Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘EU’

VAL 2014 Centerpartiets valfilm inför EU-valet påminner om deras valfilm inför riksdagsvalet 2010.

drev man med Socialdemokraterna och bidragssverige. Inför Europaparlamentsvalet är det EU-byråkrater i kikarsiktet; ”mer miljö, mindre detaljstyrning”.

Denna film är dock inte lika bra. Budskapet är lite väl enkelt.

Alla tycker illa om anonyma byråkrater. Frågan är om väljarna verkligen tror att det är byråkratin, snarare än politiken, som skapar problem i EU.

Och är det verkligen någon som tror att svenska politiker vill till parlamentet för att primärt minska på byråkratin? Risken är att väljarna bara uppfattar budskapet som ett försök att vinna billiga poäng.

Filmen presenteras så här på YouTube: ”EU ska fokusera på rätt saker. Det handlar om att kraftsamla för att lösa de stora frågorna som klimatet och bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Men också om att sluta lägga sig i beslut som de enskilda länderna bäst kan fatta själva.”

Vem kan vara motståndare till detta?

Men precis som alla andra partier har även Centerpartiet problem med att konkretisera vad man inte vill att EU skall lägga sig i. Vilka beslut vill man plocka tillbaka till den nationella nivån? Då är det är alltid lättare att kritisera byråkrater.

Huvudbudskapet i kampanjen är i stort det samma som inför förra Europaparlamentsvalet. Man t.o.m. återanvänder sin gamla slogan om ”ett smalare men vassare EU”.

Read Full Post »

VAL 2014 | Moderaterna valfilm ”Vi tror på Europa!” har samma anslag som partiets kampanj ”Alla behövs” från tidigare i år.

Trots detta känns det som om denna film inför Europaparlamentsvalet inte känns lika äkta.

Till skillnad från ”Alla behövs” känns det långsamma tempot och den eftertänksamma tonen mer krystad.

Kanske beror det på den lite absurda tanken att vi, precis som taxichauffören, skulle bli smått lyckliga över att EU gjort både korven och ketchupen hälsosammare.

Trots detta är filmens tagline ganska bra; ”Vad har EU någonsin gjort för dig? Ja, det beror på hur noga man tittar.”

Read Full Post »

VAL Partier på högerkanten ser ut att bli framgångsrika i EU-valet i maj. Men det leder inte automatiskt till några framgångar nationellt.

The Economist 4-10 januari 2014

Och även om partierna skulle få möjlighet att påverka politiken även nationellt i större utsträckning än vad man gör idag är det inte säkert att de klarar av att hantera sådana maktpositioner.

Partierna på yttersta högerkanten är lika instabila som partierna på yttersta vänsterkanten. Den typen av partier har alltid bråkat minst lika mycket internt som med politiska motståndare.

Dessutom är många av populistpartiernas framgångar starkt kopplade till deras partiledares utstrålning.

Det är inte säkert att de partier som Marine Le Pen i Frankrike, Geert Wilders i Nederländerna och Nigel Farage i Storbritannien leder skulle överleva en period med mindre karismatiska ledare.

Frågan återstår dock hur de etablerade partierna skall hantera dessa partiers när de nu verkar kunna skörda framgångar i kommande Europaparlamentsval.

För att lyckas måste man först lära sig hur deras väljare tänker kring partierna. Att vifta t.ex. med högerspöket när det gäller Sverigedemokraterna är dömt att misslyckas.

Det är lika ineffektivt som om Alliansen nu skulle börja dra fram kommunistspöket för att varna för en eventuell medverkan av Vänsterpartiet i en kommande socialdemokratisk regering.

The Economist är inne på samma linje när man analyserar nationalistiska högern i Europa.

To raise the spectre of a return to 1930s fascism, however, is “not the right question,” argues Catherine Fieschi, director of Counterpoint, a British think-tank. Most of Europe’s populist parties either have no roots in the far right or have made a conscious and open effort to distance themselves from such antecedents. A better question is how far these parties can use popular dissatisfaction to reshape Europe’s political debate, and whether they can use that influence to win real power.

