Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Democratic Party’

USA  | Under tisdagen var det Colorado, Minnesota och Missouri som stod i fokus för de republikanska presidentkandidaterna.

Men resultaten kommer inte att vara bindande eftersom delegaterna utses först senare i år.

Även om det finns intressanta aspekter att hålla koll på blir resultaten mest en värdemätare över kandidaternas förutsättningar framöver.

Medan resultaten dröjer kan det istället vara dags för lite kuriosa.

Här är tre favoriter från “15 Fun Facts About the Politics of Minnesota, Colorado, and Missouri”. (Av Ben Jacobs på The Daily Beast).

Colorado:

The most notable candidate in Colorado political history did not come from either of the two parties and was not elected to office. But his campaign captured the imagination of generations of Americans. Author Hunter S. Thompson unsuccessfully ran for sheriff of Pitkin County in 1971 as the candidate of the Freak Power Party. Thompson’s platform pledged to rename Aspen “Fat City” and to rip up the asphalt from streets and let grass grow there instead. As his contribution to public safety, Thompson, famous for his penchant for controlled substances, promised not to use mescaline while on duty. Unsurprisingly, he lost, but the author used his experience as a candidate to help fuel his future exploits in “gonzo journalism,” including his coverage of the 1972 presidential campaign in Fear and Loathing on the Campaign Trail.

Minnesota:

Minnesota does not have a Democratic Party. This is not to say that there are no liberals in the state of Hubert Humphrey and Paul Wellstone, but their party goes by a different name. In Minnesota, they are members of the Democratic-Farmer-Labor Party, or DFL for short. This nomenclature is the result of a merger between the Democratic Party and the Farmer-Labor Party, a progressive agrarian party of the 1920s and ’30s. Although the Farmer-Labor Party achieved great success in the state, electing a number of statewide candidates, including the rabble-rousing Gov. Floyd Olsen, the party eventually merged with the Democrats after accepting that while Minnesota may have space for a thousand lakes, there wasn’t room for two left-of-center political parties.

Missouri:

Like Minnesota, the Show-Me State has experienced a tragic plane crash on the eve of an election. In 2000, during a razor-tight Senate race against incumbent John Ashcroft, Gov. Mel Carnahan died in a plane crash weeks before the election. It was too late to take his name off the ballot, and instead it was allowed to be understood that if he was elected, his widow, Jean, would take his place in Washington. That was exactly what happened on Election Day, when Carnahan won by almost 50,000 votes despite his death. However, Jean would serve only two years in the Senate and would go on to lose the special election for the remainder of her husband’s term in 2002.

Se även:What’s at Stake in Tuesday’s Contests (Not Delegates)” av Michael D. Shear på bloggen The Caucus. Och “Danger Signs for Mitt Romney as Colorado, Minnesota, Missouri Ready Vote” av Howard Kurtz, Newsweek.

Read Full Post »

VAD har den konservativa Tea Party-rörelsen och Occupy Wall Street-protesterna på vänsterkanten  gemensamt?

Båda rörelserna är kritiska till det politiska och ekonomiska ”etablissemanget” i USA. Det är likheter som sällan lyfts fram i vare sig svenska eller amerikanska etablerade medier.

Under bank- och finanskrisen kraschade banker och finansbolag på löpande band. Många av institutionerna räddades med hjälp av statliga miljarder. Samtidigt fick många vanliga amerikaner gå från hus och hem.

Först ut att protestera var Tea Party-rörelsen.

Man kritiserade den kultur som har satt sin prägel på Washington. Politikerna inom Republican Party och Democratic Party har mer gemensamt med varandra än vad man har med sina respektive väljare.

Båda partierna ser man som lika skyldiga till dagens situation. År av misskötsel av landets ekonomi har lett till ett gigantiskt budgetunderskott samtidigt som man har gjort sig själva och Wall Street rikare. Vanliga medborgare måste däremot kämpa mot både skatter och arbetslöshet.

En annan likhet är att rörelsernas idéer allteftersom har plockats upp och anammats av respektive parti.

Både republikanerna och demokraterna har insett sprängkraften hos en gräsrottsrörelse som kan mobilisera.

Men framför allt har partistrategerna insett att man måste försöka påverka deras idéer och organisation om man inte skall riskera att bli akterseglade av en folklig proteströrelse.

Två artiklar som tar tempen på respektive rörelse är Michael Winiarskis ”Arga vita kvinnor” i DN Världen och Martin Gelins ”USA-vänsterns primalskri” i Sydsvenskan.

Den intressanta skillnaden är att Gerdin verkar se utveckling som naturlig och självklar. Winiarski däremot andas konspirationsteorier. Vilket är vanligt i artiklar om tepåsarna.

Gelin, som bl.a. jobbat för de rödgröna partierna, skriver om Occupy Wall Street:

När New York Magazine gjorde en enkätundersökning av ett tusental demonstranter svarade drygt en tredjedel att de tyckte att USA som land varken var bättre eller sämre än al-Qaida. Det såg inte ut som fröet till någon meningsfull, nationell rörelse.

Men så bestämde sig det progressiva etablissemanget, kanske i brist på alternativ, för att omfamna dem. Fackförbunden anslöt sig till protesterna.

[…]

Plötsligt dök det upp sällskap av mellanstadielärare, sjuksköterskor, krigsveteraner och byggarbetare.

