Politisk kommunikation: Varning för glädjekalkyler!

VAL | Man brukar rekommendera att partierna tonar ner sina förväntningar inför valet. Anledningen är ganska enkel.

Om man sprider en alltför positiv bild med höga förväntningar riskerar man framstå som en av valets förlorare om man inte når det uppsatta valresultatet.

Omvänt uppfattas partiet som en riktig vinnare om valresultatet blir bättre än vad man förutspått. Även om det bara blir marginellt bättre.

En som gör tvärt om är Jimmie Åkesson (SD) i en intervju med Aftonbladet. 

Här sätter han upp målet att gå från dagens noll mandat till två i Europaparlamentet och att bli tredje största partiet i riksdagen.

Räknar ni med att ta plats i EU-parlamentet?

– Ja, vi var ganska nära förra gången. Våra väljare är ganska dåliga på att bry sig om det här valet, så vi har svårare än andra partier. Men vi var så nära och har växt så pass mycket att det skulle vara märkligt om vi inte kom in nu. Jag tror till och med att vi kan få två mandat.

Vilket valresultat får ni i riksdagsvalet?

– Det vet jag inte. Jag har medvetet sagt att vi inte ska ägna oss åt den typen av sifferexercis. Vi har en målsättning om att få en ännu starkare vågmästarställning i riksdagen och bli tredje största parti. Vi måste bli så stora att det inte spelar någon roll vilken sida MP väljer att samarbeta med efter valet. Sedan om det innebär åtta, tio, tolv eller femton procent, det kvittar. Det viktiga är vad vi kan göra med de röster vi får.

För övrigt gör Åkesson en rad realistiska bedömningar om vad som kommer att krävas för att Sverigedemokraterna skall få ett politiskt inflytande efter valet i år.

Enligt er partisekreterare Björn Söder handlar det om att sno röster av S för att ni ska nå dit?

– Så är det. I stora mätningen från SCB ser man att det är väldigt nära en majoritetsregering för Stefan Löfven med hjälp av MP och V. Det är inte bra för oss, det skulle förta vårt inflytande så vi måste motverka det. Det kan vi göra genom att göra nya inbrytningar bland S-väljare.

Experterna tror att valrörelsen blir en ”presidentkamp” mellan Reinfeldt och Löfven. Hur tror du att det kommer påverka er?

– Det vet vi inte. Vi såg något liknande 2006 och det påverkade oss ganska negativt. Vi låg hyfsat i opinionsmätningarna inför valspurten men sedan blev det den där tvåpartivalstämningen, vilken gjorde att vi andra halkade efter. Nu har vi ett delvis annat läge. I en sådan situation blir det två alternativ och vi ett tredje alternativ mitt emellan. Det kan gynna oss och det kan missgynna oss.

Vad som idag framstår som realistiskt kan i morgon uppfattas som önsketänkande. I politiken kan allt vända på bara 24 timmar.

Vi får se om Åkesson kan hålla kursen (och partiaktiva i örat) ända fram till valdagen.

Read Full Post »

Opinion: Många förklaringar till (SD) uppgång!

TREND | I Demoskops senaste opinionsundersökning når Sverigedemokraterna hela 9 procent. Det gör dem till tredje största partiet.

Partiet ökar med 1,9 procentenheter och når därmed sin högsta nivå i Demoskops mätningar. Dessutom är förändringen i förhållande till septembermätningen statistiskt signifikant.

Anders Lindholm, VD på Demoskop, har tre förklaringar till uppgången.

Partiet har alltmer börjat betraktats som ett parti som andra. Bilden av partiets anhängare som unga och arga män på landsorten har förändrats.

En andra förklaring skulle vara den ekonomiska krisen. I ekonomiskt svåra tider följer även Sverige en utveckling som liknar andra länder i Europa.

Den tredje huvudanledningen, enligt Lindholm, är att övriga partiers otydlighet. Rörligheten mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är idag omfattande.

Väljarna uppfattar inte att skillnaderna mellan dessa två partier är speciellt stora. Och precis som i valet är det Socialdemokraterna och Moderaterna som tappar mest till Sverigedemokraterna.

Tre bra förklaringar.

Men det finns också vissa förändringar som inte alltid går att avläsa i en opinionsmätning. På kultursidan i studenttidningen Lundagård skriver Annika Skogar så här:

Det finns ingenting som säger att ett antal högskolepoäng automatiskt gör dig mer vänligt inställd till invandrare. Däremot dikterar de sociala normerna att den utbildade själen ska spotta vid tanken på dem som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Men verkligheten är svårare än så.

[…]

Våren 2012 presenterar en student på statsvetenskapliga institutionen en uppsatsidé. Studenten berättar att han vill argumentera för sin tes att mångkulturalism är farligt. Seminariegruppen gapar. Han kan inte vara seriös? Jo. Det är han. Ryktet sprider sig snabbt. Det går en kille som är dum i huvudet i klassen. Och han ska alltså gå på universitetet? Ja. Liksom Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson gjorde. De fyras gäng som senare skulle förvandla Sverigedemokraterna till det putsade Sverigeälskande partiet. Och med den där uppsatsen i tanken så blir världen plötsligt så mycket svårare att förstå sig på.

