Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Blogg’

FLYKTINGAR: En blogg- och Twitterstorm har följt på de uttalanden som utrikesminister Carl Bildt (M) och migrationsminister Tobias Billström (M) har gjort om asylsökande irakier.

Amerikanska diplomatiska dokument som har läckts via WikiLeaks har fått fart på media. Men när man läser vad alla är upprörda över är det svårt att se att regeringen skulle ta någon som helst skada.

Detta kommer sannolikt att bli krisen som rann ut i sanden. De som protesterar är the usual suspects. Det är knappast Svensson på gatan.

Så här säger t.ex. Bildt enligt dokumenten:

Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare.

Och enligt amerikanarna skall Bild och Billström också ha sagt att flyktingar som anlänt till Sverige efter 2003 var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”.

Bildt och Billström nämnde också flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik.

Detta är knappast uttalanden som kommer få människor att sätta kaffet i halsen. Speciellt inte när Sverige redan tillhör de länder som tar emot flest flyktingar från Irak. Redan idag bor cirka 100 000 irakier i Sverige.

Betydligt intressantare är att det bara är Maria Wetterstrand (MP) och Jimmie Åkesson (SD) bland partiledarna som ännu har kommenterat det hela.

”Jag reagerar på att de påstår sig ha märkt av en opinion i Sverige att stoppa flyktingarna och att det skulle vara relaterat till hedersmord”, säger t.ex. Wetterstrand.

Ett sådant uttalande tyder snarast på att Wettersrand inte har riktigt koll på vad vanliga människor säger och inte säger.

Det är just frågor kring t.ex. hedersmord som gör att många människor har blivit tveksamma till ökat flyktingmottagande.

Regeringen kommer knappast att lida någon större förlust om man bara lyckas stå emot trycket.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Evgeny Morozov skriver i Prospect om varför den ökade användningen av sociala medier inte med automatik underminerar diktaturer.

Artikeln är ett bra botemedel mot den alltför utbredda naiva tron att social medier kan bota allt mellan himmel och jord.

Despite what digital enthusiasts tell you, the emergence of new digital spaces for dissent also lead to new ways of tracking it. (…)  

Social networking, then, has inadvertently made it easier to gather intelligence about activist networks. Even a tiny security flaw in the settings of one Facebook profile can compromise the security of many others. A study by two MIT students, reported in September, showed it is possible to predict a person’s sexual orientation by analysing their Facebook friends; bad news for those in regions where homosexuality carries the threat of beatings and prison. And many authoritarian regimes are turning to data-mining companies to help them identify troublemakers. TRS Technologies in China is one such company. It boasts that “thanks to our technology, the work of ten internet cops can now be done by just one.” (…) 

[T]he advent of blogging and social networking has also made it easier for the state to plant and promote its own messages, spinning and neutralising online discussions before they translate into offline action. The “great firewall of China,” which supposedly keeps the Chinese in the dark, is legendary. In truth, such methods of internet censorship no longer work. (…) Governments have long lost absolute control over how the information spreads online, and extirpating it from blogs is no longer a viable option. Instead, they fight back. It is no trouble to dispatch commentators to accuse a dissident of being an infidel, a sexual deviant, a criminal, or worst of all a CIA stooge. 

Moreover, the distracting noise of the internet—the gossip, pornography, and conspiracy theories—can act as a de-politicising factor. Providing unfettered access to information is not by itself going to push citizens of authoritarian states to learn about their government’s crimes. (…) [M]ost people, whether in democracies or not, prefer to read about trivia and what’s useful in daily life—restaurant and film reviews and so on—than about the tedious business of governance. (…) 

Authoritarian governments know that the internet could be a new opium for the masses. They are tolerant of rampant internet piracy, as in China. In many cases, they push the cyber-hedonistic pursuits of their youth. Government-controlled internet providers in Belarus, for example, run dedicated servers full of pirated digital goodies for their clients to download for free. Under this new social contract, internet users are allowed plenty of autonomy online—just so long as they don’t venture into politics.

