Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carema’

MEDIA | Tidskriften Miljöaktuellt har med kritiska ögon tittat på den del av PR- och lobbybranschen som försöker påverka dagens miljöpolitik.

Miljöaktuellt nr 9 oktober 2012

Jon Röhne skriver intressant om symbiosen mellan politiker, media och lobbyisterna i PR-företagen.

Trots branschens självbild kan listan över tvivelaktigt svenskt pr-arbete göras lång. Utöver Doles misslyckade kupp mot Fredrik Gerten [p.g.a. dokumentärfilmen ”Bananas”] kan nämnas Primes dolda kampanj för att vända Socialdemokraterna och Centerpartiet i kärnkraftfrågan, en kampanj som Svenskt näringsliv i det tysta betalade 20 miljoner för och som till sist lyckades. Det avslöjades när byrån inte kunde låta bli att skryta om bedriften på ett kärnkraftsevent i USA. Skandalen anses vara en bidragande orsak till att regeringen kunde driva igenom sitt slutliga kärnkraftförslag i riksdagen.

Efter vårdskandalen kring företaget Carema var det också Prime som fick i uppdrag att blogga åt företaget i syfte att ”nyansera debatten”. Carema anlitade också Storbritanniens största pr-firma Brunswick för att minska svenska mediers hårda kritik.

Nyligen kom det också fram att Carl Bildt värvade Georgien som kund till Kreab, där han var ordförande, strax innan han blev utrikesminister 2006. På Kreab säger man att man sedan ess varit ”Georgiens extrahänder i Bryssel”. Carl Bildt har samtidigt kritiserats för att i sin ministerroll ha tagit ställning för Georgien i flera fall, till och med då valfusk uppdagats.

[…]

Den 4 juli i år, mitt under politikerveckan i Almedalen, meddelades att Centerpartiet anlitar pr-företaget Prime för att hjälpa till att förbättra ”partiets image”. Prime är just den pr-firma som tidigare har skrutit om att ha lyckats vända Centern i kärnkraftfrågan på uppdrag av Svenskt näringsliv. Det hindrar alltså inte Centern för att inleda ett samarbete.

– Prime kunde ge oss bra metodstöd för mätningar och annat. Vi valde Prime för att vi tyckte att de kunde ge oss ett bra utifrån-in-perspektiv. Vi hade gjort en valanalys och ville bli tydligare i vår profilering, sade Centerpartiets kommunikationschef Jenny Persson till Miljöaktuellt på plats i Almedalen.

Ett intressant och angeläget reportage. Men jämför man det med en tidigare artikel ser man att det inte är PR och lobbyism som Miljöaktuellt är speciellt kritiska emot.

Vad kritiken handlar om är snarare den PR som driver frågor eller åsikter som inte överrensstämmer med tidskriftens egen miljöagenda.

När man gjorde ett reportage om en av Sveriges – och Europas – tyngsta miljölobbyister var det aldrig tal om någon kritisk granskning.

Miljöaktuellt nr 2 februari 2012

Anders Hellberg skrev i februari:

Under åren har Mikael Karlsson byggt upp ett kontaktnät som få andra. Han var vice ordförande i Naturskyddsföreningen redan på den tid då Anna Lindh var miljöminister. Som ordförande har han sett Kjell Larsson, Lena Sommestad och Andreas Carlgren passera på den post som Lena Ek nu innehar. Eftersom han dessutom är ordförande i Europeiska miljöbyrån (EEB) som samlar över 140 europeiska miljöorganisationer sträcker sig möjligheterna att påverka politiken långt utanför Sveriges gränser.

[…]

Naturskyddsföreningen har idag ungefär 192 000 medlemmar spridda över landet. Organisationen är uppdelad i 24 länsförbund och 275 kommunkretsar. Dessutom har man ett antal nätverk uppdelade i sakområden, som havs- skogs- och klimatnätverk. Riksstämman är det högsta beslutande organet och vartannat år utses en styrelse som leder föreningens arbete och som till sin hjälp har ett kansli med cirka 80 anställda.

Som ordförande är Mikael Karlsson den som leder styrelsen. Det innebär att han dels har ansvar för den strategiska utvecklingen, det han kallar för den strategiska klockan som tickar på fyra fem år. Dels ansvarar han för den taktiska klockan som tickar på ett år, med verksamhetsplaner och budget och den årsredovisning där styrelsen följer vad kansliet gör.

Han är även operativt verksam i det dagliga arbetet, vilket innebär ett direkt policyansvar för egentligen alla sakområden. Exempelvis går han igenom och godkänner samtliga remissvar.

Snacka om idolporträtt.

Borde inte en sådan tung maktspelare granskas mer närgående? Jo, visst. Men det är något Miljöaktuellt aldrig kommer att göra.

Tidskriften är nämligen alldeles för ideologiskt och sakpolitiskt allierad med Naturskyddsföreningen för att kunna göra en objektiv och kritisk granskning.

Övrigt: Tidskriftsomslagen är Miljöaktuellt nr 9, oktober 2012 respektive nr 2, februari 2012.

