Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Burma’

TV | Julia Louis-Dreyfus (”Seinfeldt”) spelar vicepresident Selina Meyer i den nya tv-komedin ”Veep”.

Kvinnliga politiker verkar för närvarande vara populära ämnen i filmer och tv-serier.

Vi har Tina Fey (”Saturday Night Live”) och Julianne Moore (”Game Change”) som Sarah Palin, Meryl Streep som Margaret Thatcher (”The Iron Lady”) och Michelle Yeoh som Burmas Aung San Suu Kyi (”The Lady”).

Bakom ”Veep” står Armando Iannucci som tidigare har gjort de politiska komedierna ”The Thick of It” och ”In the Loop”.

Carina Chocano, The New York Times Magazine, skriver:

If “The West Wing” was a fantasy of hyper-competence, “Veep” is its opposite: a black-humor vision of politics at its bleakest, in which both sides have been co-opted by money and special interests and are reduced to posturing, subterfuge, grandstanding and photo ops. Naturally, it’s hilarious.

 […]

In preparation for the role, Louis-Dreyfus spoke to Al Gore, as well as chiefs of staff, vice-presidential speechwriters and her old friend and fellow “Saturday Night Live” alumnus Senator Al Franken, posing questions about whether they followed guidelines when talking to the press and whether the Secret Service followed them to the bathroom at night. She also spent hours observing the gestures, postures and body language of politicians on C-Span and getting them down pat. Iannucci describes a hand gesture she perfected that he particularly admired, “a clenched thumb thing” used only by politicians “that no one else does in real life.”

“It’s not a fist, and it’s not a finger-point,” Louis-Dreyfus explains. “You could call it a ‘thist.’ You make a fist and then you move your thumb on top of the bent fingers, like you’re ready to have a thumb fight with someone. It’s not a natural human gesture. It tries to straddle both sides, you know? To be powerful, but not aggressive.”

[…]

As much as “Veep” draws on real life, it has already proved eerily prescient. In an early episode, Selina caps a long and trying day with a disastrous photo op at a frozen-yogurt shop, where her press secretary has been fielding complaints from the owner about his taxes. The episode had already been shot when, in real life, Vice President Biden visited a custard shop and sharply chastised the manager for complaining about his taxes, setting off a minor controversy. (Or maybe not so minor: Googling “Joe Biden,” “custard” and “swear” yields more than six million results.)

Övrigt: Se även trailers 1 och 2. Samt “chacter spots” 1, 2, 3, 4, och 5.

Read Full Post »

IMAGE | Varför tillät regimen i Burma Aung San Suu Kyi att ställa upp i parlamentsvalet?

Det är inte troligt att president Thein Sein och hans generaler över en natt har blivit samvetsömma demokrater. Anledningen får därför sökas någon annanstans.

På den internationella arenan är det idag bara Nordkorea som har ett sämre rykte än Burma.

Och det har säkert inte undgått juntan att Suu Kyis popularitet knappast har dalat sedan hon 1991 för första gången sattes i husarrest.

Juntan ha säkert insett att man behöver en ny strategi för att kunna hantera henne om man skall lyckas hålla sig kvar vid makten.

Det är inte osannolikt att regimen tror sig kunna förbättra sin image i omvärlden om man låter världens mest kända – och respekterade – kvinna ta plats i parlamentet.  

Suu Kyi vann mycket riktigt en jordskredsseger den 1 april. Men man skall också komma ihåg att det bara var ett fyllnadsval.  

Det innebär att hon nu sitta i ett parlament utan möjligheter att utöva reell makt. Hon är fortfarande helt i händerna på regimen.

Ett sätt att få ner hennes förtroendesiffror skulle kunna vara att helt enkelt låta henne gräva ner sig i det interna parlamentariska arbetet. Det är lätt att försvinna från allmänheten fokus när sammanträdena, förhandlingar, kommittéer och utskott ständigt avlöser varandra. 

Kommer burmeserna då att förbli henne trogen om hon år ut och år in inte lyckas förbättra deras situation trots sin ledamotsplats? Kommer de vanliga, ofta fattiga och dåligt utbildade burmeserna runt om i landet, att förstå att denna plats inte med automatik ger henne makt att förändra?   

Nu är det kanske ingen överhängande risk att hennes anseende inom en snar framtid kommer att försämras.

Men regimen kanske anser sig ha tid att spela ett långsiktigt spel. Man har inget att förlora eftersom man alltid skulle kunna slå till snabbt om det skulle behövas.

Ingen kan idag hindra dem från att krossa demokratirörelsen om man så skulle önska. De skulle säkert kunna vara minst lika hänssynslösa som regimen i Syrien.

