Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carl Melin’

ProcentPOLITIK | Är det något partierna gärna framhåller så är det att man minsann inte bryr sig speciellt mycket om tillfälliga väljarundersökningar.

Alla partier vill framstå som principfasta.

Officiellt driver man bara en politik som är fast förankrad i partiets ideologi och fastställd i god demokratisk ordning på en partikongress. Sedan får väljarna tycka vad man vill.

Men verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så.

Att vi lyfter fram vad vi åstadkommer i kommunerna beror på att vi tagit intryck av hur väljarna uppfattar oss. Vi uppfattas oftast som godhjärtade men litet tafatta, några som inte kan styra. Därför vill vi visa att vi faktiskt styr i flera kommuner.

Orden kommer från Jonas Sjöstedt (V) i en artikel om partiernas hemliga opinionsundersökningar.

Det är lätt att missa poängen i Sjöstedts kommentar, nämligen att Vänsterpartiet faktiskt låter sig påverkas av vad opinionsundersökningarna säger om Vänsterpartiet.

Alla riksdagspartierna formar naturligtvis sin politik efter intern debatt och beslut på sina kongresser.

Men det betyder inte att man inte påverkas av resultaten av opinionsundersökningar. Om man var fullständigt ointresserade av resultaten skulle man naturligtvis aldrig beställa egna för dyra pengar!

Men de många väljarundersökningar som kontinuerligt presenteras i media under året är förhållandevis ointressanta (möjligtvis med undantag av SCB:s) för partiernas sakpolitiska överväganden.

De ger ofta inte mycket till information och älskas mest av media och politiska nördar.

I en av de sista undersökningarna 2013 låg t.ex. den största förändringen på endast 0,6 procent. Övriga partier låg i spannet mellan +0,3 och -0,5 procent.

I bästa fall indikerar sådana procentsiffror en tendens eller riktning. I värsta fall är de bara slöseri med trycksvärta eftersom de ligger inom felmarginalen.

För att råda bot på detta köper partierna egna opinionsmätningar, och då ofta från Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier.

– Vi vet faktiskt inte hur de använder dem. Det är svårt att forska om något de inte vill tala om, säger Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik och kommunikationsvetenskap.

[…]

– Det handlar om betydande belopp, säger Carl Melin, analyschef på United Minds.

Tidigare jobbade han i S med opinionsanalyser, så han har erfarenheter från båda håll.

– De egna undersökningarna är viktiga verktyg för att ta reda dels på hur man ligger till, dels vad väljarna tycker är viktigt och vilka målgrupper som är mest mottagliga för ett budskap, säger han.

Moderaternas nye kommunikations- och analyschef Per Nilsson har gått i motsatt riktning som Carl Melin. Han jobbade tidigare på Demoskop.

– Det man vill se är hur väljarna förhåller sig till just mitt parti. Inte bara om man kan tänka sig att rösta på det, utan hur sannolikt det är, hur stor potential har mitt parti, vilka sakfrågor är de som kan tänka sig att rösta på partiet intresserade av, säger han.

[…]

– Min bedömning är att det ska mycket till för att ett parti byter åsikt på grund av opinionsmätningar. Det sker genom interna processer och på kongresserna, men mätningarna kan spela en roll i den processen, bli ett stöd för dem som vill byta åsikt. Men får man veta att en åsikt är väldigt impopulär så fokuserar man ju hellre på andra frågor, säger Strömbäck.

– Jag tror inte att vare sig S eller andra partier formar sin politik efter undersökningarna, däremot hur de ska formulera den, vilken typ av argument som går hem, säger Carl Melin.

Det är naturligtvis viktigt för forskare att veta om ett parti byter åsikt p.g.a. en (eller flera) opinionsundersökningar eller om det beror på andra faktorer. 

Men ingen behöver ha tillgång till några hemliga opinionsundersökningar för att inse att det politiska innehållet faktiskt påverkas av ”opinionen”.

Detta oavsett om partierna låtit sig påverkas via opinionsyttringar som man avläst i väljarbarometrar eller låtit sig påverkas på annat sätt.

Det är bara att följa turerna kring Folkpartiet och skolfrågan för att man skall inse att partier inte bara kalibrerat sin politik på marginalen när opinionen vänt.

För många på vänsterkanten kan det kanske uppfattas som en marginell förändring – eller en omvändelse under galgen – när Folkpartiet plötsligt vill stoppa riskkapitalister från att flytta vinster till skatteparadis.

Men frågan om hur mycket politiker skall gå in och reglera på en marknad är just det ideologiska slagfält där liberaler och nyliberaler ständigt träter.

Är det verkligen någon som tror att Folkpartiet skulle ändrat sin skolpolitik om det inte varit en massiva kritik riktad mot regeringen för deras hantering av frågan om riskkapitalisternas vinster och stängningen av en rad friskolor?

