Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bryssel’

piratpartietVÄGVAL: Piratpartiets skräll i valet är en bra grund att stå på inför riksdagsvalet 2010. Junilistans katastofval var däremot förutsägbart.

Även om det ännu är för tidigt med alltför självsäkra uttalanden kan man redan nu dra vissa slutsatser om Piratpartiets behov av tydliga vägval framöver. 

Om partiet skall lyckas 2010 måste man redan nu fatta beslut i rad tuffa frågor som kommer att ha direkt bäring på om man kommer att lyckas även inrikespolitiskt.    

Junilistan tog sig till Europaparlamentet 2004 men lyckades aldrig utnyttja denna seger inrikespolitiskt. Piratpartiet har däremot stora chanser att lyckas. Varför?

1) Inom Junilistan fanns det aldrig någon konsensus om partiet överhuvudtaget skulle agera på den inrikespolitiska arenan mer än vid just EU-valen. Piratpartiet verkar inte tveka om att riksdagen är nästa steg.

2) När Junlistan väl bestämde sig för att ställa upp i riksdagsvalet fanns ingen riktig organisation ute i landet som kunde backa upp partiet. Man hade lyckats inbilla sig själva att man var en ny typ av parti som inte behövde riksdagspartiernas traditionella, byråkratiska och gammelmodiga partistruktur.

Men till skillnad från Junilistan – som i realiteten är ett helt vanligt parti om än oorganiserat sådant – är Piratpartiet möjligtvis en helt ny typ av parti som inte behöver partilokaler, ombudsmän och tråkiga sammanträden för att lyckas. Kanske det. Vi får se.

3) Junilistan drevs i valet 2004 fram av positiv mediebevakning och anhängarnas entusiasm (precis som Piratpartiet i år). Efter valframgången försvann partiledningen till Bryssel och hördes aldrig mer av.

Detta är även en risk för Piratpartiet. Om både Christian Engström och partiledaren Rick Falkvinge försvinner till Bryssel för att grotta ner sig i sina specialfrågor kommer detta då att även skapa avtryck i Sverige?

Vem kommer att sköta partiet i Sverige? Kan man göra det på distans? Kommer det att räcka med att blogga tills fingrarna blöder för att hålla grytan kokande i Sverige?

Till skillnad från Junilistans arbete i Europaparlamentet har Piratpartiet en fördel av att driva frågor som sannolikt kommer att vara kvar på den inrikespolitiska agendan framöver. Rätt använt kan Piratpartiet dra nytta av detta.

4) Junilistan drabbades av interna ledarproblem. Den allmänborgerlige Lars Wohlin – som var en av Junilistans Europaparlamentariker – hoppade av till Kristdemokraterna.

Och så småningom lämnade partiledaren Nils Lundgren – f.d. bankman och socialdemokrat – över till en annan socialdemokrat (Sören Wibe) som uppfattades ligga längre till vänster.

Inom Piratpartiet kan man ännu inte se några tecken på maktstrider. Men man kan inte heller se att anhängarna – som omfattar alltifrån nyliberaler till aktivister på vänsterkanten – har mycket mer gemensamt än vad partiet har gått till val på. (En av de första valanalyserna visade dessutom att Piratpartiet tog en stor portion av väljare från Sverigedemokraterna).

Här ligger också sprängkraften i partiets vägval i EU. Vilken partigrupp kommer partiet att välja? Och kommer valet att accepteras av alla aktivister när man väl har gjort sitt val (och börjar rösta därefter)?

5) Inrikespolitiskt har Piratpartiet valt en strategi som säkert oroar riksdagspartierna. Till skillnad från Sverigedemokraterna – som alla partier vill distansera sig ifrån – är situationen det omvända för Piratpartiet.

Alla vill vara piraternas vänner. Alla partierna vill framstå som moderna och kunniga på de frågor som definierar Piratpartiet. Men – som Mikael Sundström, statsvetare i Lund – uttrycker det;

Det är svårt att anklaga Piratpartiet för hyckleri. Detsamma gäller inte de etablerade partier som ryggradslöst försökt förvandla sig till småpirater inför valet. Trodde man på allvar att Piratpartiets väljare skulle tycka att deras senkomna frieri känns äkta?