[…]

Säg att du gillar Sverigedemokraterna på ett uppsatsseminarium och det blir uppenbarligen inte så muntert. För nästa dag kommer hela klassen känna till att du är dum i huvudet. Säg att du gillar Sverigedemokraterna på nästa parmiddag i dina vänners nya bostadsrätt och nog ska du se att stämningen sjunker som en sten. Visst är det enklare att hålla tyst.

Men just där ligger problemet. Den bestämda världsbilden. Att vi stiger av tåget i Lund och pustar ut, håller för öronen och pekar finger. Bestämdheten över att de som röstar på Sverigedemokraterna är lägre stående människor utan rätt att få göra sin röst hörd.

[…]

Och oavsett om Sverigedemokraternas sympatisörer bor på ett korridorsrum på Ulrikedal eller i ett femvåningshus i Burlöv så måste vi lyssna. Risken är annars att klyftorna mellan dessa två ytterligheter fortsätter att växa. Och om den dagen kommer då Jimmie Åkesson faktiskt blir lantbruksminister så är det något som inte kan fortsätta bemötas med huvudskakningar, för vi lever inte i separata världar. Den politiska kartan ritas gemensamt. Trots sociala normer.

Bild: Tidskriftsomslaget är Lundagård nr 7, 2012.

Read Full Post »

Strategi: Vem vinner fighten mellan (MP) och (SD)?

DEBATT: När Anders Åkesson, regionråd för Miljöpartiet, tillkännagav att han tänkte debattera med Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kom tydligen kritiken som ett brev på posten.

Och för att bemöta kritiken tog Åkesson chansen i Sydsvenskan att förklara varför partiet nu ändrar strategi och vill ta debatten åtminstone regionalt.

Främst har [kritiken ] kommit från ombudsmän inom socialdemokratin och från fristående debattörer. De anser att det är felaktigt och kan bereda vägen för SD till riksdagen. Vad de glömmer är att SD redan idag verkar i ett stort antal fullmäktige landet runt. Strategin att inte möta SD i debatt har bevisligen inte haft önskad effekt utan snarare gynnat partiet.

Det är inte speciellt svårt att hålla med om analysen. Och helt uppenbart behövs det politiker som Anders Åkesson för att det skall kunna bli någon ändring.

Att tro att man kan tysta Sverigedemokraterna – eller något annat parti för den delen – är varken speciellt smart politiskt eller ens speciellt demokratiskt. Dessutom var den tidigare strategin dödsdömd redan från första början. Frågan var bara vilket av de etablerade partierna som skulle våga ändra sig först.

Om Anders Åkessons initiativ följs upp av andra miljöpartister runt om i landet dröjer det inte länge innan andra partier kommer att följa efter.

Om Miljöpartiet tror att denna nya strategi med automatik kommer att leda till att Sverigedemokraterna tappar i opinionen tar man fel. Strategins fördel är snarare att Sverigedemokraterna på sikt snarare kommer att avdramatiseras i debatten och därmed också kan bemötas utan en massa överord och känslomässiga utfall som hitintills bara har gynnat partiet.

Vem vinner då mest på dagens debatt i Kristianstad mellan Åkesson och Söder?

Helt uppenbart ser Sverigedemokraterna själva detta som en seger. Det har länge varit en bärande del i deras strategi att få komma in i den politiska värmen och bli accepteras som ett ”vanligt” parti.

Inte minst vill man sudda bort stämpeln av att vara ett enfrågeparti. Denna bild av partiet bekräftas inte minst av en undersökning som Synovate har gjort om väljarnas omdömen om de politiska partierna.

Och rent massmedialt är det guld värt för SD. Det visade inte minst den efterdebatt som uppstod efter partiledare Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet i oktober 2009.

Men även Miljöpartiet kommer att kunna se sig som vinnare. Det är inte omöjligt att partiet får ytterligare ett uppsving i opinionen eftersom många inom det rödgröna blocket längtar efter mer debatter och mindra av taktiserande om SD.

Många väljare anser trots allt att politikernas uppgift är just att debattera varandra. Man tycker inte det är speciellt upplysande att bara tala om SD samtidigt som ingen vill debattera med partiet.

Och den stora förloraren? Antagligen bir det de partier – inte minst Socialdemokraterna – som inte vill (eller vågar) ta en motsvarande debatt.

Det var mycket talande när Andreas Schönström (S) – (som bl.a. föreläser för socialdemokrater om hur man skall hantera Sverigedemokraterna) – i media säger;

Vi ska träffa SD-väljarna. Men vi ska inte debattera med SD. [Risken är att] vi förlorar en debatt som ändå aldrig går att vinna.

De för aldrig en saklig debatt. Deras påståenden bygger på fördomar mot invandrare. Går vi in i en debatt med dem hamnar vi i en ställning där vi förklarar hur statistik ska tolkas och hur verkligheten egentligen ser ut.

