Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Diktatur’

DIKTATUR | Regeringens ministrar verkar ha problem med grundkursen i statsvetenskap.

Krumbukterna när det gäller demokrati kontra diktatur fortsätter.

Först var det näringsminister Annie Lööf (C) som hade svårt att se kommunistregimen Kina som en diktatur.

Sedan var det dags för försvarsminister Karin Enström (M) när det gäller den islamistiska arabdiktaturen Saudiarabien.

Och nu, fyra månader senare, är Enström igång igen. Om samma Saudiarabien.

I en intervju i SR:s Ekot vill hon inte tala klartext om Saudiarabien. Hon föredrar epitetet ”auktoritär” när det gäller landet.

– Vi gör inte listor på länder, men man kan väl helt klart säga att det inte är en demokrati.

Kan du se det som en diktatur?

– Vi gör ju inte listor, och i det här fallet när det handlar om hur man ska bedöma ett land utifrån om man ska exportera krigsmateriel eller inte, så görs ju det på grundval av ett antal bedömningskriterier.

Men som försvarsminister, och om man bortser från vapenexport, ser du Saudiarabien som en diktatur?

– Alltså, vi gör ju inte den indelningen av länder men det är ju en mycket auktoritär regim.

Tala om pinsam intervju. Detta var det naturligtvis ohållbart i längden.

Återigen höll regeringen på att hamna i ett utdraget spel med opposition och media om ordens valör – ett spel regeringen inte kunde vinna.

Snart kom därför ett s.k. ”förtydligande” från försvarsministern:

Saudiarabien är en auktoritär regim och en absolut monarki, där det förekommer grova brott mot mänskliga rättigheter. Regeringen delar inte in världens länder i demokratier eller diktaturer, men om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen en demokrati eller diktatur så bör Saudiarabien beskrivas som en diktatur.

Kanske kan utbildningsminister Jan Björklund (FP) kan ge ministrarna en grundkurs i olika statsskick.

Här är en liten lathund för Mellanöstern: Israel – demokrati. Resten av länderna – not so much.

Read Full Post »

IMAGE | Jonas Sjöstedt håller på att förvandla bilden av Vänsterpartiet – från tokvänster till salongsfähigt parti.

Vänsterpartiet har under hela sin historia saknat en realistisk politik. Även när man någon gång hittat en fråga som genomsnitts väljaren kunnat sympatisera med har det ändå inte gett så många fler röster. Ideologin och en orealistisk ekonomisk politik har satt stopp för detta.

Uppenbart vill Sjöstedt nu ändra på detta. Och skall man tro de intervjuer han gett sedan han blev partiledare är han på god väg att lyckas.

Sjöstedt har på ett mycket skickligt sätt lyckats modifiera partiets språkbruk. Och när språket förändras ändras också bilden av partiets politik. Fråga bara Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann.

Här är några exempel på hur det kan låta när Jonas Sjöstedt intervjuas.

Demokrati och diktatur:

”Det är självklart så att Kuba är en politisk diktatur och att USA, trots alla sina brister, är en politisk demokrati.”

Utgiftstak och utgiftsmål i statsbudgeten:

”Det är en missuppfattning att Vänsterpartiet vill öka statsskulden. Självklart kan vi inte låna till välfärden. Men vi tycker det är rimligt att staten får använda de pengar som finns att investera i järnvägar och bostäder för att skapa jobb.”

Privata skolor och vårdföretag:

”Varenda skattekrona ska tillbaka till ungarna och de gamla.”

Klimatet:

”Vi vill ta ut högre skatt på miljöskadlig verksamhet och investera pengarna i bättre bostäder och kollektivtrafik så får man mindre utsläpp och fler jobb.”

Arbetstider och sex timmars arbetsdag:

”Alla inser att vägen dit går i flera steg. Men det går. Tyskland som har världens mest framgångsrika exportindustri har redan en veckoarbetstid på 35,4 timmar. Grekland har bland de längsta i Europa. Ökad produktivitet kan tas ut i högre lön eller kortare arbetstid. Delar vi på jobben kommer fler i arbete.”

Jobben:

”För unga människor är det omöjligt att få en trygg fast anställning så att man får ett lån till en bostad. Jag vill sätta stopp för att arbetsgivare staplar visstidsanställningar ovanpå varandra och stopp för företag att säga upp ordinarie personal för att anlita bemanningsbolag.”

Förstatligande:

”Nja, vi har inga krav på stora förstatliganden i dag. Man måste gå fram på flera vägar. Vi måste använda det statliga ägandet bättre. Vi måste ha tydliga riktlinjer för hur det väldiga pensionskapitalet får användas. Vi måste gynna löntagarinflytande i företagen.”