Så nog påverkas partierna av opinionen. Om det sedan är p.g.a. hemliga eller offentliga opinionsundersökningar är i slutändan en rent akademisk fråga. 

Read Full Post »

VAL 2010: Aftonbladet har ”avslöjat” icke-nyheten att Centerpartiet levererar olika politiska budskap till olika väljargrupper.

I realiteten gör alla partier likadant. Enda skillnaden är att Centerpartiet har varit klumpiga nog att låta sig avslöjas.

Alla partier – och alla företag och organisationer – jobbar med målgrupper. Detta naturligtvis för att olika målgrupper (läs: väljare) intresserar sig för olika frågor.

(Och detta är också något som forskare och opinionsinstitut ägnar sig åt när man studerar medborgare utifrån olika socioekonomiska grupper.)

Detta gör man naturligtvis för att människor är intresserade av olika frågor. Det är inte helt osannolikt att äldre är betydligt mer intresserade av pensionsfrågor än en 20-åring.

Så när Aftonbladet skriver att Centerpartiet har olika politiska budskap till ”välbeställda villaägare”, ”låglöneakademiker” och ”lågutbildade och äldre” så visar detta bara att partiet jobbar professionellt.

Samma diskussion har alla partier när det gäller den viktiga målgruppen soffliggare.

Cecilia Garme på tidskriften Fokus konstaterar t.ex. att antalet övertalningsbara soffliggare  – de som röstar lite då och då – ligger på cirka 10-15 procent av väljarkåren.

Professor Anders Westholm, statsvetare vid Uppsala universitet säger följande:

Sannolikheten att välja soffan är större för den som är ung, arbetslös eller ensamstående. Det är ingen homogen grupp. Det som spelar roll är etableringsfaktorn. Ju sämre integrerad man är med andra människor och samhället – arbetsmarknaden, utbildningssystemet, föreningslivet och även familjelivet – desto större är sannolikheten att man inte röstar.

Och hur skall man då nå denna het eftertraktade grupp som mycket väl kan komma att avgöra hela valet?

Alla partier kör naturligtvis med riktade utskick till förstagångsväljarna. Man ser också till att identifiera vilka områden som har stor potential för det egna partiet. 

Carl Melin, opinionschef på United Minds, ser också andra strategier hos partierna. 

Vallängderna är offentliga handlingar. Det är tillåtet att med papper och penna anteckna exakt vilka personer som inte har röstat och sedan närma sig dem med valinformation. Sånt har förekommit i partierna. Men så fort man för in uppgifterna på dator bryter man mot PUL.

Dörrknackning och personliga samtal är oslagbart. Det visar studier i USA. Jag tror det är samma sak i Sverige.

De partier som jobbar professionellt ökar också sina chanser att få genomslag hos väljarna.

Om väljarna sedan kommer att köpa det politiska budskapet är en helt annan fråga. För det hjälper inte att ett parti jobbar professionellt om man inte har ett budskap som väljarna uppskattar.

Read Full Post »

DEBATT: Det har uppstått en kvasidebatt om alla opinionsundersökningar som publiceras. Om debatten beror på sommarens idétorka är svårt att bedöma. 

Men i vilket fall som helst är i stort sett alla partiledarna oerhört oroade över den stora mängden mätningar. Tydligen är dessa till stort besvär för dem själva och ibland t.o.m. ett hot mot demokratin.

Frågan är då varför man på partikanslierna så noggrant följer de som publiceras? Och om man nu inte tycker om opinionsundersökningar kan man undra varför partierna själva beställer så många? (Detta är något som bl.a. Sydsvenskan på ledarsidan tar upp.)

Mona Sahlin (S) säger att detta riskerar att skapa ”fega” politiker som ”till slut gör politiken till en tummelplats för procent istället för visioner”.

Lars Ohly (V) varnar för att ”det kanske inte alltid är medborgarna viktigaste frågor som presenteras”.

Och Göran Hägglund (KD) anser att den stora mängden mätningar gjort att ”dramatiken” i siffrorna minskat. Jan Björklund (FP) håller med.

”Förr kom det en Sifomätning i månaden och den betydde jättemycket, nu haglar det av mätningar. Jag tror att betydelsen av den enskilda mätningen devalveras.”

Och så fortsätter det. Maud Olofsson (C) och Per Schlingmann (M) inflikar bekymmersamma kommentarer om dessa opinionsundersökningar.

Men varför bry sig om vad partierna tycker? Istället kan man ta del av en seriös diskussion om opinionsundersökningar genom att exempelvis läsa Carl Melin som är opinionschef på analysföretaget United Minds.

Dagens Nyheter har han skrivit ”Rörliga väljare kräver nya sätt att mäta opinioner” där han belyser undersökningarnas nya möjligheter och problem.

Man kan också här nämna Peter Jagers, professor i matematik, som i ”Opinionsmätningar tar över” som rekommenderar att ”insiktsfull debatt” är lösningen på opinionsundersökningarnas eventuella problem.

Read Full Post »