Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dagens Samhälle’

UNDERSÖKNING | Hur ser den typiske väljaren ut? Dagens Samhälle har satt ihop en väljarprofil för respektive riksdagsparti.

profil

Statistiken är hämtad från SCB:s partisympatiundersökning för maj 2013.

De olika egenskaperna i dessa profilerna motsvaras av den befolkningsgrupp i vilken respektive parti har högst sympatisörer.

Centerpartiet:

Kommunanställd farbror med villa

Folkpartiet:

Högavlönad fru i bostadsrätt

Kristdemokraterna:

Gift kvinna med statlig anställning

Miljöpartiet:

Singeltjej med god utbildning

Moderaterna:

Medelålders man som nobba facket

Socialdemokraterna:

Lågutbildad, ogift dam i hyresrätt

Vänsterpartiet:

Tjej med jobb i kommun

Sverigedemokraterna:

Arbetargrabb med grundskoleutbildnin

(Hämtat från Dagens Samhälle  (nr 25) den 27 juni, 2013)

Bild: Från Vincenzo på Drawing Factory.

Read Full Post »

ANALYS | Miljöpartiet vill gärna framstå som ett parti som ligger närmare mitten än vad man i själva verket gör.

Dagens Samhälle nr 18 den 8 maj 2013

Inget fel i det. Alla partier försöker modifiera bilden av sig själva för att locka nya väljare. Strategi har en rad fördelar för Miljöpartiet.

Att lösgöra sig från det rödgröna blocket gör det möjligt för partiet att öka pressen på Socialdemokraterna om det skulle bli förhandlingar om en rödgrön regeringspolitik.

Miljöpartiets försök att tona ner sin vänsterprofil gör det också lättare att värva röster från den borgerliga sidan.    

Men som Magnus Wrede konstaterar i en intervju med Gustav Fridolin i Dagens Samhälle placerar sig deras egna väljare klart till vänster om mittpunkten. De befinner sig betydligt närmare Socialdemokraterna än Allianspartierna.  

Att detta är en vansklig balansgång är uppenbart när man ser hur få ”borgerliga” förslag som verkligen har lanserats av partiet på senare tid.

Partiet har helt enkelt inte råd att avvika för mycket från sin politik på vänsterflanken om man inte vill riskera förlora kärnväljare.

Vad göra? Jo, försök att plantera bilden i människors medvetande om att regeringens politik är mer högerinriktad än vad Alliansens företrädare ger sken av.

På så sätt kan Miljöpartiet automatiskt framstå som ett mittenalternativ utan att själva behöva ändra något av sin egen politik.

Ni vägrar placera in er på vänster-högerskalan. Men varför sitter ni idag i fler rödgröna än blågröna styren?

– Det är inget märkligt med det. Alliansens politik på riksnivå har gjort att många kommuner fått en väldigt tuff ekonomisk situation. Inte minst ger försämringar i trygghetssystemen ökade utgifter. Det är en politik som gjort Sverige kallare. Vi tror ju inte att det bästa i varje läge är att säga nej till skattehöjningar.

[…]

Står ni som parti mera till vänster än till höger?

– Jag avstår från att svara. Det där är en förenkling av hur konfliktlinjerna ser ut i verkligheten. Det är mest statsvetarna som brukar gå i spinn över vänster-höger-frågan.

Att lokala miljöpartister anger att de står lite till vänster tycker Gustav Fridolin inte är så konstigt. Han påminner om att alliansen regerat sedan 2006 och att en stor del av Miljöpartiets aktiva kommun- och landstingspolitiker kommit in på sina uppdrag sedan dess och sett regeringspolitikens verkningar.

Sedan hjälper det naturligtvis att partierna på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig (Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de mest överrepresenterade.)

Att slippa en alltför närgående granskning kan ju knappast skada partiets upplägg inför valet.

Bild: Ett uppslag i Dagens Samhälle nr 18, 8 maj 2013. Intervjun är hämtad från samma nummer.

Read Full Post »

LOBBYISM | ”Är inget heligt?” Det utbrister säkert en och annan socialdemokrat. Nu har nämligen även Margot Wallström gått över till näringslivet.  

Affärsvärlden 2 maj 2013

Om den genomsnittlige partimedlemmen tycker att det är lite skumt med storföretag och banker borde man vara ganska chockad över med vilken lätthet många gamla partitoppar hoppar över till näringslivet.

