Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bondeförbundet’

HISTORIA | Regeringen fick stå där som den stora förloraren när LO och Svenskt Näringsliv spräckte förslaget om en jobbpakt för unga.  

Saltsjöbadet - Dagen den 10 november 1903

Men man kan knappast kritisera Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för att ha försökt.

Man kan inte heller påstå att det skulle vara orealistiskt att anta att arbetsmarknadens partner skulle kunna komma överrens.

Om något verkade regeringen snarare i en lång historisk tradition där förhandlingar, kompromisser och samförstånd har gått före konflikter.

Per T. Ohlsson skriver i Sydsvenskan om den svenska modellen:

Breda och uthålliga överenskommelser, givande och tagande mellan olika intressen, begränsade sociala klyftor, ordning och reda på arbetsmarknaden, korruptionsfria myndigheter och en insikt om att resurser som skall fördelas först måste skapas lade grunden till en samhällsmodell som på ett förunderligt vis har förenat omfattande offentliga åtaganden med individuell frihet.

[…]

Maktutredningen identifierade 1990 en speciell svensk beslutsmetod baserad på överläggningar och konsultationer. Det utesluter inte hårda konflikter, men ett stråk av eftertänksamhet och besinning löper genom Sveriges utveckling. Motsättningarna har sällan tillåtits gå över styr.

Händelser och processer under mellankrigstiden hade avgörande betydelse. Den så kallade kohandeln mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet om krispolitiken 1933 följdes av Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO 1938. Högern accepterade demokratin. Socialdemokraterna avstod från socialisering.

[…]

Även i tillspetsade situationer har en känsla för återhållsamhet och ordnade förhållanden gjort sig gällande. Detta, i kombination med en strävan efter bredast möjliga förankring, förklarar kanske mer än något annat varför Sverige i över 200 år har sluppit krig och våldsamma inre omvälvningar.

Man kan rent av gå tillbaka till 1809 och ett av de mest formativa – och farligaste – momenten i Sveriges historia och där finna spår av den svenska fixeringen vid att allt skall gå rätt och riktigt till.

Sverige låg i krig med nästan hela omgivningen, ekonomin var förödd och Finland förlorat. Ingen kunde vara säker på om Sverige skulle överleva som nation; det gick rykten om att landet skulle delas mellan Ryssland och Danmark. I det läget reste överstelöjtnant Georg Adlersparre upprorsfanan. I spetsen för västra arméns värmländska avdelning började han tåga mot Stockholm. Några dagar senare greps kung Gustav IV Adolf av revolterande officerare. Skyndsamt utformades sedan en ny regeringsform som skulle gälla som konstitutionellt ramverk i över 150 år.

Det var det närmaste Sverige har kommit en revolution. Och den var sannerligen svensk.

Ty på sin väg mot Stockholm följde Adlersparres styrkor till punkt och pricka 1791 års reglemente för marscher genom landet. De betalade, mot kvitto, för hästar och annat som rekvirerades. Allt bokfördes.

Gärna revolution, men först rejäl kvittens.

Sådant kunde – och kan – nog bara inträffa i Sverige.

Bild: Saltsjöbaden – ett tidningsurklipp från Dagen den 10 november 1903

Read Full Post »

IMAGE | Passion for Business har fräschat upp layouten. Tyvärr kan man inte säga det samma om journalistiken.

Passion for Business nr 8 2012

Tidskriften lider fortfarande av samma hurtfriska tilltal. Alla är duktiga och alla är ett föredöme. Och alla är framgångsrika och kompetenta.

I senaste numret har man listat fyrtionio ”bråkiga” kvinnor. Och bråkigast av dem alla 2012 var tydligen Maud Olofson.

Att ”bråkig” här skall ses som något positivt kan man tycka vad man vill om. Mest framstår det som ett försök att sticka ut bland alla andra listor som det kryllar av i media – de snyggaste, högst avlönade, bäst klädda o.s.v.

Trots detta passar ”bråkig” speciellt illa in på just Olofsson.

Hon har själv snarare velat se sig som Alliansens mamma. Hon var den som förde samman de övriga tre borgerliga partierna för att det överhuvudtaget skulle bli någon allians. Och hon såg sig som den som fick medla när småpojkarna Fredrik, Lars (senare Jan) och Göran var de som verkligen bråkade.

Om detta är sant är det tillräcklig för att garantera Olofsson en plats i historieböckerna.

Men en anledning till att hon fick stiga åt sidan, och lämna plats åt Annie Lööf, var att Centerpartiet inte tyckte att hon lyckades skapa tillräckligt stort utrymme för det egna partiet inom regeringen. (Att inte heller Lööf har lyckats är en annan historia.)

Men allt detta kanske inte spelar så stor roll när Passion för Business skall välja en vinnare bland alla dessa ”bråkiga” kvinnor.

Tidskriften verkar snarare vilja tilltala det segment i befolkningen som lider av idoldyrkan så fort det handlar om framgångsrika personligheter, inte minst inom näringslivet.