Risken är att människor inte litar på att Socialdemokraterna har ett bra samhällsalternativ. Vi har varit frånvarande länge – det begränsar oss.

Att Sveriges största politiska parti inte anser sig kunna vinna en debatt mot ett parti som varken sitter i riksdagen eller har något inflytande i landets kommuner och landsting får ses som en svidande kritik mot både Mona Sahlin och Socialdemokraterna.

Och skall man utgå ifrån Sahlins misslyckade försök att 2007 debattera Jimmie Åkesson i Tv4 är det nog en mycket träffande analys.

Read Full Post »

Politik: Två småpartier, två strategier!

EUROPA: De enda partier som än så länge har lyckats generera någon form av ”buzz” kring Europaparlamentsvalet är småpartierna.

För Piratpartiet är detta bl.a. en följd av Pirate Bay-rättegången. För Sverigedemokraterna har anledningen varit mer indirekt.

Media har börjat granska partiet i en aldrig skådad omfattning och med en underliggande fråga som gör granskningen extra aktuell. Kommer partiet att lyckas i Europaparlamentsvalet och därmed få en språngbräda inför riksdagsvalet 2010?

För Piratpartiet handlar mycket om den uppslitande politiska debatten kring FRA, Pirate Bay-domen och Ipred-lagen kommer att generera framgång för ett uttalat enfrågeparti med syfte att bara driva kampanjer kring integritetsfrågor, Internet och upphovsrätt.

(För Feministiskt initiativ är situationen klart problematisk. Det är uppenbart att partiet hoppas att Gudrun Schymans kändiskap och förmåga att synas i media skall räcka för att man skall göra ett bra val. Som det ser ut idag är denna strategi inte tillräcklig.)

I går höll Piratpartiet sitt första (?) torgmöte i Malmö. Antalet lyssnare var inte speciellt imponerande med tanke på att man själva säger sig ha fler medlemmar än alla andra riksdagspartier med undantag av Centerpartiet.

Huvudtalare var partiledare Richard Falkvinge som höll ett inspirerande tal som övriga partier sällan lyckas med på sina torgmöten. Publiken på Gustaf Adolf torg var i huvudsak ungdomlig och det är uppenbart att det finns en entusiasm från partiledningen kring budskapet.

En analys av Piratpartiet gjord av Mikael Sundström, demokratiforskare på Lunds universitet, bedömer att partiet har goda chanser i EU-valet;

Rädslan [hos väljarna] att kasta bort sin röst är mindre därför att man faktiskt inte riktigt bryr sig om hur det går i detta dimhöljda val (…) Det är också sannolikt att Piratpartiets välsmorda mediemaskineri kommer att generera nya röster. När man lyckas spinna webbklickande sympatisörer så att de jämförs med traditionella partimedlemmar så kan man ett och annat om politisk kommunikation.

Piratpartiet och Sverigedemokraterna är två småpartier som har utformat två diametralt motsatta strategier som man hoppas skall leda till valframgångar.

Medan Sverigedemokraterna vill skaka av sig bilden som ett enfrågeparti med bara invandrar- och integrationskritik på sin agenda vill Piratpartiet istället satsa på ett nischat politiskt budskap som bara koncentrerar sig på olika former av det man uppfattar som integritetskränkande i samhället.

Rickard Falkvinge i Malmö;

Vi siktar på att ta minst ett mandat (…) Alla integritetskränkande åtgärder som nu införs här kommer från EU. Enskilda parlamentariker som brinner för en fråga kan göra oerhört mycket.

Enligt sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kommer partiet att agera ”mycket kraftfullare” när man kommer in i riksdagen jämfört med hur man har agerat i Region Skåne där Söder är gruppledare.

Björn Söder;

Vi kommer att vara bättre förberedda. Vi jobbar nu fram en valplattform, som ska antas i mars nästa år. Huvudfrågorna blir invandringspolitiken, kriminalpolitiken och äldrevårdspolitiken.

Utifrån de två partiernas förutsättningar och historia har man valt rätt strategi.

Om Piratpartiet hade försökt utforma en politik även för exempelvis barnomsorg och fiskepolitik skull man behöva ägna en stor del av sin tid till långa och tidskrävande sammanträden. Man skulle tappa momentum och riskera att tappa både politiskt fokus och kärnväljarnas intresse.

För Sverigedemokraterna är målet att bli accepterat som ett parti bland många andra. Man vill bli accepterat i politikens finrum. För att kunna uppnå detta krävs att man skapar en politik på en olika politikerområden.

På så sätt vill man kunna nå även de väljare som redan idag sympatiserar med huvuddragen i partiets invandrar- och integrationskritiska politik men som ännu inte litar på att partiet har gjort upp med sitt högerextrema förflutna.

Två partier, två strategier. Skall de etablerade partierna kunna plocka några av de väljare som kan tänka sig att rösta på dessa småpartier måste man snart börja kampanja om både ”hearts and minds” bland väljarna.

Read Full Post »