Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Eva Brandsma’

VAL 2014 | Magdalena Andersson (S) kan lova att det blir mer byråkrati för både företag och i det offentliga om Socialdemokraterna vinner valet.

Chefstidningen nr 2 2014

Eva Brandsma intervjuade Socialdemokraternas tilltänkta finansminister i Chefstidningen:

Chefer inom äldreomsorg och skolor menar redan nu att den mesta tiden går år till administration och kontrollsystem av olika slag. Det kommer alltså att bli ännu mer om du får bestämma?

– Ja, det är helt nödvändigt för vi kan inte ha det som vi har det. Men man måste också se vad man kan skala bort. Vi kräver ju också att lärarna och läkare ska administrera mindre för att ge mer tid till att ägna sig åt verksamheterna.

Det var ett tydligt svar.

Även om det där med att det samtidigt skall bli mindre administration mest verkar vara ett sätt att försöka dölja att det totalt sett bli mer arbete vid skrivbordet än ute i de olika verksamheterna.

Anderson är dock medveten om att skillnaden mellan regeringen och Socialdemokraterna inte alltid framstår som glasklar för väljarna.

Många drar paralleller mellan henne och finansminister Anders Borg. Båda nationalekonomer, framtoning som lite torra kamrerer, tjänstemannabakgrund och smarta. När vi ser dem debattera kan det vara svårt att hänga med i modeller och siffror. Hon säger sig vara medveten om det, att människor blir osäkra av nationalekonomiska resonemang.

– Ja jag kan uppleva det i debatter att det inte blir för tittarna utan mer för en själv. Att vinna en debatt är ju inte att vinna över Anders Borg utan att vinna förtroendet av några hos dem som tittar. Att argumenten man ger sjunker in hos tittarna.

En utmaning lär bli att få väljarna att känna att de förstår och håller med, och inte stängs ute. Det handlar inte alls bara om plånboken.

Nationalekonomin har till en del ändrat inriktning. Man talar mer om beteendeekonomi idag. Människor är inte robotar som alltid handlar efter ett givet mönster, och passar in i de uppsatta modellerna. Man talar mer om nyttan. Det förklarar varför exempelvis konsumenter köper ekologiska varor trots ett högre pris. Nyttan att man känner sig bra är större än nyttan att handla billigt. Den här beteendeekonomin gör att de gamla bergfasta nationalekonomiska sanningarna har fått sig en törn – människor är mer komplexa än vad man ansåg på 80–talet. Idag talar företag om ansvar, det gjorde man inte då.

[…]

Om du skulle vara finansminister hur skulle verkligheten ändra sig för de privata aktörer vi har inom skattefinansierad välfärdssektor?

– De kommer att vara tvungna att öppna upp sina böcker, det kommer att vara meddelarfrihet för alla som arbetar inom de här bolagen, vi kommer att höja kvalitetskraven, t ex samma bemanning som kommunalt ägd verksamhet. Möjligheterna att tjäna pengar snabbt genom att sänka kvaliteten kommer att minska. Riskkapitalsbolagen kommer inte kunna vara ägare.

Men möjligheten att tjäna pengar i sitt företag kommer inte att försvinna?

– Nej, men de måste samtidigt leverera hög kvalitet.

Vi får se om den ekvationen kommer att övertyga väljarna. Om det finns ett hot mot en socialdemokratisk seger så är det just att partiet verkar vilja allt åt alla.

Eftersom valet ser ut att komma att handla om olika ideologiska visioner riskerar partier utan tydlig politik straffas.

Tidskriftsomslag: Chefstidningen nr 2, 2014.

Read Full Post »

EXIT | Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) har tröttnat på politiken. Efter valet 2014 drar hon vidare till annat.

Sabuni föddes i exil i Burundi och kom till Sverige med hjälp av Amnesty International efter att familjen hotats till livet under sin tid i Zaire.

Med en sådan bakgrund kunde hon med auktoritet representera Folkpartiets nya ”tough love” image på integrationsområdet. Det blev onekligen lite svårt för oppositionen att anklaga en afrosvensk för rasism.

Som integrationsminister blev hon en av regeringens tydligaste och synligaste ministrar. Orädd och giftig i debatten som få.

En sådan person borde vara en tillgång i alla partier. Men inte i Folkpartiet.

