Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chefstidningen’

VAL 2014 | Magdalena Andersson (S) kan lova att det blir mer byråkrati för både företag och i det offentliga om Socialdemokraterna vinner valet.

Chefstidningen nr 2 2014

Eva Brandsma intervjuade Socialdemokraternas tilltänkta finansminister i Chefstidningen:

Chefer inom äldreomsorg och skolor menar redan nu att den mesta tiden går år till administration och kontrollsystem av olika slag. Det kommer alltså att bli ännu mer om du får bestämma?

– Ja, det är helt nödvändigt för vi kan inte ha det som vi har det. Men man måste också se vad man kan skala bort. Vi kräver ju också att lärarna och läkare ska administrera mindre för att ge mer tid till att ägna sig åt verksamheterna.

Det var ett tydligt svar.

Även om det där med att det samtidigt skall bli mindre administration mest verkar vara ett sätt att försöka dölja att det totalt sett bli mer arbete vid skrivbordet än ute i de olika verksamheterna.

Anderson är dock medveten om att skillnaden mellan regeringen och Socialdemokraterna inte alltid framstår som glasklar för väljarna.

Många drar paralleller mellan henne och finansminister Anders Borg. Båda nationalekonomer, framtoning som lite torra kamrerer, tjänstemannabakgrund och smarta. När vi ser dem debattera kan det vara svårt att hänga med i modeller och siffror. Hon säger sig vara medveten om det, att människor blir osäkra av nationalekonomiska resonemang.

– Ja jag kan uppleva det i debatter att det inte blir för tittarna utan mer för en själv. Att vinna en debatt är ju inte att vinna över Anders Borg utan att vinna förtroendet av några hos dem som tittar. Att argumenten man ger sjunker in hos tittarna.

En utmaning lär bli att få väljarna att känna att de förstår och håller med, och inte stängs ute. Det handlar inte alls bara om plånboken.

Nationalekonomin har till en del ändrat inriktning. Man talar mer om beteendeekonomi idag. Människor är inte robotar som alltid handlar efter ett givet mönster, och passar in i de uppsatta modellerna. Man talar mer om nyttan. Det förklarar varför exempelvis konsumenter köper ekologiska varor trots ett högre pris. Nyttan att man känner sig bra är större än nyttan att handla billigt. Den här beteendeekonomin gör att de gamla bergfasta nationalekonomiska sanningarna har fått sig en törn – människor är mer komplexa än vad man ansåg på 80–talet. Idag talar företag om ansvar, det gjorde man inte då.

[…]

Om du skulle vara finansminister hur skulle verkligheten ändra sig för de privata aktörer vi har inom skattefinansierad välfärdssektor?

– De kommer att vara tvungna att öppna upp sina böcker, det kommer att vara meddelarfrihet för alla som arbetar inom de här bolagen, vi kommer att höja kvalitetskraven, t ex samma bemanning som kommunalt ägd verksamhet. Möjligheterna att tjäna pengar snabbt genom att sänka kvaliteten kommer att minska. Riskkapitalsbolagen kommer inte kunna vara ägare.

Men möjligheten att tjäna pengar i sitt företag kommer inte att försvinna?

– Nej, men de måste samtidigt leverera hög kvalitet.

Vi får se om den ekvationen kommer att övertyga väljarna. Om det finns ett hot mot en socialdemokratisk seger så är det just att partiet verkar vilja allt åt alla.

Eftersom valet ser ut att komma att handla om olika ideologiska visioner riskerar partier utan tydlig politik straffas.

Tidskriftsomslag: Chefstidningen nr 2, 2014.

Read Full Post »

IMAGE | Centerpartiets Annie Lööf har intervjuats av Chefstidningen om att vara partiledare, kanslichef och minister.

Sara Wilk intervjuade:

– Jag skulle beskriva mig själv som en person som vågar säga ifrån och som har mål och visioner. Jag är en väldigt målmedveten ledare och har egentligen alltid levt efter olika målsättningar. Jag skämtade en gång och sa att jag är en liberal ledare men jag lever efter socialistiska femårsplaner, säger hon med ett leende.

[…]

Under det senaste året har hennes ledarskap utmanats både en och två gånger. Inte minst då det uppdagades att Tillväxtverket varit lite för generösa med den interna representationen. Annie Lööf entledigade snabbt verkets generaldirektör. Men kort därefter uppdagades det att det inte alltid hade gått rätt till på hennes eget departement heller.

– Att vara ledare handlar om att ha ett tydligt ledarskap även när det regnar. För mig är öppenhet och transparens ledstjärnor. Jag tror att man i längden tjänar på att kombinera ödmjukhet och öppenhet med handlingskraft, konstaterar hon när jag frågar hur hon såg på sitt ledarskap under den turbulenta tiden.

