Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Demoskop’

ProcentPOLITIK | Är det något partierna gärna framhåller så är det att man minsann inte bryr sig speciellt mycket om tillfälliga väljarundersökningar.

Alla partier vill framstå som principfasta.

Officiellt driver man bara en politik som är fast förankrad i partiets ideologi och fastställd i god demokratisk ordning på en partikongress. Sedan får väljarna tycka vad man vill.

Men verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så.

Att vi lyfter fram vad vi åstadkommer i kommunerna beror på att vi tagit intryck av hur väljarna uppfattar oss. Vi uppfattas oftast som godhjärtade men litet tafatta, några som inte kan styra. Därför vill vi visa att vi faktiskt styr i flera kommuner.

Orden kommer från Jonas Sjöstedt (V) i en artikel om partiernas hemliga opinionsundersökningar.

Det är lätt att missa poängen i Sjöstedts kommentar, nämligen att Vänsterpartiet faktiskt låter sig påverkas av vad opinionsundersökningarna säger om Vänsterpartiet.

Alla riksdagspartierna formar naturligtvis sin politik efter intern debatt och beslut på sina kongresser.

Men det betyder inte att man inte påverkas av resultaten av opinionsundersökningar. Om man var fullständigt ointresserade av resultaten skulle man naturligtvis aldrig beställa egna för dyra pengar!

Men de många väljarundersökningar som kontinuerligt presenteras i media under året är förhållandevis ointressanta (möjligtvis med undantag av SCB:s) för partiernas sakpolitiska överväganden.

De ger ofta inte mycket till information och älskas mest av media och politiska nördar.

I en av de sista undersökningarna 2013 låg t.ex. den största förändringen på endast 0,6 procent. Övriga partier låg i spannet mellan +0,3 och -0,5 procent.

I bästa fall indikerar sådana procentsiffror en tendens eller riktning. I värsta fall är de bara slöseri med trycksvärta eftersom de ligger inom felmarginalen.

För att råda bot på detta köper partierna egna opinionsmätningar, och då ofta från Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier.

– Vi vet faktiskt inte hur de använder dem. Det är svårt att forska om något de inte vill tala om, säger Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik och kommunikationsvetenskap.

[…]

– Det handlar om betydande belopp, säger Carl Melin, analyschef på United Minds.

Tidigare jobbade han i S med opinionsanalyser, så han har erfarenheter från båda håll.

– De egna undersökningarna är viktiga verktyg för att ta reda dels på hur man ligger till, dels vad väljarna tycker är viktigt och vilka målgrupper som är mest mottagliga för ett budskap, säger han.

Moderaternas nye kommunikations- och analyschef Per Nilsson har gått i motsatt riktning som Carl Melin. Han jobbade tidigare på Demoskop.

– Det man vill se är hur väljarna förhåller sig till just mitt parti. Inte bara om man kan tänka sig att rösta på det, utan hur sannolikt det är, hur stor potential har mitt parti, vilka sakfrågor är de som kan tänka sig att rösta på partiet intresserade av, säger han.

[…]

– Min bedömning är att det ska mycket till för att ett parti byter åsikt på grund av opinionsmätningar. Det sker genom interna processer och på kongresserna, men mätningarna kan spela en roll i den processen, bli ett stöd för dem som vill byta åsikt. Men får man veta att en åsikt är väldigt impopulär så fokuserar man ju hellre på andra frågor, säger Strömbäck.

– Jag tror inte att vare sig S eller andra partier formar sin politik efter undersökningarna, däremot hur de ska formulera den, vilken typ av argument som går hem, säger Carl Melin.

Det är naturligtvis viktigt för forskare att veta om ett parti byter åsikt p.g.a. en (eller flera) opinionsundersökningar eller om det beror på andra faktorer. 

Men ingen behöver ha tillgång till några hemliga opinionsundersökningar för att inse att det politiska innehållet faktiskt påverkas av ”opinionen”.

Detta oavsett om partierna låtit sig påverkas via opinionsyttringar som man avläst i väljarbarometrar eller låtit sig påverkas på annat sätt.

Det är bara att följa turerna kring Folkpartiet och skolfrågan för att man skall inse att partier inte bara kalibrerat sin politik på marginalen när opinionen vänt.