Och det är inte bara socialdemokrater på högerkanten som gör karriär inom ”storkapitalet”.

Erik Wahlin på Affärsvärlden har tittat på den allt tydligare trenden inom det socialdemokratiska toppskiktet.

Den senaste är Margot Wallström, tidigare EU-kommissionär och socialminister, dessutom många gånger utpekad som en potentiell partiledare. Hon tog först oväntat tjänst som projektdirektör på Postkodlotteriet och för ett par veckor sedan meddelades att hon går in i styrelsen för Icas börsnoterade ägarbolag Hakon Invest.

[…]

Stefan Svallfors är gästprofessor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, och driver ett projekt där den svenska lobbyindustrin kartläggs, eller ”policyprofessionella”, som han kallar dem.

– Ett potentiellt problem att folk går in i politiken för att casha in på vad de lär sig och sina kontaktnät. Då kanske man modererar sina ståndpunkter, så att de inte stöter sig med potentiella framtida arbetsgivare. Men om det verkligen är så, är svårt att säga.

Frågan är också om det bör ställas olika krav på vänsterpolitiker och högerpolitiker. Är det mindre iögonfallande att en före detta centerpartistisk minister och partiledare som Maud Olofsson sitter i styrelsen för Sven Hagströmer Creades än att den förra socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds sitter i styrelsen för Mats Qvibergs Öresund?

Det är onekligen också stor skillnad på att, likt gamle näringsministern Anders Sundström, via sitt uppdrag i rörelsebolaget Folksams åtaganden bli ordförande för Swedbank och som den tidigare biträdande partisekreteraren och huvudideologen Stefan Stern ta tjänst i Kreabgrundaren och Wallenbergrådgivaren Peje Emilssons privata bolag Magnora. Åtminstone tycker många socialdemokrater det.

[…]

Socialdemokratin har sedan grundandet haft täta band med arbetarrörelsen och fackförbunden. Partiet har stått på löntagarnas sida, fienden har varit kapitalet. Nu identifierar sig allt fler av de ledande socialdemokraterna med den forna fienden. Vad återstår då – mer än ett vanligt parti?

Läs mer: ”Var tredje byter sida” i Aftonbladet. Dagens Samhälle hade 2012 en lista på ”200 PR-konsulter från politiken”.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden den 2 maj 2013.

Read Full Post »

STRATEGI | Så fick då Stefan Löfven och partiledningen sin kompromiss om vinster i välfärden. Med lite tur har han nu neutraliserat frågan inför valet.

Dagens Samhälle nr 13 2012

Det är nämligen svårt att se att vare sig Moderaterna eller Socialdemokraterna skulle vilja göra vinster i välfärden till en valfråga i dagsläget.

Moderaterna har redan tidigare meddelat att man inte vill att lagen om valfrihetssystem (LOV) skall vara obligatorisk.

Och Socialdemokraterna har knappast mycket intresse av att vinstförbud lyfts i valet. Detta med tanke på att frågan riskerar att slå in en kil mellan medlemmarna och partiledningen.

Vill inte de två största partierna debattera frågan blir det svårt för de övriga partierna att lyfta den.

Om vinster i välfärden då skall kunna bli en valfråga hänger det mer på om något av partierna anser sig kunna utnyttja frågan effektivt mot sina motståndare utan att man skadar sig själv i bara farten.

Att det blev en kompromiss på kongressen är i sig inte speciellt överraskande. Vad som dock förvånar är att vinstkritikerna var så nöjda med resultatet.

Det är trots allt vinstkritikerna som hela tiden hävdat att ett tydligt nej till vinster i välfärden är en alldeles utmärkt valvinnare. Man kan med vist fog hävda att man här har med sig opinionen.

Lagom inför kongressen publicerade dessutom Dagens Samhälle en undersökning som visade att 8 av 10 lokala socialdemokratiska politiker säger nej till vinster i välfärden.

Det betyder att 79 procent av kommunpolitikerna är positiva till att förbjuda vinstuttag. Hela 48 procent anser dessutom att det ett mycket bra förslag.

Kompromissen är så pass luddig att båda sidorna kan utmåla sig som segrare även om man utåt poängterar att ingen är förlorare.

Men med tanke på dessa siffror, och det höga tonläget bland vinstkritikerna innan kongressen, är det bra förvånande att man gav med sig så lättvindligt.

