Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Familj’

INFLYTANDE | Det räcker att lyssna på Ekots lördagsintervju med barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) för att inse att Kristdemokraterna är under hård press.

Larssons svar tydliggjorde hur stora skillnaderna är mellan regeringens politik och partiets ståndpunkter och inflytande i samma regering. Vagheten i många av Larssons svar var direkt plågsamma att lyssna på.

Partier har uppenbara problem att leva upp till bilden av sig själv som familjepartiet inom regeringen.

Exempelvis innebär jobbskatteavdraget att föräldrar straffas med högre skatt när man väljer att vara föräldralediga. Partiet har rakt av accepterat jobbskatteavdraget trots detta. Och barnminister Larsson var uppenbart inte ens medveten om de negativa effekterna för de föräldralediga.

Och i juli förra året var dags igen. Då blev det tydligt att det bara var en tidsfråga innan partiet återigen skulle köras över inom regeringen. Denna gång med anledning av kravet på tvångssterilisering vid könsbyte.

Göran Hägglund ställdes då inför två valmöjligheter.

Antingen hålla fast vid kravet på sterilisering och riskera att bli överkörd av en bred majoritet i riksdagen. Eller byta ståndpunkt och riskera kritik för att flip-floppa i en för partiet ideologiskt laddad fråga.

Det dröjde bara fjorton dagar mellan Maria Larssons intervju i Ekot och en debattartikel Dagens Nyheter för att det skulle bli tydligt att Hägglund valt det senare.

Partiet är nu plötsligt motståndare till tvångssterilisering.

För Hägglund gäller det att försöka undvika att det ser ut som ännu en pinsam reträtt. Det låter naturligtvis bättre om man kan hävda att man tagit ansvar genom att ”noga övervägt frågan” och kommit fram till en ny ståndpunkt.

Men rent kommunikativt är frågan för komplicerad för att Hägglund skall lyckas förklara omsvängningen på ett trovärdigt sätt.

Vad väljarna hör är att Kristdemokraterna nu plötsligt tycker något som man absolut inte tyckte igår.

Read Full Post »

SKOLAN | I efterdyningarna av partiledarstriden vill Alf Svensson att partiet profilerar sig på en skoldebatt med etiska förtecken.

Enligt Svensson kan partiet inte fortsätta smeta ut sig över hela det politiska fältet. Man måste koncentrera sig på två eller tre frågor. Och dessa bör vara familj- och skolfrågor.

Det är svårt att tolka det som något annat än att han gärna ser att partiet utmanar Folkpartiet på deras hemmaplan. Folkpartiet har allt för länge regerat ensamma på skolans område.

Familjen är central för alla, inte bara för kritdemokrater. […] Skolan som förmedlare av värderingar är en annan viktig fråga.

[…]

Vi kommer säkert att få fiender, men det får vi finna oss i. Desto fler kommer att gilla det. Människor kan inte leva i ett värdemässigt vaccum. Samhället behöver värderingar.

Innan ledarstriden skulle avgöras läxade Svensson upp Göran Hägglund och Mats Odell i Dagens Nyheter. Vad tycker han nu när striden är över?

I tidningen Kristdemokraten svarar han på en rad frågor.

– Jag känner Göran Hägglund väl, och han har noga registrerat allt som sagts. Det har säkert varit omtumlande och väckande.

Vilket betyder: Uppenbart krävdes det en ledarstrid för att Hägglund skulle fatta situationens allvar. Nu måste Hägglund också visa att han har förstått. Som partiledare måste han börja leda. Man vinner inga val på att utstråla ointresse och bristande engagemang.

– Han kommer att vilja bevisa att han tagit till sig kritiken och har säkert satt sig i sinnet att förändra det som påpekats.

Läs: Skärp dig Hägglund! Annars sätter du partiets existens på spel.

Alf Svensson gör en ny liknelse. Efter ett långt och segt kapitel i en bok är det skönt att kunna börja på ett nytt med en ny spännande rubrik.

– Nu är det partiledningens ofrånkomliga uppgift att se till så att texten i det nya blir spänstig, spännande, engagerande och attraktiv.

