Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Cecilia Garme’

IMAGE | Att gå i opposition mot sig själv är vanskligt. Det kräver både fingertoppskänsla och förmåga att hantera förväntningar.

Det är tillräckligt svårt när ett parti regerar i eget majestät. Sitter man dessutom i koalition krävs att partierna åtminstone är överrens om huvuddragen i strategin. Annars hotar förvirring.   

När Fredrik Reinfeldt (M) nyligen uppmanade sina moderata politiker ute i landet att säga nej till förslaget från Jan Björklund (FP) att skapa särskilda ungdomsjobb till 75 procent av ingångslönen sågs sprickan tydligt i Alliansen.

Det blev uppenbart att utspelet inte var planerat. Det var inte ett sätt att låta småpartierna ta större plats. Bilden blev att partierna drar åt olika håll utan någon tydlig samordning eller tanke bakom.

”Moderaterna centralt förordar inte lönesänkningar. Vi förordar högre löner och andra metoder för att sänka trösklar för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden”, sade Fredrik Reinfeldt till Dagens Nyheter i april.

Om lönekostnaderna skulle vara det rätta borde resultatet av sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar ha varit större enligt Reinfeldt.

”Jag tror helt enkelt inte på den här idén med att sänka löner. I så fall så borde vi redan ha sett detta eftersom vi kraftigt har sänkt kostnaderna.”

När väljarna väl börjar ifrågasätta regeringsdugligheten lever Alliansen farligt.

Cecilia Garme skriver i Fokus om den svacka som Moderaterna befinner sig i.  

Partiet som gick till val på att avskaffa utanförskapet har satsat miljard efter miljard på att få ner arbetslösheten, utan resultat som står i proportion till insatserna. Enbart de åtgärder som skräddarsytts mot ungdomsarbetslösheten – sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar – kostar 20 miljarder 2012.  Problemet är att till och med Fredrik Reinfeldt själv, i en intervju med DN, har uttryckt tvivel om deras effekt.

När en regering på så sätt går i opposition mot sig själv blir en svensk väljare legitimt förvirrad och skärskådar regeringsmaktens fundament: de stabila statsfinanserna och regeringsdugligheten.

[…]

Sofia Arkelstens degradering är därmed också ett symptom på ett annat kristillstånd i moderaterna. Det handlar om själva lagbygget i partiledningen, det som en gång – efter katastrofvalet 2002 och Bo Lundgrens sorti – var nyckeln till framgången.

Det står nu klart att Fredrik Reinfeldt har misslyckats med att i tillräcklig grad inspirera en ny generation att bli goda ledare i moderaterna. Arkelsten, och gruppledaren Anna Kinberg Batra, sågs just som början på en sådan generationsväxling. Men den har inte följts upp och fick i veckan ett drastiskt bakslag. Frågan är också hur stort utrymme de nya nymoderaterna har som individer. Även enkla journalistfrågor tycks gå hela vägen upp till den centrala presstjänsten. I inget annat parti känner journalisten så starkt den ständiga närvaron av en falkögd kommunikationsavdelning. Eller också är moderaterna sämst av alla på att dölja det.

Bild: Citat och tidskriftsomslag från Fokus den 27 april-3 maj 2012.

Read Full Post »

VÅRBUDGET | Det sägs att två saker mår man bäst av att inte veta något om – hur man gör korv och hur politik blir till.

Skall man tro Cecilia Garme på Fokus har småpartierna inte haft det lätt när den urvattnade ekonomisk vårbudgeten skulle förhandlas fram.

Att Anders Borg framstår som en ångvält i förhandlingarna kring budgetarbetet kan säkert finansministern leva med.

Svårare måste det vara för Alliansens småpartier att återigen se sig själva beskrivna som näst intill irrelevanta i regeringsarbetet.

Anders Borgs kontroll når nu hela vägen in i partiledarkretsen. Visst får kvartetten Reinfeldt-Björklund-Lööf-Hägglund bestämma vilka satsningar som ska göras. Men i höstas fick de endast välja från en meny som finansdepartementet hade satt ihop.

