Mediekritik: Det är ”inne” att vara feminist!

POLITIK | Om man som parti kan odla bilden av sig själv som uppstickare har man mycket gratis. Uppfattas man dessutom som ”inne” har man fått jackpot.

Allt detta passar ganska väl in på Feministiskt initiativ.

Maggie Strömberg visar t.ex. tydligt i Fokus att Soraya Post knappast är någon nybörjare som slår underifrån. Snarare är hon en garvad lobbyist med många års erfarenhet från maktens korridorer.

Men det är knappast en bild media har målat upp.

Det finns många sätt för media att lyfta fram ett parti. Media behöver inte skrivs hyllningsartiklar för att ett parti skall få fördelar framför konkurrenterna.

Det räcker att skriva om helt banala händelser eller skriva okritiska artiklar om hur ett parti är ute och kampanjar och att alla minsann känner stor entusiasm och stridsvilja.

Den typen av ”neutrala” reportage är guld värt. Speciellt om det samtidigt saknas mer kritiskt granskande artiklar om politikens innehåll.

I EU-valet blev det mycket tydligt att alla partier inte behandlades lika.

Piratpartiet ignorerades nästan helt. Sverigedemokraterna var troligtvis det mest granskade partiet medan Feministiskt initiativ var det minst granskade av alla.

Ett exempel på denna okritiska – och därmed ganska hjälpsamma journalistik – gav Metro exempel på efter EU-valet.

En rubrik lyder ”Så kan FI påverka i riksdagen – om de kommer in”.

Det är inte det vanligaste att tidningar vinklar artiklar så pass positivt för politiska partier. En betydligt vanligare rubrik hade naturligtvis varit det omvända. ”FI får ingen möjlighet att påverka i riksdagen” är mer i linje med medielogiken.

Än mer logiskt skulle kunna vara att poängtera att partiet har en helt ofinansierad politik.

Fokus ger ett annat exempel från EU-valet hur partiet har fått en positiv särbehandling av media:

Vid den senaste partiledardebatten i SVT bjöds hon in till försnack i studion. Piratpartiet, som sitter i parlamentet, fanns inte överhuvudtaget i lokalerna, men medvindspartiet feministiskt initiativ fick vara med.

[…]

På ett sätt skiljer sig inte feministiskt initiativ från de andra partier som plötsligt slagit igenom i de två senaste parlamentsvalen. Få förväntar sig att de faktiskt ska ha erfarenhet eller en heltäckande politik, eftersom de anses slå underifrån.

Kanske det. Men Feministiskt initiativ slår knappast ”underifrån”. De är etablerade sedan länge. Deras startsträcka har varit betydligt längre än t.ex. Piratpartiets.

Dessutom har de knappast granskats överhuvudtaget i media under de senaste åren. Och så länge som feminism är så gångbart och okontroversiellt kommer de alltid att ha en fördel i media framför andra partier.

Frågan är om media ens efter framgången i Europaparlamentsvalet kommer att ändra på sitt sätt att granska partiet. Om inte kommer Feministiskt initiativ med största sannolikhet att sitta i riksdagen efter nästa val.

Tidskriftsomslag: Fokus den 13-29 maj 2014.

Read Full Post »

Opinion: Dåliga nyheter för (SD)!

POLITIK | Om ett parti har monopol på en fråga tenderar detta minska sannolikheten för att övriga partier följer efter.

Att EU-kritiska partier har haft stora framgångar i Europaparlamentsvalet betyder inte att de också har tagit sitt land ett steg närmare ett utträde. Tvärt om.

Detta är dåliga nyheter för UKIP som vill att Storbritannien lämnar EU. Det samma kan sägas om Sverigedemokraterna.

Charles Moore i The Spectator har funnit att det sannolikt finns en korrelation mellan ökat stöd för EU-medlemskapet och att UKIP har fått ett sådant stort stöd i väljarkåren.

Osäkra väljare tenderar nämligen stödja status quo.

Few have noticed that the rise of UKIP coincides with a fall in the number of people saying they will vote to get Britain out of the EU. The change is quite big. The latest Ipsos Mori poll has 54 per cent wanting to stay in (and 37 per cent wanting to get out), compared with 41 per cent (with 49 per cent outers) in September 2011. If getting out becomes the strident property of a single party dedicated to the purpose, it becomes highly unlikely that the majority will vote for it. The main parties will conspire to push the idea of ​​the EU exit to the fringe. Waverers will wobble towards the status quo. It will be 1975 all over again, which is surely what David Cameron has always intended.