[…]

What they all have in common is that they are populist and nationalist, that they have strong views on the EU, immigration and national sovereignty, and that as a result they are doing very well in the polls.

The euro-zone crisis, and its aftermath, goes some way to explaining why—but it is far from a complete answer. The populist right is nowhere to be found in austerity-battered Spain and Portugal. But it thrives in well-off Norway, Finland and Austria. Between 2005 and 2013, according to calculations by Cas Mudde, at the University of Georgia, there are almost as many examples of electoral loss for parties of the far and populist right (in Belgium, Italy and Slovakia, among others) as there are of gain (in Austria, Britain, France, Hungary, the Netherlands).

But if euro-zone economics are not a full explanation, the crisis has been crucial to setting the scene for the potent new pairing of old nationalist rhetoric with contemporary Euroscepticism. Across Europe disillusion with the EU is at an all-time high: in 2007 52% of the public said it has a positive image of the EU; by 2013 the share had collapsed to 30%. The new identity politics is a way of linking the problems of Europe and those of immigration. It also taps into concerns about the way globalisation, defended by the mainstream political consensus, undermines countries’ ability to defend their jobs, traditions and borders.

[…]

Ms Fieschi at Counterpoint argues that the tension between the moderation needed for power and the outsider status that attracts a dispirited public makes such parties “fundamentally unstable” in a way that limits their growth. As Matthew Goodwin at Nottingham University points out, Austria’s Freedom Party imploded after it joined government in 2000 because it could not manage the conflict between protest and power. On this analysis, Europe’s populists may be near the height of their influence. Were the economy to recover and unemployment to drop, their message might fall on less receptive ground. Within the European Parliament, rivalry between them may thwart their high hopes for influence.

Läs mer: ”Europe’s Tea Parties, ledare i The Economist.

Tidskriftsomslag: The Economist den 4-10 januari 2014.

Synskull 

Read Full Post »

VAL | Man brukar rekommendera att partierna tonar ner sina förväntningar inför valet. Anledningen är ganska enkel.

Crystal ball

Om man sprider en alltför positiv bild med höga förväntningar riskerar man framstå som en av valets förlorare om man inte når det uppsatta valresultatet.

Omvänt uppfattas partiet som en riktig vinnare om valresultatet blir bättre än vad man förutspått. Även om det bara blir marginellt bättre.

En som gör tvärt om är Jimmie Åkesson (SD) i en intervju med Aftonbladet. 

Här sätter han upp målet att gå från dagens noll mandat till två i Europaparlamentet och att bli tredje största partiet i riksdagen.

Räknar ni med att ta plats i EU-parlamentet?

– Ja, vi var ganska nära förra gången. Våra väljare är ganska dåliga på att bry sig om det här valet, så vi har svårare än andra partier. Men vi var så nära och har växt så pass mycket att det skulle vara märkligt om vi inte kom in nu. Jag tror till och med att vi kan få två mandat.

Vilket valresultat får ni i riksdagsvalet?

– Det vet jag inte. Jag har medvetet sagt att vi inte ska ägna oss åt den typen av sifferexercis. Vi har en målsättning om att få en ännu starkare vågmästarställning i riksdagen och bli tredje största parti. Vi måste bli så stora att det inte spelar någon roll vilken sida MP väljer att samarbeta med efter valet. Sedan om det innebär åtta, tio, tolv eller femton procent, det kvittar. Det viktiga är vad vi kan göra med de röster vi får.

För övrigt gör Åkesson en rad realistiska bedömningar om vad som kommer att krävas för att Sverigedemokraterna skall få ett politiskt inflytande efter valet i år.

Enligt er partisekreterare Björn Söder handlar det om att sno röster av S för att ni ska nå dit?

– Så är det. I stora mätningen från SCB ser man att det är väldigt nära en majoritetsregering för Stefan Löfven med hjälp av MP och V. Det är inte bra för oss, det skulle förta vårt inflytande så vi måste motverka det. Det kan vi göra genom att göra nya inbrytningar bland S-väljare.

Experterna tror att valrörelsen blir en ”presidentkamp” mellan Reinfeldt och Löfven. Hur tror du att det kommer påverka er?