Bild: Dagens Samhälle nr 13, 2013.

Read Full Post »

IMAGE | Vänsterpartiet är med och styr i 80 kommuner. Och enligt Jonas Sjöstedt får man också igenom sin politik.

Dagens Samhälle - nr 12 - 28 mars 2013

Så varför ligger man då och tampar kring 5-6 procent i väljarundersökningarna?

Som alla partiledare med problem tror Sjöstedt att mycket kommer att lösa sig om partiet bara finslipar sin kommunikationsförmåga.

I en intervju med Magnus Wrede i Dagens Samhälle svarade Sjöstedt så här:

[I] opinionsmätningarna, där ligger ni stadigt på 5–6 procent. Varför?

– Mångas bild av vårt parti är att vi har bra idéer men inte kan styra. De flesta väljare är helt omedvetna om vad vi faktiskt gör. Vi måste prata om det.

Förväntningarna var stora på Jonas Sjöstedt när han vintern 2012 valdes till ny partiledare efter Lars Ohly efter att i öppen tävlan ha konkurrerat ut två kvinnor och en man. Nu skulle partiet lyfta, precis som Centerpartiet efter tronskiftet från Maud Olofsson till Annie Lööf.

Lyftet kom inte – i något av fallen. Med viss rätt, och förmodligen med en passning till just Centern, konstaterar han krasst:

– Det finns partier som skulle vara glada om de som vi stod stabilt på valresultatet.

Jonas Sjöstedt gläder sig i stället åt en stark tillströmning av medlemmar till Vänsterpartiet – men medger att det finns en frustration i partiet över att opinionssiffrorna i dag ligger på en nivå långt under siffrorna från Gudrun Schymans glansdagar.

– Det vore skam om man var nöjd. Rimligen borde vi växa i det rådande politiska läget i Sverige, med stor idélöshet, ökad arbetslöshet (”arbetslinjen är en otrygghetslinje”), växande inkomstskillnader och obefintlig klimatpolitik. Men vi är det minsta oppositionspartiet och får media i förhållande till det.

Men att skylla på att man inte nått ut i media håller inte. Partiet har snarare lyckats väldigt väl med att nå ut i media.

I en av de hetaste inrikespolitiska frågorna – vinster i välfärdssektorn – har man dessutom den klart tydligaste profilen. Man säger nej, och åter nej, till vinstdrivande aktörer inom vård, skola och omsorg.

Det finns opinionsundersökningar som visar att partiet har mycket att hämta på en sådan ståndpunkt. Partiet tycks ligga rätt i opinionen även bland socialdemokrater

Precis som Folkpartiet förknippas med skolfrågan har Vänsterpartiet lyckats inmuta frågan om vinster i välfärden.

Och lagom inför Socialdemokraternas partikongress har Sjöstedt också deklarerat att man vill bilda en rödgrön regering tillsammans med Stefan Löfven och Miljöpartiet, ”den bästa regering jag kan tänka mig”.

 I Dagens Nyheter pressar Sjöstedt Socialdemokraterna:

Socialdemokraterna har ett val. Utan samarbete med andra partier kan de inte styra. Om partiet väljer att regera med borgerliga partier kommer politiken inte att kunna skapa större rättvisa. En sådan majoritet skulle inte stoppa vinstslöseriet i välfärden, den skulle knappast kunna förnya klimatpolitiken eller lägga om till en ekonomisk politik som sätter jobben främst.

Det är bara möjligt om vi får en rödgrön majoritet i valet 2014. En sådan majoritet ska användas på bästa vis. Vi är beredde att regera tillsammans för en bättre politik.

Med en sådan tydlighet blir det svårt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att ignorera vänsterpartiserna inför valet.

Och försöker de rödgröna ”kamraterna” ducka i frågan lär Alliansen garanterat påminna dem om Vänsterpartiet inställning i regeringsfrågan.

Man har en tydlig politik, når ut i massmedia och har en partiledare som är klar och tydligt och inte skrämmer småbarn. Så vad är problemet?

I intervjun i Dagens Samhälle antyds svaret på varför Vänsterpartiet inte riktigt lyfter i opinion.

Sjöstedt vill gäna framstå som en modern partiledare som gillar att se på Melodifestivalen och skriva deckare. Och är Vänsterpartiet okey för honom borde det också vara okey för väljarna att rösta på dem.

