Mediekritik: Det är ”inne” att vara feminist!

POLITIK | Om man som parti kan odla bilden av sig själv som uppstickare har man mycket gratis. Uppfattas man dessutom som ”inne” har man fått jackpot.

Allt detta passar ganska väl in på Feministiskt initiativ.

Maggie Strömberg visar t.ex. tydligt i Fokus att Soraya Post knappast är någon nybörjare som slår underifrån. Snarare är hon en garvad lobbyist med många års erfarenhet från maktens korridorer.

Men det är knappast en bild media har målat upp.

Det finns många sätt för media att lyfta fram ett parti. Media behöver inte skrivs hyllningsartiklar för att ett parti skall få fördelar framför konkurrenterna.

Det räcker att skriva om helt banala händelser eller skriva okritiska artiklar om hur ett parti är ute och kampanjar och att alla minsann känner stor entusiasm och stridsvilja.

Den typen av ”neutrala” reportage är guld värt. Speciellt om det samtidigt saknas mer kritiskt granskande artiklar om politikens innehåll.

I EU-valet blev det mycket tydligt att alla partier inte behandlades lika.

Piratpartiet ignorerades nästan helt. Sverigedemokraterna var troligtvis det mest granskade partiet medan Feministiskt initiativ var det minst granskade av alla.

Ett exempel på denna okritiska – och därmed ganska hjälpsamma journalistik – gav Metro exempel på efter EU-valet.

En rubrik lyder ”Så kan FI påverka i riksdagen – om de kommer in”.

Det är inte det vanligaste att tidningar vinklar artiklar så pass positivt för politiska partier. En betydligt vanligare rubrik hade naturligtvis varit det omvända. ”FI får ingen möjlighet att påverka i riksdagen” är mer i linje med medielogiken.

Än mer logiskt skulle kunna vara att poängtera att partiet har en helt ofinansierad politik.

Fokus ger ett annat exempel från EU-valet hur partiet har fått en positiv särbehandling av media:

Vid den senaste partiledardebatten i SVT bjöds hon in till försnack i studion. Piratpartiet, som sitter i parlamentet, fanns inte överhuvudtaget i lokalerna, men medvindspartiet feministiskt initiativ fick vara med.

[…]

På ett sätt skiljer sig inte feministiskt initiativ från de andra partier som plötsligt slagit igenom i de två senaste parlamentsvalen. Få förväntar sig att de faktiskt ska ha erfarenhet eller en heltäckande politik, eftersom de anses slå underifrån.

Kanske det. Men Feministiskt initiativ slår knappast ”underifrån”. De är etablerade sedan länge. Deras startsträcka har varit betydligt längre än t.ex. Piratpartiets.

Dessutom har de knappast granskats överhuvudtaget i media under de senaste åren. Och så länge som feminism är så gångbart och okontroversiellt kommer de alltid att ha en fördel i media framför andra partier.

Frågan är om media ens efter framgången i Europaparlamentsvalet kommer att ändra på sitt sätt att granska partiet. Om inte kommer Feministiskt initiativ med största sannolikhet att sitta i riksdagen efter nästa val.

Tidskriftsomslag: Fokus den 13-29 maj 2014.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Blir allt bra med feminism?

Val 2014 | Partier vill gärna klistra positiva etiketter på den egna politiken. För Feministiskt initiativ är det naturligtvis ordet ”feminism”.

Och har man ingen egen politik kan man alltid låna och döpa om. Genom att klistra ordet ”feministisk” på något man gillar får man, hey presto, sin helt egna politik.

Inför Europaparlamentsvalet har partiet tagit fram en valbroschyr där man bland annat presenterar ”En feministisk klimatpolitik”.

Klimatpolitiken ska bygga på såväl en global solidaritet som på en jämställd och rättvis fördelningspolitik mellan EU-länderna. Vi vill att EU ska rikta resurser till satsningar på förnybar energi, ett samordnat tågnät och att EU ska avskaffa kärnkraften och användningen av fossila bränslen. Vi vill också verka för ett hållbart jordbruk i vilket djurskyddsfrågor värnas och utvecklas. Medlen måste styras om för att främja ett etiskt och hållbart jordbruk, skogsbruk och fiskenäring.

