Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘facket’

VAL 2014 | ”LO har de senaste fem åren gett över 70 miljoner kronor i stöd till Socialdemokraterna”, skriver Svenska Dagbladet.

LOs politiska plattform inför valet 2014

Även i år kommer man använda både personella och ekonomiska resurser för att hjälpa partiet till en valseger.

Den ”strategiska valplanen” visar att LO satsar nästan 28,5 miljoner kronor på sin kampanj. Det är 7 miljoner kronor mer än vad som tillsammans satsades på EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010.

I år har LO och de fjorton LO-förbunden dessutom för första gången tagit fram en gemensam politisk plattform där man presenterar sina viktigaste prioriteringar inför de kommande åren.

Målet är en regering ledd av Socialdemokraterna. Eller som man skriver i plattformen:

LO vill i valet 2014 byta riktning på politiken genom att arbeta för ökad jämlikhet, full sysselsättning och Socialdemokratiska valsegrar.

Det grundläggande problemet är inte att LO tagit beslut om att stödja ett visst politiskt parti. Varje organisation har rätt att stödja vilket parti man vill så länge som beslutet har tagits i god demokratisk ordning av valda ombud.

Problemet är snarare att man som fackförening förväntas sätta sina egna medlemmars önskningar i främsta rummet och inte bara anpassa sig till ett partis agenda.

Det är inte ens säkert att partiet får så stor draghjälp när man är så nära förknippat med ett speciellt partiets politiska agenda.

När LO nu i valrörelsen skall tala om riskerna med en Alliansregering riskerar budskapet mer uppfattas som en socialdemokratisk partsinlaga än ett budskap som är förankrat i de djupa medlemsleden.

Detta okritiska förhållningssätt har lett fram till att LO idag brottas med en lång rad moraliska dilemman som riskerar underminera deras möjligheter att t.o.m. vara en effektiv allierad till partiet.

1. Socialdemokraterna är inte det parti som främst driver LO:s frågor

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver idag fler av LO:s prioriterade frågor än vad Socialdemokraterna gör.

Av tretton LO-krav vill Vänsterpartiet driva på i tolv. Miljöpartiet ställer upp på nio medan Socialdemokraterna kommer in först på tredje plats med åtta av de tretton.

Trots detta allierar sig LO bara med Socialdemokraterna.

2. LO kräver inte att Vänsterpartiet skall ingå i en regering

Trots att det främst är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som driver LO:s viktigaste politiska krav väljer man i år att inte kräva att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skall ingå i en eventuell socialdemokratiskt regering.

När Mona Sahlin valde att endast prioritera Miljöpartiet som regeringspartner inför förra valrörelsen fick hon hård kritik från bl.a. fackligt håll. Sahlin gav efter för trycket och lät Vänsterpartiet ingå i den rödgröna alliansen.

Trots att LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sitter med i Socialdemokraternas verkställande utskott – och därmed har unika påverkansmöjligheter – väljer man i år att inte ställa några sådana krav.

Detta trots att en rödgrön trepartikoalition skulle gynna LO eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans skulle kunna trycka på Socialdemokraterna för att fler av fackets krav blev regeringspolitik.

Det är svårt att tolka detta som något annat än en anpassning till Socialdemokraterna som endast pekat ut Miljöpartiet som en möjlig regeringspartner. Tydligen är Socialdemokraternas behov viktigare än medlemmarnas krav.

3. Nästan 50 procent av LO-medlemmarna röstar på något annat parti än Socialdemokraterna

Bland LO-medlemmarna var det 67 procent som stödde det rödgröna blocket i valet 2010. Socialdemokraternas andel var 51 procent. Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick nio respektive sju procent.

Detta är Socialdemokraterna mycket väl medvetna om. Det var en viktig del av den eftervalsanalys som partiets Kriskommission presenterade 2010.

Exempelvis ökade Moderaterna sin röstandel bland LO-medlemmarna med 4,6 procent till 15,7 procent jämfört med 2006.

Sverigedemokraterna fick 5,5 procent av rösterna. Vilket var en fördubbling jämfört med valet 2006.

4. Kritik även från facket

Det finns till och med fackförbund som idag är kritiska till att man bara rakt av skall skicka pengar till Socialdemokraterna.

Både Handels och Seko talade så sent som i början av februari om att hålla inne med sina pengar till partiet.

Vice ordförande Susanna Gideonsson i Handels uttryckte det så här:

Vi är inget politiskt parti. Vi har ett gäng medlemmar som har olika åsikter om hur samhället ska fungera. Vi har ett kongressbeslut från 2011 som säger att vi ska påverka samhällsutvecklingen utifrån våra medlemmars bästa.

Kritiken är inte ens ny. Redan 2006 uttryckte t.ex. en f.d. ombudsman i LO följande i Dagens Arbete:

Risken är att de som inte röstar på socialdemokraterna går ur facket på grund av samarbetet. Att samarbetet faktiskt försvagar facket på sikt.

