Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dansk Folkeparti’

OPINION | Många i Sverige kan inte förstå hur ett parti som Dansk Folkeparti har kunnat bli ett etablerat politiskt parti i Danmark.

FlagPin Sverige-Danmark

Med anledning av senaste valet i Danmark hade en ledare här följande rubrik: ”Dansk politik präglas av spännande mångfald och frispråkighet”.

Ett skäl till att det råder en större mångfald i Danmark är att riksdagsspärren ligger på 2 procent till skillnad från Sveriges 4 procent. Det uppmuntrar fler att prova lyckan.

Sedan går det heller inte att bortse från kulturskillnaden mellan våra länder. Danmark har en frispråkig tradition som säkert bidrar till mångfalden, medan vi i Sverige har en konsensuskultur där vi håller tyst tills vi vet vad som är okej att säga.

Men om så är fallet borde Sverigedemokraterna inte kunna växa här i Sverige.

Paradoxalt nog kan de kulturella skillnaderna i Sverige och Danmark leda till exakt samma resultat.

Det danska debattklimatet gör det möjligt för väljarna att upptäcka nya politisk partier. Tröskeln är låg för att våga rösta på ett annat parti än de redan etablerade.

I Sverige, där både vänster och höger åtminstone kan enas om att man är emot alla partier som inte sitter i riksdagen, får väljarna snart en känsla av att vissa perspektiv saknas i debatten.

Detta skapar grogrund för nya partier när de andra partierna alltför ofta uppfattas tycka alltför lika om alltför mycket.

Om de etablerade partierna alltid tycker samma sak i viktiga frågor finns det ingen anledning att tro att något kommer att förändras.

Resultatet blir att politiska uppstickare, om än med större möda än i Danmark, kan börja ta över ”marknadsandelar” från de etablerade partierna.

Detta är vad som hände när både Miljöpartiet och Kristdemokraterna tog plats på den politiska arenan. Och samma sak håller nu på att hända med Sverigedemokraterna.

Vad skulle då vara en framgångsrik strategi för de traditionella partierna om man vill undvika att bli utmanade av politiska uppstickare?

Det behövs större ideologisk spännvid i den politiska debatten.

Det kräver också att partierna är försiktigare i balansgången mellan tradition och förändring när man utvecklar sin politik. Alltför snabba kast när det gäller att utveckla sina partier skapar en hemlöshet hos kärnväljarna.

Problemet idag är att inget av de traditionella partierna vågar ta några ideologiska strider. Och detta beror naturligtvis på att man inte riktigt litar på att deras visioner imponerar på väljarna. Man är rädd att ideologisk tydlighet skall avskräcka.

Partierna föredrar därför att tala i så vaga termer som möjligt om vad man vill i en rad av sakfrågor.

Istället satsar man allt krut på sin egen lilla hjärtefråga som man vet att många väljare sympatiserar med. Detta i förhoppning om att avskräcka så få väljare som möjligt. (Tänk Folkpartiet och skolan eller Moderaterna och jobbskatteavdragen.)

Resultat? Status quo. Och en möjlighet för uppstickare som Sverigedemokraterna.

Kanske är det bara en tidsfråga innan dagens tråkiga och förutsägbara debattklimat leder till att ännu ett politiskt parti dyker upp?

Read Full Post »

Politiken 19 June 2015

”Jag tycker du har blivit något större på senare tid?”, säger Lars Løkke Rasmussen i Venstre till Kristian Thulesen Dahl från Dansk Folkeparti.

Bild: Teckning av Anne-Marie Steen Pedersen i Politiken.

Read Full Post »

VAL 2015 | Dansk Folkeparti gick fram stort i valet i Danmark. Dagens framsidor i Danmark har partiledaren Kristian Thulesen Dahl på framsidan.

Morgenavsen Jyllands-Posten 19 June 2015

Morgonavisen Jyllands-Posten den 19 juni 2015

Politiken 19 June 2015

Politiken den 19 juni 2015

Read Full Post »

VAL 2015 | Det blir regeringsskifte i Danmark. Det borgerliga blocket fick 90 mandat och det röda 85.