Vad som är speciellt feministiskt i det här är svårt att se. Åtminstone är det inte mer feministiskt än vad många andra partier skulle kunna säger om sin klimatpolitik.

Men det är kanske det som är poängen. Att rida på någon annans idéer och ge den ett godkännande med en stämpel som säger ”feministisk” gör att man själv legitimeras.

Broschyren tenderar också sudda ut gränserna mellan vad som beslutas på den nationella nivån och vad som är EU-parlamentets ansvar.

Här finns t.ex. rubriker om både ”Förskola och barnomsorg för alla” och ”Feministisk ekonomi och marknad”.

Det hela ger ett lätt förvirrat intryck att partiet inte riktigt vet var man tar de politiska besluten. Och i vissa fall ger det ett lätt konspiratoriskt intryck.

Under rubriken ”Sexualitet, identitet och reproduktiv hälsa” kan man t.ex. läsa att ”socialkonservativa och nationalistiska krafter” begränsar den ”personliga integriteten i allt fler EU-länder”.

”Konsekvenserna är avskaffad aborträtt, våld mot traspersoner och en växande social otrygghet för hbtq-personer.”

Om man inte läser noggrant kan man lätt få intryck att dessa ”krafter” i Europaparlamentet kan tvinga Sverige att följa efter. Eller så tror partiet verkligen att beslut i EU, eller i olika länder, kan tvinga Sverige att följa efter.

Eller så är man bara nöjd med att ge väljarna en lite otydlig bild av vad man menar.  På så sätt ger man läsarna möjlighet att läsa in lite vad man vill.

Detta är kanske politikens motsvarighet till rovfiske. Om man kastar ut ett tillräckligt stort nät kan man fånga både stora och små fiskar.

Läs mer: Ledaren ”Under det rosa fluffet” i Sydsvenskan. Bild: Feministiskt initiativs broschyr i EU-valet. (Hela broschyren finns tillgänglig på partiets hemsida.)

Read Full Post »

Opinion: (FI) seglar på en räkmacka!

VAL 2014 | Vilket är det minst granskade partiet i Sverige. Av riksdagspartierna måste det vara Miljöpartiet.

Detta skall jämföras med Sverigedemokraterna som antagligen är det mest granskade.

Men det finns även andra som kommer lätt undan. Medias granskning av Piratpartiet och Feministiskt initiativ är näst intill obefintligt.

Och när det gäller talespersonen Gudrun Schyman finns det t.o.m. en tendens att lyfta fram henne.

Schyman är antagligen den enda partiledare som idag skulle kunna avstå från en pressekreterare. Det räcker med en bokningsansvarig. Media gör arbete åt henne. Det finns knappast något program som hon inte har deltagit i.

Och nu stiger partiet i opinionsundersökningar. Vilket naturligtvis får journalister och redaktörer att dra slutsatsen att man hela tiden har gjort rätt nyhetsbedömning. Det blir rena rama cirkelresonemanget.

Nu har även en forskare lyft fram det gratisstöd som partiet får i media.

I jämförelse med den granskning som gjordes av till exempel Sverigedemokraterna (SD) när deras opinionssiffror motsvarade Fi:s blir det extremt tydligt att Fi inte granskas särskilt hårt. Det menar Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Om man tänker på den diskurs som finns i Sverige hade SD en betydligt längre uppförsbacke i vad som brukar räknas som fel, vilket öppnar för granskning, säger han till Metro.

– Jämställdhet, däremot, räknas som en paradgren. Diskursen är att det faktiskt är bra med jämställdhet, solidaritet och jämlikhet. Alla vill vara feminister. Då blir det svårare att ge sig på dem som förespråkar det mest av alla.

Frågan är naturligtvis varför det är på detta sätt. Jonas Hinnfors pekar på jämställdhet. Ingen ifrågasätter idag behovet. Få saker är mer politiskt korrekt.

Men det finns en annan anledning till partiets framgångar.

