Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ella Bohlin’

Ella Bohlin (KD)IDEOLOGI: Kristdemokraterna surfar omkring på fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna.

För den som vill ha en enkel förklaring till varför det inte går så bra för partiet behöver bara läsa en intervju med Ella Bohlin i tidningen Vi. Ella Bohlin var partiets toppkandidat till EU-parlamentet.

Det börjar bra när Bohlin förklarar partiets framtidsutsikter;

Jag tror inte att Kristdemokraterna kan bli Sveriges största parti, men vi kan bli ett tioprocentparti.

Bohlin inser vad partiledningen i många år har hävdat och vad man i statsvetenskapliga kretsar tidigare har insett nämligen att det i väljarkåren finns utrymme för ett tioprocentparti som nischar sig ”traditionellt” och på ”värdekonservativ” grund.

Men när Kratz ställer en banal fråga om äktenskapet blir det mer och mer förvirrat.

Anita Kratz: Du har tidigare tillhört Livets ord och nu Pingstkyrkan. Ändå vill du att Kristdemokraterna ska skilja på religion och politik, varför?

Ella Bohlin: Ett religiöst parti är ingen väg till framgång. Sedan är det en helt annan sak att Kristdemokraterna är inspirerat av den judisk-kristna traditionen. Vi står för värderingar som vilar på förvaltarskapstanken, att människan har ansvar för naturresurserna (…)

AK: Om du tar familjepolitiken (…) så kanske jag förstår bättre vad du menar med ett parti inspirerat av den judisk-kristna traditionen.

EB: Vi räknar familjen som samhällets minsta enhet, vi är kritiska mot den utbredda individualismen. Vi tror att familjen lägger grund för trygga medborgare.

Så långt kan vem som helst hänga med. Men sedan kommer det…;

AK: Och räknas ett äktenskap mellan samma kön till den minsta enheten?

EB: Jag vill inte lämna mer makt till EU och vill därför inte ha en gemensam äktenskapslag för Europa.

AK: Men vad tycker du?

EB: Jag står bakom partiet, att det civila samhället ska registrera äktenskapet. Sedan kan de som vill hålla en religiös ceremoni i en moské, en kyrka eller en synagoga.

AK: Men än en gång – vad tycker du själv?

EB: Jag delar till 100 procent den lösning som Hägglund presenterade med civilrättsliga avtal för tvåkönade såväl som samkönade relationer. Det är viktigt att partiet ser att alla inte lever i kärnfamiljen – juridiska regelverk behövs för dem som väljer en samkönad relation. (Vi, nr 7/juli 2009)

Suck.

Är det konstigt att vare sig kristdemokratiska kärnväljare eller så kallade ”nya” kristdemokrater längre orkar bry sig om partiet?

En fråga om äktenskapet borde vara hur enkel som helst att besvara för ett parti som är ”inspirerat av den judisk-kristna traditionen”.

Istället tvingas Bohlin – och alla andra kristdemokratiska politiker – veckla in sig i partiledningens spetsfundigheter för att bli politiskt korrekt.

Ett parti som alltid är för det som är positivt och emot allt som är negativt – definierat utifrån en för tillfälligt rådande norm av politisk korrekthet – kommer aldrig att respekteras av någon.  

Partiledningen vet att 10-11 procent är ett realistiskt mål för partiet men man agerar som om man har en potential på 51 procent.

Ett parti som kallar sig Kristdemokraterna och som verkar i ett av de mest sekulariserade länderna i världen borde förstå att man alltid kommer att mötas av misstänksamhet av både liberaler och socialister. Detta oavsett hur mycket man försöker vända ut och in på sig själv.

Men partiledningen har bestämt sig för att det är bättre att uppfattas som bror duktig och sitta stilla i båten än att utnyttja hela sin politiska potential. Man vågar helt enkelt inte irritera sina liberala regeringsvänner.

Istället borde man aktivt jaga de väljare som de övriga borgerliga partierna för länge sedan har övergett. Partiet väljer istället att spela på exakt samma liberala planhalva och konkurrera om exakt samma borgerliga väljare som övriga Allianspartier.

Strategin är dömd att misslyckas. Resultatet ser vi i opinionsundersökningarna.

Read Full Post »

EU-VALET: Valrörelsen är över och det är dags att göra en första sammanfattning av partiernas EU-kampanj.

Toppkandidaterna

Valrörelsen generellt: Trist, trist, trist! Frågan är om inte årets valrörelse har varit tråkigare än t.o.m. förra EU-valrörelsen.

Årets bästa valkampanj: Socialdemokraterna och Folkpartiet. 

Årets sämsta valkampanj: Junilistan. Partiet har helt uppenbart saknat infrastruktur för att klara av att kampanja brett. Trots traditionella grepp som bussreklam och valstugor kombinerat med bra tv-reklam och bra debattinsatser av Sören Wibe i tv har partiet försvunnit bort i valrörelsen.