Så här ser opinionsinstitutens siffror ut i Storbritannien mellan de som vill att Storbritannien lämnar respektive stannar kvar som medlem i EU.

Lämna EU: November 2012 56% / Stanna i EU: November 2012 30%

Lämna EU: Juli 2013 46% / Stanna i EU: Juli 2013 36%

Lämna EU: Mars 2014 39% / Stanna i EU: Mars 2014 41%

Lämna EU: Maj 2014 37% / Stanna i EU: Maj 2014 54%

Man skulle kunna komplettera detta med att säga att sambandet troligtvis bara gäller stora strukturella frågor.

Sambandet verkar inte gälla ”vardagliga” frågor som t.ex. om man vill ha mer eller mindre resurser till vård, skola och omsorg. Eller om man vill höja eller sänka skatten.

Här konkurrerar partier ofta med att lägga sig så nära varandra som möjligt.

Det kan också finnas en skillnad mellan länder beroende på antalet etablerade partier. Det är t.ex. först nu som UK Independence Party har lyckats slå igenom i ett val.

I Sverige är vi vanna vid betydligt fler partier.

Med Sverigedemokraterna är vi nu uppe i åtta partier i riksdagen. I kommande val kommer vi även att få se ett nionde parti – Feministiskt initiativ – konkurrera om medieuppmärksamheten.

Men det förändrar inte det faktum att Sverigedemokraterna är det enda riktigt EU-kritiska partiet i riksdagen.

Inget annat parti intog ett strikt EU-kritiskt perspektiv i EU-valet.

Källor: The Spectator har använt siffror från följande opinionsundersökningar: Opinium / Observer; YouGov / Channel 5; Zapera; Ipsos / Mori 

Read Full Post »

Opinion: Vänstervind i SCB-mätning!

VAL 2014 | SCB:s stora opinionsundersökning bekräftar att den kraftiga vänstervinden i EU-valet inte var en tillfällighet.

I Europaparlamentsvalet kunde Socialdemokraterna hålla sina siffror från förra valet samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick fram.

Och inte nog med detta. Även Feministiskt initiativ, som inte kan kallas något annat än ett vänsterparti, lyckades ta sig in i parlamentet.

En vänstervind kan inte bli tydligare än så.

På den borgerliga planhalvan var det bara Centerpartiet och Kristdemokraterna som gick fram i EU-valet. Troligtvis på bekostnad av Moderaterna och Folkpartiet.

I SCB:s undersökning går alla Allianspartierna tillbaka jämfört med i valet 2010. Och jämfört med förra mätningen i november är det bara Centerpartiet som, högst marginellt, lyckas bättra på sitt resultat.

De rödgröna partierna har alla statistiskt säkerställda ökningar jämfört med riksdagsvalet 2010.  (Miljöpartiet har dock, till skillnad från de två andra partierna, en statistiskt säkerställd nedgång jämfört med novembermätningen.)

Sammanfattar man detta blir det en tydlig ledning för de rödgröna partierna. De får t.o.m. egen majoritet.

Socialdemokraterna skulle därmed inte behöva söka ett blocköverskridande samarbete med något borgerligt parti. Det skulle kanske t.o.m. underlätta för Socialdemokraterna att bilda en minoritetsregering med bara Miljöpartiet.

Vänstervinden visar sig också i att Vänsterpartiet, den stora vinnaren i mätningen, nu är lika stora som Miljöpartiet.

Finns det någon överraskning hos de rödgröna så är det just detta; att Miljöpartiet inte är större.

På borgerliga kanten tappar Moderaterna hela 2,8 procent samtidigt som Kristdemokraterna fortsätter ligga strax under fyraprocentspärren.

Det enda partiet i Alliansen som går fram är Centerpartiet. Men det är med ynkliga 0,2 procent.

De rödgröna 51,3 %

Alliansen 32,9 % (exkl. Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 35,3 % (+1,0), Miljöpartiet 8,0 % (-0,8) och Vänsterpartiet 8,0 % (+1,3)

Moderaterna 22,7 % (-2,8), Folkpartiet 5,3 % (-0,1), Centerpartiet 4,9 % (+0,2) och Kristdemokraterna 3,9 % (-0,2)

Sverigedemokraterna 8,1 % (-1,2)

Read Full Post »

Val: (MP), (SD) och (FI) de stora vinnarna!

