Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘City’

POLITIK | I Malmö stad har man tagit fram en checklista för ”diskrimineringsfri kommunikation”.

Politiskt styrd kommunikation

Och varför inte? Vad kan vara mer trendigt och inne än just detta? Dessutom måste även kommunikatörer göra skäl för sin lön.

Men det behöver inte vara så oskyldigt som det låter.

Kommunikatörer i en stad arbetar alltid ytterst för den politiska majoriteten. Beslut i en stad eller i ett landsting är därför aldrig helt opolitiska. Det finns alltid en politisk agenda i botten.

Peter Herkel har för gratistidningen City (Malmöutgåvan) intervjuat Katja Ligneman som är den kommunikatör som tagit fram checklistan i staden.

Ni har som exempel att man hellre bör skriva att ”män tjänar 25 procent mer än kvinnor” istället för ”kvinnor tjänar 80 procent av vad män tjänar”. Vad är skillnaden?

– Det handlar inte om rätt eller fel utan om att skifta perspektiv, eftersom det oftast fokuseras på kvinnans lägre lön. Det signalerar att kvinnor är i underläge, och de hamnar i en offersituation. Vänder man på det till att mäns löner är högre väcker det frågan varför det är så.

Visst ger det ett annat perspektiv. Men det garanterar inte att fler kommer att ställa sig frågan varför män har högre lön.

Kvinnor blir inte mindre ”offer” för att man talar om att ”män tjänar 25 procent mer än kvinnor”.  Det är dessutom fullt möjligt att det ger motsatt effekt. Tjugofem procent låter ju trots allt mindre än 80 procent!

Och varför skulle det vara mer välkommet att kvinnor inte ses som ”offer” med tanke på att kvinnor faktiskt tjänar mindre än män?

Om man ser kvinnor som ”offer” skulle detta mycket väl kunna – ur ett kommunikativt perspektiv – underlätta för den som vill argumentera för att kvinnor bör få högre lön.

Kommer politiker och företag bli mer angelägna att höja kvinnors löner om kvinnor inte ses som lönemässigt diskriminerade?

Och inte att förglömma: Politiker kan ju faktiskt besluta om att höja lönerna för de kvinnodominerade jobben i den egna kommunen eller landstinget!

Om kommunikationen lyckas p.g.a. av att man ”skiftat perspektiv” slipper kommunen en pinsam debatt om varför man inte lever upp till det man säger sig förespråka, d.v.s. högre lön för kvinnodominerade yrken. (I Malmö styr t.ex. tre partier – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – som alla ansluter sig till feminismen.)

Ni tar även upp termen ”invandrartäta områden”. Varför är den problematisk?

– Jag säger inte att den behöver vara problematisk, men man bör fundera på vad olika begrepp signalerar, om de slår fast saker i samhället som inte är sanna – och hur de tas emot. Man kan ju vända på det och fundera på om vi skulle skriva ”svensktäta områden” för kvarter där etniska svenskar är i majoritet.

Visst kan det vara så.

Men det är inte helt okontroversiellt att en politiskt styrd verksamhet som Malmö stad (precis som alla andra kommuner och landsting) försöker flytta fokus bort ifrån de politiska problem som finns i dessa områden.

Anledningen till att man talar om ”invandrartäta områden” beror på att dessa områdena ofta har fler sociala och ekonomiska problem än andra områden i storstaden. Den gemensamma nämnaren är inte så sällan att de är just invandrartäta. 

Det är inte helt osannolikt att ständigt negativt fokus på en stads problemområden i media kan leda till färre företagsetableringar och att privatpersoner med god ekonomi väljer att bosätta sig på annan ort. 

Detta leder i sin tur till att staden går miste om nödvändiga skatteintäkter.

Politiskt styrd kommunikation handlar alltid om att välja perspektiv. Varför skulle en kommun då inte också föredra positiv PR framför negativ?

Det finns ingen neutralt, opolitiskt sätt att kommunicera en stads image. All kommunikation i en politisk styrd offentlig verksamhet är per definition politisk. Oavsett om man vill det eller ej.

Read Full Post »

INFORMATION: Debatt i SVT är ett bra exempel på hur ett debattprogram i en public service kanal inte skall utformas.

I en krönika i tidningen City (och på bloggen kamferdroppar) beskriver Charlotte Wiberg de inbyggda problem som följer med ett sådant debattformat;

Vill man höra goda argument arrangerar man ett helt annat scenario. Man har färre deltagare och längre tid. Man sätter inte upp folk på den läktare jag har förstått med ett avslöjande ord kallas för ”apberget”, och hetsar dem mot varandra.

Wiberg citerar en deltagares erfarenheter – (se Nordic Dervish) – som rimligtvis delas av många som försökt bidra till ett seriöst samtal i många debattprogram i tv;

När jag är på Debatt så blir jag uppstressad och känner att jag 1) måste debattera mer aggressivt än jag skulle vilja för annars får man inte en syl i vädret och 2) att jag är tvungen att prata snabbt för att hinna med med det som måste sägas innan jag blir avbruten – för avbruten blir man. Denna stress gjorde att jag inte uttryckte mig så bra som jag kan/vill. Och då blev jag sur på mig själv för att jag tillät mig själv att bli stressad/arg. Vid ett tillfälle avbryter Belinda [Olsson, programledaren] och vill att jag ska förklara ordet Xenofobi. Först blev jag irriterad över att ha avbrutits och i nästa sekund insåg jag att hon gjorde rätt och då blev jag irriterad över att gemene man inte vet vad xenofobi betyder och fylldes av känslan att världen är fylld av idioter. 

Vad man dock kan invända emot är Wibergs slutsats att denna typ av debatt inte ens är särskilt underhållande. Hela poängen är just att vara underhållande snarare än seriös. Om SVT skäms eller inte skall vara osagt men man försöker alltid försvara sig med att ”vanliga människor” också skall få lov att komma till tals.

Finns det hopp? För det första är problemen inte unika för Sverige. Problemet finns i alla länder med en ”utvecklad” tv-kultur. En eventuell ljusning är att Kunskapskanalen nu skall få bättre förhållanden fr.o.m. januari nästa år. Vi får se om det hjälper åtminstone de tittare som önskar bättre kvalitet i public service.

Read Full Post »