För många på vänsterkanten kan det kanske uppfattas som en marginell förändring – eller en omvändelse under galgen – när Folkpartiet plötsligt vill stoppa riskkapitalister från att flytta vinster till skatteparadis.

Men frågan om hur mycket politiker skall gå in och reglera på en marknad är just det ideologiska slagfält där liberaler och nyliberaler ständigt träter.

Är det verkligen någon som tror att Folkpartiet skulle ändrat sin skolpolitik om det inte varit en massiva kritik riktad mot regeringen för deras hantering av frågan om riskkapitalisternas vinster och stängningen av en rad friskolor?

Så nog påverkas partierna av opinionen. Om det sedan är p.g.a. hemliga eller offentliga opinionsundersökningar är i slutändan en rent akademisk fråga. 

Read Full Post »

VÄLJARE | Skillnaderna mellan blocken är större än vad som framgår av Novus egen grafik här nedan.

Novus Svensk väljaropinion december 2013

Utan Kristdemokraterna, som inte klarar riksdagsspärren med sina 3,9 %, landar Alliansen på bara 34,9 % istället för 38,8 %.

Dessutom går Kristdemokraterna tillbaka även om det bara är högst marginellt (-0,1 %).

Folkpartiet backar till 5,6 % medan Moderaterna (25 %) och Centerpartiet (4,3 %) går fram.

De rödgröna har därmed en trygg ledning med 50,3 % även om Socialdemokraterna tappar 0,5 % och landar på 33,1 %.

Miljöpartiet går fram mest av alla (+0,6 %) och är tredje största partiet med 10,2 %.

Även om Vänsterpartiets 7,2 % innebär en högst marginell uppgång (0,1 %) kan man trots allt ana att man kanske snart kan börja konkurrera om tredjeplaceringen i svensk politik om man sköter sina kort väl.

Intressant är att Sverigedemokraterna ligger fullständigt stilla med sina 9,4 %.

Information: Svensk väljaropinion är en sammanvägning av resultaten från opinionsundersökningar från Demoskop, Novus, Sifo, Skop och Ipsos (tidigare Synovate). Undersökningen gör åt Ekot.

Read Full Post »

OpinionsundersökningKRIS | Regeringspartierna slår det ena historiskt negativa rekordet efter det andra.

Sedan Kristdemokraterna kom in i riksdagen 1991 har partiet aldrig hamnat under fyraprocentspärren tillsammans med Centerpartiet under samma månad i en Sifomätning.

Den traditionen bryts nu när båda hamnar på 3,6 %.

Och i United Minds opinionsundersökning – också för februari – uppmäter de fyra regeringspartierna sitt lägsta stöd sedan valet.

Tidigare i månaden såg vi att både YouGov och Demoskop hade likande dystra siffror för Alliansen.

Hos YouGov hamnade både Centerpartiet och Kristdemokraterna under riksdagsspärren.

I Demoskop är det däremot ”bara” Centerpartiet under riksdagsspärren med 3,4 % medan Kristdemokraterna tog sig över med sina 4,4 %.

Vad som borde oroa regeringen är att dåliga siffror för ett parti inte verkar kompenseras fullt ut av att väljarna istället väljer ett annat av Allianspartierna. Regeringspartierna tappar väljare på vägen när det går dåligt för ett av dem.

Read Full Post »

OPINION | Oron för att Socialdemokraterna under Stefan Löfven har valt fel strategi är påtaglig bland deras anhängare.

Tiden nr 6 december 2012

I den socialdemokratiska idétidskriften Tiden skriver avgående chefredaktören Daniel Suhonen om risken för att passiviteten skulle kunna kröna Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson till nästa ”arbetarledare”.

Byter man inte strategi och politik kommer sannolikt två saker hända: SD kommer fortsätta att få ökat stöd och Fredrik Reinfeldt sitter kvar efter valet 2014.

[…]

I stället har S detta krisår 2012 valt att göra exakt det som de politiska teoretikerna varnat för. Lagt sig nära Moderaterna. I takt med att konflikterna i samhället ökat har de försvunnit från politiken.