Det verkar aldrig spela någon större roll om en sådan person lämnat efter sig ruiner så länge som hon (eller han) fortsätter avancera, får högre lön eller får nya karriärmöjligheter. En sådan person ses alltid som en vinnare, oavsett vad.

Det är bara att studera Centerpartiets opinionssiffror under Olofssons tid som partiledare för att man skall inse att hon inte var någon framgångssaga.

Men det finns också ljuspunkter i Åsa Mattsons intervju. Här berättar Olofsson intressant och roligt om Thorbjörn Fälldin (vars namn Passion for Business lyckas stava fel) och hans förhållande till centerkvinnorna.

Varför kommer det fram så många kvinnor just i Centerpartiet? Först var det Karin Söder, sen kom du och nu är det Annie Lööf, medan det ekar rätt tomt i de andra partierna ju högre upp mot toppen man kommer?

– Det är historiska rötter, menar jag. Vårt parti bildades som Bondeförbundet. På ett jordbruk jobbade ju kvinnor och män sida vid sida och det är ofta kvinnan som har hand om ekonomin; hon är vd kan man säga.

Och det har accepterats även av männen, menar du?

– Ja, absolut. Jag har sett det på pappa, jag har sett det på Torbjörn Fälldin; de tror att kvinnor är kompetenta. De utgår ifrån det. Jag ställde frågan till Torbjörn Fälldin såhär: hur tänkte du när du utsåg Karin Söder till utrikesminister, till chef för utrikesdepartementet och Elvy Olsson blev chef för bostadsdepartementet? Det var första gången som kvinnor blev chefer för departement. Då sa han såhär: ”Inte tänkte jag väl nå särskilt. De var ju duktig”. För honom var det inte ens en jämställdhetsfråga. Han var van vid att kvinnor hade ansvar och var kompetenta.

Bild: Tidskriftsomslaget är Passion for Business nr 8, 2012.

Read Full Post »

ANNIE LÖÖF är bra på att kommunicera politik. Men frågan är om inte Centerpartiet också måste byta politiska prioriteringar för att kunna växa?

Erik Wahlin i Affärsvärlden skriver:

Annie Lööf sade nyligen i en SVT-intervju att Centern är ”Sveriges mest otydliga parti”. Den verkliga utmaningen blir att förklara för väljarna hur Centerpartiet sticker ut från de andra tre borgerliga regeringspartierna, kanske framför allt gentemot de allt mer dominanta Moderaterna. Hon lyfter fram Centerpartiets historia, med grunden i Bondeförbundet, och nämner ”en stark frihetssträvan” och en ”småföretagartradition”.

Hon hävdar att det finns tre konkreta områden i regeringsarbetet där Centern har starkare fokus än de andra allianspartierna: 1) En grön klimatpolitik. 2) En passionerad småföretagarpolitik. 3) En politik för de allra mest utsatta i samhället.

Detta låter lite som önsketänkande.

Av de tre områden så är det bara kring näringslivs- och företagarfrågor som partiet har haft en tydlig profil i regeringen. Och dessa frågor tenderar aldrig att få väljarna att direkt flockas till ett parti.

Och att Centerpartiet har både posten som miljöminister (Andreas Carlgren) och landsbygdsminister (Eskil Erlandsson) har inte direkt stärkt partiets miljöprofil.

Väljarnas bild av partiets miljöpolitik har snarare formats av turerna kring kärnkraften. Och detta har knappast stärkt partiets stöd bland de väljare som prioriterar miljöfrågor.

Men det märkligaste av allt är att Lööf uppfattar att Centerpartiet har bättre fokus på frågor som berör de allra mest utsatta i samhället. Detta gäller bara om Lööf utgår ifrån att väljarna inte har något förtroende för övriga regeringspartiers politik på området. (Det kan i och för sig vara sant!)

Lööf har rätt i att Centerpartiet är ett otydliga parti. Men av intervjun i Affärsvärlden kan man inte se att Lööf ens har börjat jobbet med att skingra dimman kring partiets oydliga politik.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är nr 38, 21 september 2011. Intervjun med Annie Lööf finns bara i pappersupplagan av Affärsvärlden.

Read Full Post »

PARTIER: Tidskriften Populär Historia har nu avslutat sin artikelserie om riksdagspartiernas historia.

Artiklarna är skrivna av Torbjörn Nilsson som är professor vid Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola.

Här får man sig en snabbkurs i partihistoria. Bland annat får man lära sig om Allmänna valmansförbundet, Högern, Högerpartiet, Bondeförbundet, Landsbygdspartiet Bondeförbundet, Liberala samlingspartiet, Frisinnade landsföreningen, Frisinnade folkpartiet, Kristen demokratisk samling, Sverges socialdemokratiska vänsterparti, Sveriges kommunistiska parti och Vänsterpartiet kommunisterna.

Välkommet är att varje artikel om respektive parti, förutom fakta och statistik, också innehåller fyra valaffischer i färg från olika valrörelser.

Läs mer: Några av artiklarna finns på tidskriftens hemsida. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. När detta skrivs har ännu inte artikeln om Vänsterpartiet – den sista i serien – lagts ut på hemsidan.

Read Full Post »