Avregleringar:

”I vissa branscher har avregleringen gått alldeles för långt. Järnvägen är ett typexempel. Där borde Trafikverket hålla helt i underhållet och SJ köra tågen.

Apoteken är en annan misslyckad avreglering. Det kanske blir dyrt att återreglera. Men den statliga styrningen borde öka.

Men det stora är skolan, vården och omsorgen där vi har riskkapitalbolag som lägger beslag på skattepengarna. Där tycker jag vi ska återta verksamheterna i kommunal regi så fort kontrakten löper ut.”

Kriminalitet:

”Kriminalitet har ju många orsaker. I grunden finns ett socialt utanförskap. Finns det mycket fattigdom i samhället så finns det mycket kriminalitet.”

”Det där är ju absolut ingen ursäkt att begå brott. Men en klok politik måste bygga på att både bekämpa kriminaliteten med en bra polis och att angripa orsakerna.”

Så länge som opinionssiffrorna pekar uppåt och vänsterfalangen håller sig på mattan kommer Sjöstedt att få lov att hållas. Och precis som Socialdemokraterna har partiet inte råd med fler inbördeskrig.

Sjöstedt har insett att partiet måste göra sig av med sin ”looney left”-image om man vill tas på allvar av väljare och politiska motståndare.

Läs mer: Citaten är hämtade från Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Bild: Halva uppslaget av intervjun med Jonas Sjöstedt i Sydsvenskan den 2 februari 2012.

Read Full Post »

”EN BILD SÄGER mer än tusen ord.” Klichén må vara uttjatad men här är den berättigad. Omslaget har verkligen lyckats fånga Khaddafi och hans regim på pricken. Briljant illustration, briljant design! 

Richard Turley, creative directorBloomberg Businessweek, och Mark Porter gav Internazionale ett ansiktslyft för ett år sedan. Illustrationen på omslaget är av Norma Bar.

Read Full Post »

IMAGE: Att få synas i modetidningen Vogue är värt sin vikt i guld. Inte minst för korrupta despoter.

Därför var man säkert väldigt nöjd i presidentpalatset i Damaskus när Vogue meddelade att man ville göra en intervju med Asma al-Assad.

Asma al-Assad, gift med Syriens despot Bashar al-Assad, kallas romantiskt för en ”ros i öknen” i tidningens aprilnummer.

Det är bara det att tidningen hamnade på butikshyllorna samtidigt som presidenten släppte lös säkerhetsstyrkorna mot demonstrerande reformivrare i landet.

Asma al-Assad talar i artikeln om att hon vill se ”aktiva medborgare”. ”It‘s about everyone taking shared responsibility in moving this country forward, about empowerment in a civil society. We all have a stake in this country; it will be what we make it.”

Intervjun kom samtidigt som polis öppnade eld och sköt tårgas mot cirka 4000 demonstranter i staden Daraa.

Att västerländsk media ofta låter sig manipuleras av regimer och terrororganisationer i arabvärlden är ingen hemlighet. Det sker med en regelbundenhet som borde vara upprörande om det inte samtidigt var så förutsägbart.

Tony Badran i tidskriften Foreign Affairs skriver;

It [d.v.s. artikeln i Vogue] gave plausibility to the claim that the Assads are a fresh breeze blowing through a decrepit house.

Ironically, the basis for such arguments was Assad’s own public relations strategy. When Assad inherited power from his father in 2000, he adopted the “old versus new guard” theme to cultivate his image as a reformer and bolster his legitimacy at home and abroad. For a brief period, he allowed dissidents to criticize corruption openly. But this so-called Damascus Spring was a cynical mirage. In the past decade, Syria has not seen a single meaningful act of reform.

The truth is that Assad could not have pursued such reform even if he had wanted to, as this would have meant taking on the corruption of his immediate family. Assad’s cousin, the billionaire Makhlouf, is widely considered to be the second-most powerful man in the country, even though he holds no official title. He is essentially the economic arm of the regime […]

Read Full Post »

SÖMN: Nedanstående citat är från Metro där idéhistorikern och författaren Johan Norberg är kolumnist.

”I den utsträckning arabiska despoter lyssnar på de missnöjda är det i form av avlyssning. Oppositionella trakasseras, fängslas och torteras. När jag var på ett seminarium i Egypten för några år sedan hittade en deltagare en sovande man från säkerhetstjänsten på golvet i hotellrummet – det tar på krafterna att övervaka och leta igenom folks tillhörigheter.”

Read Full Post »

IMAGE: Lars Ohly (V) klarade inte av att välja mellan demokratin Israel eller diktaturen Iran när han frågades ut i P1.

