Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fack’

lo_landsorganisationenANALYS | Ett av de mer flagranta exemplen på hur LO anpassar sig till Socialdemokraterna kom i en intervju med deras förste vice ordförande.

Under intervjun i Dagens Nyheter förklarade Tobias Baudin att LO nu svängt när det gäller vinster i välfärdssektorn. Tydligen är LO nu positiva till vinster.

Så sent som vid LO-kongressen 2010 tog man beslut om att verka för en non-profitprincip inom välfärden. Det innebär att företag inte skulle kunna ta ut vinster i vård, skola och omsorg.

Det är svårt att se omsvängningen som något annat än en anpassning inför årets valrörelse. LO ställer in sig i partiledet och kör över medlemmarna.

Omsvängningen är förödande för bilden av LO som en självständig organisation och för medlemmarnas förtroende för Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande.

Thorwaldsson vann mycket respekt för att han markerade en självständig linje gentemot partiet när han blev vald till ordförande 2012.

Detta tilltalade medlemmar som inte röstar på Socialdemokraterna. Men kanske främst sågs det som positivt av de medlemmar som tycker att LO generellt tar för stora hänsyn till Socialdemokraterna och till arbetsgivarna.

Detta förtroendekapital riskerar nu kastats överbord. Thorwaldsson och Baudin framstår nu mer som den typiske fackpampen som gör lite som man vill.

Dessutom kan man ifrågasätta om svängningen ens är nödvändig för en valseger. Tanken var säkert att man skulle underlätta samordningen av valarbetare och budskap inför valrörelsen.

Men man kan argumentera för att beslutet snarare har ökat förvirringen kring vad LO egentligen tycker. Dessutom kan det mycket väl gynna Vänsterpartiet och Alliansen mer än Socialdemokraterna.

Vänsterpartiet kan nu med all rätt hävda att man är det enda partiet som säjer nej till vinster i välfärden. Ett klart och tydligt budskap som är lätt att kommunicera och argumentera för.

Alliansen kan å andra sidan hävda att LO:s omsvängning bevisar att vinster i välfärden är en logisk utveckling av hur samhället har utvecklats. Man kan också nu peka på att Vänsterpartiet står isolerade med sitt ”extrema” politiska budskap.

Alliansen kan också – precis som med exemplet Socialdemokraterna och jobbskatteavdragen – hävda att hela det socialdemokratiska etablissemanget nu har accepterat regeringens politik.

Skall man utgå ifrån intervjun med Baudin kommer LO få problem med att förklara vad man egentligen kämpar för. Vad är budskapet?

”Varje skattekrona måste gå till det den är avsedd för. Vi har inte råd att skicka iväg det i vinster till företag. Vi måste kraftigt reglera den här branschen”, ansåg Baudin för ett år sedan.

Idag låter det så här:

– Vi har förflyttat debatten i svensk politik om välfärden och vinsterna. Men egentligen har ingenting hänt. Jag ser med oro på risken för att vi får ett lapptäcke av olika politiska förslag. Vi riskerar att få en rad populistiska utspel som inte förändrar någonting, säger Tobias Baudin.

[…]

– Vi är för vinst i välfärden och att också företagen måste få gå med vinst. Sedan vill vi att så mycket av vinsten som möjligt ska investeras tillbaka i verksamheten. Gärna i personalen via löneökningar, men också i kompetensutveckling.

Den viktigaste frågan för LO, och en av knäckfrågorna för näringslivet, är att facket vill att kommuner och landsting ska få större inflytande över vilka bolag som etablerar sig i välfärdssektorn. Den fria etableringsrätten i skolan beskriver Tobias Baudin som ”horribel”.

– Vårt förslag ligger fast i grunden, men självklart är vi öppna för att diskutera om man kan hitta andra modeller utifrån det, säger han.

LO är nu för vinster i välfärden samtidigt som deras tidigare förslag ”ligger fast i grunden”. Lägg sedan till att man är villiga att förhandla om allt.

Det är inte säkert att ett sådant luddigt budskap är det effektivaste verktyget om man vill mobilisera desillusionerade medlemmar inför valrörelsen.

Read Full Post »

KommunalSTRATEGI | Det händer inte speciellt ofta. Men ibland får man läsa något som får en att hoppa till.

Tidningen Kommunaltarbetaren (5-6 juni) citerar Kommunals ordförande Annelie Nordström i boken Lönekamp med förhinder:

Vi ska bli listigare och mer förslagna när vi förhandlar. Det ska helt enkelt bli svårare att möta oss. Men det allra, allra viktigaste är att vi kräver extra betalt när arbetsgivaren lägger på oss nya arbetsuppgifter. Det har alltid de mansdominerande facken gjort, men det har inte vi gjort.

