Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Facebook’

USA | Årets presidentvalskampanj kommer att bli den dyraste, och mest negativa, i modern tid. Anledningen är att det finns mer pengar i omlopp än någonsin.

Och med mer pengar i systemet följer som ett brev på posten att kampanjteamen (och allierade organisationer) kommer att producera än mer politisk reklam för TV och Internet. Mängden reklam med negativ vinkling kommer därmed också att öka totalt sett.

Joe Hagen skriver i tidskriften New York:

In 2008, while Obama ran on the “hope” brand, the Obama campaign spent more money on negative ads than any other campaign in history, much of it under the radar—for instance, a radio ad that ­micro-targeted independent women and claimed McCain was against stem cells for medical research, even though he supported it.

[…]

TV ads are still the keystone of a negative campaign—but now they’re part of an arsenal rather than the whole war. When I visited Romney’s headquarters, Stuart Stevens showed me a research report on the projected impact of TV in the 2012 election that found that less than half of those between the ages of 18 and 44 got their video content primarily from live television. With DVRs and social media blunting TV’s impact, the report says, the campaign should reduce the frequency of TV and push into “engagement-based” advertising and media like Facebook or online videos.

But in recent years, the reaction of these campaign pros to media fragmentation has simply been to run more, not fewer, TV ads to try to break through. Whereas it used to take eight replays of an ad to see movement in polling numbers, they reason, it now requires a dozen or more. In South Carolina, the super-PACs ran ads up to 22 times a day.

[…]

Twitter, barely a factor in 2008, is now the ideal delivery system for oppo, because information can emerge from the margins through a lower-tier agent, often anonymously, and get amplified on much bigger platforms, and quickly.

[…]

That means the new rule for negative campaigning is emerging, the same one that applies to TV advertising in a fragmented cable spectrum: repetition, ad nauseam. “For instance, the flip-flopping angle with Mitt,” explains Rodell Mollineau, president of pro-Obama super-PAC American Bridge 21st Century. “You can be another organization that puts out the fifteenth press release on that, and sometimes you need to just have twelve, thirteen, fourteen of the same thing, knock it into the people’s consciousness.”

[…]

And if a candidate doesn’t go negative, he’s liable to be inundated by his opponent’s attacks—and unable to make a positive case. “A good hit buys you a little bit of room,” says Devorah Adler [Obamas research director 2008], “and that’s really all you need.”

Övrigt: Texten och tidskriftsomslaget med Mitt Romney, Newt Gingrich och Barack Obama är från New York den 30 januari 2012.

Read Full Post »

STATSMINISTER Lars Løkke Rasmussen satte agendan under söndagens debatt genom att ge Helle Thorning-Schmidt en minneslapp.

Under debatten vandrade statsministern över till oppositionsledaren och gav henne en ”huskeseddel” med sex positiva saker om Danmark och dansk ekonomi.

Anledningen var att Rasmussen var trött på Thorning-Schmidts ”sorte, sorte billede” av Danmark.

Samtidigt lade Venstre ut minneslappen på partiets hemsida och Facebook.

Detta var ett smart PR-drag. Nu talar alla om minneslappen samtidigt som Socialdemokraterne och opposition har hamnat på defensiven.

På frågan varför Thorning-Schmidt tvunget måste få lappen överlämnad på detta sätt svarade statsministern följande:

– Der er ingen TV-station, der vil lægge taletid til, så jeg tænkte, det var smartere at skrive det op på en seddel, sagde
statsministeren til en TV 2-journalist.

Tror du, hun vil læse den?

– Det tror jeg da bestemt, det går jeg da ud fra.

Er det dik nye kommunikationsmetode til Helle Thorning-Schmidt?

– Det er jo ikke kun Helle, der har brug for at blive erindret om det her. Det er sådan set os alle sammen. Der tegnes et billede af, at Danmark er et fuldstændigt nedslidt samfund. Det er jo ikke sandheden. Vi er ikke noget perfekt samfund, men vi er et godt samfund, sagde Løkke.

Venstre har varit partiet med de smartaste kampanjtricken. Frågan är bara om det räcker till valseger. Oppositionen leder fortfarande i Gallups opinionsundersökning.

Och snabbt dök det upp flera mer eller mindre lustiga alternativa ”minneslappar” på Internet.

Read Full Post »

KAMPANJ: Trots satsning på interaktiva valaffischer och högläsning på Facebook så är det kanske telemarketing som blir det viktigaste verktyget när Centerpartiet skall fixa rösterna.

Målet att nå 400 000 väljare med ett personligt samtal skall fixas av de 7000 kandidaterna.

Övrigt i kampanjen är olika profilprodukter som frisbees, golfpeggar, en bok av Maud Olofsson, kokbok och iPhoneapp (också med Maud). Och naturligtvis valstugor.