Trots att telefonerna ringde i ett och journalisterna stod utanför dörren tog de inga förhastade beslut, menar hon – det var snarare tvärt om. Istället lät hon sin egen övertygelse styra. Något som hon nu ser som en viktig läxa.

Generaldirektören fick gå men ingen på hennes eget departement. Det är naturligtvis också en form av ledarskap. Att låta övertygelsen om sin egen bekvämlighet få styra.

Bild: Tidskriftsomslaget är Chefstidningen nr 6, 2012.

Read Full Post »

LEDARSKAP | När Håkan Juholt avgick var det Carin Jämtin som fick leda partiet medan partiet letade ny partiledare.

Sara Wilk har träffat Jämtin för Chefstidningen.

– I vårt parti är partisekreteraren ett slags intern lagledare. Det handlar ofta om att få saker att funka och människor att träffas. Så här långt i mitt liv har det fungerat bra när jag har haft en sådan roll. Men folk är säkert skitsura på mig också. Det ingår i paketet.

[…]

– Det kokar ner i hur väl organisationen fungerar. Och den fungerar om ledningen fungerar. Då gäller det att man själv orkar. Det är nog det jobbigaste – att finnas där.

Tillsammans lyckades de ta sig igenom prövningen. Och när de värsta dyningarna hade lagt sig var det flera som berömde hennes insats. Hon hade klivit fram som en stark ledare och fört partiet i hamn.

Så uppfattades det kanske internt i partiet, men knappast utåt. Vid presskonferenserna gjorde hon ibland snarare ett lite nervöst och osäkert intryck.

Med det kan naturligtvis förklaras med den unika historiska situationen. Men en ”stark ledare” är inte heller vad man tänker på när det gäller Jämtins tid som oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Det var då partiet lanserade de smått löjeväckande förslagen om ”könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter” och butlertjänster i tunnelbanan.

Fingertoppskänsla har inte heller alltid utmärkt henne under tiden som partisekreterare. När Moderaterna lanserade sajten Juholts sedelpress gick Jämtin ut och kritiserade den i en debattartikel. Detta ökade bara intresset för sajten och dess innehåll.

Men alla älskar en vinnare.

När väl valet föll på Stefan Löfven började siffrorna för partiet att sakta vände uppåt igen.

Det är lätt att i efterhand se händelserna i ett positivt sken. Om Löfven hade floppat hade Jämtin blivit en av de personer som fått bära hundhuvudet.

Bild: Tidskriftsomslaget är Chefstidningen nr 3, 2012.

Read Full Post »

EXIT | Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) har tröttnat på politiken. Efter valet 2014 drar hon vidare till annat.

Sabuni föddes i exil i Burundi och kom till Sverige med hjälp av Amnesty International efter att familjen hotats till livet under sin tid i Zaire.

Med en sådan bakgrund kunde hon med auktoritet representera Folkpartiets nya ”tough love” image på integrationsområdet. Det blev onekligen lite svårt för oppositionen att anklaga en afrosvensk för rasism.

Som integrationsminister blev hon en av regeringens tydligaste och synligaste ministrar. Orädd och giftig i debatten som få.

En sådan person borde vara en tillgång i alla partier. Men inte i Folkpartiet.

Efter en ommöblering i partiet och regeringen förlorade Sabuni ansvaret för integrationsfrågorna till partikollegan Erik Ullenhag.

Hennes nuvarande ansvarsområden – jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister – ser kanske imponerande ut på ett visitkort men är regerings motsvarighet till en ambassadörspost i Mongoliet.

Med Ullenhag blev det en tydlig återgång till socialliberalismen. Och idag ser vi resultatet.

Partiet har förlorat mycket av sin ”cutting edge” i politiken. Det är i stort sett bara kring skolfrågorna som man idag ser en tydlig folkpartistisk profil.

Men Sabuni är själv är säker på att hon var inne på rätt spår med bl.a. språktest under tiden som integrationsminister. I Chefstidningen skriver Eva Brandsma:

Den liberala ideologin genomsyrar på ett nästan fascinerande vis Nyamkos sätt att tala om människor. Om det så gäller invandrare eller företagare. Alla ska göra sina egna val, alla har sitt eget ansvar, staten ska skapa förutsättningar och i övrigt ha så lite att göra med individen som möjligt.

– Folk i Sverige vill mata oss som kommer hit. Men vi behöver inte matas, bara ges möjlighet att skaffa egen föda.

Hennes förslag på till exempel språkkrav för att få bli svensk medborgare och kortare föräldraledighet för den som invandrar till Sverige med barn har väckt motstånd och debatt.

