OPINIONSBILDNING: Den fackliga tidningen ST Press har gjort en uppskattning av alla myndigheters kostnader för deras medverkan under Almedalsveckan. Summan landar på mellan 20 och 30 miljoner kronor.
Cirka 40 myndigheter närvarar under Almedalsveckan. Själv tycker man att man ”informerar”. Detta är naturligtvis bara en finare omskrivning för lobbyism och påverkanskampanjer.
Och en del av denna lobbyism riktar sig mot den egna uppdragsgivaren. Vilket är något som Sida också erkänner öppet.
”Vi har ett uppdrag från regeringen att informera om vår verksamhet. Det gör vi inte genom helsidesannonser utan, som i Almedalen, genom intressanta seminarier. Där når vi både beslutsfattare och medier på samma gång”, säger Margareta Wennlund, projektledare på Sida.
Ett problem med denna argumentering är naturligtvis att man inte når media under Almedalsveckan eftersom de flesta aktörer drunknar i den stora mängden arrangemang.
Ville man verkligen nå media borde man ha valt vilken annan tid som helst utom Almdalsveckan.
Enligt ST Press är det i år 1395 olika arrangemang som vill ha uppmärksamhet. Och 154 av dessa kommer att vara anordnade av statliga eller kommunala arrangörer.
Och varför man måste nå beslutsfattare när man är myndigheter är också i sig lite märkligt.
I Svenska Dagbladet har statsvetaren Svend Dahl och Maria Rankka, vd på Timbro, skrivit om problemet;
Tilltron skadas till statens neutralitet när myndigheter genom sin opinionsbildning tar ställning i politiska frågor eller ifråga om våra livsstilsval, som exempelvis hur vi åker på semester.
Effekten blir att tonvikten i debatten på vissa områden flyttas från partier, intresseorganisationer och enskilda debattörer till myndighetsföreträdare.
Resultatet blir att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Politikernas uppgift förskjuts från att instruera myndigheterna om vilken politik som ska genomföras till att förankra den politik myndigheterna formulerat hos väljarna.
”Det är svårt att se annat än att de är där [i Almedalen] för att påverka politikerna. I Almedalen når man inte allmänheten, utan den politiska eliten. Då måste man diskutera om det är förenligt med rollen som sakliga och opartiska utförare”, fortsätter Svend Dahl i ST Press.
Statliga tjänstemän som lobbyister med andra ord. Gränsen mellan information och påverkan riskerar att bli alltmer otydlig.
”Problemet är att de då ger en utmärkt illustration till hur de allt mer tar sig rollen av intresseorganisationer för sin egen sak.”
Läs: Svend Dahls rapport Deklarationsinformation och resereklam.
Övrigt: De statliga aktörerna i Almedalen är enligt ST Press följande; Sida, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Högskolan på Gotland, Riksutställningar, Kriminalvården, Myndigheten för yrkeshögskolan, Formas, FAS, Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationella sekretariatet för genusforskning, Delegationen för jämställdhet i högskolan, Delegationen för jämställdhet i skolan, Stockholms universitet, Linnéuniversitet, Statens folkhälsoinstitut, Folke Bernadotteakademin, Kulturrådet, NSU (Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet), Tillväxtverket, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Energimarknadsinspektionen, Arbetsförmedlingen, Uppsala universitet, Statens institutionsstyrelse, Swedac – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Brottsoffermyndigheten, DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan, Invest Sweden, Bolagsverket, Skatteverket, Sjöfartsverket, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SCB, Jordbruksverket, CSN, Livsmedelsverket, Rikspolisen.
the Campaign Dossier 