Vilket är ett omständigt sätt att säga: Se till att få ordning på politiken! Det räcker inte att sitta på Socialdepartementet och skicka ut pressmeddelanden.

– Kristdemokraterna ska inte ständigt hamna i positionen att tävla med andra partier, utan stå för något eget.

Tolkning: Partiet måste nu fokusera. Det krävs en politik som är tydlig, genomtänkt och drivs på ett konsekvent sätt. Man kan inte byta politik som man byter skjorta.

Det är svårt att invända mot att Kristdemokraterna måste bli en tydlig röst både inom och utanför regeringen om man vill bli politiskt relevanta.

Skall man fortsätta med liknelse kan man säga att väljarna alltid väljer originalet om man – för samma pris – har möjlighet att välja mellan originalprodukten eller en dålig kopia.

Övrigt: Intervjun och tidskriftsomslaget är från Kristdemokraten nr 5: 2012.

Read Full Post »

STAGNATION: Har krismedvetandet infunnit sig inom Kristdemokraterna? I så fall är det i elfte timmen.

Men en diskussion om att ändra partinamnet sänder snarare signalen att man ännu inte ens har förstått det grundläggande problemet.

Vad är poängen med ett parti vars enda utmärkande drag tycks vara att man är lite mer positiv till familjen än alla andra? Varumärket är idag fullständigt urholkat.

Det finns bland väljarna knappast någon större efterfrågan på ännu ett liberalt parti i Sverige.

Till detta skall läggas att väljarna inte är dummare än att man inser det poänglösa med att lägga sina röster på ett parti som tycker, tänker och låter precis som övriga borgerliga partier.

Ett parti som dessutom har gjort sig av med alla sina traditionella profilfrågor utan att ha lyckas ersätta dessa med nya kommer med automatik att få problem.

Problemet är partiledningen.

Kristdemokraterna är ett parti där medlemmar och aktiva alltid har haft stort förtroende för partitoppen. Det är inte många som öppet framför kritiska synpunkter.

Många skulle säga att inte ens konstruktiva synpunkter är speciellt välkommet.

Det finns en auktoritetstro i kombination med en snällhetsfaktor som har hämmat utveckling och konstruktiv debatt under många år. Alla är alltid för allt positivt och emot allt negativt.

Det paradoxala är att det endas är partiledningen som kan dra igång förändringsprocessen. Frågan är om man själva inser det.

Read Full Post »

VÄGVAL: Göran Hägglund har meddelat att det inte blir någon höjning av vårdnadsbidraget. Återigen har de övriga allianspartierna kört över Kristdemokraterna.

Detta betyder att partiet har tappat ännu en fråga som väljarna uppfattar som tydligt kristdemokratisk. Även om Hägglund försöker låta självsäker kommer det nu att bli svårt för partiet att rida på vårdnadsbidraget under valrörelsen.

Väljarna är inte dummare än att man inser att partiet inte kommer att kunna övertyga de andra partierna efter valet även om Kristdemokraterna skulle åstadkomma ett anständigt valresultat.

I realiteten har man under en lång rad av år – inte minst under innevarande mandatperiod – tappat en lång rad tydliga frågor som man tidigare blev identifierade med.

Ett parti behöver tydliga hjärtefrågor för att kunna vara relevanta inför väljarna. Det räcker inte med att bara tycka ungefär som alla andra partier i en rad frågor.

Och idag har Kristdemokraterna i realiteten bara kvar en politik som framstår som en minsta gemensamma borgerliga politik.

Partiet må brinna för hälso- och sjukvård och äldrefrågor men man har inte skapat något väljarna uppfattar avviker från vad de övriga allianspartierna tycker på respektive område.

Partiet har helt enkelt inte lyckats ladda sina frågor ideologiskt som Folkpartiet lyckades med när man inmutade skolfrågorna. 

Många tidigare hjärtefrågor har partiet dessutom centralt varit glada att man blev av med. Partiledningen har velat slippa att ständigt bli identifierad med frågor som man inte tycker har gett tillräcklig utdelning i tidigare val och som man har tröttnat att behöva argumentera för.