5. Toppar i Socialdemokraterna vill regera med Vänsterpartiet

Fyra av tio av Socialdemokraternas tyngsta företrädare i 186 kommuner vill att partiet regerar tillsammans med Vänsterpartiet enligt en enkät från Aftonbladet.

Fyrtio procent är ingen liten siffra. Den indikerar att det bara är taktik när Stefan Löfven bara pekar ut Miljöpartiet som möjlig koalitionspartner.

Partitoppen vill antagligen bara se till att undvika att man hamnar i samma dilemma som Mona Sahlin. Hon gjorde misstaget att ta med Vänsterpartiet efter påtryckningar från bl.a. facken.

Dessutom vill Socialdemokraterna säkert undvika att Alliansen får möjlighet att skrämma väljarna med vänsterspöket.

Men inget av detta kommer att hjälpa Alliansen mer än högst marginellt i valrörelsen.

Oavsett vad de fackliga medlemmarna själva tycker kommer LO och Socialdemokraterna inte ändra på sin strategi. Speciellt inte under ett valår.

Ledningen i LO drar den logiska slutsatsen att man får igenom fler av sina krav med en socialdemokratisk regering än med en fortsatt borgerlig.

Och även om det inte ser så ut idag är både LO och partiet medvetna om att en valrörelse kan bli väldigt jämn. En valseger kan hänga på om man håller ihop eller inte. Man vill definitivt inte öppna upp för att Alliansen skall kunna slå in några kilar mellan LO och partiet.

Det gör att man ganska lätt kan stilla sina samveten med att ändamålet helgar medlen. Alla eventuella etiska dilemman lägger man åt sidan till efter valet. Om ens då.

Flertalet av de icke-socialdemokratiska LO-medlemmarna är dessutom ofta bara med som passiva medlemmar. De är med därför att de inser att de behöver facket om det skulle bli en stor konflikt med arbetsgivaren. Den tiden är förbi när medlemsavgiften även var en politisk lojalitetsmarkering.

Dessa medlemmar är inte dummare än att de inser att ledningen i LO är socialdemokrater. De betalar sin medlemsavgift väl medvetna om att ledningen inte tänker ta någon hänsyn till att många inte röstar på Socialdemokraterna.

Många medlemmar tycke kanske inte om kopplingen till Socialdemokraterna men de förväntar sig å andra sidan ingen snabb förändring av relationen.

Risken för LO är snarare att allt färre kommer att engagera sig fackligt när ledningen så uppenbart struntar i att nästan femtio procent av medlemmarna inte är socialdemokrater.

Och varför skulle någon vilja engagera sig (och än mindre kampanja för Socialdemokraterna) när organisationen så tydligt ställer de egna politiska prioriteringarna åt sidan bara för att det råkar vara valår?

Dessutom finns det risk för att väljarna börjar uppfatta LO som mindre intressant om man bara är Socialdemokraternas lydiga verktyg.

Detta i sin tur kan påverka LO:s förmåga att bedriv ett effektivt opinionsarbete. Om väljarna slutar uppfatta LO som en självständig organisation kommer man också sluta lyssna på dem.

I förlängningen kan detta indirekt drabba Socialdemokraterna. Tappar man i auktoritet i medborgarnas ögon riskerar LO bli ett mindre effektivt verktyg.

Så Allianspartierna gör vad man alltid har gjort inför en valrörelse, man försöker misskreditera samarbetet så mycket det bara går.

Har man tur, och valrörelsen blir jämn, kan en och annan valsedel från en missnöjd LO-medlem tippa över vågskålen till Alliansens fördel.

Bild: Omslaget till LO:s politiska plattform 2014.

Read Full Post »

INFLYTANDE | Fredrik Reinfeldt är nästan alltid lugn i intervjusituationer. Men ibland kan man ana en irriterad underton i svaren.

När Stephen Lindholm intervjuade statsministern, för den fackliga tidskriften Kommunalarbetaren, var Reinfeldt sitt vanliga lugna jag. Utom när det kom till hans relationen till LO.

När Wanja Lundby-Wedin avgick som LO:s ordförande beklagade hon att hon hade haft så svårt att få kontakt med dig som statsminister. LO:s nye ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, känner du sedan den tid du var ordförande i MUF och han i SSU. Betyder det att din relation till LO nu kan förändras?

– Det vet jag inte. LO måste inse att det är ett problem i kontakten med andra partier när de är så hårt knutna till Socialdemokraterna och att LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Detta trots att en stor del av LO:s medlemmar inte är socialdemokrater.

Kanske den irriterade tonen beror på att Moderaterna så ihärdigt har odlat bilden av sig själva som ett arbetarparti.