Piratpartiets frågor (som sannolikt kommer att förblir på den inrikespolitiska agendan) i kombination med en strategi som spelar ut riksdagspartierna mot varandra kan garantera piraternas fortsatta aktualitet.

Christian Engström (PP) utvecklar det på följande sätt;

Vårt mål är att få vågmästarställning. Vi säger till [Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt]: Den av er som lägger bästa budet för att riva upp Ipred, lägga ner FRA och värna de medborgerliga rättigheterna på nätet, den får jobbet som statsminister.

Piratpartiet har stora möjligheter att göra vad Junilistan aldrig lyckades med – ta sig till både Europaparlamentet och riksdagen.

Frågan är bara om man är realistiska nog att inse att detta kommer att kräva fortsatt hårt arbete i Sverige. Det kommer inte att räcka med att bara driva på i Bryssel.

Om inte annat kommer det finnas tillräckligt med partier och journalister med intresse av att utmåla Piratpartiets arbete i Bryssel under 2009-2010 som ett misslyckade.

Riksdagspartierna kommer garanterat att fila på sina egna program kring integritet och rättigheter på nätet framöver.

Read Full Post »

partiernaEU-VALET: Tidskriften Fokus har undersökt hur det gick till när en del av riksdagspartierna fastställde sina vallistor inför Europaparlamentsvalet.

Med en sådan deprimerande redogörelse kan man knappast förvåna sig över väljarnas bristande intresse för EU-valet. Read it and weep!

 

Socialdemokraterna;

I socialdemokraterna förekom inga provval. Dåvarande partisekreteraren Marita Ulvskog hade partistyrelsen uppdrag att ta fram en vallista (…) När processen väl var klar hade EU-skeptikern Ulvskog placerat sig själv överst på listan, med partistyrelsens stöd i ryggen (…)

Socialdemokraternas toppkandidat i förra Europaparlamentsvalet Inger Segelström, som flera gånger uttryckt att hon gärna kandiderade en gång till, petades helt från listan.

Moderaterna;

Moderaterna hade provval. Där kom (…) Anna Maria Corazza Bildt trea (…) Men efter att en kommitté utsedd av partistyrelsen, som bland annat hade till uppgift att se till jämställdhet och mångfald, hade korrigerat listan hamnade hon på en åttonde plats – långt ifrån de fyra mandat som moderaterna i dag har i parlamentet. Någon förklaring till varför kom aldrig (…)

Också (…) Habsburg Douglas Walburga (…) ansågs för opålitlig. Hon kom sjua i medlemsomröstningen men fick inte någon av moderaternas 43 platser på valsedeln.

Kristdemokraterna;

När kristdemokraterna höll provval fick 1100 utsedda ombud kryssa tio namn och ringa in den de helst ville se överst. Lennart Sacrédeus (…) blev det mest inringade namnet och fjärde mest kryssad, sammanlagt tvåa i provvalet. Men efter att en nomineringskommitté behandlat frågan fanns han inte längre med på den 55 namn långa listan.

Partiordförande Göran Hägglund kommenterade med att Sacrédeus inte var en lagspelare och svår att samarbeta med. I stället kastade partiledningen in fem nya namn på listan bara två dagar innan ett beslut skulle fattas. Förre detta partiledaren Alf Svensson, som deklarerade att han egentligen inte ville till Bryssel, var en av dem.

Christina Doctare som vann kristdemokraternas provval flyttades ned till en fjärde plats.

Centerpartiet;

I centerpartiet lyftes Hans Lindqvist (…) bort från vallistan trots att han kom fyra i provvalet.

Folkpartiet;

Folkpartisten Marit Paulsen lyckades både vinna sitt provval och samtidigt bli placerad överst på listan. Men enligt Fokus källor var hon aldrig nominerad av sitt län – Dalarna – vilket valberedningen bortsåg från.

Miljöpartiet;

Miljöpartiet var det enda riksdagsparti som fastställde sin valsedel genom en beslutande medlemsomröstning (…) Ändå kan Zaida Catalán, som står som femma på partiets lista, inte bedöma om omröstningen var demokratisk eller inte. Det var åtminstone inte en röst per person, konstaterade hon.

– Jag har inte förstått hur man har rösträknat, det har ingen lyckats förklara för mig. Valresultatet blev ju nästan exakt som valberedningens förslag, säger Catalán.

Read Full Post »