Valresultat 2015 Danmark

Socialdemokraterne gjorde en bra valrörelse men förlorar regeringsmakten. Socialdemokratiet är största parti och lyckades plussa på med 3 mandat. Men statsminister Helle Thorning-Schmidt avgår nu som partiledare.

Venstre gjorde ett riktigt dåligt val. Partiet tappade hela 13 mandat men tar över regeringsmakten. Partiledare Lars Løkke Rasmussen blir ny statsminister.

En första analys visar att anledningen till de danska socialdemokraternas framgång var att man plockade väljare från övriga partier på vänsterkanten. Vilket inte var tillräckligt för att kunna behålla makten.

Dessutom backade Radikale Venstre – ett parti vars ekonomiska politik ligger närmast de borgerliga partierna och därmed teoretiskt hade potential att vinna väljare från det blå blocket.

Dagstidningen Politiken kallade valresultatet för de två statsbärande partierna för ”Thornings værdiløse sejr” och ”Løkkes haltende comeback”.

Valets riktigt stora vinnare är Dansk Folkeparti som nu för första gången är landets näst största parti. Partiet är nyckeln till nästa regeringssammansättning.

Partiet har ständigt ökat i opinionen. Strategin under många år har varit att stödja borgerliga regeringar utan att själv ingå i dessa.

Detta har gett dem maximalt med inflytande utan att man har behövt ta ansvar för alla negativa beslut som alla regeringar tvingas till oavsett om man vill det eller inte.

Den stora frågan blir nu om man är beredd att bryta mot denna vinnande strategi. Om man som landets näst största parti – och det största borgerliga – inte sätter sig i regeringen riskerar man få massiv kritik.

Bild: Grafik från dr.dk.

Read Full Post »

VAL 2015 | Nu är det bestämt. Danmark går till val den 18 juni. Det blå blocket – de borgerliga partierna – leder i opinionsundersökningarna över det röda.

Helle och Lars

Kampen om statsministerposten står mellan Helle Thorning-Schmidt, statsminister och partiledare för Socialdemokraterne, och Lars Løkke Rasmussen som är partiledare för borgerliga Venstre.

Även om socialdemokraterna är det största partiet – och Thorning-Schmidt populärare än Rasmussen – leder det blå blocket – de borgerliga partierna – över det röda.

Det tredje största partiet Dansk Folkeparti – med partiledaren  Kristian Thulesen Dahl i spetsen – förväntas göra ett bra val.

De två statsministerkandidaterna som blivit rejält tilltufsade de senaste åren. Thorning-Schmidt bl.a. för sitt flip-floppande kring vallöften när hon väl fick bilda sin koalitionsregering.  Rasmussen på grund av sitt vidlyftiga sätt han har spendera sitt partis pengar på kläder och resor.

För båda handlar valet nu om att vinna eller försvinna. Förloraren kommer sannolikt tvingas dra sig tillbak från sina partiledarposter.

Jesper Vangkilde, politisk reporter på socialliberale dagstidningen Politiken, skriver så här:

Man skal lede længe – måske helt forgæves – i den politiske danmarkshistorie efter to statsministerkandidater, der på så kort tid er blevet gennempryglet så hårdt for det arbejde, de udfører.

Af offentligheden. Af medierne. Af kollegerne. Selv nære partifæller har svunget pisken efter forgodtbefindende.

Begge har de oplevet at få intime dele af deres liv gjort til et nationalt anliggende – detaljerede skatteforhold, partnerens seksuelle præferencer, alkoholvaner og beklædning helt ind til de inderste stykker bomuld.

Begge har de over en kort årrække prøvet at stå i spidsen for Danmark i en tid med økonomisk krise, og det er ikke lykkedes nogen af dem skabe vækst på nær samme niveau som vores nabolande. Ej heller har nogen af dem evnet til at formulere et politisk projekt, der har skabt folkelig begejstring.

[…]

Det tætteste, man kommer et manifest for Regeringen Thorning-Schmidt må være ideen om at tage et ansvar. At træffe svære, nødvendige, om end ikke just populære beslutninger, der i sidste ende skal rette op på dansk økonomi, bringe Danmark i støt fremgang, få de 130.000 ledige danskere i job, skaffe ordrer i bøgerne hos virksomhederne.