– En vänsterpartist får tycka om fina kostymer, Melodifestivalen och raggarbilar, det är helt okej!

Är det okej att vara kommunist?

– Jag kallar mig socialist och jag var en av dem som var med och bytte namn på Vänsterpartiet. Det finns säkert enskilda medlemmar som kallar sig för olika saker, men man får leta innan man hittar dem.

”Medlemmar som kalla sig för olika saker”! Tydligen är det lättare att avskaffa en hel bransch i välfärdssektorn än att svara ja eller nej på frågan om det är okey att vilja omvandla samhället till en kommunistisk stat.

Kopplingen mellan de båda ståndpunkterna borde vara uppenbar för var och en.

Front Page: Framsidan är Dagens Samhälle, nr 12, den 28 mars 2013.

Read Full Post »

POLITIK | Jimmie Åkesson tror inte att Moderaternas invandrar- och flyktingpolitik kommer att förändas så länge Fredrik Reinfeldt är partiledare.

Dagens Samhälle den 21 februari 2013

Det betyder rimligtvis att han inte heller tror sig kunna påverka politiken under mandatperioden. Fyra förlorade år för Sverigedemokraterna med andra ord.

Allt hänger nu på partiets valstrategi. ”Vårt mål inför valet är en absolut vågmästarposition”, sade t.ex. Åkesson på partiets ”Framtidsseminarie”.

”Målet efter valet 2014 är att i rikspolitiken få en faktisk vågmästarposition som neutraliserar Miljöpartiets nyckelroll, och att i kommunerna ingå i styrande koalitioner på ett antal platser, i första hand i Skåne och Blekinge”, skriver Johan Delby och Magnus Wrede som intervjuat Åkesson för Dagens Samhälle.

Men trots optimismen andas intervjun frustration mot både Moderaterna och Socialdemokraterna.

Dagens Samhälle presenterade nyligen en enkät som visar att åtta av tio ledande kommunpolitiker inte vill öka den egna kommunens flyktingmottagande, trots de stora behoven.

Samtidigt anser var tredje moderat ordförande i kommunstyrelsen att Sverige bör ta emot färre flyktingar än i dag.

Ett kommunalt uppror som leder till en mer restriktiv svensk flykting- och invandringspolitik? Nej, det tror inte Jimmie Åkesson.

– Jag har stor förståelse för de kommunala reaktionerna. Hela asylsystemet håller ju på att kollapsa.

– Men någon förändring av invandringspolitiken är inte på väg, även om Tobias Billström börjat prata om volymer. Fredrik Reinfeldt är ganska extrem när det gäller invandringsfrågan. Han sänder ofta signalen att han är väldigt invandringsliberal. Han tror väldigt starkt på det här med stor invandring och det här splittrade samhället.

Jimmie Åkesson ser en tydlig ideologisk konflikt mellan mer konservativa moderater och en mer Reinfeldt-liberal ådra. Att partiet tillsatt en migrationspolitisk arbetsgrupp är inte alls konstigt, tycker han.

– Självklart måste Moderaterna göra någonting när de under en längre tid sett en ström av väljare gå till oss och när Bo Frank och and­ra ledande moderater går ut och säger att nu måste politiken förändras.

– Reinfeldt är väldigt medveten om att det finns en opinion både bland befolkningen i allmänhet och inom det egna partiet som han måste hålla på mattan. Men det man nu gör är mest till för att stilla den interna opinionen.

[…]

Var Sverige ett bättre land på 1970-talet?

– Folkhemstanken är något som verkligen tilltalar mig, det känns som att alla gett upp den. Jag förstår inte att socialdemokratin gjort det. Kärnan i folkhemstanken är sammanhållning, att vi bygger något tillsammans. Det var det som gjorde att det fanns en legitimitet och acceptans för de gigantiska sociala reformerna i Sverige.

– Nu har det svenska samhället splittrats – genom internationaliseringen, genom massinvandringen och genom att marxister och liberaler tagit över och övergett den socialkonservatism som genomsyrade alla partier före 1968.

Front Page: Framsidan är Dagens Samhälle den 21 februari (nr 7) 2013.

Read Full Post »

INTERVJU | Förre detta finansminister Kjell-Olof Feldt kritiserar sitt parti för både deras sätt att hantera framtidsfrågorna och Moderaterna.