Joe Biden omfamnade protesterna. Al Gore kallade rörelsen ”Amerikas primalskrik”. Kulturvänstern slöt upp. Salman Rushdie twittrade entusiastiskt om demonstrationerna. Michael Moore, Naomi Wolf, Joseph Stiglitz och Jesse Jackson åkte ner och höll tal.

[…]

Man backades även upp av väns­terns genuina gräsrötter, som de effektiva och inflytelserika Working Families Party. Det här illustrerade hur mycket den oorganiserade och den organiserade vänstern behöver varandra. De antikapitalister och ”hacktivister” som startade protesterna är bra på att få uppmärksamhet, men inte på att formulera tydliga, genomförbara mål. Fackförbunden, tankesmedjorna och det progressiva etablissemanget är dåliga på att få uppmärksamhet, men bra på att formulera sina mål.

Winiarski skriver:

Medan jag betraktar de vita, medelålders och oftast välbärgade mötesdeltagarna, funderar jag på hur mycket av spontan gräsrotsrörelse detta egentligen är.

Teapartyrörelsen omvandlades på rekordtid från en till synes disparat samling lustigt klädda demonstranter till ett effektivt politiskt maskineri. Tittar man närmare på hur rörelsen uppstod kan man ana att en inte helt osynlig hand av mäktiga intressen ligger bakom.

[Den f.d. republikanska kongressledamoten och lobbyisten Dick] Armey var den av Washingtons insider som kanske tidigast fick korn på Teapartyrörelsen, och han kunde med sin politiska fingerfärdighet och penningresurser påverka att teapartisterna utvecklades åt det håll han ville.

Om man nu anser en rörelse som ”extrem” borde man då inte välkomna att ett etablerat parti som republikanerna försöker utöva inflytande på deras idéer och verksamhet?

DN Världen poängterar korrekt – tillskillnad från många andra artiklar – att Tea Party-rörelsen i mångt och mycket är en kvinnorörelse. Vad som däremot är typiskt – förutom den negativa tonen i artikeln – är den negativa bildsättningen.

Både till omslaget och det inledande uppslaget har man valt bilder på kvinnor som ser smått galna ut. Exakt samma bildspråk valde Newsweek när man placerade Michele Bachmann på omslaget.

Skulle man gjort samma val om det gällt andra kvinnorörelser? Knappast.

Det är inte speciellt svårt att räkna ut att man på redaktionerna inte tycker att Tea Party-rörelsen är politiskt korrekt eller ens någon ”riktig” kvinnorörelse.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är DN Världen nr 9, oktober 2011. Artiklarna är bara tillgängliga i pappersupplagan.

Read Full Post »

RON PAUL uppfattas ofta som republikanernas motsvarighet till flumvänstern inom Democratic Party.

Som libertarian är han för legalisering av heroin, anser att de amerikanska delstaterna har rätt att träda ur federationen och att alla stridande amerikanska trupper skall dras tillbaka till USA.

Varför kom han då tvåa i republikanernas ”straw poll” i Iowa? Till skillnad från många andra libertarianer är han också motståndare till aborter. Detta bidrog starkt till hans framgång.

Kasie Hunt på Politico skriver:

[T]he most important piece of Paul’s Iowa operation was outreach to the social conservatives who play such a critical role in the state’s Republican electorate.

“The missing link for us, the outreach to evangelicals, which is so key to South Carolina and the south — we’re filling it,” said [senior Paul strategist Doug] Wead […]

Paul’s campaign, he said, is usually “identified with the cause of liberty…[but] there is something that precedes liberty and that is life,” he said, launching into a graphic story about watching an abortion while he was doing an OB/GYN rotation in medical school. “The prime reason that government exists in a free society is to protect liberty, but also to protect life. And I mean all life,” Paul said.

Read Full Post »

KONFLIKT: För bara ett år sedan ansågs det republikanska partiet vara uträknat. Idag kommer man troligen att skörda stora valframgångar i november.

Uppryckningen har åstadkommits genom att tillämpa vad en kampanjstrateg i partiet kallar ”tactical small-ball”. Tim Dickinson, på tidskriften Rolling Stone, har tittat närmare på partiets strategi.

The GOP game is as simple as it is hypocritical. First: Reject every Democratic proposal — including some of the exact same initiatives that Republicans championed under Bush — while branding the consensus-seeking Obama as a radical leftist. Second: Stoke populist fury over exploding deficits, even though they’re the fallout of eight catastrophic years of Republican rule. (President Bush inherited a projected surplus of $5.6 trillion and left behind a forecasted deficit of $3 trillion.) Three: Promise to fix what’s wrong with Washington — despite having waged an all-out war to make government appear as broken as possible. […]

To challenge vulnerable Democrats, the GOP plans to co-opt the campaign strategy that ushered Obama into the White House. First, Republicans are actively recruiting younger candidates in the Scott Brown mold, men and women in their 30s and 40s who can create what [republikanska strategen Frank] Luntz calls ”a sense of a new beginning for the GOP.” Second, in a throwback to 1994, the party is drafting a new Contract With America, one that echoes the calls for greater government transparency that Obama championed. According to one strategist familiar with the manifesto, the document is designed to help cast the party — tarnished by years of blatant corruption and reckless spending — as above the backroom deals that marked both the stimulus plan and health care reform.

”The GOP is in better shape now than it was in 1994 at this time,” says Luntz. ”That’s what’s incredible about what has happened. The best presidential communicator in a generation — and Obama is better than Clinton — has allowed his opponents to get back up, brush themselves off and provide an alternative vision. The Republican Party is like Jason in Friday the 13th — you can’t kill it. It will not die.”

Read Full Post »