Hun annoncerede det faktisk allerede i sin første nytårstale 1. januar 2012: »I den kommende tid skal vi tage beslutninger, der kan måle sig med de sværeste i vores historie. Men vi gør det, fordi det er nødvendigt«.

Senere, stillet over for et langstrakt, internt socialdemokratisk oprør mod netop ’nødvendighedens politik’ har hun understreget, at det skam også har været den ’rigtige’ politik at reformere snart sagt alle dele af vores velfærdssamfund. Hver for sig har reformerne ikke været nævneværdigt store – men der har været mange af dem.

[…]

Personligt – som leder – står Thorning ved valgkampens begyndelse stærkere end på noget tidspunkt de seneste tre år, og danskerne vurderer hende mere troværdig end sin modstander i Venstre. Derfor er forventningen, at Socialdemokraterne vil forsøge at dreje valgkampen i retning af et direkte valg mellem Thorning og Løkke. Konkrete forslag og løfter vil Thorning til gengæld – formentlig belært af fortiden – søge at begrænse.

[…]

Venstre havde nogle gyldne uger kort efter folketingsvalget i 2011.

Ganske vist var et ti år langt borgerligt styre blevet smidt på gulvet. Men partiet stormede pludselig frem i meningsmålingerne, hvor opbakningen på rekordtid blev forvandlet fra 26,7 til 33,4 procent. Denne bemærkelsesværdige fremgang kunne partiets formand, Lars Løkke Rasmussen, betragte på afstand. Han befandt sig i de uger 2.500 kilometer mod syd – på kombineret ferietur og strategiseminar under Mallorcas sol.

Mallorcafremgangen er på flere måder sigende for Lars Løkkes tre et halvt år som oppositionsleder. Når den offentlige debat går sin gang og pressens almindelige fokus er på regeringen, profiterer Venstre. Ofte helt uden, at Venstres fremtrædende figurer behøver at blande sig. Men hver gang, Lars Løkke Rasmussen selv kommer i fokus – hver gang, det handler om skjulte bilag, dekadente rejsevaner, kaviar og champagne, overdrevent tøjforbrug, mere eller mindre respektfuld rygning og overspring, hvor gærdet er lavest – ja, så går det ned ad bakke for Venstre.

[…]

Venstreformanden har varslet en fortsat reformkurs fremover. Men han har afholdt sig fra at sprænge nogen bomber, og de seneste måneder har Venstre igen og igen stået uden svar på meget konkrete politiske spørgsmål som for eksempel indretningen af det bebudede, moderne kontanthjælpsloft.

Sammensætningen af en eventuel borgerlig regering er der heller ikke taget stilling til. Vinder Løkke magten, skal han manøvrere et politisk flertal, som foruden Venstre består af de konservative, Liberal Alliance og et formentlig markant styrket Dansk Folkeparti. Ingen ved, om andre end Venstre ender i ministerbilerne – det bliver et af valgkampens samtaleemner. Men sikkert er det, at der i tilfælde af blåt flertal venter store armlægninger om især den økonomiske politik.

Läs mer: På Folketingsvalg 2015 kan man läsa om valet och de politiska partierna.

Bild: Politiken.

Read Full Post »

ANALYS | Det är inte var dag man ser ett politiskt parti moraliskt implodera. Men någon gång skall vara den första.

Efter att den ekonomiskpolitiske talespersonen Erik Almqvist (SD) sparkades från sina politiska uppdrag tar nu Kent Ekeroth, rättspolitisk talesperson, time-out.

Och som alla vet är time-out politikens motsvarighet till att ligga lågt och hoppas på det bästa.

Många som nu diskuterar hur händelserna kommer att påverka opinionssiffrorna verkar vara överrens om att partiet inte kommer att tappa i opinionen.

Man utgår ifrån att Sverigedemokraternas väljare är härdade och inte påverkas på samma sätt som andra mer etablerade partiers sympatisörer.