– Listan var inte lång. Den rymdes på en A4, säger en källa.

De små partierna fick välja ett eller två områden var. Moderaterna fick fler eftersom de är störst. När partiledarna hade valt gick bollen tillbaka till finansdepartementet som gjorde beräkningar. På så vis kontrollerarde finansdepartementet regeringens politik i två steg.

[…]

Men även över samordningens första led – där frågor dryftas mellan politiskt sakkunniga från de fyra allianspartierna – svävar Anders Borgs ande.

– Man kollar ofta saker med finansen. Det är ju ändå de som får bollen sedan, säger en källa. Och moderaternas sakkunniga står i ständig kontakt med Drottninggatan 21.

Även i partiledarkretsen kan Anders Borg ibland vara med. Då i skepnad av en förhandlare som ingen vill ha emot sig.

– Anders Borg kan vara väldigt tuff. Jag skulle gå så långt som att säga otrevlig och obehaglig ibland. Han kan slå om, från att vara varm och gemytlig till att plötsligt vara stenhård. Och sedan tillbaka igen till värme och gemyt när förhandlingen är över, säger en källa.

Bild: Ett uppslag från Fokus nr 15 (13-19 april), 2012.

Read Full Post »

VAL 2010: Aftonbladet har ”avslöjat” icke-nyheten att Centerpartiet levererar olika politiska budskap till olika väljargrupper.

I realiteten gör alla partier likadant. Enda skillnaden är att Centerpartiet har varit klumpiga nog att låta sig avslöjas.

Alla partier – och alla företag och organisationer – jobbar med målgrupper. Detta naturligtvis för att olika målgrupper (läs: väljare) intresserar sig för olika frågor.

(Och detta är också något som forskare och opinionsinstitut ägnar sig åt när man studerar medborgare utifrån olika socioekonomiska grupper.)

Detta gör man naturligtvis för att människor är intresserade av olika frågor. Det är inte helt osannolikt att äldre är betydligt mer intresserade av pensionsfrågor än en 20-åring.

Så när Aftonbladet skriver att Centerpartiet har olika politiska budskap till ”välbeställda villaägare”, ”låglöneakademiker” och ”lågutbildade och äldre” så visar detta bara att partiet jobbar professionellt.

Samma diskussion har alla partier när det gäller den viktiga målgruppen soffliggare.

Cecilia Garme på tidskriften Fokus konstaterar t.ex. att antalet övertalningsbara soffliggare  – de som röstar lite då och då – ligger på cirka 10-15 procent av väljarkåren.

Professor Anders Westholm, statsvetare vid Uppsala universitet säger följande:

Sannolikheten att välja soffan är större för den som är ung, arbetslös eller ensamstående. Det är ingen homogen grupp. Det som spelar roll är etableringsfaktorn. Ju sämre integrerad man är med andra människor och samhället – arbetsmarknaden, utbildningssystemet, föreningslivet och även familjelivet – desto större är sannolikheten att man inte röstar.

Och hur skall man då nå denna het eftertraktade grupp som mycket väl kan komma att avgöra hela valet?

Alla partier kör naturligtvis med riktade utskick till förstagångsväljarna. Man ser också till att identifiera vilka områden som har stor potential för det egna partiet. 

Carl Melin, opinionschef på United Minds, ser också andra strategier hos partierna. 

Vallängderna är offentliga handlingar. Det är tillåtet att med papper och penna anteckna exakt vilka personer som inte har röstat och sedan närma sig dem med valinformation. Sånt har förekommit i partierna. Men så fort man för in uppgifterna på dator bryter man mot PUL.

Dörrknackning och personliga samtal är oslagbart. Det visar studier i USA. Jag tror det är samma sak i Sverige.

De partier som jobbar professionellt ökar också sina chanser att få genomslag hos väljarna.

Om väljarna sedan kommer att köpa det politiska budskapet är en helt annan fråga. För det hjälper inte att ett parti jobbar professionellt om man inte har ett budskap som väljarna uppskattar.

Read Full Post »