Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Eskil Erlandsson’

ANNIE LÖÖF är bra på att kommunicera politik. Men frågan är om inte Centerpartiet också måste byta politiska prioriteringar för att kunna växa?

Erik Wahlin i Affärsvärlden skriver:

Annie Lööf sade nyligen i en SVT-intervju att Centern är ”Sveriges mest otydliga parti”. Den verkliga utmaningen blir att förklara för väljarna hur Centerpartiet sticker ut från de andra tre borgerliga regeringspartierna, kanske framför allt gentemot de allt mer dominanta Moderaterna. Hon lyfter fram Centerpartiets historia, med grunden i Bondeförbundet, och nämner ”en stark frihetssträvan” och en ”småföretagartradition”.

Hon hävdar att det finns tre konkreta områden i regeringsarbetet där Centern har starkare fokus än de andra allianspartierna: 1) En grön klimatpolitik. 2) En passionerad småföretagarpolitik. 3) En politik för de allra mest utsatta i samhället.

Detta låter lite som önsketänkande.

Av de tre områden så är det bara kring näringslivs- och företagarfrågor som partiet har haft en tydlig profil i regeringen. Och dessa frågor tenderar aldrig att få väljarna att direkt flockas till ett parti.

Och att Centerpartiet har både posten som miljöminister (Andreas Carlgren) och landsbygdsminister (Eskil Erlandsson) har inte direkt stärkt partiets miljöprofil.

Väljarnas bild av partiets miljöpolitik har snarare formats av turerna kring kärnkraften. Och detta har knappast stärkt partiets stöd bland de väljare som prioriterar miljöfrågor.

Men det märkligaste av allt är att Lööf uppfattar att Centerpartiet har bättre fokus på frågor som berör de allra mest utsatta i samhället. Detta gäller bara om Lööf utgår ifrån att väljarna inte har något förtroende för övriga regeringspartiers politik på området. (Det kan i och för sig vara sant!)

Lööf har rätt i att Centerpartiet är ett otydliga parti. Men av intervjun i Affärsvärlden kan man inte se att Lööf ens har börjat jobbet med att skingra dimman kring partiets oydliga politik.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är nr 38, 21 september 2011. Intervjun med Annie Lööf finns bara i pappersupplagan av Affärsvärlden.

Read Full Post »

ANNA-KARIN HATT blir partiledare om Centerpartiet väljer utifrån kompetens.

Men skall man tro medias bevakaning har Annie Johansson redan tagit hem spelet. Att ha media som allierad är inte det sämsta och här har Johansson uppenbart ett försprång idag.

(Varför även Anders W. Jonsson har tagits fram som toppkandidat är det knappast någon utanför valberedningen som kan svara på. Om man är konspiratoriskt lagd skulle man nästan kunna tro att valberedningen har velat rigga valet för att garantera att nästa partiledaren blir ung och kvinna.)

En som verkar ha förstått Centerpartiets problem är statsvetaren Jenny Madestam. Enligt henne bedömning är risken stor att partiet bara blir ett bland många andra om man väljer Annie Johansson.

”Det kommer inte att ge något svar på varför man ska rösta på Centerpartiet i stället för Moderaterna.”

Hennes råd är att välja jordbruksminister Eskil Erlandsson även om hon tror att detta är ”helt orealistiskt”. (Dessutom har Erlandsson tackat nej till att kandidera.)

”Centerpartiet behöver hitta sin identitet. Jag tror att de borde gå ”back to the roots”, till värnandet av en levande landsbygd, decentralisering och fokus på det som finns utanför Stockholm, och småföretagande naturligtvis. Eskil Erlandsson är Centerpartist i hela sin person.”

Det är ett klokt råd. Att partiet inte drar samma slutsats visar vilka problem partiet har med sin självbild.

Malena Rosén Sundström – en annan statsvetare – gör ungefär samma bedömning. ”Om hon [Annie Johansson] blir partiledare tror jag att Centerpartiet kommer att ta positionen till höger om Moderaterna i alliansen.”