Read Full Post »

ALMEDALEN | Vänsterpartiet har ett problem. Man har bara sig själva att skylla om det inte skulle gå bra i valet 2014.

Istället för en partiledare som går, står och låter som en marxist-leninistisk cyborg från kalla krigets Kreml framstår Jonas Sjöstedt som fullständigt normal.

Vänsterpartiet har för en gångs skull också ett politiskt budskap som ligger rätt i tiden.

Efter alla skandaler i vården, efter alla rapporter om pengar som flyr till skatteparadis i stället för att återinvesteras i skolan och efter alla skriverier om hur man inom Carema väger blöjor inom omsorgen har partiet äntligen möjlighet att sätta den politiska agendan.

Partiet har i Sjöstedt fått en partiledare som dessutom kan kommunicera det politiska budskapet på ett sätt som inger förtroende. Hans tal i Almedalen är ett tydligt bevis på detta.

Så om Sjöstedt och Vänsterpartiet inte lyckas 2014 kan man inte skylla på någon annan än sig själva.

Slutsatsen man då kan dra är att väljarna helt enkelt inte gillar Vänsterpartiet. Väljarna har då visat att man inte tror på Sjöstedt. Att man inte litar på partiet. Att man inte gillar deras ideolog. Och att man inte ger mycket för vare sig deras politik eller deras politiker.

Enklare än så kan det inte bli.

Sjöstedt höll ett bra tal. Det var lågmält men också ideologiskt och politiskt skarpt. Talet var så mycket ”vänster” att ingen vänsterpartist rimligtvis kan ha varit missnöjd.

Frågan är då bara om väljarna generellt köper, och framför allt tror på Vänsterpartiet? Talets tajming var det nämligen inget fel på.

Drygt två tredjedelar, 67 %, av svenskarna är nämligen emot att skatterna sänks om det innebär att de offentliga utgifterna måste minskas. Detta visar en opinionsundersökning från TNS Sifo.

De viktigaste frågor är, enligt väljarna, just de frågor (skola, sjukvård, sysselsättning, ekonomin) som Vänsterpartiet fokuserar på.

Enligt undersökningen vill sex av tio väljare att det är samhällets ansvar – och inte den enskildes – att se till att alla får en god levnadsstandard. ”Lika många vill ha ett samhälle där alla har det ungefär lika bra istället för ett där den flitige och duktige kan få det betydligt bättre än de flesta.”

Detta låter precis som Vänsterpartiet.

Så om partiet nu inte klarar att leverera bättre opinionssiffror och valframgång 2014 kommer deras eftervalsanalys mer eller mindre skiva sig själv.

Read Full Post »

MEDIA | Oförmågan att bilda opinion tycks vara ett ständigt återkommande tema inom fackföreningsrörelsen.

Anders Bergström, ordförande i LO:s medieutredning, föreslår nu ett ”fackligt mediehus” där man kan samla utgivningen av fackförbundstidningarna i ett gemensamt bolag.

Vi måste säkra resurser för högkvalitativ journalistik och se till att fackförbundspressen klarar de utmaningar som medlemmarnas förändrade medievanor och konkurrensen i det nya medielandskapet innebär.

Ökad samverkan mellan tidningarnas redaktioner öppnar också för en bättre bevakning av branschfrågor som berör medlemmar i flera förbund och av allmänpolitiska frågor som berör samtliga medlemmar i LO-förbunden.

Ett minst lika viktigt skäl för en kraftsamling kring fackförbundspressen är möjligheten att skapa en stark opinionsbildande kraft i samhällsdebatten – ett mediehus som har kraften att utmana den borgerliga dominansen i svensk media.

Kanske det. Men man skulle lika väl kunna hävda att en samordning riskerar ske på de mindre fackförbundens bekostnad. Blir nästa steg nedläggning av tidningar? Allt i samordningens namn.

I så fall ökar knappast sannolikheten att mindre och svagare yrkesgrupper får lika mycket information och nyheter när alla skall samsas om exakt samma begränsade utrymme.

Dessutom kan man fråga sig varför facken har så svårt att bedriva opinionsbildning överhuvudtaget.

Att skylla på den ”borgerliga dominansen i svensk media” håller inte. Den svenska fackföreningsrörelsen är ju inte direkt svag.

Att tunga spelare som LO inte klarar av att synas på landets alla debattsidor (eller på nätet) beror inte på att man är diskriminerad. Det beror snarare på facken själva.

Ta Carema-skandalerna som exempel.

Socialdemokraterna har fullständigt misslyckats med att ta tillvara de gratischanser som skandalernas har gett dem. Samma sak skulle kunna sägas om facken.

Carema-skandalerna har gett facken alla möjligheter att gå på offensiven och bilda opinion.

Genom att ta parti för tredje part (brukare, äldre och sjuka) skulle man enkelt kunna visa varför det behövs en välutbildad och välavlönad personal som drivs av empati och intresse för sitt jobb.

Istället har fackföreningarnas tystnad varit lika uppenbar som Socialdemokraternas oförmåga att driva politik.

