Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Extremism’

VÄGVAL | Många utanför Labour förvånades över att en person som Jeremy Corbyn kunde väljas till partiledare i Stobritanniens näst största parti.

The Economist September 19th-25th 2015

Personer som inte ville att de traditionella partierna skulle ge exempelvis UKIP politisk legitimitet genom debattera med dem är ofta samma personer som nu tyckte det var bra att Labour nominerade en av de mest vänstervridna politiker partiet upplevt under sin historia.

”Det är alltid bra om olika åsikter får komma till uttryck.” Så hette det när flera av partiets parlamentariker nominerade Corbyn så att han kunde delta i partiledarvalet. Få trodde att han hade en chans att vinna.

Frågan många nu ställer sig är om det är bra att så lättvindigt släppa fram extremister i den politiska debatten. På The Economist är man tveksam.

Så här skriver tidskriften i en av sina ledare:

A 66-year-old socialist, Mr Corbyn has spent 32 years as one of the hardest of hardline left-wingers in the House of Commons and a serial rebel on the Labour backbenches. On September 12th he flattened three moderate rivals (see article) to become leader of Britain’s main opposition party. Labour MPs are stunned—and perhaps none more so than Mr Corbyn himself.

Two views are emerging of Labour’s new leader. The more sympathetic is that, whatever you think of his ideology, Mr Corbyn will at least enrich Britain by injecting fresh ideas into a stale debate. […] The other is that Mr Corbyn does not matter because he is unelectable and he cannot last. His significance will be to usher in a second successive Conservative government in the election of 2020—and perhaps a third in 2025.

[…]

To see where Mr Corbyn’s heart lies, you have only to look at the company he has kept. He admires the late Hugo Chávez for his legacy in Venezuela. No matter that chavismo has wrecked the economy and hollowed out democracy. He indulges Vladimir Putin’s authoritarian kleptocracy in Russia and blames NATO for provoking its invasion of Ukraine. He entertains Hamas, which has repeatedly used violence against Israel and admires Syriza, the radical left party that has governed Greece with almost unmatched incompetence. Yet he is stridently anti-American, anti-Israel and anti-NATO and quietly anti-European Union (apparently, it’s a free-market conspiracy—see article). He even scolded China’s Communist Party for its free-market excesses.

To argue that Mr Corbyn’s ideas will improve the quality of political discourse in Britain just because they are different is about as wise as Mr Corbyn’s refusal this week to sing the national anthem at a service to commemorate the Battle of Britain. Policies this flawed will crowd out debate, not enrich it.

Tidskriftsomslag: The Economist den 19-25 september 2015.

Read Full Post »

POLITIK | Tidskriften Expo är utmärkt läsning för alla som vill informera sig om den alfabetsoppa som är extremhögern.

Expo nr 1 2015

Expo är som bäst när man kartlägger historien bakom, och kopplingarna mellan, olika organisationer och nyckelpersoner.

Betydligt sämre är man på bevakningen av de två andra extremgrupperingarna i dagens samhälle; vänsterextremismen och den islamistiska fundamentalismen.

Detta är speciellt märkligt med tanke på att Säpo anser att just våldsbejakande islamism utgör det största hotet idag av de tre grupperingarna. Dessa grupper är dessutom uttalat rasistiska. Det är bara att läsa vad de skriver om judar eller hur de uppför sig i arabvärlden.

Anledningen till denna slagsida är naturligtvis att högerextremismen är stiftelsens och tidskriftens raison d’être.

På hemsida skriver man att ”Stiftelsen Expo kartlägger, granskar och informerar om högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.” ”Vi granskar den rasistiska och intoleranta miljön, och inte ’extremism’ i allmänhet.

Man kan alltid komma undan med att vänsterextremismens hat inte är ”rasistiskt” utan är klassbetonat. Det har alltid funnits en förvånansvärd hög acceptans i samhället för hat från vänstern riktat mot t.ex. ”överklassen”, ”klassförrädare” och ”kapitalister”.

Mer svårförklarat är varför islamisternas hat mot t.ex. judar inte uppmärksammas lika mycket. Speciellt oroande är de konspirationsteorier som de senaste åren har börjat sprids inom självaste Socialdemokraterna.

Tittar man på tidskriftens bevakning av de fascistiska eller nazistiska partier får man dessutom den märkliga känslan att deras varningar inte riktigt står i proportion till de fakta man själva presenterar.

