Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Charles Moore’

HISTORIA: I juni 1940 höll Winston Churchill och Charles de Gaulle var sitt viktigt radiotal vid en tidpunkt när ord var näst intill de enda vapen som stod till förfogande i kampen mot Adolf Hitler.

Charles Moore, kolumnist The Spectator och The Daily Telegraph, har reflekterat över deras betydelse.

On 18 June 1940, 125 years after the battle of Waterloo and 70 years ago this Friday, Winston Churchill delivered his famous ‘finest hour’ speech. What is less well remembered here is that General De Gaulle also delivered his first, almost equally famous broadcast to France that evening. The French government, led by Marshal Pétain, was suing for peace with Germany, ‘alleging’, as De Gaulle put it, ‘the defeat of our armies’. Speaking loudly into the BBC microphone, De Gaulle said: ‘Is the defeat final? No!… For France is not alone… She can unite with the British Empire… I, General De Gaulle, now in London, call upon the French officers and soldiers… Whatever happens, the flame of French resistance must not and shall not go out.’ At the time, not everyone thought that either speech had worked. Churchill made his speech twice on the same day — first to parliament, and then, shortened, as a broadcast. Harold Nicolson recorded that he repeated himself because ‘He hates the microphone… he just sulked and read his House of Commons speech over again… it sounded ghastly on the wireless.’ As for De Gaulle’s words, they were heard by hardly anybody, and were not recorded because all the technical resources of the BBC were taken up in recording Churchill’s broadcast. Instead, De Gaulle’s text was re-read on air by British broadcasters four times over the next 24 hours. The situation which Britain and France faced was so desperate that neither man had much more than words at his command, but perhaps it was for this very reason that the words, once disseminated and pondered, did work. To understand their importance, one must imagine what that single day, and all succeeding days, would have been like if they had not been delivered.

Read Full Post »

DET ÄR INTE var dag som en ny tidskrift lanseras som vill ”fira vår civilisation, dess konst och dess värderingar – speciellt demokrati, debatt och yttrandefrihet – i en tid när dessa är under hot”.

Den nya brittiska tidskriften Standpoint har satt ribban högt. Dess redaktör, Daniel Johnson, vill se tidskriften som arvtagare till Encounter som startades 1953 av Irving Kristol (vars fru sitter i Standpoints ”advisory board”) och Stephen Spender.

Encouner var ett forum där den fria världens intellektuella kunde debattera och ta upp kampen mot de kommunistiska idéerna som svepte över världen och hotade att även underminera de västerländska demokratierna.

Enligt Johnson var det först med efterdyningarna av den 11 september 2001 som det fanns förutsättningar och en moralisk grogrund för en efterföljare till den numera insomnade tidskriften.

The aftermath revealed such moral cowardice and intellectual confusion on both sides of the Atlantic that the battle of ideas has sometimes seemed in danger of being lost by default. To defend and celebrate Western civilisation is not merely desirable; it is imperative.

Om man utgår ifrån premiärnumret så kan Standpoint (med devisen ”Think again”) liknas vid en elegantare månadsversion av nyhetsmagasinet The Spectator (”Champagne for the brain”). Och lyckas man med det är det bara att gratulera.

Man gör inte någon hemlighet av att man vill skapa en sofistikerad tidskrift; ”unashamedly highbrow in an era of relentless ‘dumbing down,’ it responds to the unfulfilled needs of the educated public”.

Tidskriften har lyckats få med en imponerande antal kända namn. Här bidrar exempelvis krönikörerna Craig Brown (The Daily Telegraph), Nick Cohen (The Observer) och Charles Moore (The Spectator); författarna Julie Burchill, Antonia Fraser och Alain de Botton; historikerna Robert Conquest (som bidrar med sex dikter!), Andrew Roberts och Michael Burleigh; USA:s f.d. ambassadör i London Raymond Seitz; konstnären David Hockney samt många, många fler.

I tidskriftens rådgivande organ sitter en imponernade samling personer. Mest kända är kanske Michael Burleigh, David Hockney CH, Noel Malcolm, Sir V.S. Naipaul KB, Sir Tom Stoppard OM, CBE, Michael Gove MP, Baron Lawson of Blaby, PC.

Standpoint ges ut av idéinstitutet Social Affairs Unit i London. Denna ”think tank” citerar med stolthet på sin hemsida ett omnämnande från The Times;

The Social Affairs Unit is famous for driving its coach and horses through the liberal consensus scattering intellectual picket lines as it goes [and] for raising questions which strike most people most of the time as too dangerous or too difficult to think about.

Det är helt uppenbart att det är i denna anda som Standpoint kommer att verka. 

Daniel Johnson konstaterar att det är farligt att anta att de värderingar och framgångar som har präglat den västerländska civilisationens utveckling skulle vara universellt accepterade, eller att det öppna samhällets -i huvudsak positiva – framgångar inte skulle kunna vändas emot oss.

Våra lagar, friheter och tekniska framgångar kommer alltid att exploateras av demokratins fiender. ”Standpoint, however, intends to be a beacon of hope”.

Ett sådant ”mission statement” är imponerande och det är bara att hoppas att tidningen kommer lyckas nå sina läsare.

Read Full Post »

« Newer Posts