Anna-Karin Hatt är bara en yngre variant av Maud Olofsson. Med henne får partiet ett ansiktslyft snarare än en ny politisk inriktning enligt Rosén Sundström.

Med andra ord väljer partiet mellan ideologisk marginalisering eller att forsätta tävla med Kristdemokraterna och Vänsterpartiet om bottenplatsen bland riksdagspartierna. Opinionsmässigt lär resultatet bli detsamma.

Det är bra märkligt att ett parti som själva ser sig som statsbärande och med ett stolt historiskt arv att förvalta inte har mer självbevarelsedrift än så.

Övrigt: Citatet av Malena Rosén Sundström är från Sydsvenskan (pappersupplagan den 22 juli 2011). Se även ”Back to the roots eller möta sotdöden” på Jenny Madestams blogg.

Read Full Post »

LISTA: Tidningen Miljöaktuellt rankade tidigare i år ”Sveriges 100 miljömäktigaste”. Men juryn verkar ha ägnat sig mer åt önsketänkande än seriös analys när det gäller den inbördes rangordningen bland de 24 politikerna på listan.

Låt gå för att Maria Wetterstrand (MP) toppar listan. Det är trots allt valår och hon är den klart tydligaste opinionsbildaren på miljöområdet.

Mer har hon verkligen mer inflytande och makt över den konkreta miljöpolitiken än centerpartisten och statssekreteraren Ola Alterå (5) på näringsdepartementet? Knappast.

För att inte tala om miljöminister Andreas Carlgren (C) som hamnar på plats 7 – efter både Wetterstrand och Alterå.

Och vad i herrans namn gör Margot Wallström (S) på plats 18?

Inte ens motiveringen ger någon annan förklaring än att juryn ”räknar med” att hon kommer att göra bra ifrån sig på miljöområdet oavsett vad hon ägnar sig åt.

En bra märklig motivering med tanke på at hon får en bättre placering än både Lena Ek (C) i EU, näringsminister Maud Olofsson (C), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) och Anders Ygeman (S) som är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. 

Och Ygeman hamnar på en bättre placering (47) än infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) som hamnar på plats 52.

En rad märkligheter med andra ord.

Men det är inte så konstigt när man ser att tidningen använt något så subjektivt som ”trovärdighet” som ett av kriterierna.

Man behöver med andra ord inte ha gjort något konkret för att få en bra placering på listan. Det räcker i princip att juryn anser att man framstår som tillräckligt trovärdig för att man skall klassas som ”miljömäktig”.

Här nedan är politikerna från listan. Tidigare placering inom parantes. 

1. Maria Wetterstrand (MP), språkrör (8)
Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

5. Ola Alterå, ­statssekreterare (C), Näringsdepartementet (21)
Kunnig, insatt och engagerad. Är den som gör mycket av det goda jobbet.

7. Andreas Carlgren (C), miljöminister (4)
Gjorde en engagerad insats ­under COP15, men har tappat förtroende senaste halvåret. Vargjakten är bara ett exempel.

12. Peter Eriksson (MP), språkrör (13)
Kunnig och väldigt insatt, men hamnar i skuggan av Maria.

13. Isabella Lövin (MP), EU-parlamen­tariker (24)
Har på sin lilla tid i parlamentet redan åstadkommit stordåd.

15. Carl Schlyter, (MP), EU-parlamentariker (ny)

16. Fredrik Reinfeldt (M), statsminister (3)
Mannen med den största reella makten har visat visst ledarskap under EU-ordförandeskapet men kunde förstås ha gjort mer …

18. Margot Wallström (S) (6)
När juryn röstade var det fortfarande okänt var Margot skulle hamna och att hon får jobb i FN. Men vi räknar med att hon åstadkommer samma resultat hon gjorde de senaste åren.

19. Lena Ek (C), EU-­parla­mentariker (22)

Centerns starka kvinna fortsätter sitt idoga arbete inom EU.