I senaste numret konstaterar Expo att Svenskarnas parti gjorde ett sämre val 2014 än 2010. (Och då var inte 2010 speciellt imponerande.)

Trots en historisk stor valfond på över 1,3 miljoner, en omfattande propagandaspridning och en torgmötesturné lyckades partiet inte upprepa framgången från valet 2010, då partiet fick ett mandat i Grästorp.

I riksdagsvalet slutade det på 4 189 röster. Men trots att det inte lyckades få ett enda eget kommunalt mandat kom en partimedlem in i Säters kommunfullmäktige efter att fyra personer hade skrivit in hans namn på Sverigedemokraternas öppna valsedel.

Totalt sett genomförde partiet 1 770 aktiviteter under 2014, varav 1 673 innan valdagen. Valsatsningen gav dock inte gensvar i antal röster. Inte ens det massutskick med valpropaganda som skickades ut i ett antal kommuner gjorde att partiet lyckades uppnå sitt mål. Efter valdagen föll aktivitetsnivån rejält.

Den enda parlamentariska framgång en nazistisk organisation kan ståta med står Svenska motståndsrörelsen (SMR) för.

En av organisationens mest uppmärksammade händelser under 2014 inträffade i slutet av september. Då blev det klart att Pär Öberg röstats in på ett Sverigedemokratiskt mandat i Ludvika kommunfullmäktige. Pär Öberg är veteran inom motståndsrörelsen, sitter i riksledningen och är alltså en av organisationens ledare. Med 18 röster på Sverigedemokraternas valsedlar fick han en av partiets stolar. Sverigedemokraternas lokala representant kommenterade det hela som ”för jävligt” och Öbergs valframgång uppmärksammades i hela landet. Samma sak hände i Borlänge där en av SMR:s medlemmar tog plats som ersättare i kommunfullmäktige i februari 2015.

Drygt en vecka senare meddelade organisationen via sin sajt att man skulle försöka bilda ett politiskt parti ”som ska representera organisationens ståndpunkter i val”.

Dessutom har Nationaldemokraterna lagt ner sig verksamhet. Partiet har upphört att existera.

Den 23 april kom beskedet. Nationaldemokraterna hade gått i graven. På partiets hemsida meddelade partiledaren Marc Abramsson: ”Som många varit medvetna om har verksamheten varit ytterst begränsad de sista åren, ja sedan 6 juni 2013 har den i praktiken varit helt vilande, så beslutet kommer troligen inte som en överraskning för någon.”

Inte speciellt imponerande. Som politiska partier är nazisterna fullständigt impotenta.

Dess partier utgör inget hot mot det demokratiska systemet. Däremot utgör högerextrema organisationer ett hot mot enskilda personer. Vilket är illa nog.

Utvecklingen här i Sverige påminner om situationen i Storbritannien. Vid valet 2015 ställde t.o.m. skämtpartiet Official Monster Raving Loony Party upp med fler kandidater än fascistiska British National Party (BNP).

Partiet tappade 99, 7 procent av rösterna jämfört med 2010. BNP ställde bara upp med åtta (8) kandidater.  

Redan 2014 föll partiet mer eller mindre samman när man uteslöt partiledaren Nick Griffin.

Men tillbaka till Expo. Betydligt mer irriterande är hur Expo kommer med gliringar mot demokratiska partiers representanter.

Och detta från två annars välrenommerad och seriösa skribent som Ola Larsmo och Per Svensson.

[S]omliga borgerliga svenska politiker kanske också borde ägna en smula tid åt att studera den svenska borgerlighetens mindre smickrande historia. För vi tar för givet att exempelvis Sara Skyttedal, ordförande Kristdemokraternas ungdomsförbund, inte vet vilken tradition det är hon knyter an till när hon på partiets webbsida slår fast att KDU ”tar avstånd från både socialism som liberalism”.  (Från ”Det högerradikala arvet” i papperstidningen nr 1, 2015.)

Skrivningen att ”vi tar för givet” att Sara Skyttedal ”inte vet vilken tradition det är hon knyter an till” är ett fullt försök att antyda att kristdemokratin (eller Skyttedals eventuella konservatism) med automatik skulle göra henne allierad med högerextremister.

Författarna borde läsa lite europeisk historia. Då hade de kunnat inse att kristdemokratin har varit en rörelse som tagit avstånd från både nazismen och kommunismen.