Man satte t.ex. inte upp mycket motstånd när de övriga partierna körde över partiet när det gällde samkönade äktenskap. Även abortfrågan har det varit tyst om under hela mandatperioden.

Vårdnadsbidraget har blivit lite av an flopp därför att de övriga partierna såg till att hålla nere beloppen. Och bensinskatten släppte man utan några större betänkligheter med motiveringen att man skulle få en tydligare miljöprofil.

Problemet här är naturligtvis att det är ytterst få väljare som väljer Kristdemokraterna bara för att man har blivit lite grönare. Miljömedvetna väljare är reda till stor del inmutade av andra partier. Ett miljöprogram ger inte med automatik fler väljare.

Men om partiet tappar den ena frågan efter den andra och samtidigt inte hittat nya hjärtefrågor kommer partiet att få det svårt.

Under mandatperioden har man lyckats med konststycket att göra både sina kärnväljare och sina nya väljare besvikna. 

Och väljarna står inte direkt och stampar otåligt för att det skall träda fram ännu ett liberalt parti på arenan. Partiet måste därför börja ställa sig frågan vad som är poängen med partiet.

Att bara vara lite mer för familjen än övriga partier är knappast tillräckligt för att motivera väljarna.

Som det ser ut idag kommer partiet att vara nöjt om man bara lyckas bli lite större än Centerpartiet. Detta även om valresultatet blir sämre än 2006.

Men efter valet måste man börja fundera över en långsiktigt hållbar strategi.

Read Full Post »

ANALYS: Claes Lönegård på nyhetsmagasinet Fokus har gått igenom Alliansens politik på elva sakpolitiska områden.

Tidningen drar slutsatsen att ”Regeringen har hållit majoriteten av sina vallöften, men politiken har inte fått den utlovade effekten”. Och ”sämst har det gått med jobben, bäst på området offentliga finanser”.

Sammanfattning;

1. Klimatet.

Regeringen har gjort större insatser mot klimathotet än utlovat och enats om att bygga ny kärnkraft. (…)

2. Integriteten

Statens övervakning har vuxit, trots löften om att skydda den personliga integriteten. (…)

3. Skatterna och bidragen

Skatterna sänktes för många – höginkomsttagare gynnades mest. Sjukförsäkringen blev tuffare och social­bidragen ökade. (…)

4. Familj och jämställdhet

Vallöftena, som inte var så omfattande, har genomförts. Men jämställdheten har inte ökat. (…)

5. Utrikes

Carl Bildt gjorde comeback. I både bistånds- och försvarspolitiken gick regeringen längre än utlovat. Två svenska soldater avled i strid. (…)

6. Brott och straff

Fler poliser och hårdare tag – men inte mindre brottslighet. (…)

7. Migration och integration

Stramare flyktingpolitik, generösare regler för arbetskraftsinvandring och fortsatta integrationsproblem. (…)

8. Vården

Minskade köer och fler privata alternativ. Regeringen har uppfyllt nästan alla löften från valrörelsen. (…)

9. Offentliga finanserna

Regeringen lyckades hantera den ekonomiska krisen bättre än många andra europeiska länder. Trots att tillväxten varit negativ är de offentliga finanserna jämförelsevis starka. (…)

10. Skolan

Stora delar av de ambitiösa löftena har uppfyllts, men resultaten i skolan har ännu inte förbättrats särskilt mycket. (…)

11. Jobben

Med några få undantag genomförde regeringen sitt omfattande program för fler jobb. Men resultatet blev inte det önskade. (…)

I realiteten är det detta resultat – både det positiva och det negativa – som både Alliansen och de Rödgröna nu kommer att kommunicera till väljarna. 

Kommer det att spela någon roll att en majoritet av löftena har uppfyllts eller är det de negativa sidorna som väljarna kommer att ta fasta på?

En erfarenhet när det gäller politisk kommunikation är att man inte kan leva på vad man har gjort utan en regering måste kunna visa vad man tänker göra framöver under kommande mandatperiod. Eller utryckt på annat sätt: oppositionen vinner aldrig val, det är snarare regeringar som förlorar val.

Read Full Post »