I Magnus Wredes intervju i Dagens Samhälle ger han partiet ett tips om hur man borde beskriva Moderaterna framöver.

Försöken att demonisera dem och framställa dem som De Onda var ju huvudlinjen fram till 2010 års val. Det har inte precis gett någon utdelning. Det är rimligare att beskriva Moderaterna som valhänta, okänsliga och allmänt lite misslyckade.

När Magdalen Andersson tillträdde som partiets ekonomisk-politiske talesperson började hon med att berömma finansminister Anders Borg (M) för at han hållit ordning i statens finanser. Detta visar att partiet redan har lagt om strategin jämfört med inför förra valet.

Men den mesta kritiken riktar Feldt mot sitt eget parti. Och att göra intervjun i Dagens Samhälle har sina fördelar.

Tidningen läses av ledande politiker inom kommun- och landstingsvärlden. Just de politiker som direkt möter kritiken från väljarna när partiet låter ideologisk korrekthet gå före vad som fungerar i verkligheten.

Intervjun har som utgångspunkt Feldts bok En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris:

I sin bok beskriver Kjell-Olof Feldt socialdemokraternas fyra framgångsrika decennier 1930–1970. Sedan började det ta emot. Men att förändra partiet i takt med att verkligheten förändrades blev något av ett sisyfosarbete.

– Att politiken inte kunde lösa alla problem var svårt att erkänna. En stor del av medlemmarna hade ju kvar bilden att vårt parti kan svinga ett magiskt spö och göra vin av vatten.

Har det blivit en tillnyktring på den punkten?
– Njaee, det är mycket nostalgi kvar, och nya generationer med samma inställning att det parti man tillhör kan uträtta det omöjliga. Det gäller inte bara socialdemokratin.

Kjell-Olof Feldts budskap är att politiken inte blir bättre än vad förutsättningarna medger. Han önskar sig mer av sanningssägande och tror att det skulle väcka respekt hos väljarna att tydligt peka på stora problem som väntar, efter ”så många löften som inte infriats och rosiga framtidsskildringar” genom åren.

–Men ett av demokratins dilemman är behovet att skapa gott humör bland väljarna. Jag varnade Göran Persson inför 1998 års val att gå för långt med löften och fick då svaret ”Tråkmånsar vinner inga val”.

[…]

Nu tycker han att det har blivit bättre. Inte minst applåderar han en tendens som han tycker är tydlig. Partiet lyfter åter fram kunskap och kompetens som något viktigt och satsar, med Feldts vokabulär, på färre kommunikatörer och fler analytiker.

Men fortfarande undviks tydliga besked i centrala frågor. Den kanske mest glödheta: Hur göra med vinster i skattefinansierad verksamhet? I boken fnyser Feldt åt en presskonferens som Carin Jämtin, Ilmar Reepalu och Anneli Hulthén höll i vintras.

Kommuner och landsting skulle själva få avgöra ”om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte”, skrev de tre i ett pressmeddelande. Till exempel skulle stiftelser, kooperativ och ideella föreningar kunna väljas som enda privata alternativ.

– Ytterst ogenomtänkt, hur torftiga får politiska utspel vara? utbrister Feldt och slår ut med armarna.

[…]

Feldt ser presskonferensen som ett praktexempel på ”utspelsdemokrati” där man ”yxar till” någonting i en svår fråga utan att tala om hur det ska gå till i praktiken.

[…]

Och på samma sätt som med löntagarfonderna är Feldt övertygad om att eventuella restriktioner mot vinstuttag skulle slå tillbaka på Socialdemokraterna i valet.

– Barn i friskolor har röstberättigade föräldrar. Ska man vinna riksdagsval måste man ha med sig Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö, säger den tidigare ordföranden i Friskolornas riksförbund.

Vinstvåndanäralltsåsvår, för att inte säga omöjlig, för S att omsätta i en valvinnarfråga, enligt Feldt. Åsikterna går isär i partiet. I boken beskriver han läget när det gäller privata alternativ i välfärden som att det handlar om att ”minimera förlusterna”.

Vilka förluster?
– Ja, både förluster i anseende och förluster av väljare. Det finns mycket starka känslor i den här frågan, men var finns förnuftet? Går känslorna att förverkliga?

Bild: Ett uppslag ur Dagens Samhälle nr 25, 2012.

Read Full Post »

Older Posts »