Det hela verkar vara en blandning av 80-tal och 2000-tal. Partiet har pengar och det märks. Frågan är om man också har ett politiskt budskap som bär.

Kampanjorganisationen är redo men valfrågorna verkar inte ha tillräckligt tyngd. Företagande och miljö är viktigt. Men frågan är om inte väljarna ändå uppfattar det alltför nischat.

Här är partiets ”valaffischfilm”:

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Evgeny Morozov skriver i Prospect om varför den ökade användningen av sociala medier inte med automatik underminerar diktaturer.

Artikeln är ett bra botemedel mot den alltför utbredda naiva tron att social medier kan bota allt mellan himmel och jord.

Despite what digital enthusiasts tell you, the emergence of new digital spaces for dissent also lead to new ways of tracking it. (…)  

Social networking, then, has inadvertently made it easier to gather intelligence about activist networks. Even a tiny security flaw in the settings of one Facebook profile can compromise the security of many others. A study by two MIT students, reported in September, showed it is possible to predict a person’s sexual orientation by analysing their Facebook friends; bad news for those in regions where homosexuality carries the threat of beatings and prison. And many authoritarian regimes are turning to data-mining companies to help them identify troublemakers. TRS Technologies in China is one such company. It boasts that “thanks to our technology, the work of ten internet cops can now be done by just one.” (…) 

[T]he advent of blogging and social networking has also made it easier for the state to plant and promote its own messages, spinning and neutralising online discussions before they translate into offline action. The “great firewall of China,” which supposedly keeps the Chinese in the dark, is legendary. In truth, such methods of internet censorship no longer work. (…) Governments have long lost absolute control over how the information spreads online, and extirpating it from blogs is no longer a viable option. Instead, they fight back. It is no trouble to dispatch commentators to accuse a dissident of being an infidel, a sexual deviant, a criminal, or worst of all a CIA stooge. 

Moreover, the distracting noise of the internet—the gossip, pornography, and conspiracy theories—can act as a de-politicising factor. Providing unfettered access to information is not by itself going to push citizens of authoritarian states to learn about their government’s crimes. (…) [M]ost people, whether in democracies or not, prefer to read about trivia and what’s useful in daily life—restaurant and film reviews and so on—than about the tedious business of governance. (…) 

Authoritarian governments know that the internet could be a new opium for the masses. They are tolerant of rampant internet piracy, as in China. In many cases, they push the cyber-hedonistic pursuits of their youth. Government-controlled internet providers in Belarus, for example, run dedicated servers full of pirated digital goodies for their clients to download for free. Under this new social contract, internet users are allowed plenty of autonomy online—just so long as they don’t venture into politics.

Read Full Post »

LÄSARPANEL: En webbundersökning visar att knappt 30 procent använder sig av sociala medier på jobbet. Föga förvånande anser man dock att användandet kommer att öka i framtiden.

Prevent är en ideell förening inom arbetsmiljö området med Svenskt Näringsliv, LO och PTK som huvudmän. Enkäten beställdes av Arbetsliv som är tidningen för personer som jobbar med arbetsmiljöfrågor.

Knappt hälften av de tillfrågade använder Facebook och tre av tio använder MSN. Övriga sociala medier som till exempel Myspace och Twitter verkar ännu inte ha slagit igenom i någon större skala (…)

Knappt 30 procent av de tillfrågade använder sociala medier på arbetsplatsen. Ett vanligt skäl är interndialog (54 procent). Många företag gör det också i marknadsföringssyfte. En del organisationer har kontakt med sina medlemmar via sociala medier (…)

Många arbetsplatser (69 procent) saknar en policy för det, och om de har en sådan så tillåter den sällan användning av sociala medier. En fjärdedel känner inte till om arbetsplatsen har en policy i frågan.

Merparten av de svarande (82 % av 358 tillfrågade) arbetar i det privata. De flesta använder sociala medier för att hålla kontakt med familjen och sina vänner. Endast fyra av tio anser att man har nytta av dessa medier i jobbet.

Arbetsliv refererar även till två andra undersökningar. Chefsorganisationen Ledarna har tagit reda på att hälften av Sveriges chefer är negativa till sociala medier. Och minst 130 svenska företag använder Twitter för att nå ut till sina kunder enligt Burson-Marsteller.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Har det sociala nätverkandet på exempelvis Facebook gjort människor snålare och latare?

