Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ekots lördagsintervju’

SJUKVÅRD | Trots att moderaten Flippa Reinfeldt är Sveriges kanske tyngsta landstingspolitiker verkar hon aldrig bli riktigt granskad.

Fokus nr 10 den 8-14 mars 2013

Det skrivs mycket om henne som person men inte speciellt mycket om effekterna av hennes politik.

Kanske beror det på att hon är lite av en teflonpolitiker. Det är nog bara Carl Bildt som kan matcha henne när det gäller att lätt och smidigt klara sig ur knipor.

Hon har dessutom utvecklat en skicklig mediestrategi som innebär att hon inte syns i de tuffa sammanhangen utan föredrar det mer lättsmälta.

Men inte ens när journalister har möjlighet att grilla henne tar man riktigt chansen.

Inte ens Ekots lördagsintervju (2/3) som brukar få de skickligaste makthavare att börja svettas lyckades riktigt. Inte heller debatten i SVT:s Agenda i februari gav mycket nytt.

Det tyder på att Reinfeldt inte bara är bra på att undvika debatter och intervjuer. Hon är också skicklig när det väl gäller. (För det kan väl inte vara så att journalisterna själva blir lite nervösa när de väl har en – om än f.d. – statsminsterfru framför sig?).

Med tanke på detta är det kanske inte speciellt märkligt att inte heller Fokus får till det riktigt.

Istället för att granska politiken blir deras stora reportage om Reinfeldt mest en historik över varför Stockholms läns landsting inte är som alla andra landsting.

Nog så intressant. Men knappast vad vi skulle behöva när det gäller landets tyngsta landstingspolitiker.

Nina Brevinge och Maggie Strömberg skriver:

Huvudstadens sjukvårdssystem har varit förebild för resten av landet redan tidigare.

[…]

– Stockholm är det landsting som experimenterar mest och man driver på hårdast. Man sitter på stora muskler i form av utredare och tjänstemän som kan tänka fram framtidens sjukvårdspolitik, säger forskaren och läkaren Anders Lundberg, som skrev Timbros rapport om Nya Karolinska.

Filippa Reinfeldt har också velat sprida de senaste valfrihetsmodellerna till resten av landet. I november förra året bjöd Stockholm in 140 politiker och tjänstemän från regioner och landsting för att visa upp sin modell för vårdvalet inom specialistvården.

[…]

Därför blev många överraskade i veckan då moderaternas välfärdsgrupp plötsligt backade från den tanken. I en debattartikel skrev gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra och statsrådet Peter Norman att kommuner och landsting ska få utforma välfärdssystem själva. Alliansen – både statsråd från kristdemokraterna och tunga riksdagspolitiker från moderaterna – har tidigare talat om att följa Stockholms exempel.

Artikeln tolkades som att moderaterna gjort en helomvändning. Att Filippa Reinfeldts linje inte längre ska bli hela landets.

Det rimligaste sättet att förstå moderaternas välfärdsgrupp är att de vill sända en signal till en opinion de har mätt upp. Så brukar partiet agera. De senaste årens debatt om vinster och privatiseringar har skapat en uppmärksamhet kring driftsformer som partiet vill bli av med. Att alltför tydligt kopplas ihop med mindre lyckade privatiseringar riskerar att straffa sig hos väljarna. På det sättet blir utspelet ett avståndstagande från Stockholmspolitiken.

Å andra sidan satsar regeringen fortfarande 360 miljoner kronor fram till 2014 på att just se över hur vårdvalet ska kunna utvecklas i landstingens specialistvård. Anna Kinberg Batra är tydlig med att moderaterna fortfarande gärna ser privat vård och ökad valfrihet. Men utan tvång.

Ett tydligt exempel på hur Moderaterna både vill ha kakan och äta upp den. Reinfeldt och politiken i Stockholms landsting är lite som Moderaterna i stort.

Man har en förmåga att sälja in en politik som inte är helt annorlunda från gamla Moderaternas tid, men med ett språkbruk som är mer anpassat för ”nya” Moderaterna.

Det har fungerat tidigare. Vi får se om det även fungerar vid nästa val.  

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus nummer 10 den 8-14 mars 2013.

Read Full Post »

ORD | ”[F]ör att bli större måste vi bli tydigare”, säger Annie Lööf (C) i en intervju.