Att då inte vara intresserad av dialog med den organisation som samordnar arbetet mellan fjorton olika fackförbund framstår som lite märligt. Det antyder att man inte varit helt seriös i sin kommunikation.

Bild: Moderat valaffisch från valet 2010.

Read Full Post »

MAKTFAKTOR | Hur gick det till när Håkan Juholt avsattes? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var en av de mest pådrivande i kampanjen mot partiledaren.

Det är första gången som LO så öppet agerat för att få bort en socialdemokratisk partiordförande. Och resultatet? Stefan Löfven, ordföranden i LO-förbundet IF Metall, blev vald till ny partiordförande.

Men riktigt så enkelt är det inte. I diskussionerna om att avsätta Juholt var Löfven en av dem som stöttade Juholt.

Och som ytterligare en historisk twist kan nämnas att Stefan Löfven föreslogs till partiledare av just Juholt innan han själv blev tillfrågad. Detta berättar kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar i Östran.

Löfven föreslogs av Håkan Juholt, som då var distriktsordförande i Kalmar, som ny partiordförande inför kongressen i mars förra året. Löfven tackade nej och istället blev det Juholt.

LO är en maktfaktor inom Socialdemokraterna. Oavsett om man vill erkänna det eller inte.

Wanja Lundby-Wedin sitter i partiledningen just för att hon är LO:s ordförande. Och har man ledande positioner i både facket och i partiet blir man per automatik en tung spelare. (Sven-Erik Österberg, en annan av de ledande kuppmakarna, har också en facklig bakgrund.)

Och detta inflytande från LO kommer knappast att bli mindre när Löfven nu tar över partiledarposten.

Av just den anledningen är det inte osannolikt att Löfven försöker ta udden av kritiken genom att göra något som facket inte  kommer att uppskatta.

Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård (research) har i Fokus skrivit en lång essay om kuppmakarna inom Socialdemokraterna. Om LO:s roll skriver man bl.a. följande.

Wanja Lundby-Wedin utgjorde vid tiden efter hyresaffären den andra av Håkan Juholts hårdaste kritiker. Också på den punkten är flera källor eniga.

Hennes bevekelsegrunder varierar med förtäljare. Någon säger att det handlade om sakpolitiken, att Juholt ens snuddat vid tanken på att spara på a-kassan. En annan uppger att hon i grunden sympatiserar med den stockholmska makteliten. En tredje att hon på ett principiellt plan oroade sig för de oklara, dubbla och bedrägliga besked om olika saker Juholt vid den här tiden gav, både internt och offentligt.

Det ena skälet utesluter inte det andra, något av dem kanske är överdrivet. Men hon agerade för att få partiledaren att avgå.

[…]

Det känsliga är det som sker under ytan i december, för det är då det sker. Det vådliga rör Ingvar Carlsson. Få vill bränna honom. Han är det levande helgonet i socialdemokraterna och det finns det säkert goda skäl till. Lägger man pusslet landar man ändå i att han är aktiv nu; han är i högsta grad aktiv.

Under december träffar ett antal medelålders grå eminenser – några äldre än så – varandra i lite olika konstellationer och diskuterar läget.

[…]

För Sven-Erik Österberg och den maktbas som finns bakom honom är hämnd, besvikelse över partiledarens retoriska, och i någon mån politiska, inriktning också potentiella drivkrafter.

Wanja Lundby-Wedin kan, som nämnts, ha flera skäl men källor med insyn i facket och de kristna kretsarna av partiet lägger störst vikt vid hennes person; att hon helt enkelt inte klarar av folk som slirar på sanningen. För Elvy Söderström kan det handla om att återupprätta en del av det inflytande norra Skogen förlorade när Juholt valdes.

Det räcker inte med tre ledamöter i verkställande utskottet. På det faller ingen partiledare.

[…]

Uppgiftslämnare beskriver hur Heléne Fritzon från Skåne och Peter Hultkvist från Dalarna håller fast vid Håkan. Liksom Stefan Löfven, Metallordföranden, som därmed hamnar på en annan sida än LO-basen.

[…]

Till slut nås enighet.

Haken är bara att det inte tycks finnas någon efterträdare. Ingen de kan enas om. Och då är de ju liksom tillbaka på ruta ett.

Det är någonstans här som det äldre etablissemanget kommer in. De har inte riktigt fattat vad som håller på att hända. Var de inte sura på verkställande utskottet tidigare så blir de det definitivt nu. När de förstår att: 1) LO:s ordförande för första gången i historien håller på att avsätta partiets ordförande. 2) De som nu hugger partiledaren inte har någon plan för en efterträdare som kan ena partiet utan tänker kasta ut socialdemokraterna i ledarlöst vakuum som faktiskt kan leda till partisplittring.

Åtminstone är det vad folk tänker denna fredag. Att hela skiten rasar samman.