Så här skrev Lars Adaktusson på den tiden när han fortfarande var frilansjournalist och programledare:

I drygt 30 år har Göteborgs universitet och journalistikprofessorn Kent Asp undersökt den svenska journalistkårens politiska preferenser – trenden har hela tiden varit den samma. Partierna som finns på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig, mest överrepresenterade är Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Med detta har följt en åsiktsmässig och värderingsmässig likriktning vars konsekvenser är mer sofistikerade än vad som kan utläsas av enskilda artiklar eller antalet sända inslag. Det handlar om principerna för nyhetsvärdering, om vilka ämnen som ska uppmärksammas och om gängse förhållningssätt till övergripande samhällsfrågor.

Självklart är detta betydelsefullt och värt att diskutera. På samma sätt som det inom journalistkåren är angeläget med jämn könsfördelning och med personer av utländsk härkomst, borde det vara angeläget med skiftande politiska och ideologiska synsätt.

Och vänsterpartister och miljöpartister ligger inte långt ifrån Feministiskt initiativ i frågor som rör feminism och jämställdhet.

Inte konstigt att Schyman och Feministiskt initiativ seglar fram på en räkmacka i svensk politik.

Read Full Post »

Analys: Myten om politiskt neutral kommunikation!

POLITIK | I Malmö stad har man tagit fram en checklista för ”diskrimineringsfri kommunikation”.

Och varför inte? Vad kan vara mer trendigt och inne än just detta? Dessutom måste även kommunikatörer göra skäl för sin lön.

Men det behöver inte vara så oskyldigt som det låter.

Kommunikatörer i en stad arbetar alltid ytterst för den politiska majoriteten. Beslut i en stad eller i ett landsting är därför aldrig helt opolitiska. Det finns alltid en politisk agenda i botten.

Peter Herkel har för gratistidningen City (Malmöutgåvan) intervjuat Katja Ligneman som är den kommunikatör som tagit fram checklistan i staden.

Ni har som exempel att man hellre bör skriva att ”män tjänar 25 procent mer än kvinnor” istället för ”kvinnor tjänar 80 procent av vad män tjänar”. Vad är skillnaden?

– Det handlar inte om rätt eller fel utan om att skifta perspektiv, eftersom det oftast fokuseras på kvinnans lägre lön. Det signalerar att kvinnor är i underläge, och de hamnar i en offersituation. Vänder man på det till att mäns löner är högre väcker det frågan varför det är så.

Visst ger det ett annat perspektiv. Men det garanterar inte att fler kommer att ställa sig frågan varför män har högre lön.

Kvinnor blir inte mindre ”offer” för att man talar om att ”män tjänar 25 procent mer än kvinnor”.  Det är dessutom fullt möjligt att det ger motsatt effekt. Tjugofem procent låter ju trots allt mindre än 80 procent!

Och varför skulle det vara mer välkommet att kvinnor inte ses som ”offer” med tanke på att kvinnor faktiskt tjänar mindre än män?

Om man ser kvinnor som ”offer” skulle detta mycket väl kunna – ur ett kommunikativt perspektiv – underlätta för den som vill argumentera för att kvinnor bör få högre lön.

Kommer politiker och företag bli mer angelägna att höja kvinnors löner om kvinnor inte ses som lönemässigt diskriminerade?

Och inte att förglömma: Politiker kan ju faktiskt besluta om att höja lönerna för de kvinnodominerade jobben i den egna kommunen eller landstinget!

Om kommunikationen lyckas p.g.a. av att man ”skiftat perspektiv” slipper kommunen en pinsam debatt om varför man inte lever upp till det man säger sig förespråka, d.v.s. högre lön för kvinnodominerade yrken. (I Malmö styr t.ex. tre partier – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – som alla ansluter sig till feminismen.)

Ni tar även upp termen ”invandrartäta områden”. Varför är den problematisk?

– Jag säger inte att den behöver vara problematisk, men man bör fundera på vad olika begrepp signalerar, om de slår fast saker i samhället som inte är sanna – och hur de tas emot. Man kan ju vända på det och fundera på om vi skulle skriva ”svensktäta områden” för kvarter där etniska svenskar är i majoritet.

Visst kan det vara så.

Men det är inte helt okontroversiellt att en politiskt styrd verksamhet som Malmö stad (precis som alla andra kommuner och landsting) försöker flytta fokus bort ifrån de politiska problem som finns i dessa områden.