”Det är viktigt att skapa en klarhet i politiken och att tydliggöra vad som skiljer Centerpartiet från andra partier”, heter det i en annan.

Och så låter det ofta när näringsministern intervjuas. Hon framhäver gärna att partiet jobbar med ett nytt idéprogram och en vassare kommunikationsstrategi.

Men världen står inte stilla medan man väntar på att detta skall komma på plats. Kommunicerar man inte, finns man inte. Det är den enkla regeln inom politiken.

Men det är aldrig lätt att kommunicera när man inte har något att säga. Risken är då stor att det bara blir förvirrat.

Det senaste exemplet på detta är näringsminister Annie Lööf och frågan om svensk vapenexport.

Jag tror att det är väldigt svårt att ställa upp ett strikt diktatur- eller demokratikrav i vapenexportlagstiftningen.

Det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina, till exempel? Hur definierar vi Kina som land? Och vad får det för konsekvenser för exporten för övrigt?

När Tomas Ramberg ställer den logiska följdfrågan under Ekots lördagsintervju om Lööf därmed också öppnar upp för vapenexport till kommunistdiktaturen Kina blir svaret:   

Sverige ska exportera till dom länder som vi har samarbete med och samförståndsavtal med så länge den lagstiftning vi har respekteras.

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, säger till Dagens Nyheter apropå detta märkliga resonemang.

Om den intervjuade har en god form i opinionen och betraktas som företroendefull blir den väldigt lätt förlåten för grodor, men har man redan problem kan man hamna i ett negativt läge.

Och ett mer ”negativt läge” än Centerpartiets får man leta efter.  

Bild: Läs om denna och andra kinesiska propaganda affischer på Chinese Posters.

Read Full Post »

INFLYTANDE | Det räcker att lyssna på Ekots lördagsintervju med barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) för att inse att Kristdemokraterna är under hård press.

Larssons svar tydliggjorde hur stora skillnaderna är mellan regeringens politik och partiets ståndpunkter och inflytande i samma regering. Vagheten i många av Larssons svar var direkt plågsamma att lyssna på.

Partier har uppenbara problem att leva upp till bilden av sig själv som familjepartiet inom regeringen.

Exempelvis innebär jobbskatteavdraget att föräldrar straffas med högre skatt när man väljer att vara föräldralediga. Partiet har rakt av accepterat jobbskatteavdraget trots detta. Och barnminister Larsson var uppenbart inte ens medveten om de negativa effekterna för de föräldralediga.

Och i juli förra året var dags igen. Då blev det tydligt att det bara var en tidsfråga innan partiet återigen skulle köras över inom regeringen. Denna gång med anledning av kravet på tvångssterilisering vid könsbyte.

Göran Hägglund ställdes då inför två valmöjligheter.

Antingen hålla fast vid kravet på sterilisering och riskera att bli överkörd av en bred majoritet i riksdagen. Eller byta ståndpunkt och riskera kritik för att flip-floppa i en för partiet ideologiskt laddad fråga.

Det dröjde bara fjorton dagar mellan Maria Larssons intervju i Ekot och en debattartikel Dagens Nyheter för att det skulle bli tydligt att Hägglund valt det senare.

Partiet är nu plötsligt motståndare till tvångssterilisering.

För Hägglund gäller det att försöka undvika att det ser ut som ännu en pinsam reträtt. Det låter naturligtvis bättre om man kan hävda att man tagit ansvar genom att ”noga övervägt frågan” och kommit fram till en ny ståndpunkt.

Men rent kommunikativt är frågan för komplicerad för att Hägglund skall lyckas förklara omsvängningen på ett trovärdigt sätt.

Vad väljarna hör är att Kristdemokraterna nu plötsligt tycker något som man absolut inte tyckte igår.

Read Full Post »

VERONICA PALM, suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott, uppmanar partimedlemmar att sluta med anonyma och ”tendentiösa angrepp” på Håkan Juholt i media.

Men Juholts problem har på senare tid inte varit anonyma angrepp utan snarare att ledande politiker och personligheter har distanserat sig.

Först var det partistyrelseledamoten Anders Johansson som sågade Juholts insats i Ekots lördagsintervju.

Sedan ville Thomas Östros, tidigare minister och ekonomiskpolitisk talesperson, i SVT:s Agenda inte svara på om han hade förtroende för Juholt.