Det måste komma som en chock för Kommunals medlemmar att ledningen, först nu 100 år efter bildandet, har kommit på något så självklart.  

Citat är ett erkännande att man inte bara kan skylla på arbetsgivaren (eller de mansdominerade facken) för att de kvinnodominerande yrkena alltid halkar efter lönemässigt.

Read Full Post »

POLITIK | Sedan Stefan Löfven blev partieldare har Socialdemokraterna återigen blivit Sveriges största parti.

Trots detta verkar de positiva siffrorna i opinionen – och för de rödgröna partierna totalt – mer bero på Moderaternas trötthet och de borgerliga småpartiernas urusla siffror än på eget politiskt arbete.

Socialdemokraterna kan i alla fall inte längre skylla på rolluppsättningen. Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, har så här långt lyckats matcha finansminister Anders Borg över förväntan.

”[H]on är den smarta Handelsutbildade, det finansiellt kompetenta komplementet till den rörelsebaserade Stefan Löfven, vars roll är att personifiera den emotionella socialdemokratiska historien och identiteten. Som rollbesättning i ett tv-drama är castingen perfekt.”, skriver Ulrika Fjällborg i Veckans Affärer.

Dessutom har LO, sent omsider, fått en ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, som utstrålar kompetens, sunt förnuft och en viss självständighet gentemot partiet.

Detta gör att den socialdemokratiska rörelsen idag står betydligt starkare än man gjorde under Mona Sahlin och Håkan Juholt.

Under Sahlins tid var det inte mycket som fungerade. Förutom alla hennes egna brister tvingades Sahlin av den egna partiledningen ta med Vänsterpartiet i alliansen med Miljöpartiet.  Därmed var mycket av hennes auktoritet borta.

Dessutom tog man det märkliga beslutet att inte profilera Thomas Östros, dåvarande ekonomisk-politisk talesperson, i valrörelsen 2010.

Att ställa upp i ett val utan att ha någon som kunde ta debatten med Anders Borg måste anses vara en missbedömning av värsta sort.

Och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin hade man inte heller mycket nytta av p.g.a. de egna skandalerna kring hennes hantering av sina styrelseuppdrag.

Hon tillbringade större delen av valrörelsen i frysboxen för att inte väljarna skulle frestas ta ut sin ilska på Sahlin och Socialdemokraterna.

Allt detta är nu historia. En bättre konstellation än politikern Löfven, ekonomen Andersson och fackpampen Thorwaldsson kan partiet knappast önska sig.

Men läser man intervjun med Andersson i Veckans Affärer kan man lätt få uppfattningen att partiet fortfarande befinner sig i vad en psykolog skulle kalla förnekelsefasen i sorgearbetet efter Sahlin och Juholt.

Indirekt erkänner Andersson dock att det finns en identitetskris. Men hennes lösning verkar ligga helt på att hitta rätt politik (vilket är nog så viktigt), inte att fråga sig om partiet och samhällsutvecklingen går i takt.

”Jag tycker inte att [Moderaterna] har kapat vår politik för de har inte förstått det grundläggande i den svenska modellen. Den bygger på broar från de gamla till de nya jobben via en aktiv arbetsmarknadspolitik och en omställningsförsäkring. I dag har inte vanliga medelinkomsttagare fullgott skydd för att taket är så lågt”, säger hon.

”Nu har vi en regering som monterat ner de här broarna. Det riskerar i längden att Sverige blir mer inåtvänt och bakåtsträvande och inte vågar bejaka det nya.”

[…]

Det har varit sex mycket turbulenta år inom det socialdemokratiska partiet, som genomgått en av sina allvarligaste identitetskriser på decennier. Magdalena Andersson håller motvilligt med.

”Det har varit turbulenta år. Talet om förtroendekris ska ändå ses mot bakgrund av att vi är Sveriges största parti. Och jag upplever inte att vi har en identitetskris. Vad menar du med det?”

Efter en snabb reflektion över ett parti som i drygt hundra år slagits för en samhällsutveckling som det i stort sett förverkligat – och därmed förflyttat sin traditionella väljarbas, arbetarklassen, till en medelklass, som inte är lika politiskt homogen och partitrogen som den väljarbas som fanns på Tage Erlanders och till viss del Olof Palmes tid – vill hon ändå inte medge att det finns en identitetskris utan refererar till konkreta, akuta samhällsproblem […].