Tron att ett ”fackligt mediehus” skulle lösa problemet med en organisation som inte ens ser möjligheterna när dessa stirrar dem rakt i ansiktet är därför inte speciellt stor.

Read Full Post »

DEN systematiska vanvården av äldre inom Carema tvingade regeringen till handling.

Inför presskonferensen den 14 november hade äldreminister Maria Larsson (KD), justitieminister Beatrice Ask (M) och finansminister Anders Borg (M) samordnat sig väl.

Men utanför presskonferensen var budskapet motsägelsefullt och förvirrat. Vad borde man ha känt till om tillståndet inom äldreomsorgen? Varför har ingen reagerat tidigare?

Plötsligt fanns det tre olika ministrar med tre olika budskap. Två av ministrarna var kristdemokrater.

Äldreminister Maria Larsson (KD) på regeringens presskonferens den 14 november:

Vi har faktiskt inte haft några indikationer tidigare på att det skulle finnas skillnader i kvalitet mellan privat och offentlig omsorg. Men vi vill gå till botten med anledning utav dom händelser som varit och se finns det sådana skillnader. Och finns det i så fall anledning att förändra regelverket. Det vill vi titta på. Ett sådant uppdrag kommer vi att ge till Socialstyrelsen.

Socialminister Göran Hägglund (KD) höll inte ens med sin egen partikollega när han uttalade sig i Expressen samma dag.

Är det som har avslöjats hittills bara toppen på ett isberg?

– Jag tror det förekommer mycket som vi inte vet. Det vore konstigt om allt skulle avslöjas de senaste dagarna. Det tror jag inte. Vi har genom åren kunnat höra många fasansfulla berättelser som sådant som har förekommit.

Så sent som i mars i år invigde Hägglund själv Carema Hälsocentral Bomhus i Gävle, en mottagning som ägs av Carema Cares systerföretag Carema Sjukvård AB. I sitt nyhetsbrev skrev Hägglund att ”det är fantastiskt att möta den glädje, stolthet och kreativitet som sprudlar om de nya aktörerna”.

Har du ändrat dig nu?

– Nej. Inte utifrån det jag såg där. Men vi vet att det finns brister inom viss privat verksamhet men också inom kommunal verksamhet. Vi måste se till att vi höjer kvaliteten så att verksamheter som fungerar utomordentligt dåligt blir mänskliga igen.

Och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) hade i sin tur inte samma uppfattning som socialministern.

Jag tror att det här handlar om enskilda fall där det inte har fungerat bra.

En sammanfattning:

Äldreministern har inte haft ”några indikationer” på att det skulle finnas skillnader mellan privat och offentlig vård. Vilket måste betyda att privat och offentlig vård är lika bra eller lika dålig.

Statsministern tror bara det handlar om ”enskilda fall” av vanvård som nu avslöjats.

Socialministern tror däremot att ”det förekommer mycket som vi inte vet”. ”Vi har genom åren kunnat höra många fasansfulla berättelser som sådant som har förekommit.”

Tre ministrar, två regeringspartier, tre olika budskap. En förvirrad regering.

Read Full Post »

POLITIK är lite som boxning. Ser man en blotta hos motståndaren gäller det att slå till.

Det är vad Håkan Juholt (S) gjorde när regeringen tappade garden under Carema-skandalen.

Rätt skött kan blottan vara vad Socialdemokraterna behöver för att ta sig in i matchen igen.

Medan socialminister Göran Hägglund (KD) och äldreminister Maria Larsson (KD) framstod som punch-drunk redan från början kunde Miljöpartiet och Socialdemokraterna ta för sig.

Regeringen tog tid på sig innan man reagerade. Och trots att även Juholt dröjde efter avslöjandet om vanskötsel på Caremas äldreboenden var han nästan först ut med åtgärdsförslag. Samtidigt kom Lena Hallengren (S), äldrepolitisk talesperson, med föreslag om stopp för vinstmaximering inom äldreomsorgen.

Peter Eriksson (MP) föreslog ett förstärkt meddelarskydd medan Juholt vill ha stopp för riskkapitalbolag inom omsorgen.

Och nu har striderna mellan regeringspartierna tilltagit i efterdyningarna av skandalen.

Anders W. Jonsson, riksdagsledamot för Centerpartiet, har föreslagit en ny lag – Lex Carema – som skall göra det möjligt för vanvårdade äldre att få pengar tillbaka.

Jag efterfrågar en lagstiftning som säger att pengarna ska tillbaka till de äldre i ett läge där de definitivt inte har fått vad de betalt för.

Men Maria Larsson sågade förslaget eftersom man redan nu kan få pengarna tillbaka om vårdgivaren brister i omsorg.

Jag tror att Anders W Jonsson missat att möjlighet att lämna kompensation till den enskilde redan finns.

Medan Kristdemokraterna och Centerpartiet slåss inbördes – och regeringen hamnar på defensiven – ökar möjligheterna för oppositionen. Vi får se om man kan utnyttja möjligheten som nu öppnat upp sig politiskt.

Read Full Post »