Och i tidskriften Novell kallade Mona Sahlin – ”utan att nämna några namn”  – Juholt för en ”gamängpolitiker”.

Om du sätter ordet slarver på en kvinna, så är det mycket värre än om du sätter ordet slarver på en »gamängpolitiker«, utan att nämna några namn.  

[…]

Sitter Juholt kvar till nästa val?

–Den frågan passar jag. Jag hoppas att partiet tar sig igenom det här, tre år är en livstid i politiken. Sedan får vi se om det dyker upp fler saker. Man har ju mindre och mindre fallhöjd för varje affär.

Och skall man tro Veronica Palm har Socialdemokraterna dessutom ett helt eget litet integrationsproblem att hantera.

Jag tror inte [Juholt] har många fiender, men däremot tillhör han inte det gamla gänget. Partikongressen valde att välja partiordförande som kom lite utifrån. Det gör skillnad. Han har en annan bakgrund helt enkelt.

Ett parti som vill framstå som inkluderande och öppet men inte ens klarar av att välkomna en vit medelålders man med mustasch har uppenbart stora problem.

Read Full Post »

DET börjar bli lite svårt att hänga med i alla turer kring Håkan Juholt. Det känns som om det är något nytt nästan varje dag.

På bara kort tid har följande hänt:

1) Skolverket kritiserar Juholt för att han påstår att skolsegregationen är större i Sverige än i USA.

Och genast skulle Juholt försöka få det att framstå som om han tidigare inte sagt vad han sagt. Och om han hade sagt något felaktigt tidigare så var det inte så farligt eftersom han är politiker.

”Jag är väldigt ideologiskt övertygad. Det finns de som tror att politik är att vara en kamrer, att läsa innantill, i alla sammanhang, ur en utredning. Politiken handlar faktiskt också om att lyfta fram konfliktfrågorna och vara ideologiskt.”

Att ”läsa innantill” är tydligen inte så viktigt för Juholt! En minst sagt originell syn på politiken och partiledarskapet.

2) Partistyrelseledamoten Anders Johansson (S) sågade Juholt i en SMS-attack.

Johansson var minst sagt missnöjd med Juholts insats under Ekots lördagsintervju. (I ärlighetens namn skall sägas att få personer klarar en intervju med Tomas Ramberg helt oskadda.)

3) Stort missnöje bland tjänstemännen på riksdagskansliet.

Det talas t.o.m. om krismöte eftersom tjänstemännen känner att man fått klä skott för Juholts misstag.

Det intressanta här är inte problemet i sig. Det intressanta är att det händer just i Socialdemokraterna. Och att det händer nu.

Denna typen av händelser tenderar att dyka upp när ett parti befinner sig i kris.

4) Sedan var det Juholts erkännande att han har jobbat svart.

Under sin tid som journalist på Östra Småland sålde han bilder svart som tillhörde tidningen.

Kanske inte den bästa merit man kan ha när man är partiledare för Socialdemokraterna.

Förutom dessa nya Juholt-historier tenderar de gamla att hänga kvar bra länge. Ofta p.g.a. Juholt själv.

Han fixering vid SVT:s upplägg vid partiledardebatterna är ett exempel.

Nu senast i en intervju med Niklas Svensson i Expressen:

Finns det eller finns det inte någon uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om hur ni ska hantera partiledardebatter i SVT?

– Jag har lyssnat in väldigt noga Miljöpartiets och Vänsterpartiets starka kritik mot att vi presenterades som ett gemensamt block med Sverigedemokraterna, och jag har dragit slutsatsen att så ska vi inte presenteras framöver. Det handlar inte om att styra innehållet i några tv-program.

Men finns det en uppgörelse?

– På vilket sätt vi för en dialog det håller vi oss emellan, men jag har mycket noga lyssnat in deras kritik som jag delar.

Men det är väl enkelt, du har sagt att det finns en uppgörelse – de har sagt att det finns ingen?

– Jag har lyssnat in väldigt noga…

Minsta gemensamma nämnare i alla dessa historier är Håkan Juholt.

Han tenderar att antingen prata för lite eller för mycket. Alltid öppnar han upp för en ny medial vinkling. Aldrig lyckas han döda en story fullt ut.  

Hade Juholt haft samma förmåga att generera intresse för politiken skulle partiets opinionssiffror se betydligt bättre ut.

Read Full Post »