Anledningen till att man talar om ”invandrartäta områden” beror på att dessa områdena ofta har fler sociala och ekonomiska problem än andra områden i storstaden. Den gemensamma nämnaren är inte så sällan att de är just invandrartäta. 

Det är inte helt osannolikt att ständigt negativt fokus på en stads problemområden i media kan leda till färre företagsetableringar och att privatpersoner med god ekonomi väljer att bosätta sig på annan ort. 

Detta leder i sin tur till att staden går miste om nödvändiga skatteintäkter.

Politiskt styrd kommunikation handlar alltid om att välja perspektiv. Varför skulle en kommun då inte också föredra positiv PR framför negativ?

Det finns ingen neutralt, opolitiskt sätt att kommunicera en stads image. All kommunikation i en politisk styrd offentlig verksamhet är per definition politisk. Oavsett om man vill det eller ej.

Read Full Post »

Image: Marita Ulvskogs vänstersexism!

ALMEDALEN | Feministen och EU-parlamentarikern Marita Ulvskog har gett den socialdemokratiska sexismen ett ansikte.

Attacken på Twitter – mitt under Annie Lööfs tal i Almedalen – visar tydligt att partifärg är viktigare inom politiken än systerskap.

”Ny talskrivare åt Annie Lööf? Hjälper tyvärr inte. Trovärdighet noll. Skulle funka i Top Model, inte i verkligheten”, skrev hon arton minuter in i talet.

Enligt Ulvskog måste Lööf tydligen vara mindre begåvad eftersom hon ser bra ut. En klassisk härskarteknik.

Inom den politiska feminismen – speciellt på vänsterkanten – vill man gärna ge sken av att kvinnor har så väldigt mycket gemensamt över partigränserna.

Men detta gäller bara om man kan vinna billiga PR-poäng, inte och man själv eller partiet skulle riskera något.

Och det är inte första gången som just Ulvskog bevisar att feminismen många gånger handlar mer om politisk strategi än om politisk övertygelse.

För den som minns historien så var det just Ulvskog som drog igång det socialdemokratiska närverket Feministas.

Även den gången var det för att stoppa kvinnor i ett annat politiskt parti, nämligen det nybildade Feministiskt initiativ.

Men när det visade sig att Gudrun Schyman och partiet var ett större hot mot sig själva än Socialdemokraterna gick Feminstas i ide.

Sedan dess har nätverket fört en tynande tillvaro. Eller som det står i partiets verksamhetsberättelse 2010:

Nätverket hade under året i huvudsak verksamhet via den särskilda hemsidan och lades ner i samband med årsskiftet 2010/2011.

Imponerande eller hur?

Read Full Post »

Politisk kommunikation: (SD) lanserar ny reklamfilm!

KAMPANJ | Sverigedemokraterna har ett problem. Partiet har inte lyckats dra nytta av stiltjen inom Alliansen eller förvirringen kring Håkan Juholt.

Partiet ligger stabilt i opinionen om än på låga siffror. För att råda bot på detta lanserar SD-kvinnorna nu en reklamfilm riktat mot hedersrelaterat våld.

I ett debattinlägg på SVT framgår att filmen är tänkt som första ledet i en flerstegsraket. Kampajen skall följas upp med ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Och skall man utgå ifrån artikeln har partiet tagit sikte på att inmuta Kristdemokraternas begrepp ”verklighetens folk”.

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor, riktar hård kritik mot politiker och samhällsdebattörer som man uppfattar förringar det hedersrelaterade våldet.

I fokus står Eva Britt Svensson (V), forskaren Masoud Kamali, Abdirizak Waberi (M) och Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

[…]

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

Partiet har uppenbart en poäng.

I samhällsdebatten står feminism och kvinnorelaterade frågor ofta högt upp på både medias och politikers agenda. Trots detta duggar det inte direkt tätt med förslag på hur man skall komma åt det hedersrelaterade våldet.

Men som så ofta när det handlar om partiets reklamfilmer uppstår ständigt sidodiskussioner som inte alltid handlar speciellt mycket om själva sakfrågan.