Bästa personvalskampanjen: Bland toppkandidaterna Gudrun Schyman (FI). Bland icke-toppkandidaterna Anna Maria Corazza Bildt (M). 

Svagaste personvalskampanjen: Gunnar Hökmark (M), Marit Paulsen (FP) och Eva-Britt Svensson (V). Utan repektive partiorganisationers stöd hade dessa toppkandidater aldrig lyckats konkurrera med övriga kandidater.

Valets bästa uppryckning: Socialdemokraterna. Partiet har uppenbart bestämt sig för att bli årets vinnare. Partiet har haft driv och killer instinkt.

Bästa debattör: Carl Schlyter (MP). Har klarat alla debatter – inte minst tv-debatterna – utmärkt.

Årets nykomling: Föga förvånande Piratpartiet.

Årets ”negativ campaign”: Marita Ulvskogs (S). Ulvskog sätter likhetstecken mellan människohandel och uthyrning i Sverige av personal från andra EU-länder. Här kan också nämnas socialdemokraternas bannerförare LO som medvetet missförstå Fredrik Reinfeldt i stora annonser på temat ”Han tycker inte att det är så viktigt att du röstar. Gissa varför!”

Årets flopp I: Sverigedemokraterna. Svag valrörelse från SD trots höga förväntningar bland sina anhängare. Partiet sätter sitt hopp till att det finns en stor dold potential bland väljare som inte öppet vill ge sitt stöd.

Årets flopp II: Libertas. Partiet som registrerade sig hos Valmyndigheten i mars avbröt redan den 21 maj sin valkampanj p.g.a. kostnadsskäl.

Bästa valmaterial: Vänsterpartiets informationsmaterial. Utformat som en kvällstidning.

Bästa valaffischer: Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Socialdemokraterna därför att man har vågat satsa på politisk information och inte bara på slogans. Miljöpartiet därför att man har försökt att vara lite underhållande.

Sämsta valaffischer: Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Tomma och innehållslösa.

Årets mest överreklamerade kampanjgrepp: Partiernas tv-reklam. Junilistan gjorde den klart bästa tv-reklamspotten. Kristdemokraterna den mest menlösa. (Ett stalltips: Nästa valrörelse kommer vi även att se tv-reklam från Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna.)

Årets nyhet: Alla partierna har satsat brett på sociala medier. Till och med Kristdemokraterna som annars brukar vara sist med allt som är nytt har satsat både på tv-reklam och sociala medier. Ella Bohlin (KD) har varit långt ifrån sämst bland toppkandidaterna.

Årets mest överexploaterade fråga: Miljö- och klimatfrågan. Alla vill framstå som miljömedvetna. Inget parti avviker överhuvudtaget från mittfåran. Och resultatet är att väljarna knappast har blivit klokare.

Årets minst debatterade fråga: Europas roll och framtid. Var finns visionerna hos partierna?

Årets bästa EU-informatör: Morgontidningarna. Man har insett att väljarna behöver information och har därför också tagit det ansvar som partierna har missat.

Årets sämsta EU-informatör: Sveriges Televison. Som vanligt är man böjd att säga.

Read Full Post »

Toppkandidaternas valduellDEBATT: Man måste ställa sig frågan hur väljarna uppfattar toppkandidaterna efter den första halvtimmen av SVT:s direktsända valdebatt.

Den stora förloraren måste vara tittarna som fick lyssna på politiker som talade i munnen på varandra. Det hela blev inte bättre av att programledaren Karin Hübinette – som vanligt är man böjd att tillägga – inte var speciellt effektiv på att hålla koll på sina gäster. 

Andra ”halvlek” var lite bättre eftersom politikerna verkade ha lugnat ner sig efter pausen. Kan det vara så att partistrateger och programledaren lyckades få deltagarna att inse att deras framförande troligen stötte bort både tittare och väljare?

Och vem vann? Marit Paulson (FP) som hitintills i valrörelsen har gjort en mycket slät figur lyckades i debatten framstå som både klok och sansad i ett för övrigt lite kaotiskt käbblande. I andra halvlek kom Paulson dock bort lite.

Marita Ulvskog (S) visade att hon är rutinerad och kunde vara vass. Socialdemokraterna är nog det parti som har gjort den bästa valrörelsen så här långt. Partiet syns överallt och man har också vågat vara tydliga snarare än ytlig i sin politiska kommunikation.

Deras strategi att lyfta fram svenska kollektivavtal och minimilöner fick valrörelsen att äntligen hetta till. Ulvskog tog chansen att driva denna fråga även i tv-debatten.

Frågan om det var etiskt eller oetiskt att jämföra uthyrning i Sverige av personal från andra EU länder med människohandel blir irrelevant eftersom Ulvskogs mål med utspelet var just att markera skillnaderna mellan partierna.

Tydliga skillnader är det som eldar kärntrupperna. Och eftersom det alltid blir ett lägre valdeltagande i EU-val jämfört med i riksdagsval är det speciellt viktigt för partierna att få kärnväljarna att gå och rösta. De partier som lyckas med detta kommer också att lyckas i valet. Detta har Ulvskog förstått.