S-förslaget till ny skattepolitik blev i stort sett: inga förändringar. Om höstbudgeten var S-kritiken främst att regeringen spräckte budgetreglerna, inte att man lät bli att ge mer pengar till kommunerna eller investeringar. Varje dag kommer rapporter om ökade inkomstklyfter, bostadsbrist, arbetslöshet, människor som far illa, kommuner som inte klarar välfärden hela vägen ut, järnvägar som står still eller busslinjer som dras in. Och om fler flyktingar. Att inte ta en hård reformistisk konflikt om alla de viktiga uppgifter som politiker ska göra något åt men där politiken dragit sig tillbaka, är ett oförlåtligt misstag.

[…]

För att hindra att Jimmie Åkesson blir den nya arbetarledaren måste Stefan Löfven våga vara det genom att på allvar börja fajtas med Fredrik Reinfeldt. Det räcker inte med piruetter och retoriskt småjabbande. Det behövs en storslägga. En rak vänster. Lite riktig särskiljande reformism.

Men Suhonens och vänsterns invändningar mot Löfven verkar inte handla så mycket om strategin som att man inte tycker om politikens innehåll.

Oavsett vilket kan den socialdemokratiska passiviteten mycket väl framstå som märklig med tanke på Alliansens trötthet och idéfattigdom.

Men det betyder inte att Löfven skulle vara inne på fel spår.

Det är inte alltid den boxare som går på offensiven som vinner matchen. En motståndare som känner sig tvingad att attackera p.g.a. att han ligger under på poäng riskerar att blotta sig för kontraattacker.

Löfven ser idag ut att försöka undvika att göra några stora misstag som skulle kunna skada Socialdemokraternas ledning.

Trots att väljarnas fortfarande har större förtroende för Reinfeldt än för Löfven är det Socialdemokraterna som är det största partiet i de flesta opinionsundersökningar.

I senaste Demoskop tappade t.ex. Moderaterna hela 3 procent samtidigt som Kristdemokraterna ligger under riksdagsspärren.

Och hos YouGov backar Moderaterna från 30,3 till 27,4 procent. Socialdemokraternas siffror är däremot stabila. Man ökar med 0,1 procent till 31,4 procent.

I samma mätning anser dessutom en majoritet – 40 procent – att Sverige är på väg i fel riktning. Det är en ökning med 4 procent från december.

Siffran för de som anser att regering håller rätt kurs ligger på 35 procent. En minskning med 3 procent.

”I mitten av förra mandatperioden låg också Alliansen pyrt till. Skillnaden mellan nu och då är att då var folket förbannade på regeringen. Nu är man mer trött på den och det är svårare att hämta sig från trötthet än från ilska”, säger analyschef Stina Morian.

Detta visar att det snarare är Reinfeldt & Co som är i mest desperat behov av en ny strategi. Inte de rödgröna partierna.

Den stora frågan för Löfven är snarare om partiet klarar att växla om ifall förutsättningarna skulle förändras. Vad gör man om opinionen skulle vända uppåt för Alliansen?

Men så här långt ser ”steady does it” ut att vara en strategi som fungerar.

Bild: Tidskriftsomslaget är Tiden nr 6, december 2012.

(Detta inlägg publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

STRATEGI | Desperata människor gör desperata saker. Detsamma tycks gälla partier. Och för Centerpartiet tar det sig alltmer destruktiva uttryck.

Centerpartiet - En hållbar framtid - förslag på idéprogram 2012

Att Kristdemokraterna hamnat under riksdagens fyraprocentspärr hos Ipsos och Novus förvånar inte. Partiet ligger numera oftare under än över spärren.

Men det är inte bara Göran Hägglund som har problem. Mer förvånande är att Centerpartiet med sina 3,4 procent hos Ipsos hamnar under Kristdemokraterna som får 3,5 procent.

Det är den lägsta siffran sedan partiet under Lennart Daléus fick en bottennotering på 3,2 procent i oktober 2000.

Man skulle kunna viftas bort det hela som en anomali om det inte var för att partiet redan tidigare har hamnat under spärren hos YouGov (3,8 %) och Demoskop (2,9 %).

Centerpartiet presenterade den 18 december sitt förslag till nytt idéprogram. Dokument är det närmaste politisk harakiri vi har sett i modern tid från ett riksdagsparti.

Programgruppen vill se en svensk nyliberal s.k. nattväktarstat:

Centerpartiet anser […] att staten bör vara så liten som möjligt. Ur ett svenskt perspektiv innebär det att statens ansvar och makt måste minska till förmån för människors eget ansvarstagande och makt över sina egna liv och gemenskaper.