”Sverigedemokraterna har vuxit fram utan medierna, underifrån. Det är ett parti som bärs fram av en opinion som redan finns. Sedan är medierna viktiga för att de förmedlar bilden av partiet och man kan locka till sig fler väljare. Men man ska inte förledas att tro att det här är början till slutet. Det finns det ingenting som tyder på”, säger statsvetaren Andreas Johansson Heinö vid Göteborgs universitet.

Anders Hellström, forskare vid Malmö högskola, verkar hålla med när han får frågan om det kommer att räcka för Åkesson att ha sparka Almqvist.

”På ett sätt – ja. Han har statuerat exempel. Nu måste han väga personförlusterna mot trovärdigheten när det gäller de andra två.”

En som har mer kött på benen är Stina Morian som är analyschef på opinionsföretaget YouGov.

På företaget har man nyligen gjort djupintervjuer med partiets väljare som visar att Åkesson är mycket viktig för partiets image. Deras opinionsundersökning visar att det inte finns något samband mellan partiets skandaler och vikande väljarstöd.

”Sverigedemokraternas väljare förväntar sig inte perfektion. Väljarna kräver inte ett fullfjädrat parti, utan vill ha någon som rör runt i grytan. Väljarna ställer inte samma krav på företrädarna för ett missnöjesparti som de gör på företrädare för andra partier”, säger Morian.

Men experterna har sannolikt fel. Alla skandaler påverkar. Och detta är ingen skandal vilken som helst.

Toppolitikerna Almqvist och Ekeroth är så nära partiledaren man kan komma.  Vi kommer därför troligtvis att få se opinionsmässiga förändringar. Frågan är bara vilka.

Om händelserna innebär att Sverigedemokraterna drar till sig fler från yttersta högerkanten, och samtidigt stötter bort de nya ”moderata” väljare man önskar sig, har i realiteten förutsättningarna för partiet förändrats.

Åkesson har insett att partiets framtid ligger i att attrahera den nya typen av väljare som har fler intressen än bara invandrarfrågor och flyktingströmmar.

Så även om partiets siffror inte nödvändigtvis börjar dala efter skandalen riskerar man hamna i en situation där man får en medlemsstruktur som hotar hela det interna reformarbetet i partiet.

Att se riksdagsledamöter springa runt på stadens gator med järnrör hör inte till vanligheterna.  Och inte nog med det, filmklippet som Expressen kommit över, är filmat av Ekeroth som själv deltog i händelsen.

Sådana saker påverkar väljarnas bild av partiet.

Expressen gör en träffande jämförelse. Utifrån Almqvists och Ekeroths uppdrag i partiet liknar man det vid att finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask skulle ha blivit filmade i en liknande situation.

Den jämförelsen säger en hel del. Det visar på den omognad och oprofessionella attityd som präglar partiet. Partiet framstår som ett tillhåll för ungdomar som föräldrarna har tappat greppet om.

Åkesson kan knappast skylla på att man inte har haft tid att ta itu med problemen. Att man inför ”nolltolerans” mot rasism hjälper inte om problemet finns ända upp i partiledningen.

Själva vill man gärna se sig som Sveriges motsvarighet till Dansk Folkeparti. Att förra partiledaren Pia Kjærsgaard eller den nuvarande Kristian Thulesen Dahl skulle hamna i en liknande situation är svårt att tänka sig.

Se även: Niklas Svensson intervjuar Jimmie Åkesson i programmet Bar & Politik.

Front Page: Framsidan ovan är Expressen den 15 november 2012.)

Read Full Post »

KÖPENHAMN | Vid senaste valet i Danmark förlorade Dansk Folkeparti sin position som stödparti till regeringen.

Istället för liberala Venstre och Konservative Folkeparti tog Socialdemokraterne, Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti över med stöd av Enhedslisten.

Susi Meret, biträdande professor vid Ålborgs universitets Institut for Kultur og Globale Studier, har skrivit en intressant artikel om hur Dansk Folkeparti har förändrats sedan de borgliga partierna förlorade makten.

Trots att Dansk folkeparti i oppositionsställning är friare har ingen radikalisering skett i frågor som rör invandring och integration. Inriktningen är snarare kostnader för socialtjänst och välfärd än kultur och identitet.

