Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Björn von Sydow’

MAKTSPEL: Förre detta talmannen Björn von Sydow (S) har meddelat att han inte kan tänka sig bli talman om inte regeringen och De Rödgröna enas om hans namn.

Han motiverar detta med att han inte vill riskera bli vald med hjälp av röster från Sverigedemokraterna.

Detta kan låta både principfast och beundransvärt. Men frågan är om det inte snarare är ganska patetiskt. Risken är att denna typ av argument snarare drar ner talmansämbetet till partikäbblets nivå. Talmannen skall så över sådana intriger.

Det må vara att respektive parti gärna vill se en talman från det egna partiet men när valet väl är gjort så blir man talman för hela riksdagen och inte bara inför de egna partiets ledamöter.

I realiteten har von Sydow därför redan straffat ut sig själv genom sitt sätt att argumentera.

Om von Sydow inte vill kandidera så är det helt ok, men att göra det utifrån argumentet att han inte vill bli utsedd med hjälp av röster från sverigedemokrater är bara tramsigt.

Dessutom har von Sydow redan låtit sig påverkas av Sverigedemokraterna när han nu använder sig av partiet som argument för att inte kandidera.

Och även om han skulle bli vald utan hjälp av röster från Sverigedemokraterna (t.ex. om De Rödgröna och Alliansen enas) så innebär det att han som talman ändå kommer att tvingas uppträda korrekt och enligt lagen även gentemot detta parti framöver.

Låt oss därför gissa att det som nu händer bara ännu en pusselbit i det spel som pågår bakom kulisserna inför Fredrik Reinfeldts regeringsbildande.

Men skall De Rödgröna agera på liknande sätt framöver riskerar man hamna i en situation där man inte vågar tycka någonting överhuvudtaget i någon sakfråga eftersom man då alltid riskerar hamna på samma sida som Sverigedemokraterna.

Hur smart är det?

Framöver skulle detta då tvinga ett eller flera rödgröna partier att alltid göra upp med regeringen, alternativt tvinga partierna att lägga ner sina röster. Alla andra situationer där De Rödgröna går fram enat i riksdagen riskerar att få stöd av Sverigedemokraterna.

Vågar man inte riskera att få stöd från Sverigedemokraterna i någon fråga riskerar oppositionen att bli helt handlingsförlamad under hela mandatperioden.

Read Full Post »

framtidsdagar295x2005b15dFRAMTIDEN: Socialdemokraterna har problem med sitt budskap. Förvirringen kring partiets försvarspolitik (där f.d. försvarsministern Björn von Sydow gick emot partilinjen och krävde ökade anslag) avlöses nu av otydligt budskap kring partiets vårdpolitik.

Partiet håller sina kommunala framtidsdagar i Västerås och Mona Sahlin lyfter här fram vårdfrågorna. Samtidigt har två av partiets tyngsta politiker – Mikael Damberg och Ingela Nylund Waltz (ledamöter i partistyrelsen) – kritiserat partiets sjukvårdspolitiska program.

Och det är inte lite kritik som framförs;

Framför allt saknas en politik för att använda hälso- och sjukvården offensivt för att skapa jobb och tillväxt. Men också nya grepp för att tydligt värna patienternas rättigheter, öka effektiviteten och säkra vårdens finansiering.

Även SSU leverera sin kritik och anklagar (s) för att ha glömt de unga. Istället kräver man ”ett ungdomspaket som sätter 80- och 90-talisterna i fokus”.

Här visar sig ett av Mona Sahlins tre stora problem. Sahlins hela strategi gå ut på att kritisera regeringen. Detta är i och för sig oppositionens roll men riskerar att framstå som gnälligt om det inte kombineras med riktigt konkreta förslag.

Partiet har slaktat en rad heliga kor sedan man drog igång sitt rådslag inom partiet. Men samtidigt är det fortfarande otydligt vad som skilljer (s) från regeringen.

Att kritisera alliansregeringen blir då en nödvändighet eftersom man på område efter område har lagt sig väldigt nära den politik som regering redan driver. Fokus ser t.ex. framför sig en traditionell skattedebatt där skillnaderna framhävs samtidigt som det i backspegel visar att;

[B]orgerliga och socialdemokrater gjort ungefär likadant de senaste tio åren. I alla fall när det gäller att sänka inkomstskatterna.

Att gå ut med att man önskar satsa fler miljoner i kommuner och landsting ger därför ingen tydlig bild av vad man verkligen vill. 

Det andra problemet är partiets politiska kommunikation. När politiken saknas verkar banala slogans ha tagit över. Det senaste i raden är Mona Sahlins ”S We Can” (som bygger på Barack Obamas valslogan ”Yes We Can”).

”Sloganpolitik” är politikens motsvarighet till att kissa i byxan. Det kan kännas mysigt när det levereras eftersom det garanterar utrymme i media men ger ingen bestående känsla av vart partiet är på väg.

Ett tredje problem är att regeringskritik i kombination med att lägga sig nära de borgerliga i en rad olika frågor gör att väljarna blir osäkra på vilken politik partiets står för. Väljarna uppfattar att partiet projiecerar kluvenhet och en allmän osäkerhet.

”Vänsterretoriken” tillfredsställer säkert partiarbetarna men lämnar också utrymme i mitten för alliansen att dominera (inte minst sedan Vänsterpartiet nu är med och bildar de Rödgrönas regeringsunderlag). 

Partiets ”högerpolitik” riskerar däremot att uppfattas som reträtter om det inte kan kombineras med genuint nytänkande.

Man kan riktigt höra Medelsvensson enkla resonemang: Varför rösta på (s) när alliansen driver just den politiken i regeringsställning? Varför rösta på den dåliga kopian när det finns ett borgerligt original?  

Eller som författaren Torbjörn Flygt (Sydsvenskans pappersupplaga 1 februari) skriver i en recension;

Det som står klart för mig (…) är att oavsett alla mätningar som visar på ett övertag för vänsterblocket idag, vore det inte överraskande om Reinfeldt får fortsätta på sin berättelse efter nästa val. Så länge Mona Sahlin använder ett språk som ännu saknar ett tydligt futurum kommer hon få svårt att få fäste.

Imperfektum behöver bara den som får tid över att skriva sina memoarer.

Read Full Post »