Platt skatt:

Det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna för att finansiera gemensamma offentliga angelägenheter. Beskattning begränsar dock människors självbestämmande […]. Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.

Månggifte:

Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Fri invandring:

För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring.

Dokumentet utgör en potentiell fara för både Annie Lööf och Centerpartiets framtid.

1) Annie Lööf fick ägna en hel del tid åt att distansera sig från Stureplanscentern och sin nyliberala image efter att ha blivit vald till partiledare.

Programförslaget indikerar att hon inte lyckats neutralisera problemet.

2) Hitintills har kritiken mot Lööf mest handlat om att hon inte syns och bara levererar floskler när hon väl hörs.

Nu riskerar hon dessutom uppfattas som en svag ledare utan koll på vad som händer i partiet.

I alla andra partier är framtagandet av ett nytt ideologiskt program en seriös verksamhet som man angriper med stort allvar.

Alla inser att ideologin utgör kärnan i partiet och måste modifieras med varsamhet för att partiet inte skall tappa sin själ.

Men här verkar det mest som om man lagt ut hela det ideologiska utvecklingsarbetet på entreprenad. Tydligen vann nyliberala Fria Moderata Studentförbundet och Stureplanscentern upphandlingen.

3) Även om programmet kommer att modifieras när det väl behandlas på extra partistämman i mars 2013 är mycket av skadan redan skedd.

Många väljare noterar säkert inte skillnaden mellan ett förslag och fastlagd politik.

För många spär förslaget därför säkert bara på bilden av partiet som distanserat från vanliga väljare och traditionell centerpartistisk politik.

Resan från intresseparti för bönder och landsbygd, via miljörörelse till dagens nyliberala storstadsparti har gått allt för fort. Partiet framstår som smått desperat.

4) Alla Lööfs alla ”framtidsresor där hon träffat ”vardagshjältar riskerar att framstå som det PR-trick det antagligen också var.

Under sitt första halvår lär Lööf ha genomfört 25 sådana resor där hon lyssnat in vad väljare tycker. Fler har det säkert blivit sedan dess.

Men sannolikheten att vanliga väljare har insisterat på att Sverige skall införa federalism är minimal. Och antalet personer som efterfrågar månggifte, helt öppna gränser och fri invandring är nog inte heller speciellt många.

Programgruppen uppfattar sig säkert sig själva som både modiga och ideologiskt renläriga. Men vad man gjort är snarare ett klassiskt politiskt misstag.

Man har förflyttat sig så långt bort ifrån vad vanliga väljare uppfattar som mitten att man gjort sig själva politiskt irrelevanta.

Övrigt: Inlägget publiceras även på Makthavare.se.

Read Full Post »

ProcentVÄLJARE | Efter SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU) är det nu dags för två mindre från Demoskop respektive YouGov.

I båda opinionsundersökningarna har man frågat väljarna hur man skulle rösta om det var val idag.

Resultatet har en del intressanta likheter.

1. De rödgröna partierna leder stort i båda. Mycket p.g.a. att Centerpartiet och Kristdemokraterna inte ens skulle klara att ta sig in i riksdagen om det var val idag.

2. I båda mätningarna hamnar Centerpartiet och Kristdemokraterna under fyraprocentspärren till riksdagen. I Demoskop når man inte ens upp till tre (!) procent.

3. Socialdemokraterna tappar ungefär lika mycket hos både YouGov och Demoskop.

4. I båda mätningarna går Miljöpartiet fram om än högst marginellt.

5. Sverigedemokraterna ligger kvar på höga siffror och är tredje största partiet i båda undersökningarna.

Men det finns också en del märkligheter som gör att mätningarna ser lite spretiga ut när man tittar på dem.