– Det vet vi inte. Vi såg något liknande 2006 och det påverkade oss ganska negativt. Vi låg hyfsat i opinionsmätningarna inför valspurten men sedan blev det den där tvåpartivalstämningen, vilken gjorde att vi andra halkade efter. Nu har vi ett delvis annat läge. I en sådan situation blir det två alternativ och vi ett tredje alternativ mitt emellan. Det kan gynna oss och det kan missgynna oss.

Vad som idag framstår som realistiskt kan i morgon uppfattas som önsketänkande. I politiken kan allt vända på bara 24 timmar.

Vi får se om Åkesson kan hålla kursen (och partiaktiva i örat) ända fram till valdagen.

Read Full Post »

EU | Catherine Mayer har skrivit en intressant artikel i Time om David Camerons vånda över Storbritanniens medlemskap i EU.

Time (Europa upplagan) 3 juni 2013

Mayer Skriver:

Cameron says on Europe he’s ”been pretty consistent. Hardheaded, practical engagement-not [a] starry-eyed dreamer about the European Union, but recognizing it is in Britain’s interest to get the best out of this organization.” Euroskeptic Tories have cause to disagree. They remember the smooth young orator who gave a bravura speech at the party’s 2005 annual convention. Cameron won the Tory leadership in no small part because of his undertaking to withdraw the Conservative Party from the EPP, the grouping of moderate, center-right parties in the European Parliament, the EU’s legislative arm. That decision caused him problems later, when he led the Tories out of EPP in 2009, straining relations with German Chancellor Angela Merkel and other EPP members just when he needed a close working relationship with them.

[…]

Another of his decisions could lead to the downsizing of the United Kingdom itself: a plebiscite next year will allow Scotland to choose wheter to stay in the U.K. In agreeing to that vote, Cameron gambled that Scots will see that their interests lie in remaining part of a union that provides access to a big internal market and more heft and profile in international affairs than a small country could achieve on its own. Now, if only he can persuade his countrymen-and more immediately, his party-to think that way about Europe.

Tidskriftsomslag: Time – europeiska upplagan – den 2 juni 2013.

Read Full Post »

Almedalen 2013TAL | Vad var poängen med Göran Hägglunds tal i Almedalen?

Utan någon röd tråd kändes det som om Hägglund försökte skjuta prick med hagelbössa.

Hägglund var lite EU kritisk. Men inte alltför kritisk. Han vill se ett starkare försvar. Men ingen antydan om vilken kapacitet försvaret skall ha.

Så här lät det t.ex. om EU:

Vi är medlemmar. Vi kommer att vara medlemmar.

Frågan är hur vi ska använda vårt inflytande.

Det finns viktiga frågor att debattera om var gränsen för EU:s beslutsmakt ska gå. Jag vill inte ha ytterligare en beskattningsnivå.

Jag vill inte att EU ska hålla sig med en gemensam finanspolitik. Och som jag ser det är frågan om en svensk anslutning till den gemensamma valutan bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid.

Jag är angelägen om att EU gör det som det ska, men inte det som bör vara nationella angelägenheter.

Krisen borde leda till andra slutsatser än ytterligare centralisering av befogenheter.

Detta säger ingenting om någonting. Citatet skulle lika väl kunnat levereras av övriga partiledare .

En svensk anslutning till den gemensamma valutan har t.ex. en majoritet av partierna redan sagt nej till under överskådlig tid.

Och när det gällde försvaret lät det lika vagt.

Sveriges försvarsförmåga är en central uppgift. När hoten byter skepnad behöver också förmågan förändras.

Vi kristdemokrater tror att anslagen till försvaret kommer att behöva öka under kommande planeringsperioden.

Inför det inriktningsbeslut som Riksdagen ska fatta 2015 har vi identifierat ett antal frågor som behöver belysas.

Det handlar om allt från utbildningen av soldater och officerare till möjligheten att försvara strategiskt viktiga platser som Stockholm och Gotland.

[…]

I början av 90-talet tillsattes en bred utredning för att belysa konsekvenserna vid ett svenskt EU-medlemskap, respektive att stå utanför. Därmed skapades en faktagrund för en saklig diskussion.