En mer positiv bild ger Torbjörn Petersson i en intressant artikel í DN Världen som publicerades mitt under valkampanjen.

En plats i parlamentet efter valet den 1 april ger henne formellt inget stort inflytande. Ändå är det en symbolisk händelse som kan leda till att omvärlden lyfter de ekonomiska sanktioner som på grund av brist på mänskliga rättigheter riktats mot Burma sedan 1997.

Den dagen Suu Kyi säger ja till hävda sanktioner lyssnar högst sannolikt USA och Europa på henne. De är nu ömsesidigt beroende av varandra, den nye presidenten och hon. Thein Sein behöver Aung San Suu Kyi för att legitimera parlamentet i omvärldens ögon. I gengäld har den populära oppositionsledaren fått den politiska plattform som hon fråntogs när hon sattes i husarrest efter valsegern för 22 år sedan.

[…]

På arenan i Pathein ber Suu Kyi publiken att sätta sig ned i värmen. Solen är obarmhärtig. Hon talar om vad hon vill göra när hon och partikamraterna tagit plats i parlamentet. Jobba för att landets grundlag ändras. Den gynnar så ensidigt militären att innan den förändras kan det aldrig bli tal om riktig demokrati i Burma. Fast det sista säger hon inte högt till publiken.

Störst jubel utbryter när Aung San Suu Kyi berättar om sin vision att ge den stora unga befolkningen chans till avancerad utbildning och bättre arbeten.

[…]

Men så länge landets grundlag ser ut som den gör är det svårt att se en riktig demokrati födas i Burma. Konstitutionen ger militären rätt att tillsätta en fjärdedel av platserna i parlamentet och att utnämna nyckelpersoner i regeringen. Den ger dem full kontroll i händelse av undantagstillstånd. För att ändra grundlagen krävs bifall från tre fjärdedelar av parlamentet, vilket i princip ger militären veto.

Dessutom finns det en bisarr paragraf som hindrar den som varit gift med en utlänning från att bli president, vilket stoppar Aung San Suu Kyi.

Bilden: Tidskriftsomslaget – och artikeln – är från DN Världen nr 4, 2012.

Read Full Post »

Övrigt: The Lady av Luc Besson har premiär i Sverige den 4 april.  Fler trailers här: 1, 2 och 3. Se presskonferensen med Besson och skådespelerskan Michelle Yeoh.

Read Full Post »

wash38_smallINFLYTANDE: Ken Silverstein, Washington redaktör för Harper´s Magazine, har nyligen utkommit med boken Turkmeniscam: How Washington Lobbyists Fought to Flack for a Stalinist Dictatorship.

I boken (en första version publicerades i tidskriften Harper´s) beskriver Silverstein hur han kontaktade en rad lobbyfirmer i Washington DC för att se om man ville jobba för stalinistdiktaturen Turkmenistan.

Silverstein låtsades representera en fiktiv London baserad investeringsgrupp med intressen i landet. Det visade sig inte vara speciellt svårt att få lobbyisterna att nappa på förslaget att förbättra diktaturens image och inflytande i USA.

Bland annat lobbyistfirmorna APCO och Cassidy & Associates visade stort intresse.

[E]ven the best-endowed regimes need help navigating the shoals of Washington and it is their great fortune that, for the right price, countless lobbyists are willing to steer even the foulest of ships.

Enligt Silverstein har amerikanska lobbyister arbetat för diktaturer åtminstone sedan 30-talet när PR experten Ivy Lee – via en firman German Dye Trust – hade kontrakt med nazistregimen i Berlin.

Bara för att nämna några få andra har Jefferson Waterman International jobbat för regimen i Burma och Black, Manafort, Stone & Kelly hade på sin tid kontrakt med motståndsledaren Jonas Savimbi i Angola. Patton Boggs har jobbat för Kamerun och Carmen Group för Kazakstan osv. osv. (Kuriosa: Patton Boggs har även representerat Sverige.)

Även andra har använt sig av Wallraffande för att kunna skriva om lobbyfirmornas arbete för olika diktaturer. The Sunday Time gjorde nyligen detsamma med Stephen Payne, en lobbyist som tidigare jobbade för Bush administrationen.

En reporter på tidningen låtsades representera Kurdistans expresident och Payne föreslog bland annat;

Well, why don´t you make a donation to the Bush Library?

Enligt Silverstein är klimatet i maktens Washington DC helt annorlunda än i övriga delar av landet;

If you went to a cocktail party in many parts of the country and you talked about representing the government of Turkmenistan – ‘Yeah, well, this is what I do for a living. I get up in the morning, go to work and lobby for dictators’ – most people would find that that morally repugnant. But in Washington you talk about it without fear of embarrassment.

Read Full Post »