Politisk kommunikation: Det är inte tomt i ladorna!

BUDGET | När den nya regeringen tog över efter Alliansen basunerade man ut att det ekonomiska läget var allvarligt för Sverige.

”Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar.” Så lät finansminister Magdalena Andersson en vecka efter regeringen tillträtt.

Så lät det då. Hur låter det nu?

I en intervju i Svenska Dagbladet får man en helt annan bild av läget. Och hur regeringen verkligen ser på Alliansens budget. 

Vad är det värsta i Alliansens budget som gäller nu?

– Att de vill slopa gruppmomsen och införa särskild straff­beskattning på lokala sparbanker.

Är det det absolut värsta?

– Som de har? Ja. Och naturligtvis alla våra satsningar som inte är med.

Jaha. Var det inte värre än så?

Detta ger första bilden av en regering som slirat rejält på sanningen.

Uttalandet ger också Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler rätt när han kände sig tvingad att gå ut och tillrättalägga finansministerns ord.

”Nej, det är inte tomt i ladorna. Det är sant att vi under en det sista året har haft ett utflöde ur ladorna som kanske är något större än vad konjunkturen motiverar. Men det är inte tomt”, var Hasslers lägestolkning. 

För det andra visar detta indirekt att Sverigedemokraterna har en poäng att de är det enda oppositionspartiet idag.

Sverigedemokraterna kan nu med visst fog hävda att de är det enda riktiga oppositionspartiet. Skillnaderna mellan den rödgröna regeringen och Alliansen mest är ett spel för galleriet.

Samma möjligheter har rimligtvis även Vänsterpartiet. Men deras strategi verkar för närvarande mest gå ut på att signalera att man är ett seriöst stödparti till regeringen. Om man får fortsätta påverka regeringens politik på marginalen nöjer man sig säkert med det.

Båda blocken behöver varandra. Alla behöver tydliga skillnader. Finns det inga skillnader får man hitta på dessa.

Alla partier behöver en ”fiende” att fokusera på. Regeringen och Alliansen kommer därför fortsätta hävda att motståndarnas politik är till fördärv för landet.

Den stora vinnaren blir kanske trotts allt Sverigedemokraterna. Trots att man inte fick sitt efterlängtade nyval.

Read Full Post »

Strategi: Alliansens PR-maskineri går på högtryck!

BUDGET | Inför presentationen av nådiga luntan har regeringen under senaste månaden skickat ut över 50 pressmeddelanden enligt SR:s Medierna.

En granskning i Svenska Dagbladet visar dessutom att Alliansen sedan den 24 augusti har presenterat totalt 45 nya budgetsatsningar. Det ger ett snitt på 1,7 utspel om dagen.

”Under fyra veckor har regeringen fått framstå som handlingskraftig när de åkt runt med hjälmar på huvudet, inspekterat laboratorier och fikat på äldreboenden”, skriver Erik Hedtjärn på Medierna.

Lyssna: Hela radioreportaget finns tillgängligt på P1:s Medierna.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Spelet om väljarnas förtroende!

IMAGE | Regeringen, med Anders Borg (M) i spetsen, har i warp speed gått från nattsvarta ekonomiska prognoser till rosenröda.

På ett bräde har man i höstbudgeten intecknat de 23 miljarder som utgör statsbudgetens hela reformutrymme för 2013.

En granskning genomförd av Svenska Dagbladet visar att Alliansen sedan den 24 augusti har presenterat totalt 45 nya budgetsatsningar. Det motsvarar ett snitt på 1,7 utspel om dagen.

Genom att droppa budgetens godbitar pö om pö till media har man lyckats få maximal uppmärksamhet för innehållet i sin budget.

Man kan både applådera hantverksskickligheten i regeringens mediala strategi och samtidigt ifrågasätta klokskapen i att inteckna hela reformutrymmet.

Men för både regeringen och oppositionen kommer det inte att handla så mycket om vad ekonomerna tycker. Ställ samma fråga till tio ekonomer och man får troligtvis tio olika svar.

Vad som däremot påverkar väljarna är när politiker plötsligt börjar agera tvärt emot vad väljarna uppfattar att de tidigare predikat.  Alla politiker befinner sig nämligen i förtroendebranschen.

Och här spelar regeringen och Borg ett högt spel. Borg har noggrant byggt upp en image av försiktighet grundad på ordning och reda i statens finanser.

När han nu börjar spendera som en sjöman på landpermis riskerar detta urholka den bild av seriositet som regeringen – via Moderaterna – har gjort till sitt varumärke.

När finansministern tar på sig spenderbyxorna kan väljarna lätt få uppfattningen att de gamla Moderaterna är tillbaka. Alternativt att Borg är beredd att riskera landets finanser bara för att kunna vinna valet om två år.

Men även Socialdemokraternas sätt att argumentera har sina uppenbara brister.

Under lång tid har deras kritik mot regeringen gått ut på att regeringen inte spenderat tillräckligt i kristider. Och nu kritiserar man regeringen för att göra just det!

Så även Stefan Löfven och Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, riskerar hamna i en situation där väljarna uppfattar att partiet sänder motstridiga budskap.

Rent logiskt är det de personer och partier som väljarna har störst förtroende för som kommer att ta minst skada av den senaste tidens alla retoriska kovändningar.

Kommande opinionsundersökningar lär därför bli de intressantaste på länge.

Read Full Post »

Politik: Hur Mitt Romney tänker balansera budgeten!

KAMPANJ | Mitt Romney bygger hela sin valkampanj på sina erfarenheter från näringslivet. Och det märks i intervjusituationer.

Romney gav övertgande svar när han skulle svara på hur han tänker balansera budgeten utan att höja skatterna.

Josh Tyrangiel, redaktör Bloomberg Businessweek, gjorde intervjun:

You’ve signed Grover Norquist’s pledge to veto any tax increase as president. You’ve also pledged to get America on the road to a balanced budget. Since you’ve promised not to cut defense or Social Security, where specifically is the money going to come from?

Well, mathematically there are three ways of balancing a budget. One is by cutting spending; one is by growing the economy; and the last is by raising taxes.

The challenge of raising taxes is that it depresses growth. And so like a dog chasing its tail, you can’t get to a balanced budget by simply raising taxes. As a matter of fact, it is ultimately counterproductive. So my plan is based upon reducing spending and putting in place a program of policies that put more people to work and raise wages. So specifically, places that I would reduce spending: First, I will eliminate programs that are not absolutely essential. Obamacare is one of the easiest to eliminate from my standpoint and that saves approximately $100 billion a year. There are also programs I would return to the states where their growth can be managed and where they will be carried out with less fraud, inefficiency, and abuse. So for example, Medicaid, housing vouchers, food stamps, and other programs of that nature, I believe, can best be administered by the states. And finally I will cut the number of federal employees through attrition by at least 10 percent, and I will link their compensation with that which exists in the private sector. The plan that my team and I put in place achieves a balanced budget within eight years and does so without raising taxes.

One thing that distinguishes this recovery is that public sector jobs, government jobs, have already fallen by 650,000. Given the conservative goal of shrinking government, is this a positive development or a negative one?

Well, clearly you don’t like to hear [about] anyone losing a job. At the same time, government is the least productive—the federal government is the least productive of our economic sectors. The most productive is the private sector. The next most productive is the not-for-profit sector, then comes state and local governments, and finally the federal government. And so moving responsibilities from the federal government to the states or to the private sector will increase productivity. And higher productivity means higher wages for the American worker. All right? America is the highest productivity nation of major nations in the world, and that results in our having, for instance, an average compensation about 30 percent higher than the average compensation in Europe. A government that becomes more productive, that does more with less, is good for the earnings of the American worker, and ultimately it will mean that our taxes don’t have to go up, that small businesses will find it easier to start and grow, and we will be able to add more private sector jobs. Don’t forget! It’s the private sector jobs that pay for government workers. So if you have fewer government workers doing work more and more productively, that means private sector work will grow.

Bild: Tidskriftsomslaget – och intervjun – är från dubbelnumret av Bloomberg Businessweek den 13-26 augusti 2012.

Read Full Post »

Spin: Hur man säljer in en budget!

LONDON | Den konservativa-liberala koalitionen i Storbritannien har lagt fram sin tredje budget. Detta krävde en del spinn när den presenterades.

Så här skriver The Economist i en ledare om finansminister George Osbornes budget:

It was spun as a package for working families, a way of supporting the humblest toilers in the economic vineyard, and it was attacked as a tax raid on impoverished grannies. George Osborne’s third budget as chancellor of the exchequer did indeed reduce income taxes for low-earners while freezing the tax-free allowances for some pensioners. But its strongest signals, especially Mr Osborne’s decision to cut the top rate of income tax, levied on incomes over £150,000 ($238,000) a year, from 50% to 45%, were aimed elsewhere. This was a budget for companies—particularly big, international ones—and for their best-paid employees.

The politics of this will be rough, but it was the right thing to do. Because Britain specialises in high-value services such as banking, accountancy and insurance, it needs to attract the world’s brightest. Recently the Tories and their Liberal Democrat coalition partners have given the impression that capitalism is a dirty word and that the City of London, Britain’s greatest industrial cluster, is an embarrassment.

[…]

What the country is good at is financial services and luring foreign investment: in short, milking globalisation. While insisting he is doing other things, Mr Osborne has quietly acknowledged Britain’s strengths and doubled down on them.

Läs mer: “Labour’s answer to the budget: Earning a hearing”, “Budget 2012: A big splash with little cash” och ”Bagehot: The Notting Hill budget”. Ledaren och tidskriftsomslaget ovan är från The Economist den 24-30 mars 2012.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Håkan Juholts fattigsverige!

ANLEDNINGEN till att Håkan Juholt fick bakläxa av partiledningen i budgetarbetet beror på kontrasterna mellan innehållet och partiledarens ”vänsterretorik”.

Tommy Waidelichs första utkast till ett budgetalternativ lutade betydligt mer åt ”höger” än vad Juholts retorik har signalerat.

Inte konstigt om partiledningen då har haft förhoppningar om betydligt större satsningar – och därmed utgifter – på det sociala området än vad budgetförslaget först uppvisade.

För bara någon vecka sedan jämförde t.ex. Juholt dagens Sverige med fattigdomen i Victor Hugos Frankrike. Så här lät det i en recension av ”Les Misérables” på Malmö Opera:

Idag kommer den absoluta och relativa fattigdomen tillbaka i massarbetslöshetens spår. Socialförsäkringar, anställningsskydd och a-kassa har delvis raserats, vilket slår rätt in i vanliga familjers liv. 220 000 barn i vårt land lever i fattigdom, rapporterar Rädda Barnen.

[…]

[Victor Hugos huvudfigur] Jean Valjean och hans medmänniskor lever i skuggan av en revolution som gått snett. De löftens som ställdes ut av den franska revolutionens agitatorer blev aldrig verklighet. De människor Jean möter och hjälper lever fjärran från den frihet, jämlikhet och solidaritet som revolutionen utlovade.

På samma sätt kan vi som lever i dagens Sverige sägas leva i skuggan av en valfrihetsrevolution som förfelats. Elpriserna sjönk inte, de steg istället. De privata skolorna blev fria men vi ser hur skolresultaten försämras och segregationen ökar. Tåg står stilla i väntan på att rätt entreprenör ska laga sin vagn, någon annan borde ha skottat rälsen och en tredje städat toa­letten på stationshuset. I städer där allmännyttan sålts byggs för lite, låg- och medelinkomsttagare pressas ut från stadskärnorna i en utveckling utan slut.

Antagligen kommer bilden av de senaste dagarnas tumult – för att inte tala om Juholts bristande ledarskap – leva kvar betydligt längre än många av de enskilda delarna av själva skuggbudgeten.

Read Full Post »

Image: Juholts misslyckade krishantering!

FÖRVIRRINGEN kring Socialdemokraternas budgetförslag har återigen satt fokus på Håkan Juholts ledarskap.

”När den socialdemokratiska riksdagsgruppen i tisdags fick se Håkan Juholts och ekonomiska talespersonen Tommy Waidelichs förslag till budget blev protesterna starka”, skrev Sveriges Radio.

Partiet har länge krävt höjd a-kassa, men det fanns inte med i det nya förslaget. Och den nya ledningen ville inte heller sänka avgifterna till a-kassa lika mycket som tidigare.

Ledningen föreslog dessutom bara 100 miljoner kronor mer till förbättringar i sjukförsäkringen jämfört med regeringen, och en mindre sänkning av skatten för pensionärer. Sammantaget blev det för mycket för flera av riksdagsgruppens medlemmar som protesterade mot förslagen. Uppgifterna kommer från början från SVT:s Rapport men har bekräftats för Ekot.

Det blev inte bättre när Juholt sedan skulle förklara sig i en intervju i Aftonbladet. Han ger där, uppenbart omedvetet, en bild av förvirring, gränsande till kaos.

Men det låter som allvarlig kritik från en gruppledare att säga att vi har en budget som inte håller måttet?

– Hon hade helt rätt. Den var inte färdig. Exempelvis hela försvarspolitiken var inte med. Stora delar av sjukvårdspolitiken var inte med.

[…]

– Jag inledde med att säga ”flera avsnitt saknas. Prata. Vad är viktigast?”. Vi har inte gjort så tidigare, och jag tycker i grund och botten att det är positivt. Det blev bra politiska diskussioner. 

Men det här, att [gruppledare] Carina Moberg säger att budgeten bör skrivas om?

– Det var också att vi inte hade någon kapitelindelning. Vi hade huller om buller och så vidare. Strukturen var inte bra, det var oöverskådligt. Vi låg en hel vecka före. Det är i dag dokumentet ska ut, men jag ville ha ut det tidigare. 

[…]

– Jag har ända sedan jag blev vald för sju månader sedan sagt att i Sverige ska sjuka och arbetslösa inte tvingas in i fattigdom. Att någon då trodde att jag inte skulle försöka reparera A-kassa och sjukförsäkring, det är helt obegripligt. 

Så det stämde inte, det som läckte ut?

– Nej, nej. Det var inte ens skrivet.

[…]

Det är inte så att ni har backat på några förslag?

– Vi hade inga förslag. Det här är förslagen. Vi Hade inga förslag på det sättet. Gruppstyrelsen hade inte behandlat det. Däremot kastade vi ut ett antal olika frågeställningar som inte var beredda. 

Men fick ni backa på grundmaterialet som ni kastade ut?

– Nej. Det kan man inte säga heller. Det var inte ett beslutsmaterial på något sätt […] 

När det gäller A-kassan då?

– Ja, där fanns inget förslag.

Det fanns inget förslag, utan det tog riksdagsgruppen fram tillsammans?

– Ja, det tar man fram med sin gruppordförande och arbetar fram det ihop. 

Och socialförsäkringarna?

– Det är samma där. Det har jag hela tiden sagt. Vi ska reparera sjukförsäkringarna och A-kassan.

[…] 

Du ser inte det här som negativ publicitet?

– Nej jag ser det som rakt igenom positivt. Faktiskt. För det talar om att det här är partiet man bryr sig mest om.

Juholt försöker få det att låta som om det bara har handlat om att han har velat ha en öppen diskussion där alla skall få lov att vara med.

Det hela låter gulligt och rart om det hade varit i en frimärksklubb. I ett stort parti som Socialdemokraterna är det knappast det mest effektiva sättet att jobba på.

Dessutom finns det ingenting som säger att öppna och inkluderande diskussioner behöver vara fullständigt ostrukturerade.

Read Full Post »

Strategi: (MP) + Regeringen = Sant!

POLITIK: Regeringens budget var förvånansvärt tam. Inte ens oppositionen verkade orka lägga alltför mycket tid på att kritisera den.

Mer intressant var då flörten mellan regeringen och Miljöpartiet under debatten. Enda anledningen till att närmandet inte går snabbare verkar vara att Miljöpartiet vill fasa ut det rödgröna samarbetet på ett snyggt sätt.

Miljöpartiet markerade att man kunde tänka sig ett samarbeta kring invandringspolitiken och klimatpolitiken.

”Vi är beredda att ta ansvar, vi är beredda att dela med oss av våra förslag, de är fria att fildela för dem som vill ha ett bättre Sverige”, sade Mikaela Valtersson (MP).

Och finansminister Anders Borg (M) svarade;

”Jag välkomnar Mikaela Valterssons pragmatiska hållning och är öppen för förslag där vi kan hitta samarbeten”.

Detta är så nära en kärleksförklaring man kommer inom politiken.

Read Full Post »

Politik: (MP) vill både ha kakan och äta den!

STRATEGI: Nu har Miljöpartiet ändrat sig. Riksdagsgruppen tycker att de rödgröna partierna nu skall lägga en gemensam budget. 

Men samtidigt kommer inte samarbetet bli lika omfattande som under valrörelsen. Miljöpartiet kommer också att lägga fram egna motioner. 

Och fler egna motioner öppnar upp för fler uppgörelser med Alliansen.   

Men en gemensam budgetmotion från De Rödgröna öppnar också upp för att Sverigedemokraterna återigen blir vågmästare när det finns ett tydligt motförslag till Alliansen budgetproposition. 

Miljöpartiet ökar pressen på regeringen att göra upp politiskt på vissa områden. Om regeringen inte vill göra rejäla uppgörelser med Miljöpartiet riskerar Alliansen nederlag i riksdagen om man inte vill göra upp med Sverigedemokraterna.

Miljöpartiet vill att det skall framgå att det är regeringen som har bollen i sin hand. Vill man göra upp eller riskera nederlag (eller hamna på samma sida som Sverigedemokraterna)?

Read Full Post »

Politik: De Rödgrönas (röriga)samarbete!

VAL 2010: Nyhetsmagasinet Fokus har granskat turerna kring oppositionens alliansbyggande.

”En gemensam budget? Bara några veckor före ­presentationen lät det som ett dåligt skämt. Här är berättelsen om samarbetet som helt höll på att gå i stöpet. Om bråken, vardagen och rena tillfälligheter som ledde fram till den ­historiska överenskommelsen”, skriver Claes Lönegård och Torbjörn Nilsson i reportaget.

I efterhand kan två linjer skönjas i förhandlingarna.

Dels två-mot-en-regeln. När två partier har haft liknande åsikter har den tredje och avvikande fått ge sig – till exempel gäller det att införa en ny förmögenhetskatt.

Samtidigt betonar flera av de intervjuade att den regeln inte gällt slaviskt, det avvikande partiet har kunnat vinna om det lyckats bevisa att just den aktuella frågan är tillräckligt viktig för partiet. 

Dels regeln om socialdemokraternas allsmäktighet. Partiet är fortfarande oerhört mycket större än de två andra och har kunnat spela ut de båda småpartierna mot varandra. Det är socialdemokraterna som portionerar ut framgångar som pengar till kommuner till vänsterpartiet och sänkta arbetsgivaravgifter till miljöpartiet. Allting med klassisk socialdemokratisk väljartaktisk måttlighet. 

Resultatet liknar mest av allt en förlikning.

– Resonemanget vi har fört har varit: vi tre tillsammans ska övertyga en väljargrupp som är ungefär hälften av dem som får lägga sin röst. Då är det viktigt att den politik vi lägger inte får skrämma bort den väljargruppen, utan politiken måste locka minst 50 procent, säger [socialdemokraternas ena förhandlare i den s.k. budgetgruppen] Sven-Erik Österberg.

Read Full Post »