Det gjorde vi också inför ställningstagandet om euron.

På samma sätt vill Kristdemokraterna tillsätta en förutsättningslös parlamentarisk utredning om ett svenskt Natomedlemskap där både fördelar och nackdelar kan belysas och redovisas öppet.

Jag tycker att fler borde vara beredda att ansluta sig till det förslaget!

Att tillsätta utredningar är alltid populärt bland politiker. Men det lär knappast imponera på väljarna.

Hägglund vill att Kristdemokraterna skall vara lagompartiet. Men det är knappast något valvinnande koncept.

Mycket kändes som om Hägglunds tal var återanvänt material från andra partier. Både förslaget om starkare försvar och en kulturkanon i skolan – eller ”klassikerlista” enligt Hägglund – är något Folkpartiet tidigare försökt profilera sig på.

Och redan Folkpartiets utspel om försvaret lät mer som ett försök att återanvända gamla Moderaternas avlagda profilfråga.

Den stora nyheten i talet var satsningen på barngruppernas storlek inom förskolan. Avgiftshöjningen skulle bli 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra och 33 för tredje.

Den kommun som möter varje ökad krona i avgift från föräldrarna med en krona får ytterligare två av staten.

Men problemet för Hägglund är den samma som för förslaget om vårdnadsbidraget. Bollen ligger hos kommunen. Om en kommun säger nej blir det ingen reform för föräldrarna och inga pengar från staten.

Kristdemokraterna är fortfarande ett parti på jakt efter en vinnande valfråga.

Partiet kommer sannolikt inte att åka ur riksdagen. Det skall mycket till för att ett riksdagsparti skall klappa ihop helt.

Kristdemokraterna har ännu tid på sig för att kunna profilera sig för att kunna klara fyraprocentspärren.

Men vill man bli ett relevant parti med ett bra valresultat i ryggen krävs mer än vad partiet hitintills presterat. Och Göran Hägglunds tal i Almedalen indikerar inte att man riktigt insett problemets omfattning.

Read Full Post »

POLITIK | Storbritanniens ekonomi kunde vara bättre. Och situationen i EU är inte mycket till hjälp för premiärminister David Cameron.

The Spectator den 15-22 december 2012

Inom det konservativa partiet är stämningen mer anti-EU än vad den har varit på länge. Och inte bara p.g.a. av ekonomin.

Många anser att Storbritannien har lämnat ifrån sig allför mycket makt till Bryssel. Om Cameron inte lyckas plocka tillbaka maktbefogenheter riskerar partiet dessutom förlora väljare till UKIP i nästa val.

Camerons balansgång mellan pro- och anti-EU strömningar är inte den lättaste. I näringslivet är man för EU medan stora delar av väljarkåren, inte minst bland de partitrogna, är man negativt inställda till det brittiska medlemskapet.

James Forsyth skriver i The Spectator:

Several new European treaties will be needed in the next few years as eurozone governments seek ever closer integration. Cameron believes that, should he win the next election outright, he’ll be able to use these negotiations to refashion Britain’s relationship with the EU. The plan is to win the changes Britain needs to stay inside the union in exchange for not blocking closer integration between the core countries.

This, the Prime Minister’s friends say, is why Boris Johnson is wrong when he argues that Britain should oppose a eurozone fiscal union. The recent budget negotiations left Cameron convinced that when push comes to shove, the more liberal, northern European countries — including Germany — really do want Britain to stay in.

His plan is to offer the British electorate a choice between staying in on these new terms or leaving. It will be a considerable risk. To be confident of public support, him, he must secure a genuinely new form of membership. More difficult still, if not impossible, will be avoiding a split in the Tory party. If Cameron is to persuade his party to campaign in favour of EU membership, the new terms will have to be so different from the present ones as to be almost unrecognisable.

Bild: Tidskriftsomslaget är The Spectator den 15-22 december 2012. Själva bilden – ”Austerity Christmas Feast” – är tecknad av Peter Brookes (fritt efter Pieter Bruegel den äldres ”Bondbröllop”). På tallrikarna, som bärs fram av Cameron och finansiminster George Osborne, ligger en liten morot och en ärta.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »