Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Branding’

IMAGE | Nicolas Sarkozys UMP (Unionen för en folklig rörelse) har fått ett ansiktslyft. Nu heter man kort och gott Les Républicains.

Les Républicaines

”Jag har aldrig sett ett namn sätta sig så snabbt”, var Sarkozys egen kommentar.

Logan är snygg. Men att byta partinamn är inte det samma som att byta namn på en produkt.

Både väljare och anhängare har känslomässiga kopplingar till ett partis historia och ideologi. Ett namn spelar en stor roll för självbilden.

Partier som byter namn känner därför mycket vånda inför ett sådant beslut. Hamnar man fel kan det gå riktigt illa.

Kritiken har naturligtvis inte låtit vänta på sig. I en undersökning var 53 procent av partiets anhängare som tycket namnet lät för amerikanskt.

Men som utomstående betraktare kan man dock konstatera att namnet Republikanerna är ett synnerligen lämpligt namn för UMP. Partiet har nämligen statsmannen Charles de Gaulle som sin stora historiska förgrundsfigur.

De Gaulle var Fria Frankrikes ledare i kampen mot Vichyregimen under andra världskriget. När kriget var över blev han både regeringschef (1944-1946) och president (1959-1969).

Om det finns någon som symboliserar franska republiken så är det just de Gaulle.

Mer: Partiets hemsida hittar man på republicains.fr.

Read Full Post »

PORTRÄTT: Peter Baker  porträtterade Rahm Emanuel – ”the provocative and profane White House chief of staff” – i ett marsnummer av The New York Times Magazine.

Emanuel är president Barack Obamas förtrogne och Vita husets politiske chefsstrateg. ”Emanuel tells colleagues that the outsider brand represents Obama’s most powerful asset, and protecting it is Emanuel’s top political priority.”

He is the bête noire of conservatives who see him as the chief architect of Obama’s big-government program and of liberals who consider him an accommodationist who undermines the very same agenda. The criticism has been searing and conflicting. He didn’t work enough across party lines. He tried too hard to work across party lines. He pushed for too much. He didn’t push for enough. The crossfire underscores his contradictions — how can Emanuel be so intensely partisan without being all that liberal and so relentlessly pragmatic without being bipartisan? And just as salient these days, how can he be so independent-minded and still remain loyal to a team operation? (…)

Emanuel wants to jam a wedge into the fissure inside the Republican Party between, as he frames it, the descending wing that believes in small government and the ascending wing that believes in no government. Republicans lose, in this theory, whether they cooperate with Obama or not. “We’ve got to drive the ball at them,” a senior White House official told me. “Driving the ball at them, making them pick between small government and no government, putting them in their responsibility-and-accountability box. You walk away? You’re walking away from responsibility, and the public’s angry at you. You participate? Your base hates you.”

Se även: Barack Obama

Read Full Post »

IMAGE: Heinrich Hoffmann var Adolf Hitlers personliga fotograf. Han träffade Hitler redan 1919 och började ta bilder av nazisterna på 1920-talet.

Den främsta uppgift blev att producera Hitler-vykort, Hitler-planscher och Hitler-böcker. Sedan nazisterna hade tagit makten 1933 ökade omsättningen och firman hade 300 anställda.

Tillsammans med exempelvis Leni Riefenstahl och den mindre kände Walter Frentz bidrog Hoffmann till att skapa en nazistisk estetik. Genom en strikt koreografering av sina bilder bidrog han till kulten kring Hitler och bilden av diktatorn som den starke och allvetande ledaren.

Steven Heller – tidigare art director på The New York Times och författare till artiklar och böcker om propaganda – har skrivit;

Adolf Hitler was not the first to embrace cinema, radio and graphic design, but he and his minions certainly mastered the fine ‘art’ of image building, what we now call branding. Initially using limited means, Hitler relied on the most outreaching communication tool of the day: photography.

(…)

Although Joseph Goebbels (…) receives the lion’s share of credit for campaigns that branded the NSDAP and the Nazi state, Hoffmann was, in fact, Hitler’s most prodigious image-maker and propagator. From the fruits of this work, he built an huge entrepreneurial business by making Hitler into a veritable commodity.

En av de mer kända bilderna är ovanstående valaffisch från 1932. Affischen är ett exempel på hur nazisterna gärna använde sig av modern propagandateknik med enkla budskap och starka bilder. Hoffmann var fotografen och stilen påminner om hur man på den tiden brukade avbilda diverse filmstjärnor.

En intressant pendang är ”Nürnberg – Schuldig!” som var en av de affischer som de allierade satte upp runt om i Tyskland efter krigsslutet.

Affisch - Nürnberg Skyldig!

Som kuriosa kan nämnas att det var i Hoffmanns ateljé som Hitler först träffade den 17-årige Eva Paula Braun som jobbade där som elev 1929.

Källa: Se även utställningen State of Deception: The Power of Nazi PropagandaUnited States Holocaust Memorial Museum.

Read Full Post »