Att Per Svensson är liberal, och inte kan förstå att alla andra inte också är det, ger honom inte rätt att på så lösa grunder koppla samman människor med extremister.

Expo borde hålla sig för god för att låta den typen av gliringar slinka igenom korrekturläsningen.

Tidskriftsomslag: Expo, nummer 1: 2015.

Read Full Post »

EGYPTEN HAR fått sin första kvinnliga presidentkandidat. Hennes namn: Buthayna Kamel.

I Sverige får politiker och media ofta byxångest så fort det handlar om att kritisera den extremistiska politiska islamismen. Detta gör att propagandister som exempelvis professor Jan Hjärpe ofta får fritt utrymme att sprida sin idealiserade bild av Muslimska Brödraskapet. 

Medan Hjärpe sitter tryggt med sin professorstitel i Sverige kämpar Buthayna Kamel mot exakt samma fanatiker i Egypten. Så här skriver Eva Plesner i Sydsvenskan:

En anledning till att Buthayna Kamel ställer upp är att hon vill konfrontera de konservativa religiösa krafter som piggnat till efter Mubarakregimens fall. Hon anklagar de nya makthavarna, militärrådet, för att äventyra demokratin genom att slå upp dörrarna på vid gavel för Muslimska brödraskapet och de ultrakonservativa salafisterna.

 – Får de makt så lär det bli förbjudet för kvinnor att kandidera i valet i december, säger hon.

Buthayna Kamel kallar sig socialdemokrat. Om halsen bär hon en kedja med ett kors och en halvmåne som symbol för enighet och solidaritet mellan kristna och muslimer. Runt handleden har hon ett armband med texten ”Gör fattigdom till historia”. På blusen ett märke med orden ”Egypten mot korruption”. Hon var själv med och grundade föreningen Shayfeen 2005.

Kamel har varit en populär programvärd i tv som har vågat ta upp känsliga ämnen – men också fått betala ett högt pris för sin rättframhet.

2001 blev hon programledare i debattprogrammet ”Försök förstå” som producerades av saudiägda kanalen Orbit. Där bemötte hon bland annat religiösa programs rekommendationer av månggifte med sitt eget program ”Vilka är fördelarna med att ha flera män?”.

När Buthayna Kamel i feb­ruari i år slog fast att hennes program i fortsättningen skulle stödja revolutionen och demokratin fick hon sparken av sin saudi­arabiska arbetsgivare.

Medan Jan Hjärpe – ofta med hjälp av tystnaden i svensk media – får sprida sin propaganda fritt i Sverige tvingas personer som Buthayna Kamel sätta sitt liv på spel för demokrati och utveckling i Egypten. 

Övrigt: 2005 grundades rörelsen shayfeen.com (”Vi ser dig”) som sprider kunskap om demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter.

Läs mer om Kamel på Al-Ahram Weekly och The Daily Beast, samt läs och lyssna på NPR

Read Full Post »

INTERVJU: SVT:s Rapport intervjuade igår Andrew Brown från The Guardian med anledning av bröllopet mellan prins William och Kate Middleton.

Journalisten Marit Hübinette frågade Brown varför britterna i så mycket större utsträckning än svenskarna uppskattar sina kungligheter.

Browns förklaring till varför hela 80 % av britterna stödjer sitt kungahus var att britterna inte uppskattar sin demokrati lika mycket som svenskarna!

Andrew Brown: Man sätter inte samma värde på demokratin i England som man gör i Sverige.

Marit Hübinette: Därför accepterar man kungligheterna mer?

Andrew Brown: Ja, det tycker jag. 

Man tar sig för pannan.

Att sådana grumliga och dåligt underbyggda åsikter får stå oemotsagda i en intervju säger det en hel del om den attityd som stora delar av media – inklusive SVT – gärna intar så fort det handlar om monarkin.

Brown är säkert medveten om att det är just bland de tjugo procenten som inte uppskattar kungahuset som alla politiska extremisterna på vänster och högerkanten samlas.

Skulle dessa marxist-leninister, trotskister, politiska islamister och våldsdyrkande gatuaktivister – för att nu bara nämna några – verkligen sätta större värde på demokratin än de 80 % som stödjer den konstitutionella monarkin?