Read Full Post »

SOCIALA MEDIER: ”Gullan på bloggen Total­styrelsen har rört upp dammet på Socialstyrelsen. Hon har synpunkter på det mesta – från vårdfrågor till chefernas ledarstil. Nu vill ledningen att alla enheter diskuterar takhöjden inom myndigheten.”

skriver den fackliga tidningen ST Press om den anonyma bloggaren ”Gullan” som använder fiktiva karaktärer som t.ex. Måns, Bill och Bull, Prusselluskan, Bamse, Snorkfröken och Lilla My i sin blogg. 

Tydligen har många chefer känt sig träffade över satiren. Generaldirektören Lars-Erik Holm ”känner igen sig själv som Måns, vilket han tycker är okej, men säger att andra som figurerat i bloggen blivit ledsna. Det finns ju inte heller någon möjlighet att bemöta kritiken, påpekar han”.

Frågan är varför cheferna överhuvudtaget känner sig så hemskt upprörda över bloggen. Med tanke på att inga riktiga namn används beror det antagligen på att bloggen uppenbart sätter fingret på just ömma punkter och otrevliga sanningar.

Nu har ”Gullan” ställt sig i ”standbyläge”. En kommentar i det sista (senaste?) inlägget verkar vara typiskt för hur bloggen har uppfattats;

Vart ska du Gullan? Denna blogg har roat mig mycket och jag hoppas den blir kvar. Framför allt behövs en röst för oss statstjänstemän som riskerar att hängas ut av journalister varje dag på jobbet. 

I slutändan har vi bara gjort ett jobb som har dirigerats uppifrån. Civilkurage? Det går inte att ha i svensk myndighetstjänst. Whistle-blowers är medias älsklingar i två veckor för att sedan förpassas till anonymitet och lätt straffas ut av den arbetsgivare som just borstat av sig en skandal. Var återfinner vi idag en svensk whistle-blower på en hög post i Sverige? Jag vet svaret. Gör du? 

Om Gullan skulle avslöja sin identitet så kommer journalisterna ömsom hylla, ömsom kritisera henne. Efter några veckor när stormen är över kommer Gullan att upptäcka att hon inte längre blir tillfrågad i några frågor på jobbet. Chefer litar inte på henne och kollegor törs inte stödja henne öppet. (…)

Nej Gullan, du gör ett utmärkt jobb. Synd bara att det är du som ska göra jobbet när det finns en hel yrkeskår som borde göra rätt för sin lön!

ST Press har gjort en längre intervju via e-post med ”Gullan” som är värd att läsas i sin helhet. Ett litet utdrag;

Om att vara anonym:

Det skulle vara omöjligt tt vara öppet kritisk på Totalstyrelsen – förutom möjligtvis när det gäller vissa detaljfrågor. Anonymiteten är en förutsättning för bloggens existens.

Samtidigt är anonymiteten ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin sig. Vad jag vet är det ingen som känner till vem Gullan är. Jag har hört en del spekulationer, men många uttrycker att det är bäst att det inte kommer fram.

Om att peka ut personer som inte kan bemöta kritiken:

Jag tycker inte att mina inlägg är utpekande mot några andra än höga chefer. Jag försöker upprätthålla att bara vara ”utpekande” (dvs indirekt i sagans form) kritisk mot högre chefer, som jag anser får tåla det. Enskilda medarbetare ska inte behöva känna sig utpekade i en anonym blogg. Tonläget har kanske någon gång blivit lite hög i kommentarsfältet, men egentligen bara mot dem som gett sig in i leken. Pratarbetare hoppar ibland in och vispar runt och blir sedan upprörda över att de får mothugg. Det känns inte som en särskilt ömmande situation.. Det har krävt en hel del eftertanke vid publiceringen av kommentarer att försöka hålla denna linje. Kanske har jag inte alltid lyckats.

Read Full Post »