Det finns en hel del tecken som tyder på detta enligt Evgeny Morozov på Newsweek;

”The proliferation of social-networking sites like Facebook has spawned a new and particularly superficial form of activism. It asks nothing more from participants than a few mouse clicks and makes everyone feel good. But these empty campaigns may not accomplish much, if anything, in the way of social change, and could even distract people from supporting legitimate causes. (…)

Many campaigns appear to be based on the assumption that raising awareness is enough to solve any problem. That works for some local causes (…) For global problems like genocide in Darfur or climate change, the payoff is unclear. According to some fundraisers and activists, the rise of awareness campaigns has made it that much harder to raise significant sums of money or elicit action from volunteers. (…)

The best Web campaigns may be those that don’t pretend to ask anything high-minded of their participants. FreeRice, a Web site developed by the U.N. World Food Programme, offers a game that helps players learn English and shows them ads to raise money for sending rice to poor countries. This may not be glamorous, but at least it gets some work done.”

Kritiken har också framförts bland de som anser att den svenska oppositionen idag är både tandlös och utan idéer.

Daniel Strand, journalist och verksam på bokförlaget INK, skrev t.ex. så här i Arena (nr 4: 2009) om ett politiskt engagemang som alltmer tycks ha förvandlats till den ”enskilda individens intressen och projekt”;

Varje civiliserad människa förväntas i dag agera politiskt genom aktiva val i konsumtionen och livsföringen. Hur motverka klimatförändringarna? Genom att koldioxidkompensera på DN:s hemsida. (…) Att på detta sätt ”göra något” utan att behöva lyfta blicken från latteglaset är naturligtvis bekvämt ur ett konsumtionscentrerat nyborgerligt perspektiv (…)

Lagen som föreskriver att en pendel rör sig fram och tillbaka kanske också kan ge en indikation om att problemet håller på att lösa sig av sig själv.

När Facebook och övriga sociala medier inte längre kan ge hela det önskade resultatet i en kampanj slår pendeln över till mer ”back to basics” och traditionella kampanjmetoder.

De politiska partierna planerar exempelvis för ännu mer dörrknackning än vad som är vanligt som strategi inför valet 2010. Socialdemokraterna har t.o.m. studiecirkel (!) i dörrknackning.

Förr eller senare kommer det att infinna sig ett mellanläge som består av lite av varje och beroende på partiernas tillgängliga resurser. Knock, knock! Who’s there?

Read Full Post »

Kalle Anka & CoREKLAM: Inför kyrkovalet kommer Svenska kyrkan att annonsera i tidningen Kalle Anka. Annonsen kommer naturligtvis att vara utformad som en pratbubbla.

Torgny Lindén, stiftsinformatör i Karlstad, säger i en intervju att tidningen har 60 000 läsare mellan 16 och 19 år och över en halv miljon övriga läsare. 

I kyrkovalet har alla medlemmar i Svenska kyrka rösträtt från 16-års ålder.

Vi ville göra något annorlunda. En kollega i Lund föreslog att vi skulle annonsera i Kalle Anka och vi och fyra andra stift nappade direkt på idén. Det är roligt att finnas med i ett lite ovanligt och udda sammanhang och så hoppas jag förstås att det ger kyrkovalet lite extra uppmärksamhet.

Inför detta val har Svenska kyrkan också lanserat en bönewebb. ”Vi är den första kyrkan i välden med en egen bönesajt”, säger Marianne Ejdersten Lauunikari på kyrkokansliets informationsavdelning. Det går att sms:a eller länka till webbplatsen från sin Facebook-sida. Bönen får vara maximalt 340 tecken.

Svenska kyrkans informationskampanj inför valet den 20 september kostar 10 miljoner kronor. I kampanjen ingår reklamfilmer i TV4 och på biografer.

Trots satsningen kan man nog inte förvänta sig alltför stora förändringar i valdeltagandet. I senaste kyrkovalet röstade bara 12 (!) procent av 5,8 miljoner röstberättigade medlemmar i Svenska kyrkan.

Detta tycker Magnus Edin, chef på valkansliet, inte är speciellt anmärkningsvärt.

Det går inte att jämföra kyrkovalet med valet till riksdagen. Det är mer rättvist att jämföra med ett val inom en förening. Då hade kyrkan ändå 700 000 personer som röstade senast, vilket är betydligt fler än de flesta föreningar har som medlemmar.

Detta är inte bara en märklig jämförelse. Den är dessutom direkt ologisk. Att man har fler röstande än vad de flesta föreningar har medlemmar är överhuvudtaget inte relevant i sammanhanget.

Det är dessutom tveksamt att jämföra ett politiskt val med val inom en förening. (I så fall skulle man lika väl kunna säga att ett riksdagsval är ett val för alla som är medlemmar i ”föreningen Sverige”).

Så länge som kyrkovalet är ett politiskt val där politiska partier deltar får Svenska kyrkan fortsätta att skämmas över det urusla valdeltagandet.

Källa: SKTF-tidningen, nr 14, 2009

Read Full Post »

Older Posts »