Skulle du säga att ni är på väg ur identitetskrisen?

”Ja, vi har tydligt fokuserat på två av de stora problem där regeringen har misslyckats med sin politik – jobb och utbildning.”

Har det vänt för Socialdemokraterna?

Hon drar på svaret:

”Det är svårt att säga. Jag tycker att vi har relevanta svar på framtidens problem. När det finns utrymme att diskutera jobb och utbildning, som många anser är de stora problemen, så syns det i opinionen.”

Men vilka är era väljare?

”Folk som vill lösa vissa samhällsproblem tillsammans. Sverige har förändrats. Och det är positivt. Men det gäller att vara relevant i sin egen tid, som parti får man aldrig stelna.”

”Solidaritet” har varit ett nyckelbegrepp inom socialdemokratin. Vad betyder det för dig?

Frågan genererar ett svar som andas väldigt mycket mer tjänsteman än politiker.

”Det borde vara grunden för mycket mer av mänsklig interaktion.”

Plattityder. Optimist, javisst? Teknokrat, så klart.

Allt detta verkar lite löst i konturerna. Om Andersson skall lyckas hitta, som Fjällborg skriver, ”en politik som tar vid där jobbfrågan slutar” krävs mycket mer tankearbete än så.

Bild: Tidskriftsomslaget är Veckans Affärer nr 45 den 8 november 2012.

Read Full Post »

FACKET | Det är inte lätt att vara konsekvent. Speciellt inte om man skall vara både socialdemokrat och LO-ordförande.

Birgitta Forsberg på Affärsvärlden inervjuade i oktober Karl-Petter Thorwaldsson om hans tid i SSU, Socialdemokraterna och nu som LO-bas.

I skoldebatter [som SSU-ordförande] mötte han Muf-ordföranden Fredrik Reinfeldt.

– Det var svårt att debattera med honom. Vi döpte honom till Tvålen för att han ändrade åsikt.

Karl-Petter Thorwaldsson vill inte säga vad han tycker om Fredrik Reinfeldt.

– Jag är nog lite mer öppen.

[…]

Karl-Petter Thorwaldsson verkar pigg på att driva ett antal frågor. LO har fått en ordförande som ger sig in i politiken. Men det kan bli svårt att vara tongivande med vikande medlemsantal och ett tilltufsat moderparti.

– Vi är beredda att samarbeta med Svenskt Näringsliv och det har funkat väldigt bra. Det första vi gjorde var att uppmana regeringen och Socialdemokraterna att svälja förtreten och komma överens om fyra fem områden för att göra reformer.

Reformerna ska gälla bostadsproduktion, infrastruktursatsningar, sänkt arbetslöshet och nya jobb.

Karl-Petter Thorwaldsson är öppen och på gott humör under hela intervjun. Fram till frågan om kärnkraft. Då hänvisar han till kongressbeslutet om att tillåta att gamla reaktorer ersätts med nya.

Men du själv är emot?

– Jag är LO:s ordförande.

Som sagt. Inte så lätt.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden nr 35, 29 augusti 2012.

Read Full Post »

UTSPEL | Försöker Stefan Löfven stjäla Moderaternas avlagda kostym? Vill han positionera Socialdemokraterna som det företagsvänliga partiet?

”Vi ser inte företagen som ett särintresse”, sade Stefan Löfven (S) vid ett möte med Samak (Samarbets­organisationen för de nordiska socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen).

Piken var tydlig. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har ofta med illa dold förtjusning upprepat att Svenskt Näringsliv bara är ett särintresse bland många andra.

Göteborgs-Posten skriver:

– Vi behöver en mycket, mycket mer aktiv näringspolitik, sade Löfven […]

[Den nordiska] Modellen har fyra ben, enligt Löfven: ordning och reda i ekonomin, öppenhet mot omvärlden, trygga och friska medborgare med god utbildning samt jämställdhet.

Den svenska borgerliga regeringen har dock gjort felsatsningar som missriktade skattesänkningar och har inga bra recept för att minska arbetslösheten, enligt den svenske S-ledaren. Och regeringen har inte förstått vikten av samarbete med företag och fack.

– Vi uppfattar det som om regeringen och näringslivet inte har en bra dialog. För oss är det oerhört viktigt att ha en bra dialog, jag känner många företagsledare och jag beundrar många av dem. Man kan inte betrakta företag eller fack som särintressen, sade Stefan Löfven till journalister efter sitt tal.

När Reinfeldt & Co bestämde sig för att dekontaminera varumärket Moderaterna var det centralt att låta mindre som de gamla Moderaterna och mer som Socialdemokraterna.