– Jag uppfattas ofta som kall, gör jag inte? frågar hon.

– Jo, och hård, tror jag, svarar jag.

Hon nickar lite.

– Det är för att jag är tydlig med vad jag vill. Jag vet vad man behöver när man kommer ny till ett land. Chans till att försörja sig, lära sig språket, finna sin plats. Man ska inte låsas in hemma med sina barn, det gynnar inte de kvinnor som kommer.

Bra märkligt att Folkpartiet inte har haft vett nog att ta bättre tillvara på Sabunis kompetens. Men man skall aldrig förvånas över Folkpartiets förmåga att skjuta sig själv i foten.

Övrigt: Intervjun och tidskriftsomslaget ovan är från Chefstidningen nr 1, 2012.

Read Full Post »

INOM POLITIKEN är det ovanligt med delat ledarskap. Utanför är det däremot vanligare än vad man skulle kunna tro.

Bland riksdagspartierna är det bara Miljöpartiet som delar på ledarskapet. Inom Vänsterpartiet finns en diskussion om hur man skall ha det framöver.

Chefstidningen har intervjuat både forskaren Marianne Döös och språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin om ledarskapsrollen

1 + 1 kan bli 3. Det kan vara fantastiskt, men det kan också fungera mindre bra. Det är ingen självklarhet och går inte av sig självt, var som helst eller med vem som helst. Å andra sidan är det inte heller självklart att chefen alltid ska vara en enda person.

[Marianne Döös] ser det som en sund och naturlig utveckling i en allt mer komplex värld att allt fler vågar välja att dela ledarskap. Ett modernt sätt att leda och ett sätt att fördela riskerna, allt står inte och faller med en person. Bland annat pekar hon på Miljöpartiets språkrör, där en av varje kön får fler väljare att känna igen sig.

– Forskning visar att effektivt ledarskap i professionella organisationer i dag mer liknar vad en klassisk facilitator gör, att stötta och skapa förutsättningar för medarbetarna. Det auktoritära ledarskapet passar då mindre bra exempelvis i offentlig sjukvård. 41 procent delar ledarskap, kom Marianne Döös och hennes kollegor fram till i sin forskning. Och det är lika vanligt i privat och offentlig sektor som bland män och kvinnor.

Bytet av språkrör gick utan några större problem. Kanske mycket p.g.a. partiets egna regler som sätter en bortre gräns för hur länge man får ha förtroendeuppdraget.

Det är inte självklart att det skulle ha fungerat lika smärtfritt om det fanns en möjlighet för språkrören att ständigt bli omvalda.

Skulle det exempelvis kunna fungera med delat ledarskap mellan ideologiska motståndare som Annie Lööf (C) och Anna-Karin Hatt (C)?

Och kan Rossana Dinamarca (V) samarbeta med någon man överhuvudtaget? Detta med tanke på hennes konspirationsteori om att delat ledarskap med någon av de manliga partiledarkandidaterna bara är ett sätt att garantera fortsatt manlig dominans inom Vänsterpartiet.

Delat ledarskap kräver öppenhet, att våga visa både sina styrkor och svagheter för varandra, i med- och motgång. Att leda tillsammans tvingar fram kritisk reflektion och ifrågasättande, vilket leder till utveckling, både för verksamheten och för de chefer som delar.

Marianne Döös pekar på att det kan finnas kulturer där delat ledarskap passar mindre bra, där medarbetarna putsar på sina egna stjärnor och den individuella karriären är viktigare än samarbete.

”Det kan finnas kulturer där delat ledarskap passar mindre bra”. Det låter osökt som den politiska världen. Eller som Åsa Romson uttrycker det: ”Nej, ingen som blir ledare för ett parti är prestigelös”.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Chefstidningen nr 5, 2011. Intervjun med Åsa Romson och Gustav Fridolin finns i papperstidningen.

Read Full Post »

EN TYPISK representant för nya Moderaterna. Det är den bild man får av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström.

I en intervju om arbetsmiljö och ledarskap i Chefstidningen framstår hon som en empatisk minister. Men hon framstår också som en minister utan några lösningar på arbetsmiljöproblemen.

Det är ett klassiskt knep. Erkänn problemen och tala om hur svårlöst det hela är. Det ger bilden av en sympatisk och reflekterande minister som brottas med problemen. Det ger också bra manöverutrymme i intervjusituationer.

Så här kan det låta när Eva Brandsma intervjuar:

Ökad psykisk ohälsa bland unga ser man en tendens över hela Europa att den ökar – de finns en stor grupp med unga som inte klarar av kraven som ställs i dagens arbetsliv.

Vad ska man göra åt det?