VAL 2014 |  De stora segrarna i EU-valet blev Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.

Den stora skrällen var att Miljöpartiet gick förbi Moderaterna och blev det nästa största partiet.

Troligtvis passade många moderata väljare på att straffa partiet i ett val som man inte uppfattar som lika viktigt som de kommande nationella valen.

Frågan är nu vilka lärdomar moderaterna drar av detta. Och om de hinner åtgärda problemen innan nästa val i september.

Medan Feministiskt initiativ fick 5,3 %, och kan nu ta plats i Europaparlamentet, tvingas Piratpartiet åka hem.

Feministiskt initiativ kunde i lugn och ro genomföra sin valkampanj utan överhuvudtaget behövt utså någon granskning i media.

Trots att deras politik var fullt synlig för både media och politiska motståndare kunde man bedriva sin valkampanjen i lugn och ro.

Men även två andra partier kunde dra en suck av lättnad när valresultatet blev klart. Kristdemokraterna och Centerpartiet gjorde betydligt bättre ifrån sig än vad opinionsundersökningarna har visat.

Detta beror säkert på att mindre partier kan dra nytta av att valdeltagandet alltid är lägre i EU-valet än in de nationella valen. Mindre partier som lyckas mobilisera kan göra ett bra val.

Både Kristdemokraterna och Centerpartiet har säkert lyckats locka missnöjda moderater. Men dessa partier kan inte lita på att dessa nyförvärvade väljare förblir lojala även i september.

De stora förlorarna blev Moderaterna, Folkpartiet och Piratpartiet. Moderaterna (13,5 %) tappade rejält jämfört med resultatet för 2009 (18,8). Medan Folkpartiet landade på 9,9 % utplånades Piratpartiet.

Socialdemokraternas högst marginella framgång skulle kunna vara en indikation på att valet i september blir en rysare för partiet. Partiet kan knappast förlita sig på att Moderaterna fortsätter leverera oinspirerade valkampanjer.

Socialdemokraterna hoppas säkert att valresultatet bara bekräftar att deras väljare inte prioriterar EU-valet i samma utsträcknings som riksdags-, landstings- och kommunalval.

Moderaterna 13,5 % (18,8)

Folkpartiet 9,9 % (13,6)

Centerpartiet 6,6 % (5,5)

Kristdemokraterna 6,0 % (4,7)

Socialdemokraterna 24,5 % (24,4)

Miljöpartiet 15,2 % (11,0)

Vänsterpartiet 6,3 % (5,7)

Sverigedemokraterna 9,8 % (3,3)

Piratpartiet 2,2 % (7,1)

Feministiskt initiativ 5,3 % (2,2)

Mer: Slutgiltiga siffror på val.se.

Read Full Post »

Kampanj: UKIP tänker kopiera liberal valstrategi!

VAL 2014 | I Storbritannien blev den stora segraren i både lokalvalen och EU-valet Nigel Farage och United Kingdom Independence Party.

Efter framgången i Europaparlamentsvalet tar UKIP sikte på att slå igenom även i parlamentsvalet i Storbritannien.

När Sam Macrory och John Ashmore intervjuade Farage i Total Politics i december diskuterade man bl.a. partiets planer inför 2015.

Farage tänker kopiera den valstrategi som gjorde liberalerna framgångsrika under Paddy Ashdowns tid som partiledare för Liberal Democrats.

Instead of flirting with unhappy Tories, Farage says that his priority is “trying to build this brand that we’ve established” – and he has a blueprint in mind: the Paddy Ashdown-era Liberal Democrats.

How Ashdown won Tory-held Yeovil, he says, “is a template for what you have to do” – not that Ashdown has said anything complimentary in return. “So? Couldn’t give a damn. Haven’t seen what he said. I’m not even interested.” Farage shrugs. “They faced everywhere: ‘It’s a wasted vote, we like them, we agree with them, but it’s a wasted vote.’ And they managed to do it from the bottom up. It’s an approach that served Ashdown phenomenally well, and it’s a model for UKIP to pursue. I still think the key to 2015 is what we have built up locally on the ground in terms of local council representation.”