Redan innan denna film blev tillgänglig har det handlat om skådespelare som känner sig förda bakom ljuset och musiken i bakgrunden.

Mycket av kampanjen kommer att hänga på om deras utlovade ”åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken” kommer att hålla måttet.

Om innehållet bara blir en upprepning av vad partiet sagt i alla andra sammanhang kommer det att skjutas ner av politiska motståndare. Innehåller programmet däremot några nya förslag kan partiet möjligtvis tvinga in övriga partiet på banan.

Övrigt: Texten till filmen kan läsas på partiets hemsida.

Read Full Post »

Image: (V) öppnar upp för svekdebatt!

JONAS SJÖSTEDT leder kampen om att bli ny partiledare för Vänsterpartiet.

Bland lokala partiföreträdare som valt att rangordna kandidaterna har 61 procent angett Sjöstedt som försthandsalternativ.

Rossana Dinamarca är förstahandsval för endast 19 procent. Ulla Andersson får 13 procent och Hans Linde 10 procent.

Men hela 57 procent vill också ha delat ledarskap enligt den undersökning som Rapport har gjort.

Detta är den tydligaste indikationen på att Vänsterpartiet går mot delat partiledarskap.

Kan Vänsterpartiet med behållen trovärdighet välja ännu en manlig partiledare? Ett parti som talar om sig själva som ett ideologiskt övertygat feministiskt parti? Knappast.

Om Folkpartiet och Centerpartiet, dessa ” bourgeoisiens och kapitalismens hantlangare”, har lyckats att antingen avverka och/eller pånytt välja kvinnliga partiledare skulle det vara bra märkligt om inte Vänsterpartiet klarar av att välja ens en endaste liten kvinnlig partiledare.

Efter Gudrun Schymans avgång verkar Vänsterpartiet mest ha använt feminismen som ett begrepp att fylla ut sina tal med. Och med tanke på att även ärkefienden och ”arbetarklassens förrädare” Socialdemokraterna lyckades borde det nu även vara upp till bevis för Vänsterpartiet!

Om partiet inte lyckas välja en kvinnlig partiledare öppnar man upp för intern svekdebatt och röstfiske från bl.a. Feministiskt initiativ.

Skall det bli vänsterpartisterna som ger det halvt döende Feministiskt initiativ hoppet tillbaka?

Read Full Post »

Image: Vågar (V) välja något annat än en kvinna?

LARS OHLY insåg att motståndet var för stort. Nu avgår han som partiledare.

På papperet framstår Jonas Sjöstedt som den mest lämpade att ta över. Han är rutinerad och går hem i massmedia.

Samtidigt har han potential att kunna locka väljare bortom Vänsterpartiets traditionella väljargrupper.

Han ger dessutom ett sansat intryck vilket partiet skulle behöva med anledning av den ideologiska barlast och ekonomiska överbudspolitik som präglar partiets politik.

Men allt detta kan också ligga honom i fatet.

1) De som är mest ideologiskt motiverade finns naturligtvis bland de medlemmar som kommer att avgöra partiledarvalet.

Det är bland dessa som de engagerade finns. Dessa personer bryr sig tillräckligt mycket för att fortfarande betala medlemsavgiften.

Uppfattas Sjöstedt som tillräckligt ideologiskt renlärig för att klara av att vinna över tillräckligt många av kärntrupperna?

2) Vänsterpartiet har sedan länge definierat sig som feministiskt. Partiet kommer inte att bli speciellt trovärdigt framöver om man inte ens själva klarar av att välja en kvinnlig partiledare.

Feminismen som ideologisk grundbult står naturligtvis i motsättning till den klassiska kommunistiska inställningen om klasskampen.

Partiet har under de senaste åren slagit knut på sig själv för att försöka dölja de ideologiska motsättningarna.

Lösningen borde då vara att försöka hitta en kvinna som ideologiskt ligger närmare klassperspektivet än feminismen. På så sätt skulle man kunna slå två flugor i en smäll och effektivt dölja den inbyggda ideologiska motsättningen.