– Jag vet inte det. Det vi ser är ju att arbetslivet har blivit så slimmat, vi har färre jobb för de personer som har en del arbetssvårigheter. De jobben finns inte kvar, för de jobben har vi rationaliserat bort. Eller exporterat bort.

Och så låter det genom hela intervjun. Många problem lyfts fram av både intervjuare och intervjuad. Men några tydliga svar får man inte.

Engström verkar inte ens tro att hon som ansvarig minister och politiker kan göra något åt problemen. Det är andra som måste fixa det.

Du har talat om arbetsgivares ansvar. Vilket ansvar har de för de personer som inte är högpresterande?

– Jag har sagt flera gånger att det ansvaret måste öka.  Jag har under det senaste halvåret som arbetsmarknadsminister besökt arbetsgivare som gör mer än andra. Och de är för få. Jag har inte ens kunnat fylla min kalander med besök som jag hade velat göra. 

 Krävs det inte ett politiskt beslut, påtrykningar från regeringen att få arbetsgivare att ta ett större ansvar?

– Jag tror inte att man kan tvinga fram människor att bli goda. Man kan inte lagstifta fram det. Men man kan ta fram goda exempel.

”Ta fram goda exempel”. Det är det typiska politikersvaret när man inte vet – eller vill – göra något.

Read Full Post »

STRATEGI: Moderaternas partisekreterare och kommunikationsstrateg, Per Schlingmann, har intervjuats av Eva Brandsma på Chefstidningen.

”Felen med de gamla moderaterna ansåg Schlingmann och Reinfeldt var att de fokuserade på fel samhällsproblem, hade därmed felaktiga lösningar och att de kommunicerade på fel sätt.

– Vi såg alltid socialdemokraterna som vår huvudmotståndare. Vi speglade oss i vad de gjorde och hamnade i skuggan. Vi tänkte om. Och började i stället se det vi verkligen skulle slåss mot, nämligen utanförskapet och arbetslösheten. Med det i sikte kunde vi göra en annan politisk analys.

Det var hela grunden, menar Schlingmann. När analysen såg annorlunda ut, blev lösningarna också andra. Som exempel gjorde moderaterna en helomvändning vad det gäller den svenska modellen. Helt i enlighet med borgerligt traditionellt synsätt hade fackföreningarna betraktats som socialdemokraternas förlängda arm. Nu betonade man fördelarna med att arbetsmarknaden är organiserad med starka och ansvarstagande aktörer på både arbetsgivar- och löntagarsidan.

– Det var en långtgående förändring för oss. En kulturrevolution. Men vi tog den och vi vågade vara självkritiska, öppna och transparenta.

Problemet var och är enligt Schlingmann att partiet uppfattas som en intresseorganisation för de rika. Så vill de inte uppfattas, de vill vara för ”alla”.

– Att ändra perceptionen tar tid men det går om man arbetar seriöst och målmedvetet.

I likhet med alla som säljer en produkt, vara eller tjänst gäller det att göra sig tydlig och valbar.  Man ska vara ett av de tänkbara alternativen, menar Schlingmann.

– Problemet är inte att man upplevs felaktigt, problemet är om man inte upplevs alls. Man måste bli en aktör som människor förhåller sig till. Vid valet 2006 var moderaterna det parti som väljarna var mest nyfikna på. Väljarna kunde fundera på vad de tyckte om moderaterna idag, och inte vad de alltid hade tyckt.”

”Att ändra perceptionen tar tid men det går om man arbetar seriöst och målmedvetet.” Nog låter detta lite som de ”gamla” Moderaterna. Ett annat sätt att säga: ”Om vi bara kan ändra på perceptionen behöver vi inte ändra på innehållet i politiken.”

Med tanke på hur Moderaterna har hanterat hur det nya sjukförsäkringssystemet slår mot exempelvis cancersjuka uppfattar säkert väljarna de ”nya” Moderaterna mer som en kopia av de ”gamla” Moderaterna.

Detta parti har alltid trott att man kan lösa alla problem på samma sätt. Genom att behandlade alla människor som aktörer och varor på en helt fri marknad. Och på en marknaden gäller ”the survival of the fittest”.

Hög arbetslöshet? ”Låt marknaden sätta lönerna.” Agda 93 behöver äldreomsorg? ”Låt tanten shoppa loss på en marknad för äldreomsorg så fixar det sig.” Är du cancersjuk? ”Sök jobb så känner du dig friskare. Och skulle du ändå gå under så är det bara resultatet av en utgallring som alltid sker på en kapitalistisk marknad.”

En image som man förståligt nog ville göra sig av med. Frågan är om man har lyckats? Valet 2010 får avgöra det.

Read Full Post »