[…]

He admits that the party’s 2010 manifesto was a “Horlicks… no one knew what was in it or wasn’t”, but insists that UKIP has learned from previous mistakes in its presentation of “some sensible, pragmatic solutions to some important questions.”

UKIP has a research team, happily lifts from think tank reports – “what on Earth is wrong with us using some of that?” – and a part of its growing professionalism has seen it enlist the services of pollsters, although Farage does not appear to want to rely too heavily on their expertise.

[…]

“We have to win,” Farage admits, when asked to look ahead to 2015 and beyond. “These raised expectations are everywhere, half my fault. Three years ago, when I came back as leader of UKIP for the second time, I said my goal was for us to win the European elections and to put ourselves into a position where we could, if things went right, hold the balance of power at the next general election. That was my sort of four-, five-year plan and everybody thought it was very funny that I should even contemplate the fact that we could win the European elections. Now they’re all saying they think we will.”

But what happens if Britain votes to leave the EU in 2017? Or, before then, if UKIP fails to return an MP? Farage hints that either scenario might spell the end: “What happens in the next two years will, to a large extent, determine the European question and UKIP’s future, so I sort of agree with the tone of your question,” he replies, “but, you know, don’t really expect me to think beyond 2015. It’s quite difficult to know.”

Läs mer: Alastair Campbells intervju med partiledaren för UK Independence Party i GQ. Tidskriftsomslaget: Total Politics, nr 46, December 2013.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Valets mest meningslösa valaffisch!

VAL 2014 | Kristdemokraterna får priset för att ha tagit fram den mest innehållslösa valaffischen av alla i årets EU-val.

”Rätt agenda i Bryssel”. Men vilken agenda? Denna slogan säger inget överhuvudtaget om det politiska innehållet. Vilken politik innehåller denna agenda?

Affischen är patriotiskt blågul. Kanske hoppas man att vi skall läsa detta som att Kristdemokraterna kommer att sätta Sveriges intressen främst. Eller så har man inte tänkt alls.

Troligtvis vill man att väljarna skall associera ”agenda” med SVT: s program Agenda där toppkandidaten Lars Adaktusson en gång var programledare. Frågan är bara hur många som minns detta idag.

”Skicka en envis journalist till Bryssel”. Även denna affisch saknar ett riktigt politiskt budskap som kan ge väljaren vägledning.

Men den ger åtminstone en känsla av att partiet vill ha en representant i Bryssel som vågar snoka upp och avslöja allt skumt som måste förekomma inom EU:s byråkrati.

Mer: Kristdemokraternas valaffischer i Europaparlamentsvalet. 

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Blir allt bra med feminism?

Val 2014 | Partier vill gärna klistra positiva etiketter på den egna politiken. För Feministiskt initiativ är det naturligtvis ordet ”feminism”.

Och har man ingen egen politik kan man alltid låna och döpa om. Genom att klistra ordet ”feministisk” på något man gillar får man, hey presto, sin helt egna politik.

Inför Europaparlamentsvalet har partiet tagit fram en valbroschyr där man bland annat presenterar ”En feministisk klimatpolitik”.

Klimatpolitiken ska bygga på såväl en global solidaritet som på en jämställd och rättvis fördelningspolitik mellan EU-länderna. Vi vill att EU ska rikta resurser till satsningar på förnybar energi, ett samordnat tågnät och att EU ska avskaffa kärnkraften och användningen av fossila bränslen. Vi vill också verka för ett hållbart jordbruk i vilket djurskyddsfrågor värnas och utvecklas. Medlen måste styras om för att främja ett etiskt och hållbart jordbruk, skogsbruk och fiskenäring.

Vad som är speciellt feministiskt i det här är svårt att se. Åtminstone är det inte mer feministiskt än vad många andra partier skulle kunna säger om sin klimatpolitik.

Men det är kanske det som är poängen. Att rida på någon annans idéer och ge den ett godkännande med en stämpel som säger ”feministisk” gör att man själv legitimeras.

Broschyren tenderar också sudda ut gränserna mellan vad som beslutas på den nationella nivån och vad som är EU-parlamentets ansvar.

Här finns t.ex. rubriker om både ”Förskola och barnomsorg för alla” och ”Feministisk ekonomi och marknad”.

