Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Desinformation’

LÄCKOR: WikiLeaks och dess grundare Julian Assange har släppt 90 000 hemliga dokument om kriget i Afghanistan.

För många – och kanske de allra flesta – är Assange en klassisk whistleblower som via WikiLeaks skapat möjlighet även för andra att kunna avslöja obekväma sanningar utan att riskera avslöjande.

Men det finns också en rad märkligheter i hur WikiLeaks arbetar som är mindre smickrande.

Innan den senaste raden av dokument släpptes skrev David Kushner på tidskriften Mother Jones om Assange och WikiLeaks historia.

When I contacted the impressive figures who’d been listed on WikiLeaks’ advisory board, some didn’t know exactly why they were named. Tashi Namgyal Khamsitsang, a former representative of the Dalai Lama, recalls getting a cryptic email from WikiLeaks a few years ago, but says he’s never been asked for advice. Xiao Qiang, a Chinese democracy activist, says he exchanged emails with Assange but little more. (After this article was originally published, WikiLeaks removed its advisory board from an updated version of its website.) 

Digital security expert Ben Laurie laughs when I ask why he’s named on the site. ”WikiLeaks allegedly has an advisory board, and allegedly I’m a member of it,” he says. ”I don’t know who runs it. One of the things I’ve tried to avoid is knowing what’s going on there, because that’s probably safest for all concerned.” Laurie says his only substantive interaction with the group was when Assange approached him to help design a system that would protect leakers’ anonymity. […] 

When asked about his supposed advisors’ denials, Assange downplays the board as ”pretty informal.” But can WikiLeaks be trusted with sensitive documents when it is less than transparent itself? […] 

At first, WikiLeaks was conceived as an open and ”completely neutral” conduit for forbidden information. ”WikiLeaks does not pass judgment on the authenticity of documents. That’s up to the readers, editors and communities to do,” a 2008 version of the site explained. It has since moved away from crowdsourcing the analysis of leaks and has even publicly toyed with the idea of selling its juiciest material to the highest bidder. It also no longer claims to be a neutral messenger: It created a site called CollateralMurder.com to host the Iraq helicopter footage; WikiLeaks and Assange were quick to call out those who offered differing interpretations of the video.

När vem som helst har möjlighet att lägga upp dokument på sajten blir det också ganska uppenbart att det finns goda möjligheter att fabricera läckor. Finns det inte finns tillräckliga resurser eller intresse av att kontrollera dessa dokument uppstår en rad olika spörsmål kring WikiLeaks.

På WikiLeaks finns t.ex. ett dokument som påstås avslöja John McCains strategi för hur man planerade att bemöta Barack Obamas kampanj om presidentposten. Dokumentet är troligen fejkat.

Möjligheterna att använda WikiLeaks för propaganda och desinformation är något många kritiker har påtalat.

Ett annat problem är de etiska och moraliska aspekterna kring hela konceptet WikiLeaks.

”It’s a good thing that there’s a channel for getting information out that’s reliable and can’t be compromised,” says Harvard law professor and online transparency pioneer Lawrence Lessig. But, he adds, ”There’s a difference between what you can legally do, what you can technically do, and what you ought to do.” […]

Steven Aftergood, who writes the Federation of American Scientists’ Secrecy News blog and has published thousands of leaked or classified documents, says he wasn’t impressed with WikiLeaks’ ”conveyor-belt approach” to publishing confidential material. ”To me, transparency is a means to an end, and that end is an invigorated political life, accountable institutions, opportunities for public engagement. For them, transparency and exposure seem to be ends in themselves,” says Aftergood. He declined to get involved.

Läs mer: WikiLeaks senaste publicerade dokument relaterade till kriget i Afghanistan släpptes först till The Guardian, The New York Times och Der Spiegel.

Read Full Post »

MELLANÖSTERN: En av de mer udda rösterna inom svensk media är tidningen Världen idag. Redan under sitt första år 2002 lyckades man publicera avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden.

ulf_nilson_propagandakriget

Bland sina medarbetare har man bl.a. ”världsreportern” Ulf Nilson (känd från Expressen) och Siewert Öholm (tidigare bl.a. programledare på SVT).

Under vinjeten Media och Mellanöstern skriver bl.a. Stefan Dominique kontinuerligt om hur media bidrar till att skapa en snedvriden och anti-israelisk bild av läget i regionen.

Tidningen har också – vilket måste vara unikt i svensk media – publicerat en artikelserie om propagandakriget mot Israel. Här har Ulf Nilsson avslöjat den fientliga mediesyn på Israel som präglar inte minst svensk media. (Tillgänglig via tidningens plusarkiv).

I artikelseriens första del – ”1967 blev Israel hatobjekt” – beskriver Nilson hur Sverige har gått från att vara ett Israel vänligt land till att vara det diametralt motsatta. Nilson ger exempel från en studie från Living History Forum och BRÅ;

26 procent anser att Israel behandlar palestinierna som nazisterna behandlade judarna (alltså vill utrota dem). 9 procent anser att ”fred på jorden är omöjligt så länge Israel finns”. 13 procent tror på en mystisk ”judisk” makt över media, ekonomi och USA:s utrikespolitik. 25 procent sade sig vara helt eller delvis emot en jude som statsminister i Sverige.