Efter en ommöblering i partiet och regeringen förlorade Sabuni ansvaret för integrationsfrågorna till partikollegan Erik Ullenhag.

Hennes nuvarande ansvarsområden – jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister – ser kanske imponerande ut på ett visitkort men är regerings motsvarighet till en ambassadörspost i Mongoliet.

Med Ullenhag blev det en tydlig återgång till socialliberalismen. Och idag ser vi resultatet.

Partiet har förlorat mycket av sin ”cutting edge” i politiken. Det är i stort sett bara kring skolfrågorna som man idag ser en tydlig folkpartistisk profil.

Men Sabuni är själv är säker på att hon var inne på rätt spår med bl.a. språktest under tiden som integrationsminister. I Chefstidningen skriver Eva Brandsma:

Den liberala ideologin genomsyrar på ett nästan fascinerande vis Nyamkos sätt att tala om människor. Om det så gäller invandrare eller företagare. Alla ska göra sina egna val, alla har sitt eget ansvar, staten ska skapa förutsättningar och i övrigt ha så lite att göra med individen som möjligt.

– Folk i Sverige vill mata oss som kommer hit. Men vi behöver inte matas, bara ges möjlighet att skaffa egen föda.

Hennes förslag på till exempel språkkrav för att få bli svensk medborgare och kortare föräldraledighet för den som invandrar till Sverige med barn har väckt motstånd och debatt.

– Jag uppfattas ofta som kall, gör jag inte? frågar hon.

– Jo, och hård, tror jag, svarar jag.

Hon nickar lite.

– Det är för att jag är tydlig med vad jag vill. Jag vet vad man behöver när man kommer ny till ett land. Chans till att försörja sig, lära sig språket, finna sin plats. Man ska inte låsas in hemma med sina barn, det gynnar inte de kvinnor som kommer.

Bra märkligt att Folkpartiet inte har haft vett nog att ta bättre tillvara på Sabunis kompetens. Men man skall aldrig förvånas över Folkpartiets förmåga att skjuta sig själv i foten.

Övrigt: Intervjun och tidskriftsomslaget ovan är från Chefstidningen nr 1, 2012.

Read Full Post »

EN TYPISK representant för nya Moderaterna. Det är den bild man får av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström.

I en intervju om arbetsmiljö och ledarskap i Chefstidningen framstår hon som en empatisk minister. Men hon framstår också som en minister utan några lösningar på arbetsmiljöproblemen.

Det är ett klassiskt knep. Erkänn problemen och tala om hur svårlöst det hela är. Det ger bilden av en sympatisk och reflekterande minister som brottas med problemen. Det ger också bra manöverutrymme i intervjusituationer.

Så här kan det låta när Eva Brandsma intervjuar:

Ökad psykisk ohälsa bland unga ser man en tendens över hela Europa att den ökar – de finns en stor grupp med unga som inte klarar av kraven som ställs i dagens arbetsliv.

Vad ska man göra åt det?

– Jag vet inte det. Det vi ser är ju att arbetslivet har blivit så slimmat, vi har färre jobb för de personer som har en del arbetssvårigheter. De jobben finns inte kvar, för de jobben har vi rationaliserat bort. Eller exporterat bort.

Och så låter det genom hela intervjun. Många problem lyfts fram av både intervjuare och intervjuad. Men några tydliga svar får man inte.

Engström verkar inte ens tro att hon som ansvarig minister och politiker kan göra något åt problemen. Det är andra som måste fixa det.

Du har talat om arbetsgivares ansvar. Vilket ansvar har de för de personer som inte är högpresterande?

– Jag har sagt flera gånger att det ansvaret måste öka.  Jag har under det senaste halvåret som arbetsmarknadsminister besökt arbetsgivare som gör mer än andra. Och de är för få. Jag har inte ens kunnat fylla min kalander med besök som jag hade velat göra. 

 Krävs det inte ett politiskt beslut, påtrykningar från regeringen att få arbetsgivare att ta ett större ansvar?

– Jag tror inte att man kan tvinga fram människor att bli goda. Man kan inte lagstifta fram det. Men man kan ta fram goda exempel.

”Ta fram goda exempel”. Det är det typiska politikersvaret när man inte vet – eller vill – göra något.

Read Full Post »