Ett sådant uttalande höjer inte bara upp en diktatur till samma moraliska nivå som en demokrati, det lyckas också relativisera hela demokratibegreppet.

Denna grumliga inställning till demokrati och överseende med totalitära stater är något som har gått som en röd tråd genom hela Vänsterpartiets historia.

Medan Miljöpartiet alltmer ser ut att vara partiet som skulle kunna locka nödvändiga väljare bort från Allianspartierna framstår Vänsterpartiet som partiet som både hindrar och skrämmer väljare bort från De Rödgröna.

Detta har dessutom skett utan att Allianspartierna har behövt varna för ”vänsterspöket”.

Det är ingen hemlighet att det bl.a. inom fackföreningsrörelsen fanns en kritik mot Mona Sahlin som till sist ledde fram till att även Vänsterpartiet släpptes in i den rödgröna alliansen.

Samtidigt finns det en utbredd kritik mot Miljöpartiet inom många starka socialdemokratiska fästen i landet.

Det är uppenbart att dissonansen inom den rödgröna alliansen är betydligt större än vad den någonsin har varit mellan Allianspartierna.

Uttalandet visar också att Ohly och Vänsterpartiet är ett av de minst reformerade partierna inom den kommunistiska rörelsen i Europa idag.

Och det är inte bara när det gäller Afghanistan och Mellanösternfrågan som Vänsterpartiet framstår som ett udda parti. Så här skriver Per T. Ohlsson i Sydsvenskan;

Genom att envist och principiellt hålla fast vid ett svenskt EU-utträde bekräftar vänsterpartisterna att de utgör ett extremt, oansvarigt och äventyrligt inslag i den rödgröna alliansen. Det understryks ytterligare av att partiet intar samma ståndpunkt som Sverigedemokraterna, det mest avskydda bland de politiska partierna.

Många mittenväljare som normalt attraheras av Socialdemokraterna drar sig följaktligen för att bidra till ett regeringsskifte som öppnar dörren för Vänsterpartiet.

Read Full Post »

Don Wright den 3 januari 2010

Read Full Post »

IMAGE: Heinrich Hoffmann var Adolf Hitlers personliga fotograf. Han träffade Hitler redan 1919 och började ta bilder av nazisterna på 1920-talet.

Den främsta uppgift blev att producera Hitler-vykort, Hitler-planscher och Hitler-böcker. Sedan nazisterna hade tagit makten 1933 ökade omsättningen och firman hade 300 anställda.

Tillsammans med exempelvis Leni Riefenstahl och den mindre kände Walter Frentz bidrog Hoffmann till att skapa en nazistisk estetik. Genom en strikt koreografering av sina bilder bidrog han till kulten kring Hitler och bilden av diktatorn som den starke och allvetande ledaren.

Steven Heller – tidigare art director på The New York Times och författare till artiklar och böcker om propaganda – har skrivit;

Adolf Hitler was not the first to embrace cinema, radio and graphic design, but he and his minions certainly mastered the fine ‘art’ of image building, what we now call branding. Initially using limited means, Hitler relied on the most outreaching communication tool of the day: photography.

(…)

Although Joseph Goebbels (…) receives the lion’s share of credit for campaigns that branded the NSDAP and the Nazi state, Hoffmann was, in fact, Hitler’s most prodigious image-maker and propagator. From the fruits of this work, he built an huge entrepreneurial business by making Hitler into a veritable commodity.

En av de mer kända bilderna är ovanstående valaffisch från 1932. Affischen är ett exempel på hur nazisterna gärna använde sig av modern propagandateknik med enkla budskap och starka bilder. Hoffmann var fotografen och stilen påminner om hur man på den tiden brukade avbilda diverse filmstjärnor.

En intressant pendang är ”Nürnberg – Schuldig!” som var en av de affischer som de allierade satte upp runt om i Tyskland efter krigsslutet.

Affisch - Nürnberg Skyldig!

Som kuriosa kan nämnas att det var i Hoffmanns ateljé som Hitler först träffade den 17-årige Eva Paula Braun som jobbade där som elev 1929.

Källa: Se även utställningen State of Deception: The Power of Nazi PropagandaUnited States Holocaust Memorial Museum.

Read Full Post »

Mahmoud AhmadinejadTEOKRATI: Att man i Iran har arresterat brittisk ambassadpersonal är ett tydligt tecken på att regimen i landet vill rikta uppmärksamheten bort från det egna fusket i presidentvalet.

Det är ett klassigt trick i politisk krishantering att skylla motståndare för värre saker än vad man själv anklagas för. På så sätt kan man få ner – om än inte helt radera – negativ mediebevakning. 