Johnas Thunberg på den Vänsterpartiet närstående tidningen Flamman har skrivit om vad partiet nu skulle behöva inför partiledarstriden:

Nu gäller det att alla kandidater kommer ut på banan så fort som möjligt och presenterar sina olitiska program, så att medlemmarna kan välja mellan tydliga alternativ. Alla erkar eniga om att kommunikationen med väljarna hittills har fungerat dåligt en få säger konkret vad de vill ändra på och vilka profilfrågor de vill se. Nu räcker det inte längre att säga att ”det måste vara en kvinna”, ”det måste vara någon yngre”, ”det måste vara en invandrare” eller att ”vi måste vända varje sten”.

[…]

Att Vänsterpartiet inte har lyckats med att lyfta i opinionen, trots en vacklande socialdemokrati, har med långt fler saker att göra än den olyckliga kärlekssagan mellan Lars Ohly och väljarkåren. Redan inför valrörelsen blev diskrepensen mellan den allmäna politiken ”Världens bästa välfärd” och skattesänkningarna de rödgröna presenterade för stor. Den tydligaste profilfrågan, ”Inga vinster i välfärden”, var bra men kunde inte drivas i valrörelsen med full kraft då den dåvarande socialdemokratiska ledningen vägrade gå med på det. Hela partiet har varit för dåligt på att skapa tydliga profiler i populära sakfrågor och det har inte blivit bättre under tiden för utvärdering efter valet. Istället för att snickra på en ny och skarpare profil pratas det fortfarande mest i abstrakta termer: ”mer feminism”, ”mer antirasism” eller ”bättre lokal förankring”.

Read Full Post »

Strategi: Gudrun Schyman hjälper Vänsterpartiet!

GUDRUN SCHYMAN har gett upp hoppet om Feministiskt initiativ. Detta har blivit alltmer uppenbart.

Efter partiets dåliga valresultat hoppade hon av som språkrör – en post som hon hade som i en liten ask.

Att Schyman kör sitt eget race är uppenbart när hon nu också har börjat skriva debattartiklar tillsammans med vänsterpartister. Vänsterpartiet är hennes eget partis främste konkurrent om väljarna.

De enda som tjänar på att Schyman signerar en artikel om feminism tillsammans med vänsterpartiets jämställdhetskommunalråd, Martina Nilsson, i Malmö är Vänsterpartiet och Gudrun Schyman.

De enda som inte tjänar på det är Feministiskt initiativ.

Schyman tjänar på det eftersom hon får uppmärksamhet. Att synas är centralt för varumärket ”Gudrun Schyman”.

Vänsterpartiet tjänar på det eftersom Schyman har störst trovärdighet bland feminister på vänsterkanten. Och Vänsterpartiet är ute efter Feministiskt initiativs väljare.

Vad kan nu motivera väljare att lägga sin röst på Feministiskt initiativ när t.o.m. Schyman legitimerar ett annat parti – Vänsterpartiet – som redan sitter i riksdagen och kan påverka.

Om Feministiskt initiativ är genuint intresserade av att komma in i riksdagen måste man börja se över sin egen strategi. Kanske är det dags att någon tar Schyman i örat?

Mer troligt är att Schyman kommer att fortsätta att gör lite som hon själv vill. Och det hon vill mest av allt är att gagna varumärket Gudrun Schyman.

Read Full Post »

Kommunikation: Ibrahim Baylan tvingas gå!

KRIS: Att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) skulle avgå var en no-brainer. Frågan var bara när och hur. 

I sitt öppna avgångsbrev skriver Baylan om sina motiv för sin avgång; 

Motiven är flera. För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet. 

Han får det att låta som om han hade haft en chans att behålla posten om han hade stannat. I realiteten väljer han att avgå istället för att tvingas bort.

Som det är nu finns det bara män som kandiderar till partiledare. Och partilogiken säger då att  partisekreterarposten är säkrad för en kvinna.

Men vad man gör verkar vara mer ämnat att försvaga partiet än stärka det.

Starka partiledarkandidater blockeras av ännu starkare partidistrikt. Övriga politiker verkar vara förlamade. Ingen bedriver längre någon politik. Och män kan inte bli partisekreterare därför att de inte är … ja, kvinnor.

Borde det inte vara bättre om partiet fokuserade på att skapa ett starkt team istället för att försöka tillfredställa alla särintressen?

Read Full Post »