Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Camilla Lindberg’

ETT AV DE ARGUMENT som har gett anti-FRA kampanjen legitimitet är när man har framfört att regeringen inte har tillräckligt kunskap och kontroll över hur svenska medborgares personliga integritet skulle kränkas av lagen.

Men nu har de sex folkpartisternas (Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Cecilia Wickström, Solveig Hellquist, Camilla Lindberg) förslag  att brottsmisstanke måste föreligga innan FRA får spana visat på både okunnighet och förvirring bland FRA-motståndarna.

Detta gör det möjligt för regeringen att för första gången ta initiativet i debatten. Försvarsminister Sten Tolgfors – som inte har varit den bäste ”säljaren” av FRA-lagen – lyckades ganska väl fånga paradoxen i folkpartisternas förslag på SVT text;

Det bygger på en sammanblandning av polisens arbete för att utreda brott i efterhand och underrättelseverksamhet för att kartlägga hot mot Sverige.

Och vidare;

Förslaget om brottsmisstanke är speciellt därför att det inte går att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders agerande eller internationella terrororganisationer.

Här handlar det om att skydda Sverige mot hot och vi vill aldrig att de ska uppkomma, de ska aldrig förverkligas. Så just den delen tror jag är svårt just när det gäller brottsmisstanken.

Att de sex folkpartisterna tror att hemlig underrättelseverksamhet – som är till för att förebygga attacker mot Sveriges försvar och säkerhet – skulle kunna likställas med polisens arbete mot vanliga brottslingar förvånar.

Detta inte minst med tanke på att folkpartisterna är riksdagsledamöter som har varit aktiva i FRA-debatten – en debatt som har varit den mest omfattande under denna mandatperiod. Dessutom har man tillgång till riksdagens alla resurser för att kunna hålla sig maximalt informerade om frågans komplexitet. 

Agent- och spionverksamhet är till sin natur någonting som pågår i en gråzon och där måltavlorna är terrorister, diktaturer och andra staters sanktionerade, icke-lagliga aktioner mot demokratiska länder och institutioner.

När man kokar ner debatten till sina väsentligheter så handlar det om man vill att Sverige skall ha kapacitet att bedriva spionage eller inte.

Svarar man ja på denna fråga har man också i realiteten sagt ja till att svensk underrättelseverksamhet skall få lov att röra sig i denna hemliga gråzon. Man har också sagt ja till att Sverige skall få lov att spana, spionera och lyssna på medborgare i andra länder därför att detta kan vara bra för Sveriges säkerhet.

Om man inte vill göra FRA helt tandlös så kan man fråga sig varför en liberal FRA-motståndare tycker att det är OK att ”kränka” andra länders medborgares personliga integritet. Skall det även finnas brottsmisstanke mot andra länders medborgare innan FRA skall få lov att spana?

En annan aspekt som är lite underligt när det gäller de liberala motståndarna är varför man inte engagerar sig mer för den kartläggning av medborgarna som sker dagligen via exempelvis företag.

Jan Eric Larsson, professor i informationsteknologi vid Lunds Tekniska Högskola, påpekar att all trafik på internet idag är utsatt för övervakning av hackers, företag med vinstintressen, främmande makt, kriminella ligor och datakunniga tonåringar.

Det verkar som om de liberala FRA-motståndarna litar mindre på det FRA som nu är mer kontrollerat än någonsin tidigare än exempelvis de företag som tjänar pengar på penetrera och kartlägga privatpersoners görande och låtande på internet. Varför det? 

Eller som Jan Eric Larsson uttrycker det;

FRA, som i motsats till företag, hackarligor och grannens barn faktiskt står under myndighetsbevakning, utgör ett försumbart litet extra hot mot min personliga integritet.

Som framförts här tidigare finns det tydligen en borgerlig dödslängtan som gör att frågan om FRA nu tycks rulla på som borgerlighetens alldeles egna Shakespeare tragedi.

Read Full Post »

PÅ SVERIGES LEDANDE debattplats – och då naturligtvis med tanke att skaffa sig maximal uppmärksamhet – uppmanade en rad folkpartister regeringen att backa om FRA-lagen.

I och för sig inte alltför märkligt om det inte hade varit för att tre av dem också ståtar med titlar som f.d. statsminister (Ola Ullsten), f.d. vice statsminister (Maria Leissner) och f.d. partiledare (Ullsten, Leissner och Bengt Westerberg).

Till denna lista skall läggas fyra riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster.

Men av de fyra riksdagsledamöterna som nu uppmanar sin egen regering att backa i FRA-frågan var det bara Camilla Lindberg som röstade mot regeringen. 

Dessutom hade man kunnat stoppa lagen eftersom det hade räckt att fyra borgerliga ledamöter hade röstat nej så hade lagen inte gått igenom. Cecilia Wikström viste inte (!) att det fanns fyra folkpartister i riksdagen som kunde ha röstat nej.

Detta är lite märkligt med tanke på att det aldrig under mandatperiod har sprungit runt så många borgerliga riksdagsledamöter i media som intygat att man minsann hade mer ångest än någon annan över just FRA-förslaget.

Istället valde Wikström att kvitta ut sig så att hon slapp omröstningen i riksdagen.

Nu föreslår Wickström att regeringen tar en tankepaus och säger till TT;

Det var många som kunde ha agerat annorlunda. Jag önskar jag hade gjort det, för det är ingen fråga som hållit mig vaken på nätterna som denna. Men det rådde total förvirring den där sista dagen i riksdagen.

Det blir inte mindre förvirrat för att man nu väljer att attackera regeringen med de tyngsta namnen inom Folkpartiet på debattplats i Dagens Nyheter.

I stället för att själv ta en tankepaus och fundera vad man kan ställa till med har man nu lyckats förlänga plågan för regeringen och samtidigt ge en inte allför imponerande opposition råg i ryggen och möjlighet för Socialdemokraterna att gömma undan sitt gamla ansvar i förspelet till FRA-lagen.

Man kan undra om det inte är det högljudda motståndet utanför riksdagen som har gett dessa räddhågsna riksdagsledamöter modet att nu agera så kraftfullt? Om frågan efter beslutet i riksdagen hade försvunnit från löpsedlarna hade ledamöter då agerat på samma sätt?

Det får vara hur det vill med detta men ur kommunikationssynvinkel – oavsett vad man anser om FRA-lagen – är detta katastrofalt hanterat. Man börjar undra om borgerligheten lider av någon form av politisk dödslängtan.

Read Full Post »