I andra delen – ”Sanningen friade inte Israel” – visar Ulf Nilson att den anti-israeliska propagandan lyckades sätta bilden av att Israel medvetet hade utfört en massaker i den palestinska staden Jenin. Enligt den anti-israeliska propagandan skulle 900 civila ha dött. 

En rad senare utredningar (gjorda av bland andra FN) visade att 53 palestinier dödats medan 23 israeliska soldater fått sätta livet till.

Tredje delen – ”Libanon 2000: Bilden som vapen” – beskriver Ulf Nilson hur tröstlöst det kunde vara att försöka skildra kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon sommaren 2006.

[Hizbollah] siktade på civila [i Israel] och lyckades perfekt med att sprida skräck och avsky. Allt detta rapporterades bara summariskt i världsmedia (…) Slutsatsen kan bara bli en. Hizbollah ledning vill att civila ska bli dödade. Man använder dem som sköldar. Med deras hjälp vinner man propagandakriget – och nya anhängare.

I fjärde delen – ”Tunnelsmugglingen tar ny fart” – påpekar Nilson att den viktigaste anledningen till att Israel slog till mot Gaza är de tunnlar – ofta grävda av barn – från Egypten under Filadelfia-vägen som sträcker sig 15 kilometer utmed gränsen, till flyktinglägret Rafah i Gaza.

I dessa tunnlar smugglas raketer från Iran (som vill förinta Israel) till Hamas som skall använda dessa till att beskjuta civila i Israel (och som på sitt program har att Israel skall förintas).

Men, till skillnad från inte minst västvärldens (för att inte tala om arabvärldens) medier lade han [EU:s rapportör, förre belgiske utrikesministern Louis Michel], skulden på Hamas. Enligt Michel använde Hamas civila som sköldar. Man helt enkelt ville se döda civila och därmed skapa bild av Israel som brutalt och hänsynslöst mordiskt.

Detta skall sättas i motsats till Israels agerande i Gaza. Den brittiske översten Richard Kemp konstaterade att ”jag tror inte att det någonsin i krigens historia har gjorts så stora ansträngningar för att begränsa civila skador”.

Ulf Nilson konstaterar att det genomgående har varit så att Israel ofta har nått sina militära mål men att man har förlorat propagandakriget.

Det kan tilläggas att Israel har förlorat propagandakriget inte minst för att media i väst villigt har låtit sig vara mottagare av desinformation från terrororganisationer som PLO, Hamas och Hizbollah.

Read Full Post »

DESINFORMATION: Denna blogg har tidigare uppmärksammat hur det effektiva palestinska propagandamaskineriet lurar västmedia.

Att man i media i Mellanöstern använder sig av propaganda som påminner om nazisternas under andra världskriget är ingen hemlighet. Inte heller att man har utarbetat mer sofistikerade sätt att sprider lögner som sedan kan plockas upp av västmedia.

tv_channel_nbn_1193933067

Det märkliga är att detta inte med automatik får västmedia att bli mer försiktig när man skall rapportera från regionen. Detta måste antingen bero på urusla kunskaper eller på att man medvetet låter sig utnyttjas för att sprida denna desinformation. 

Med tanke på den omfattande – och föga okända – fenomenet med palestinsk desinformation får man dra slutsatsen att västmedia frivilligt låter sig duperas. Detta sker bl.a. genom at man låter ”stringers” som är styrda av Hamas sköta den lokala rapporteringen som västmedia sedan vidarebefordrar.

Nu har Sydsvenskan tagit upp problemet i en krönika av ledarskribenten Mats Skogkär.

Denna gång handlar det om den palestinska journalisten och fotografen Mohammed Omer som har vunnit priser och fått uppträda på olika arrangemang anordnade av bl.a. organisationen Reportrar utan gränser och Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet. (På JMK hade föreläsningen den Orwellianska titeln ”Words are my weapon against injustice, hate, starvation and oppression”).

Enligt Omer skall han ha torterats av israeliska säkerhetsmän och slutligen hamnat på sjukhuset i Jeriko på Västbanken. Svensk media – Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Sveriges Radio – var inte sena att hänga på och rapportera Omers historia som sann.

Problemet är bara att läkaren Diaa Husseini som undersökte Omer på sjukhuset i Jeriko ”inte visade några tecken på fysiska skador”. Och ett läkarutlåtande från European Gaza Hospital kunde inte upptäcka de brutna revben som Omer ansåg sig ha åsamkats (”fysiskt sett har jag några brutna revben och svårt att andas”).

För den som inte kan tro att även de mest stupida påståenden kan få vingar i Mellanöstern kan se och läsa ett utdrag från ett libanesiskt tv-program. Här hävdar man att Sions Vises protokoll – ett förfalskat dokument från tsartidens (!) Ryssland – är sanning.

I programmet framför man som sanning att judar medvetet sprider narkotika och droger för att utplåna människor i omvärlden.

Detta är bara ett exempel tagit på måfå. Den som vill följa den vulgärpropaganda som sprids från terroristorganisationer och regimer i Mellanöstern kan exempelvis göra det via MEMRI  (The Middle East Media Research Institute).

Kanske något för svenska journalister?  

Read Full Post »