Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fastighetsskatten’

IMAGE: Vad vill Socialdemokraterna? Den rivstart som alla förväntade sig från partiet när Håkan Juholt valdes till partiledare uteblev.

Inte ens när det gäller fastighetsskatten, förmögenhetskatten eller RUT-avdraget – frågor som partiet kritiserade långt innan valet – inte ens här kan man ge några tydliga svar.

Och när man väl ger besked verkar det vara illa genomtänkt.

Nu vill partiet att Sverige redan efter tre månader skall dra sig ur Libyeninsatsen. Ett beslut som knappast bygger upp den  statsmannamässiga image som partiet så väl behöver.

När man saknar besked i viktiga inrikespolitiska frågor väljer partiet istället att profilera sig på en fråga som knappast får någon mer än kärnväljare på vänsterkanten att gå igång.

Varför Socialdemokraterna väljer att återigen lägga sig i samma fåra som Vänsterpartiet och Miljöpartiet (och Sverigedemokraterna) är en gåta. Speciellt som partiets nya strategi snarare har handlat om att försöka utforma en politik bortom det rödgröna samarbetet.

Dessutom var Urban Ahlin (S), utrikespolitisk talesperson, tidigt ute och krävde åtgärder från regeringen när det gällde Libyen.

Jan Björklund (FP) slog huvudet på spiken när han sade;

Men vi ha ju precis landat på Sicilien med de här flygplanen att redan nu efter några veckor säga att vi skall åka hem är en väldigt märklig signal.

Om man gav sig in i detta och trodde att Libyen skulle vara en fredlig demokrati inom ett par veckor är man naiv. När man ger sig in i ett sådant här åtagande måste man räkna med att det kan bli långvarigt.

De var tidigt ute och hade hög svansföring och kritiserade regeringen för att inte agera, men nu när det gäller, då vågar de inte.

Read Full Post »

STRATEGI: Förändringar i sjukförsäkringsreglerna, mer pengar till järnvägasunderhåll, tuffare krav på friskolor.

Allt detta skulle kunna ses som exempel på att regeringen har backat.

”I den ena kärnfrågan efter den andra har regeringen gått ut offentligt och deklarerat den egna politikens misslyckanden och därefter lovat förändringar”, skriver Claes Lönegård i Fokus.

Antingen kan man tolka dessa utspel som att regeringen tvingas backa, vilket många bedömare gjorde. Eller så kan man se det som att regeringen och moderaterna lyckas sätta agendan och des­armera oppositionen utan att själva behöva presentera en ny politik. För tittar man närmare på det politiska innehållet bakom utspelen är det svårt att påstå att regeringen backar.

Sjukförsäkringsreformen ligger i grunden fast, med samma bortre tidsgräns eller utförsäkring som kritikerna kallar det, även efter de utannonserade korrigeringarna. Likaså är 800 miljoner kronor långt ifrån de 2 till 3 miljarder kronor som Trafikverket beräknar att det behövs per år för att få ordning på det bristande underhållet av järnvägsnätet. Och skolan kommer även efter Björklunds utspel att genomgå »de mest reformintensiva åren i svensk utbildningshistoria«, som regeringen själv beskriver 2011 och 2012.

Med andra ord forstätter ”nya” Moderaterna att kopiera Socialdemokraterna.

Denna gång handlar det om deras väl beprövade strategi i hur man monopoliserar den politiska agendan även när man är fullt ansvarig för de fel som begås.

Om man lyckas definiera både problemen och dess lösningar kan man alltid ligga steget före oppositionen.

Dessutom ser det alltid sympatiskt ut med en liten reträtt då och då. Det ökar bara väljarnas förtroende för regeringen. Politiken är den samma men en liten marginell förändring skapar bilden av en regering som lyssnar på kritiken.

Om man vill styra politiken hjälper det naturligtvis också om oppositionen inte ens klarar av att knyta sina egna skor.

Nu har Socialdemokraterna bestämt sig för att trots allt inte kräva en ny fastighetsskatt. Det var bara några dagar sedan Håkan Juholt tyckte tvärt om.

Read Full Post »

POLITIK: Thomas Östros (S), ekonomisk-politisk talesperson, vill nu – bara tre veckor efter den rödgröna uppgörelsen – att Socialdemokraterna säger nej till att återinföra en fastighetsskatt. 

Utspelet visar att han har insett att partiets väg tillbaka knappast ligger i att fortsätta att gå åt vänster. Skall partiet kunna ta sig tillbaka måste man återerövra mitten och få väljarnas fötroende för plånboksfrågor.

Östros utspel kommer i precis i rätt tid. Det har blivit alltmer uppenbart att partiet måste kasta samarbetet med Vänsterpartiet överbord och återta initiativet på det ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska området. 

Under senare tid har kritiken mot Östros tilltagit. Han höll en alldeles för låg profil under valrörelsen och hamnade helt i skuggan av finansminister Anders Borg (M). 

Han har t.o.m. blivit kritiserad för att inte ha funnits på partiets valaffischer. Men sådan kritik är lite märklig eftersom det aldrig är enskilda personer som petar i enskilda detaljer inför ett val. 