Miljöpartiet var säkert också nöjd med Carl Schlyter. Han lyckade som vanligt ta för sig och få stort utrymme utan att verka allt för störande när alla talade i munnen på varandra.

Förlorarna i debatten var Eva-Britt Svensson (V), Lena EK (C) och Ella Bohlin (KD).

Vänsterpartiet har haft stora förhoppningar på valkampanjen. Partiet har hoppats kunna rida på den ökade uppmärksamhet man har fått efter det att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tvingades backa och ta in partiet i den rödgröna alliansen.

Denna uppmärksamhet lyckades Svensson inte förvalta. Vänsterpartiet brukar om inte annat vara bra på att sticka ut. Nu lät man mer som EU-kritiskt parti bland många andra.

Lena Ek lyckades aldrig tala om för tittarna vad som gör Centerpartiet unikt i EU-politiken. Inte heller Ella Bohlin – trots en bra inledning – tog riktigt chansen.

Kanske KD räddas av att man i valkampanjen har en fråga – restriktiv alkoholpolitik – som sticker av mot de övriga partierna. Problemet var att Bohlin neutraliserades i tv-debatten eftersom alla partierna plötsligt – inklusive Gunnar Hökmark (M) – plötsligt lät som om man ville driva en restriktiv spritpolitik i EU.

Frågan är om tittarna i frågan blev mycket klokare om var partierna står i just den frågan.

Read Full Post »

EUROPAVALET: Moderaterna följer Kristdemokraterna och köper utrymme för politisk reklam i TV4 inför EU-valet.

kristdemokraterna

I lördagens Dagens Nyheter meddelade Göran Hägglund och partiets kommunikationschef Cina Gerdin på DN Debatt att man tänker köra ”politisk information” i kanalens reklampauser inför Europaparlamentsvalet. Man passade också på att lansera nio etiska riklinjer för politisk tv-reklam som man vill att övriga partier också skall respektera.

Göran Hägglund och Cina Gerdin;

I grunden är det ingen större skillnad mellan att framföra sitt budskap i teve jämfört med ett flygblad, tidningsannonser, på en hemsida eller genom radioreklam.

Evin Khaffaf på moderaternas presstjänst meddelar att man redan 2006 köpte tv-reklam i TV400 och TV4 Fakta och att man nu även köper i TV4.

Medan Kristdemokraterna kommer att koncentrera sig på att framhäva sin toppkandidat Ella Bohlin har Moderaterna ännu inte bestämt sig för sitt innehåll.

Evin Khaffaf;

Vi har inte satt ner foten och bestämt hur de kommer att se ut ännu.

När Kristdemokraterna nu har valt ”att som första svenska parti” presentera sin politik och försöka ”nå väljarna genom tv-sänd politisk information” vill man också dra upp nio ”etiska riklinjer” för att ”sätta en standard” för dem som kommer efter.

Medan de flesta av dessa riklinjer är okontroversiella (t.ex. att avsändaren tydlig måste framgå i reklamen) är andra direkt märkliga.

Varför det skulle vara en viktigt regel vid tv-reklamen att ”det politiska partiet måste vara öppet med hur många väljare det förväntas nå” är svårt att förstå.  

En annan regel – ”reklam får aldrig sändas i anslutning till nyhetsprogram eller aktualitetsprogram” – är direkt bisarr. Varför tittare anses vara mogna för politisk tv-reklam men inte för att denna reklam skall visas i anslutning till just de program som tittare med intresse för politik sannolikt kommer prioritera framstår som obegripligt. 

Att skydda barn från reklam som riktar sig direkt till barn är en sak. Att på samma sätt ”skydda” vuxna från reklam på samma sätt är direkt löjligt.

När har partiledningen egentligen tänkt sig att sända sin reklam? Mitt i natten? Eller kanske i anslutning till barnprogram för att på så sätt minimera chanserna att man når några personer med rösträtt överhuvudtaget?

Kristdemokraternas satsning på tv-reklam kommer i samma veva som tidningen Resumé avslöjade att partiet har hyrt in en PR-konsult från Prime för att förbättra partiet mediebild. Lennart Sjögren, kristdemokraternas partisekreterare, bekräftar avtalet;

De biträder oss som expert i kommunikationsfrågor.

Att man tar hjälp av PR-konsulter visar att ett krismedvetande äntligen har infunnit sig i partiledningen. Opinionssiffrorna är urusla och partiet måste börja våga mycket mer än vad man har gjort denna mandatperiod. Inte minst måste man markera skillnaderna och då inte minst mot Moderaterna.

Som det är idag finns det fyra liberala partier i regeringen. För Kristdemokraterna borde detta vara åtminstone ett för mycket. Tv-reklam och PR-konsulter i all ära men politisk kommunikation förutsätter förts och främst att det finns en politik att kommunicera.

Dags att börja leverera.

Read Full Post »