivering för att över huvud taget ställa upp och kandidera?

”Jag bestämde mig för att ställa upp i partiledarvalet sedan min pojkvän frågat om jag inte skulle ångra mig annars”, säger Hans Linde.

”Ja, min dotter sade samma sak. Du ska göra det!”, säger Ulla Andersson.

Så låt oss nu sammanfatta detta:

1) Ingen vill erkänna några sakpolitiska skillnader överhuvudtaget.

2) Alla är socialister, feminister – och får man anta – antirasister, ekologister och vänstersocialister.

3) Och deras främsta motivering tycks vara pojkvänners och döttrars önskningar.

Detta låter mer som fyra personers gigantiska egotripp. Fyra personer utan några starkare politiska övertygelser än vad som anses vara politiskt korrekt inom partiet just nu.

Vad är poängen med att låta fyra partiledarkandidater åka land och rike runt om de inte ens orkar eller vill diskutera politiska och ideologiska skillnader?

Vilken sorglig samling politiker man har lyckats rafsa ihop. Är det verkligen detta vänstrpartisterna hade förväntat sig när man dumpade Lars Ohly?

Övrigt: De två nedre citaten är från pappersupplagan av Sydsvenskan den 20 september 2011.

Read Full Post »