Valupplägget var snarare ett kollektivt misslyckande. Om något har saknats inom Socialdemokraterna så är det strategiskt tänkande.

Innan Mona Sahlin var allt detta centrerat till Göran Persson och en liten inre krets. Under Sahlin verkar partiet mest ha tagits över av önsketänkande, amatörism och ja-sägare utan förmåga att styra upp arbetet.

Read Full Post »

OPINION: SCB:s stora partisympatiundersökning visade tydligt att Centerpartiet och Kristdemokraterna är Alliansens stora losers.

Centerpartiets (4,6 %) och Kristdemokraternas (4,5 %) urusla siffror kräver en analys av partiernas arbete under mandatperioden. Vad är det som kan förklara de låga siffrorna?

Paradoxalt nog har Centerpartiet och Kristdemokraterna diametralt motsatta problem.

1) Kristdemokraterna har alltid lidit av sitta-stilla- i-båten-och-vara-snäll-syndromet. Kristdemokraterna är det parti som har varit otydligast och som ofta har vikt ner sig när Alliansen har partiförhandlat.

Bensinskattesänkningen släppte partiet som en het potatis så fort det var klart att Alliansen vunnit valet 2006. Och fastighetsskatten lyckades man schabbla bort, åtminstone rent kommunikativt.

Kristdemokraterna lät sig också köras över inför öppen ridå av de andra allianspartierna i frågan om samkönade äktenskap. Partiledningen verkade inte bry sig. (Och kanske i hemlighet var man ganska nöjd med att bli av med en känslig profilfråga?)

Göran Hägglund lyckades dessutom få beröm i Riksdagen av Lars Ohly (!) när man meddelade att kvinnor från EU skulle ges möjlighet till abort i Sverige.

Inte ens de sjunkande aborttalen i Sverige har partiet brytt sig om att försöka marknadsföra som en kristdemokratisk framgång.

Och så här kan man fortsätta i fråga efter fråga. 

Göran Hägglund och Kristdemokraterna måste ställa sig frågan om Sverige verkligen behöver ett fjärde liberalt parti efter Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. 

2) När det gäller Centerpartiet är problematiken den diametralt motsatta. Väljarna tycker helt enkelt inte om partiets politik.

Maud Olofsson har varit mycket framgångsrikt när det gäller att föra fram partiets politik. Olofsson har varit mycket bra på att ställa sig i medias strålkastarljus och ta för sig inom Alliansen.

Partiet kan inte skylla på att man har hamnat i skuggan av de övriga allianspartierna. Snarare tvärt om.

Grundproblemet är att det inte finns tillräckligt många nyliberaler i storstäderna. Deras strategi att byta landsbyggdsväljare mot storstadsväljare har misslyckats.

Partiets jakt efter nyliberala väljare i storstäderna har inte lyckats. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många väljare som ser en liberal näringslivspolitik som den viktigaste frågan för Sverige.

Read Full Post »

SverigedemokraternaSTRATEGI: Att Sverigedemokraterna försöker kopiera Kristdemokraterna i både framtoning och politiskt innehåll är uppenbart för alla som studerat partiets politiska kommunikation.

Nu har också Mikael Eskilandersson, en av partiets kandidater i kyrkovalet, erkänt det i en intervju i tidningen City Malmö Lund.

Med anledning av en ganska meningslös artikel om att ett antal personer tänker rösta i kyrkovalet bara för att Sverigedemokraterna ställer upp konstaterar Eskilandersson att man ”är vana vid att folk motarbetar oss”.

Vi störs inte av det. Socialdemokraterna har det som medveten strategi. Men röstar du på exempelvis kristdemokraterna kan du likaväl rösta på oss. Vi har likartad politik.

Problemet för Sverigedemokraterna är att väljarna inte riktigt uppfattar det så. I Synovates undersökning av väljarnas omdömen av de politiska partierna nationellt ser väljarna partiet som ett enfrågeparti.

Sverigedemokraterna anges som bäst på flyktig- och invandrarfrågor av 11 procent av väljarna. På alla de andra tjugofyra politikområdena får partiet mycket låga siffror. 

På hela nitton sakområden tycker bara en (1) procent av väljarna att partiet är bäst. På politikområdet ”företagens villkor” tycker ingen (o %) att partiet är bäst.

Partiets näst bästa politikområde enligt väljarna är ”lag och ordning” (3 %). På tre områden (euron, etik och moral, den personliga integriteten) tycker två (2) procent att partiet är bäst.

Undersökningen visar hur svårt det är för ett parti att försöka inmuta nya politikerområden. Ännu svårare blir det för ett parti som bara försöker ta genvägen via andra partiers ”profil” och program snarare än att dynamiskt försöka bygga upp ett trovärdigt alternativ.

Sverigedemokraterna försök att kopiera Kristdemokraterna har dock den fördelen att KD är sårbart som litet parti. Kristdemokraterna har exempelvis inte ens lyckats upparbeta något speciellt starkt förtroende kring fastighetsskatten (4 %) som partiet drev stenhårt inför 2006 års val.  

Källa: City Malmö Lund den 14 september 2009.

Read Full Post »