Sedan blev det Löfven alla fick enas kring när Anders Sundström i sista minuten hoppade av. Men det är en annan historia.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 27 januari-2 februari 2012.

Read Full Post »

STRATEGI: Magasinet Neo har publicerat en intervju med Jimmie Åkesson (SD) som kommer att få partistrategerna i Socialdemokraterna och Moderaterna att sätta kaffet i halsen.

Intervjun tydliggör varför det var de två största partierna som tappade mest till Sverigedemokraterna i valet. Sverigedemokraterna har mycket medvetet positionerat sig som ett socialkonservativt parti som tror på både välfärdsstaten och folkhemmet.

Åkesson talar sig varm för traditionella borgerliga frågor som t.ex. frihandel och starkt försvar, men också för fackets positiva roll i samhället.

Socialdemokraterna har vänt sig inåt medan man söker efter en ny partiledare. Vänsterpartiet vet inte om man skall göra sig av med Lars Ohly eller inte. Och inom Alliansen befinner sig småpartierna i politisk och ideologisk förvirring.

När Moderaterna helt dominerar det politiska landskapet skapas utrymme för ett parti att utmana.

Och de enda partier som idag ser ut att kunna utmana och överraska är Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Den process som skall utse en ny partiledare för Socialdemokraterna framstår som alltmer förvirrad.

Kampen mellan dem som vill öppna upp partiet och de som vill att man skall göra som man alltid har gjort tilltar.

”Berit Andnor [d.v.s. valberedningens ordförande] har pekat med hela handen och slagit fast att hon vill ha en traditionell process. Nu har det inte blivit så, för sällan eller aldrig har valet av partiledare haft sådan medial turbulens. Hon har fått just den idoltävling hon inte ville ha”, säger statsvetaren Ulf Bjereld (S) till Aftonbladet.

Och nu ger sig förre LO-ordförande Stig Malm in i debatten. Han vill se en öppen process där flera kandidater tävlar mot varandra.

”Klarar stora fackförbund och brittiska Labour det, borde vi också göra det. Det är faktiskt en ny tid nu”, säger Malm.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Vd:en på ett företag i Örebro skickade en julhälsning via mejl till de anställda.

Inget konstigt med det om det inte hade varit för att tomtarna var utbytta mot halvnakna kvinnor med texten ”God Jul” skrivet på rumporna.

Nu har han fått sparken.

”Mina medlemmar har blivit djupt kränkta”, säger ombudsman Patrik Kihlberg på Transportarbetarförbundet.

Är det inte det vi alltid har misstänkt. Transports medlemmar är i grunden spröda liljor.  

Irriterade och förbannade? Inte otänkbart.

Men ”djupt kränkta”? Knappast.

Read Full Post »

FACKET: Socialdemokraterna är det parti som minskar mest bland Kommunals medlemmar. Detta är siffror som kan avgöra valet.

I nationella opinionsundersökningar är det tajt mellan Alliansen och De Rödgröna även om trenden talar för regeringspartierna.

Men de siffror som verkligen borde oroa Mona Sahlin (S) är att man tappar bland kärnväljare inom Kommunal.

Efter att Mona Sahlin blev partiordförande för drygt tre år sedan steg opinionssiffrorna för socialdemokraterna. För två år sedan var stödet så stort som 70 procent. […] Men SCB:s siffror visar att efter maj 2008 har det gått utför. Ett tapp med 14,9 procentenheter på två år till 55,1 procent!

Vänsterpartiet ökar bland kommunalarna medan man tappar väljare i de nationella mätningarna. Idag är partiet ofta det minsta riksdagspartiet (mindre än både Kristdemokraterna och Centerpartiet).

Moderaterna går fram bland Kommunals medlemmar. Även Centerpartiet och Kristdemokraterna går medan Folkpartiet tappar.

Vad detta indikerar är att Allianspartierna sakta men säkert har lyckat urholka förtroendet för Socialdemokraterna även bland socioekonomiska grupper som tidigare förhållandevis enkelt kunde räknas in hos partiet.

Detta är tydliga varningssignaler om att allt inte står rätt till för Mona Sahlin. Det kanske också förklarar den aggressiva kampanj LO har dragit igång mot regeringen.

Siffrorna nedan är för maj 2010 och gäller väljare som jobbar i kommuner och landsting och som är medlemmar i fackförbundet Kommunal. Ökning respektive minskning är i förhållande till november 2009.

Moderaterna 13,9 % (+2,3), Centerpartiet 4,5 % (+0,2), Kristdemokraterna 4,1 % (+0,4) och Folkpartiet 1,6 % (-1,7).

Socialdemokraterna 55,1 % (-4,4), Vänsterpartiet 11,0 % (+3,7) och Miljöpartiet 6,9 % (+1,0)

Övriga 2,9 % (-1,5)

Read Full Post »

Older Posts »