INTEGRITET | Är det någon som längre minns den hysteriska debatten kring FRA och hoten mot den personliga integriteten?
Mest frånvarande i debatten var argumentet att svensk säkerhets- och underrättelsetjänst rimligtvis måste ha möjlighet att spana efter terrorister och spioner.
Om Nisse vill gå omkring i damunderkläder intresserar detta knappast Säpo eller FRA om inte Nisse också råkar vara terrorist. Däremot är den typen av information värd sin vikt i guld för dagens nätgiganter.
Idag damsugs nätet på personliga uppgifter för att kunna kärtlägga människors vanor in i minsta detalj. Den personliga integriteten står inte högt i kurs när man kan tjäna pengar.
Trots detta är det knappast något parti på höger– eller vänsterkanten som protesterar.
”Jättarnas insamling av kunddata överträffar redan allt historien skådat. Ändå är det bara början”, skriver frilansjournalisten Paul Frigyes.
Denna kamp har lett till upprepade intrång i våra privata sfärer och tradering av folks livsval i en laglig gråzon. För någon vecka sedan uppdagades till exempel att mikrobloggen Twitter, genom bolaget Datasift bjudit ut all vår twitterhistorik under de senaste två åren, inklusive data om var vi befunnit oss, för försäljning till externa bolag. Under vårvintern har även avslöjats hur Google och Apple med cookies och appar spionerat på sina användare och i ett fall med Apples Iphone även distribuerat tillgång till användarnas privata adressböcker och foton.
Det märkliga i utvecklingen är knappast strömmen av övertramp i sig. Utan snarare de lama protesterna från de sociala mediernas apostlar och de som säger sig kämpa för integritetsfrågor. Piratpartiet, som oavlåtligt dundrat mot statliga intrång i privatlivet, tycks närmast obekymrat över privatföretagens ambitioner. Protester förekommer men ebbar snart ut.
[…]
Allt som klassats som sociala medier är positivt och demokratiskt. Alla som är klädda i t-tröja och jeans och levererar rappa självironiska repliker är automatiskt good guys – man verkar i en värld som, enligt webbdagarnas sluttalare och Sveriges mest profilerade sociala medier-profet Joakim Jardenberg, bör handla om strävan efter att göra ”good shit”. Sådana evenemang ger nätgiganterna legitimitet. Googles slogan ”Don’t be evil” uttrycker ett moraliskt anspråk och en självbild, och nätjättarnas största pr-prestation måste vara just att de lyckats profilera sin globala expansion och vinstjakt som en väckelserörelse.
Var finns Piratpartiet? Var finns nu alla de liberaler och socialdemokrater som tidigare vurmade för människors personliga integritet?
the Campaign Dossier 