Den ekonomiska krisen har uppmuntrat Dansk folkeparti att odla bilden av ett parti som slår vakt om välfärdsstaten. Den överensstämmer också med väljarnas syn: intresset för invandringspolitik har avtagit till förmån för frågor som rör ekonomi och välfärd.

Tio års parlamentarisk erfarenhet tycks ha gett Dansk folkeparti verktyg att hantera sin nya roll som oppositionsparti. Partiet är i dansk politik för att stanna. Det enda som saknas är erfarenhet av arbete i direkt regeringsställning. Det är den svåraste fasen för ett populistiskt parti. Två exempel från övriga Europa är Frihetspartiet, FPÖ, i Österrike och Lega Nord i Italien.

Read Full Post »

FÖRLORAREN Socialdemokraterne vann. Helle Thorning-Schmidt blir ny statsminister trots att hennes parti gjorde sitt sämsta val på över hundra år.

Och vinnaren Venstre (+1 mandat), och avgående statsministern Lars Løkke Rasmussen, får lämna ifrån sig makten eftersom både koalitionspartnern De Konservative (-10) och stödpartiet Dansk Folkeparti (-3) tappade.

Inte nog med att Socialdemokraterne förlorade ett mandat, allianspartnern Socialistisk Folkeparti tappade hela sju. Anledningen att det röda blocket nu kan bilda regering är att de två andra partierna på vänsterkanten – De Radikale och Enhedslisten – är valets riktiga vinnare.

Så här skriver Jylllands-Posten i en eftervalsanalys:

Ideologisk er der mellem Margrethe Vestager [De Radikale] og Johanne Schmidt-Nielsen [Enhedslisten] en afgrund så dyb, at de brede smil på valgaften ikke kan narre nogen. Som valgets sejrherrer vil de to partier berettiget kræve afgørende indflydelse på en ny regering, og den krav vil Helle Thorning-Schmidt på sigt få mere end svært ved at honorere. Derfor er det ingenlunde givet, at en regering under hendes ledelse vil kunne stå distancen i en hel valgperiode.

Read Full Post »

POLITIK: Tidskriften Expo har följt upp sitt tidigare temanummer (4/2010) om Sverigedemokraterna med ännu ett temanummer om samma parti. (Vi lär få se många liknande temanummer under mandatperioden.)

Och precis som tidigare nummer är artiklarna välskrivna även om de inte ger speciellt mycket ny information för den som följer utvecklingen.

Intressantast är statsvetare Anders Widfeldt som beskriver de problem som partiet står inför om man skall lyckas få riktigt politiskt fotfäste som Dansk Folkeparti eller Geert Wilders och hans PVV.

Kontrasten mot Dansk Folkeparti är tydlig. Det danska partiet hade under sina tidiga år en viss belastning från sin föregångare Fremskridtspartiet i form av ett rykte om att bestå av stollar och excentriker, men några komprometterande kopplingar till extrema rörelser och ideologier har Dansk Folkeparti aldrig i nämnvärd utsträckning dragits med. ”Stollestämpeln” har man dessutom, i stort sett, lyckats tvätta bort.

Det ligger mycket i detta.

Dansk Folkeparti har ett mycket professionellt ledargarnityr som har lyckats etablera partiet som mer än ett enfrågeparti.

Och PVV är ett parti som uppfattas verka inom den traditionella liberala holländska traditionen och lyfter gärna fram kvinnors och homosexuellas rättigheter. Ett sådant parti kan inte lika lätt definieras som intolerant av politiska motståndare.

Read Full Post »

Kyrkoval 2009VALKAMPANJ: Ännu har inte årets kyrkoval börjat synas i media. 

Men det lilla som har rapporterats verkar förutsägbart följa mallen från Europaparlamentsvalet. Återigen verkar Sverigedemokraterna bli en tacksam krok för media att hänga upp sin rapportering kring.  

Och precis som inför EU-valet handlar det om en illa dold rädsla för att partiet skall lyckas genomföra en framgångsrik kampanj som skall kunna lotsa partiet vidare till en valseger i riksdagsvalet 2010.