President Ahmadinejad och Väktarrådets strategi är tydlig. Man hoppas att anklagelsen att Storbritannien har hjälp oppositionen i valkampanjen – och därmed blandat sig i landets inre angelägenheter – skall vara tillräcklig trovärdig bland befolkningen för att också kunna misskreditera regimens inhemska politiska motståndare.

Det är därför viktigt att inte tappa fokus på grundproblemet att regimen är en diktatur som gör allt för att kunna behålla makten.

Brittiska nyhetsmagasinet New Statesman har listat 10 tecken på att valet i Iran har varit riggat.

1. Opinionsundersökningar innan valet visade att oppositionens huvudkandidat Mir Hossein Mousavi hade ett starkt övertag precis innan valdagen. På bara några timmar hade detta övertag förvandlats till en jordskreds seger för sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

2. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även vann i Teheran. Detta trots att Ahmadinejad inte är populär i huvudstaden och trots att Mousavi bara några dagar innan valet hade miljoner anhängare som demonstrerade ute på stadens gator.

3. Officiella resultat visade att Ahmadinejad även skulle ha vunnit i Mousavis hemstad Tabriz. Dessutom har Tabriz en etnisk sammansättning som i vanliga fall skulle ha gjort det enkelt för Mousavi att vinna i staden.

4. Det är inte bara Mousavi som talar om valfusk. Även de två andra oppositionskandidaterna – liberalen Mehdi Karroubi och konservative Mohsen Rezaei – har krävt en granskning av resultatet.

5.  Karroubi fick se sin andel av rösterna minska från 17 procent (valet 2005) till mindre än1 procent i årets val. Detta gällde även för hans hemprovins Lorestan. Karroubi är inget okänt namn i Iran. Han har tidigare innehaft posten som landets talman.

6. Regimen införde svartläggning av olika informationskällor efter valet. Mobiltelefonerna slutade att fungera. Utländska hemsidor som exempelvis BBC och Facebook blockerades.

7. Inrikesministeriet utnämnde Ahmadinejad till segrare redan två (2) timmar efter det att vallokalerna hade stängt. Irans Högste Ledare (Suprime Leader på engelska) Ayatollah Khamenei skrev under på valresultatet direkt därefter. I vanliga fall skall valresultatet alltid föregås av en tre dagar lång verifikationsprocess som skall garantera att valet har utförts på ett korrekt sätt.

8. Mer än 100 medlemmar inom oppositions större partigrupper arresterades dagen efter valet. Bland annat arresterades expresident Mohammad Khatami som är en central profil inom oppositionen.

9. Det har rapporterats om oegentligheter i de städer som är anhängare till Mousavi. I Tabriz blev man utan valsedlar redan klockan 11 på förmiddagen. 

10. Ahmadinejad är idag en impopulär president som idag leder ett land med stagnerande ekonomi. Vid valet 2005 sågs hans som något nytt och fräscht. Trots detta fick han i år en högre andel procent än 2005.

Den islamistiska regimen har sett sin legitimitet minska kraftigt under senare år. Fareed Zakaria på Newsweek gör följande analys;

First came Khatami, the reformist, who won landslide victories and began some reforms before he was stymied by the Guardian Council. That experience made the mullahs decide they had to reverse course on the only element of democracy they’d permitted in Iran – reasonably open elections. The regime’s method of control used to be to select permissible candidates, favor one or two, but allow genuine, secret balloting. In the parliamentary elections of 2004, however, the Guardian Council decided that normal methods would not achieve acceptable results. So it summarily banned 3,000 candidates, including many sitting parliamentarians. Because public support was even less certain this time, the regime went further, announcing the election results in two hours and giving Ahmadinejad victory by such a wide margin that it would preclude any dispute. Khamenei revealed the strategy in his sermon last Friday. ”A difference of 11 million votes – how can there be vote rigging?” he asked.

Read Full Post »

VALFUSK: Propaganda från diktaturer har en tendens att pendla mellan vulgaritet, stupiditet och ren komedi.

Irans Väktarråd (kan något vara mer Orwellianskt än detta namn?) fortsätter sina försök att dölja sitt uppenbara valfusk med mer och mer krystade uttalanden.

För bara några dagar sedan erkände Väktarrådet valfusk i åtminstone 50 städer. Valdeltagandet var över 100 procent i dessa städer enligt Väktarrådets talesperson.

Men nu har samma talesperson meddelat det diametralt motsatta;

Vi har aldrig haft valfusk i samband med något presidentval och det här valet var det renaste någonsin.

Detta uttalande kan bara tolkas på ett sätt. Inte nog att man aldrig har haft valfusk i mullornas Iran. I detta val var det dessutom ännu mindre valfusk!!

Neda

Read Full Post »

Older Posts »