1. I Demoskop tar Moderaterna ett raskt kliv fram och ökar med 3,2 %. I YouGov tappar man istället 0,4 %.

2. Dessutom är Moderaterna större än Socialdemokraterna hos Demoskop. Hos YouGov är man fortfarande mindre.

3. Sverigedemokraterna hamnar på hela 10, 9 % i YouGov medan man tappar marginellt i Demoskop.

YouGov:

De rödgröna 45,1 % och Alliansen 36 % och

Socialdemokraterna 31,3 (-1,5), Miljöpartiet 7,1 (+0,1) och Vänsterpartiet 6,7 (-0,7)

Moderaterna 30,3 (-0,4), Folkpartiet 5,7 (+0,8), Centerpartiet 3,8 (-0,5) och Kristdemokraterna 3,5 (-0,5))

Sverigedemokraterna 10,9 (+2,7)

Demoskop:

De rödgröna 45,5 % och Alliansen 39,4 %

Moderaterna 33,5 (+3,2), Folkpartiet 5,9 (+0,1). Centerpartiet 2,9 (-1,6) och Kristdemokraterna 2,8 (-0,9)

Socialdemokraterna 32,1 (-1,1), Miljöpartiet 8,3 (+0,3) och Vänsterpartiet 5,1 (+0,4)

Sverigedemokraterna 8,6 (-0,4)

Read Full Post »

TREND | I Demoskops senaste opinionsundersökning når Sverigedemokraterna hela 9 procent. Det gör dem till tredje största partiet.

Partiet ökar med 1,9 procentenheter och når därmed sin högsta nivå i Demoskops mätningar. Dessutom är förändringen i förhållande till septembermätningen statistiskt signifikant.

Anders Lindholm, VD på Demoskop, har tre förklaringar till uppgången.

Partiet har alltmer börjat betraktats som ett parti som andra. Bilden av partiets anhängare som unga och arga män på landsorten har förändrats.

En andra förklaring skulle vara den ekonomiska krisen. I ekonomiskt svåra tider följer även Sverige en utveckling som liknar andra länder i Europa.

Den tredje huvudanledningen, enligt Lindholm, är att övriga partiers otydlighet. Rörligheten mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är idag omfattande.

Väljarna uppfattar inte att skillnaderna mellan dessa två partier är speciellt stora. Och precis som i valet är det Socialdemokraterna och Moderaterna som tappar mest till Sverigedemokraterna.

Tre bra förklaringar.

Men det finns också vissa förändringar som inte alltid går att avläsa i en opinionsmätning. På kultursidan i studenttidningen Lundagård skriver Annika Skogar så här:

Det finns ingenting som säger att ett antal högskolepoäng automatiskt gör dig mer vänligt inställd till invandrare. Däremot dikterar de sociala normerna att den utbildade själen ska spotta vid tanken på dem som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Men verkligheten är svårare än så.

[…]

Våren 2012 presenterar en student på statsvetenskapliga institutionen en uppsatsidé. Studenten berättar att han vill argumentera för sin tes att mångkulturalism är farligt. Seminariegruppen gapar. Han kan inte vara seriös? Jo. Det är han. Ryktet sprider sig snabbt. Det går en kille som är dum i huvudet i klassen. Och han ska alltså gå på universitetet? Ja. Liksom Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson gjorde. De fyras gäng som senare skulle förvandla Sverigedemokraterna till det putsade Sverigeälskande partiet. Och med den där uppsatsen i tanken så blir världen plötsligt så mycket svårare att förstå sig på.

[…]

Säg att du gillar Sverigedemokraterna på ett uppsatsseminarium och det blir uppenbarligen inte så muntert. För nästa dag kommer hela klassen känna till att du är dum i huvudet. Säg att du gillar Sverigedemokraterna på nästa parmiddag i dina vänners nya bostadsrätt och nog ska du se att stämningen sjunker som en sten. Visst är det enklare att hålla tyst.

Men just där ligger problemet. Den bestämda världsbilden. Att vi stiger av tåget i Lund och pustar ut, håller för öronen och pekar finger. Bestämdheten över att de som röstar på Sverigedemokraterna är lägre stående människor utan rätt att få göra sin röst hörd.

[…]

Och oavsett om Sverigedemokraternas sympatisörer bor på ett korridorsrum på Ulrikedal eller i ett femvåningshus i Burlöv så måste vi lyssna. Risken är annars att klyftorna mellan dessa två ytterligheter fortsätter att växa. Och om den dagen kommer då Jimmie Åkesson faktiskt blir lantbruksminister så är det något som inte kan fortsätta bemötas med huvudskakningar, för vi lever inte i separata världar. Den politiska kartan ritas gemensamt. Trots sociala normer.

Bild: Tidskriftsomslaget är Lundagård nr 7, 2012.

Read Full Post »

Older Posts »