Det finns dock anledning att tro att Sverigedemokraterna inte kommer att vara lika intressant för vare sig media eller partier att fokusera på i kyrkovalet.

1. Sverigedemokraterna är nu ett loser parti. 

Trots ständig rapportering i media om att partiet i EU-valet stod inför sitt stora genombrott i svensk politik och trots höga förväntningar inom det egna partiet blev valet ett misslyckande.

Vare sig media eller partier kommer längre att kunna motivera sig till att tro att Sverigedemokraterna utgör ett stort existentiellt hot mot vare sig Svenska kyrkan eller samhället i övrigt.

Ett stalltips är därför att vi kommer att få se och höra förvånansvärt lite av Sverigedemokraterna i årets val.

2. ”Ingen rädder för vargen här!”

Sverigedemokraterna sitter redan på mandat i både kyrkomötet – landets högsta beslutande kyrkliga organ – och i olika stift och församlingar. Till kyrkomötet fick partiet ett (1) mandat 2001 och fyra (4) mandat 2005.

Trots detta gick världen inte under. Men partiet har inte heller gjort något som helst politiska avtryck under åren i kyrkopolitiken.  

3. Partiet saknar tydligt och professionellt ledarskap.

Sverigedemokraterna är ett betydligt svagare än vad man skulle kunna tro av medias något uppskruvade tonläge så fort rapporteringen handlar om Sverigedemokraterna.

Även uttalanden från de etablerade partierna och från främst olika kulturredaktioner får det ibland att låta som om partiet står på randen till det stora genombrottet i svensk politik. Men även om sverigedemokraterna gärna ser sig själva som Sveriges motsvarighet till Dansk Folkeparti har man lång väg kvar att vandra.

Som här tidigare har skrivits så besitter partiledningen långt ifrån den pondus och professionalitet som krävs för att förvandla partiet till en maktfaktor i svensk politik.

4. Partiet är inte intresserat av vare sig religion eller kyrkliga frågor.

Partiet kommer sannolikt att kunna förlita sig på att få lite gratisreklam om andra partier väljer att fortsätta att utmåla Sverigedemokraterna som den stora faran. Men av egen kraft är det svårt att se att partiet kommer att kunna nå några större framgångar ens i detta anonyma val. 

Det är uppenbart för alla – åtminstone för de väljare som kommer att rösta i kyrkovalet – att partiet inte är genuintintresserat av kyrkopolitiska frågor. Kyrkovalet är bara en del av en strategi som man hoppas skall leda till riksdagen 2010. 

Det räcker inte bara att kopiera andra partiers program för att lyckas. Det måste också finnas ett genuint intresse som går att kommunicera till väljarna. Och de väljare som går och röstar i ett kyrkoval är få men engagerade. 

5. Kulturen inom Svenska kyrkan talar mot Sverigedemokraterna.

Svenska kyrkan är en organisation som alltid vill vara alla till lags. Inom Svenska kyrkan finns idag ett större intresse av att vara politiskt korrekt än en önskan om att få påverka samhället med den ”ideologiska” verktygslåda som finns i Bibeln.

Denna konfliträdsla – som ofta blandas samman med ödmjukhet – gör också att ett parti som Sverigedemokraterna har en tendens att röras ner i en allmän gryta av välvillighet.

Eller som Bertil Murray – som kandiderar till kyrkomötet för Frimodig kyrka (Uppsala stift) – uttrycker det;

Oavsett partipolitisk tillhörighet så kan det finnas goda, fina och ärliga människor som verkligen kämpar för det man tror på i det kyrkliga perspektivet. Men systemet gör att det är svårt att samverka även i enstaka frågor eftersom det uppfattas som stöd till Sverigedemokraterna som ideologisk grupp.

Med andra ord räcker det inte med att vinna framgångar i val. Man måste även vinna stort så att man kan konkurrera med de stora partierna om inflytande. Och eftersom detta inte kommer att ske kan man alltid krama ihjäl dem med sin godhet. 

Piska och morot. Kärlek eller marginalisering. I det stora hela en bra strategi om man vill minimera ett (marginellt) politiskt hot.

Read Full Post »

Older Posts »