22. Sofia Arkelsten (M), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet och moderaternas talesperson i miljöfrågor (28)
Arbetar ständigt för att lyfta miljöfrågorna på den politiska agendan och har nu även lyckats lyfta sig själv med sex steg.

29. Ilmar Reepalu (S), kommunalråd i Malmö (ny)
Ledare för en stad som omvandlats från tung industristad till en stad med hållbarhetsambitioner som ett gott exempel för världen.

37. Maud Olofsson (C), näringsminister (9)
Har varit med och skapat Alliansen och energiuppgörelsen men har under året fått kritik för regeringens bristande ägarstyrning av Vattenfall. Har dalat kraftigt från nionde till 37:e plats.

39. Mona Sahlin (S) partiledare (ny)
Opinionsledare som inte skrikit särskilt högt under året. Lutar sig mot MP i miljöfrågorna.

40. Eskil Erlandsson (C), jordbruksminister (27)
Basar för fiske, skog och jordbruk.

41. Ulla Hamilton (M), miljöborgarråd i Stockholm (ny)
Högst politiskt ansvarig för Europas första miljöhuvudstad.

47. Anders Ygeman (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (ny)
På viktig post i inflytelserikt ­organ.

52. Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister (13)
Avgör avgörande klimatfrågor.

55. Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot
Transport- och klimatengagerad pådrivare.

58. Claes Västerteg (C), ­miljötalesman (ny)
Centertalesman och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

63. Per Bolund (MP), riksdagsledamot (ny)
Tidigare tjänsteman på näringsdepartementet. Jobbat hårt för trängselavgifter.

71. Anders Borg (M), finansminister (11)
Mycket mäktig man, men framstår som oengagerad och åstadkommer litet för miljön.

79. Kia Andreasson (MP), ­miljökommunalråd i Göteborgs stad (ny)
Aktiv kraft i aktiv stad.

83. Anneli Hulthén (S), ordförande i kommunstyrelsen i  Göteborg (16)
Ännu en drivande kraft på Sveriges framsida.

86. Lena Sommestad (S), fd miljöminister (ny)
Avgår nu som vd för Svensk fjärrvärme för att åter bli politiker.

Read Full Post »

VAL 2010: De första valbroschyrerna har nu börjat landa på dörrmattor runt om i landet.

En av de första är ”Ge drömmen en chans” från Centerpartiet. Frågan är om den engagerar speciellt många i storstäderna. Broschyren – fyra sidor i A4-format – tar upp tre prioriterade områden.

”Ge småföretagen en chans” är ett budskap som kan användas överallt. Ett annat budskap är ”drömmen om det nya matlandet” där jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) bl.a. förklarar att ”Sverige ska skapa nya jobb genom att bli bäst på mat i Europa”.

Detta kan kanske också gå hem i storstäderna när partiet kopplar det till tillväxten och bättre mat inom offentliga sektorn. Frågan är dock om man lyckas när poängen tycks vara att Erlandsson gör reklam för att han besöker ”orter i hela landet för att träffa entreprenörer och landsbygdsutvecklare” för att få tipps på vad han som minister kan hjälpa till med.

Inte heller det tredje budskapet – ”gårdsförsäljning – ny möjlighet för landsbygden” – lär vara en allt för het fråga i storstäderna.

Med tanke på att Centerpartiet har haft svårt att lyckas få flyt i sin storstadsstrategi undrar man varför partiet inte satsar på mer riktade budskap i olika delar av landet. (I Malmö har man exempelvis inte ens något mandat i kommunfullmäktige.)

Partiet har dessutom tillräckligt med pengar i sin krigskassa för kunna vara både strategisk och taktisk. För mindre partiet med mindre pengar tvingas av nödvändighet göra riksomfattande hushållsutskick (med fördel att priset därmed kan pressas). 

Istället slösar man bort pengarna utan att få ut ett tydligt budskap i storstäderna. 

På partiets hemsida möts man av budskapet att Centerpartiet är ”Alliansens gröna röst”. Tydligen är det detta buskap som skall hamras in runt om i landet oavsett om frågorna passar eller inte.

Read Full Post »