Read Full Post »

STRATEGI: Storbritannien folkomröstar om sitt valsystem den 5 maj. 

Och nu använder både Yes och No kampanjerna Nick Griffin, partiledare för det högerextremistiska British National Party, som avskräckande exempel för att locka väljare.

Katie Ghose, för Yes to Fairer Votes säger;

”We have been speaking to voters across the country. The minute they hear that Nick Griffin is campaigning for a No vote they say Yes. Griffin is voting No and encouraging BNP supporters to do the same. He knows his party has no future with AV.

Tidigare använde premiärminister David Cameron exakt samma Nick Griffin för att argumentera för ett nej.

Folkomröstningen handlar om man skall behålla nuvarande valsystem (som Tory önskar) eller introducera Alternative Vote som t.ex. Liberaldemokraterna vill. Anhängarna till Labour är mer splittrade.

Read Full Post »

EXTREMISM: I ett linjetal om terrorismens orsaker och radikaliseringen i samhället konstaterade premiärminister David Cameron att ”state multiculturalism” har misslyckats.

“Frankly, we need a lot less of the passive tolerance of recent years and much more active, muscular liberalism,” poängterade Cameron.

Talet var överraskande tydligt. Mest överraskande var att Cameron inte bara talade i generella termer om extremismen.

Han vände sig speciellt mot den extrema politiska islamismen och de organisationer som idag ger dem sitt stöd.

Let’s properly judge these organisations: Do they believe in universal human rights – including for women and people of other faiths? Do they believe in equality of all before the law? Do they believe in democracy and the right of people to elect their own government? Do they encourage integration or separatism?

These are the sorts of questions we need to ask. Fail these tests and the presumption should be not to engage with organizations.

Tydligen har något börjat hända i Europa.

Ett tag såg det ut som om det bara var Frankrikes president Nicolas Sarkozy som vågade tala ur skägget om extremismen.

Men förra året var det dags för förbundskansler Angela Merkel att konstatera att det multikulturella samhället hade misslyckats med att leverera positiva resultat.

Frågan nu är om Cameron och den konservativa-liberala regeringen kommer att kunna leverera. Risken finns att man är mer intresserade av att få ett lyft i opinionen än att verkligen ta itu med problemen.

Read Full Post »

ISLAM: Professorn och islamologen Jan Hjärpe jämför det extrema islamistiska Muslimska Brödraskapet med Kristdemokraterna.

”Det är närmast ett politiskt islamistiskt parti, som de högerkristna partierna i Europa. Ja, ungefär som Göran Hägglund”, säger han i intervjuer och debattartiklar.

Antingen är Hjärpe djupt okunnig eller så agerar han propagandist för de extrema politiska och religiösa fundamentalisterna.

Detta är inte första gången Hjärpe har tagit på sig rollen som extremisternas spin doctor i Sverige.

Så här skrev Dagens Nyheter om honom 2003:

På hösten 1989 trädde han fram i Stockholms tingsrätt som ”expert” för att försvara Radio Islam. Den grövsta pronazistiska och antisemitiska radiostationen i Europa efter andra världskriget försökte Hjärpe fria från alla misstankar om hets mot folkgrupp.

Jag satt i rättssalen under hela vittnesmålet och minns den dagen som en av de mest motbjudande i mitt liv. Ahmed Rami, som var åtalad av JK, hade i sin radio oavbrutet förnekat att nazisterna utplånade Europas judar. Förintelsen ”överförs till den mytologiska sfären” om den inte diskuteras, förklarade Hjärpe hjälpsamt.

Sexton gånger frågade åklagaren om Ramis påstående att ”rabbinerna” står och hetsar upp sig sexuellt när de slaktar djur möjligen antyder ”missaktning”, lagens ord för hets mot folkgrupp. Lika många gånger svängde sig Hjärpe. Detta är ”en subjektiv term”, menade han, ”en kontroversiell fråga”, vi måste se ”det övergripande syftet”, etcetera. Radio Islams ord att perversioner och sexualbrott är ”typiskt judiskt” tolkade Hjärpe som ett inlägg om Israel: ”det förklarar kärleken till jorden!”

Så höll Hjärpe på, timme efter timme, för att stödja Radio Islam. Därefter fälldes radiostationen av domstolen på 18 punkter för hets mot folkgrupp, och Rami dömdes till fängelse i ett halvår.

Read Full Post »

Older Posts »