Nu verkar Stefan Löfven pröva samma trick. Fast omvänt.

Det är inte omöjligt att han insett att den snabbaste vägen tillbaka för partiet är att erövra lite av den mark som ”det nya arbetarpartiet” Moderaterna övergav.

En majoritet av väljarna är vare sig fanatiska företagskramare eller fackföreningskramare. De allra flesta kan se poängen med att arbetsmarknadens parter balanserar varandras inflytande.

Löfvens kritik av regeringen (läs: Moderaterna) blir då ett sätt att återvinna mittenpositionen i svensk politik.

Om Löfvens utspel inte bara var en tillfällig fullträff ser vi kanske nu konturerna av en genomtänkt strategi för att göra Socialdemokraterna mer relevant igen.

Kanske kommer vi nu att se en Löfven som tar upp kampen med en försoffad och oinspirerad regering. I så fall skulle det inte bara vara till gagn för Socialdemokraterna utan också för Allianspartierna.

Löfven skulle då kanske också kunna – håll tummarna! – göra det roligt med politik igen.

Read Full Post »

PARTILEDARE | Så fick då Socialdemokraterna sin partiledare. Valet föll på en outsider när det inte längre fanns någon samlande kraft kvar inom partiet.

Men Stefan Löfven får inleda på ett sätt som gör honom till den minst demokratiskt förankrade partiledaren bland riksdagspartierna.

Till och med ytterlighetspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har partiledare med tydigare mandat från sina medlemmar.

Inte för att detta kommer att betyda något. Partiet kommer naturligtvis att välja honom på nästa ordinarie partikongress. Och vid nästkommande. Så länge han vill och orkar.

Partiet har varken råd – eller ork – med fler interna strider. Partiet måste nu inrikta sig på att återvinna alla de kärnväljare som hann tröttna under Håkan Juholts rekordkorta tid som partiledare.

Och med sin fackliga bakrund inom IF Metall passar han som hand i handske för att hejda väljarflykten åt vänster. Men även till ”nya arbetarpartiet Moderaterna och till Sverigedemokraterna.

Den stora utmaningen blir snarare att vinna de nya, icke-traditionella socialdemokratiska väljarna.

Men redan i kommande opinionsundersökningar får vi antagligen se högre siffror för partiet. Om detta håller i sig eller bara beror på det nuvarande gigantiska massmediala intresset kring Löfven lär vi snart få veta.

Vi måste komma ihåg att även Håkan Juholt fick siffrorna att peka uppåt efter att ha blivit vald.

Eller som Juholt själv uttryckte det i Fokus:

Över kongresstalet, Almedalen, sommartalet i Västertorp och budgetarbetet – efter det var vi uppe på 35 procent. Under den tiden tvivlade jag inte någon gång på min ideologiska övertygelse eller på min förmåga.

Sedan gick det bara utför.

Och nu har partiet t.o.m. kasserat ett av de få beslut av politisk betydelse som fattades av Juholt. Metro skriver: 

Så sent som i tisdags gällde fortfarande Håkan Juholts nej till den så kallade europakten. Men i går kom regeringen och Socialdemokraterna plötsligt överens om villkoren för en svensk medverkan i pakten som syftar till att stärka stabiliteten i euroområdet.

[…]

Bara några timmar efter att Löfven presenterats som ny partiordförande skickades pressmeddelandet om överenskommelsen ut.

Så snabbt kan det gå i politiken. Here today, gone tomorrow.

Bilden: Framsidan är Sydsvenskan från den 27 januari 2012.

Read Full Post »

UNDERSÖKNING: Socialdemokraterna har tappade stöd hos de kommun- och landstingsanställda som är med i Kommunal med hela 6,1 procent. Stödet är nu lika lågt som vid valnederlaget och Göran Perssons avgång som partiledare.

SCB Kommunal

Kommunals fackförbundstidning Kommunalarbetaren har bett SCB göra en partisympatiundersökning för majmånad. Undersökningen visar ett stort ras jämfört med rekordsiffrorna för bara ett år sedan.

Kommunalarbetarna tillhör socialdemokratins kärnväljare och att då tappa med så mycket i denna grupp borde djupt oroa Mona Sahlin och partiledningen. Socialdemokraterna tappar både till höger och vänster.

Dessutom tappar de Rödgröna 5,7 procent jämfört med för ett år sedan. Allianpartierna ökar under motsvarande period med 3,9 procent.

Bland kommunalarna får de Rödgröna 73,9 procent. Allianspartierna får 23,1 procent.

Read Full Post »

Older Posts »