Det hela ger ett lätt förvirrat intryck att partiet inte riktigt vet var man tar de politiska besluten. Och i vissa fall ger det ett lätt konspiratoriskt intryck.

Under rubriken ”Sexualitet, identitet och reproduktiv hälsa” kan man t.ex. läsa att ”socialkonservativa och nationalistiska krafter” begränsar den ”personliga integriteten i allt fler EU-länder”.

”Konsekvenserna är avskaffad aborträtt, våld mot traspersoner och en växande social otrygghet för hbtq-personer.”

Om man inte läser noggrant kan man lätt få intryck att dessa ”krafter” i Europaparlamentet kan tvinga Sverige att följa efter. Eller så tror partiet verkligen att beslut i EU, eller i olika länder, kan tvinga Sverige att följa efter.

Eller så är man bara nöjd med att ge väljarna en lite otydlig bild av vad man menar.  På så sätt ger man läsarna möjlighet att läsa in lite vad man vill.

Detta är kanske politikens motsvarighet till rovfiske. Om man kastar ut ett tillräckligt stort nät kan man fånga både stora och små fiskar.

Läs mer: Ledaren ”Under det rosa fluffet” i Sydsvenskan. Bild: Feministiskt initiativs broschyr i EU-valet. (Hela broschyren finns tillgänglig på partiets hemsida.)

Read Full Post »

Politisk reklam: Trygga Marit bland svenska kor!

VAL 2014 | Folkpartiets valkampanj inför EU-valet är helt centrerad kring personen Marit Paulsen. ”Rösta på Marit” poängterar man i valfilmen.

Bilden vi skall ta med oss är att Paulsen är det självklara alternativet för alla som värnar om god mat- och djurhållning. Hur skulle det kunna vara annorlunda när ”tanten” står så tryggt med båda stövlarna i den svenska åkerjorden?

Hon pläderar för EU och mot ”nationalistiska krafter i öst och väst”. Och lite förnumstigt avslutar hon med att vi inte får glömma ”naturen och djuren” när vi röstar i Europaparlamentsvalet.

Read Full Post »

Politisk reklam: Moderaternas här-och-där kampanj!

VAL 2014 | Moderaternas utomhuskampanj i EU-valet har gått i babyblått. Antagligen för att de tror att det ger dem en mjukare framtoning.

Deras slogan ”Vi tror på Europa” känns aningen utnött. Tydligen vill man tävla med Folkpartiet om att vara det mest EU-positiva partiet i Europaparlamentsvalet.

På valaffischer och valmaterial är texten uppbyggd kring olika ”här-och-där” budskap som inte känns speciellt inspirerande.

Ett exempel är ovanstående ”Uppstyrd ekonomi där. Fler människor i arbete här”. (Man kan undra vilken copywriter som godkänt detta språkliga missfoster?)

Inte speciellt snyggt. Och som politisk kommunikation är det på gränsen till intetsägande.

När valrörelsen nu går in på slutspurten kan man misstänka att kampanjen antagligen hade gått de flesta förbi om det inte varit för partiet tapetserat landet med affischerna.

Read Full Post »

Politisk reklam: (V) stryker medhårs!

VAL 2014 | Vänsterpartiets valaffisch, med toppkandidaten inför EU-valet, är så traditionell den bara kan bli.

Denna affisch består av en slogan och en bild på partiets toppkandidat Malin Björk och Jonas Sjöstedt. Båda ler rakt in i kameran. Mer förutsägbart än så kan det inte bli.

För att ingen skall missa huvudbudskapet ”Inte till salu” upprepar man det en extra gång för säkerhets skull; ”Välfärden är inte till salu”.

Antagligen är det ren slentrian att Vänsterpartiet inte satsar på en lite mer visuellt djärv lösning. Men om det finns en baktanke så handlar det kanske om att man vill uppfattas som ett tryggt och seriöst, och därmed mer statsmannamässigt, parti.

Under Sjöstedts partiledarskap har man arbetat hårt med att ändra på bilden av Vänsterpartiet som ett populistiskt och ekonomiskt oansvarigt parti.

Sannolikt kommer vi därför att få se fler av den här typen av valaffischer inför valet i september.

Se mer: Vänsterpartiets övriga valaffischer i Europaparlamentsvalet. 

Read Full Post »