Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Birgitta Ohlsson’

ALMEDALEN | Jan Björklund höll ett bra tal. Men visst lät det som en upprepning av talet i Almedalen 2011?

Så Björklund får ursäkta om det mest minnesvärda från i år snarare blir de folkpartistiska utspelen mot Björklund och Folkpartiet.

Precis som under Almedalen 2011 har det blossat upp en diskussion om partiets framtid.

Partiet har problem med opinionssiffrorna. Och när partier har problem med väljarstödet dyker det alltid upp personer som snarare bidrar till problemen än lägger grunden för en uppryckning.

Det började med att Carl B. Hamilton, ekonomisk-politisk talesperson, lanserade den minst sagt aparta idén om att slå samman alla Allianspartierna till en superallians senast 2018.

Det var en föga subtil signal om att Hamilton inte ens tror på sitt eget parti.

Och Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman verkar ha gjort det till sin affärsidé att kritisera Björklund under Almedalen.

här skrev Cwejman 2011 på SVT:s debattsida:

För Folkpartiets del innebär det även att hitta fler liberala kärnfrågor. Det håller inte att enbart vara ett, förvisso starkt, skolparti. Man måste hitta fler frihetsfrågor. Väljarna ser idag att partiet behåller sin profilfråga och inte rör sig framåt. Klarar man inte av detta reptrick är man snart reducerat till ett departementsparti och inget annat.

Och när han i år skriver en debattartikel i Expressen kan man inte tolka det som något annat än en uppmaning till Björklund att avgå.

Vi menar att Birgitta Ohlsson, Europaminister […] förkroppsligar både den liberala glöd som vi ser som nödvändig för Folkpartiet samtidigt som hon utstrålar en intellektuell trovärdighet som behövs inom partiet.

[…]

Därför menar vi Ohlsson både bör få en mer central roll i partiets yttre arbete och att hon bör vara en naturlig efterträdare till Jan Björklund.

Men Centerpartiets byte av partiledare borde avskräcka även folkpartisterna. Partiets problem är inte primärt partiledaren.

Problemet är snarare att väljarna inte längre ser någon skillnad på partierna inom Alliansen. (Vilket i och för sig var Hamiltons poäng.)

Och så länge som partierna uppträder och agerar som varandras kopior finns ingen anledning att tro att opinionssiffrorna kommer att vända dramatiskt uppåt – oavsett vem som är partiledare.

Read Full Post »

VAL 2010: Tidskriften Passion for Business har haft ett fullmatat temanummer om valet.

En intressant krönika är skriven av Pia Lanneberg. Hon skriver om politikernas varumärken.

Maria Wetterstrand (MP) är ”den rödgröna sidans stjärnskott”. ”Smart och påläst utan att låta tråkig. En lysande kommunikatör som pratar så att alla förstår.”

Och på den negativa sidan? ”Jag önskar att hon ibland vågade slappna av, vara lite mer personlig.”

Maud Olofsson är morsan med stort M. Uppfattas som energisk, ärlig, tydlig och jordnära.” Men ”i större rum försvinner hon och får svårt att komma till sin rätt.”

Göran Hägglund är killen next door; humoristisk, empatisk och insiktsfull.” På minussidan är att han saknar ”pondus och utstrålning.” ”Känns lite luddig i konturen.”

Och vilken politiker får högst betyg av Pia Lanneberg när det gäller att bygga sitt personliga varumärke. Svar: Anders Borg (M).

Ett personligt varumärke måste ”beröra och associera till en positiv känsla.” Det skall också vara ”tydligt, konsekvent och autentiskt.”

Ett varumärke måste kännas äkta. ”Det bygger på att förädla och lyfta fram den du är, det du tror på och det värde du skapar.”

Passion for Business riktar sig till kvinnliga företagare och har i nummer 4 fokuserat på hur feminismen manifesterar sig hos de olika partierna.

De fyra politiker som intervjuas är Birgitta Ohlsson (FP), Maud Olofsson (C), Claes Borgström (S) och Anders Borg (M). De har fått svara på olika frågor relaterat till företagande och feminism.

Här finns också en elva sidor lång enkät med nio frågor som alla riksdagspartierna, plus Feministiskt initiativ, har fått svara på.

Read Full Post »

grasGRÄSRÖTTER: Medias bevakning av FRA – när bevakningen väl kom igång – har handlat mycket om hur gräsrötter fick politikerna att backa efter att man hade lyckats skapa den första riktiga svenska bloggstormen. Detta sågs som det stora genombrottet för bloggarna som nyhetskapare och påtryckare.

Att denna ”bloggbävning” till stor del fick stöd av PR-byråer och PR-konsulter – frivilliga eller anlitade – för att påverka media och politiker har Dagens Nyheter granskat i ett reportage med uppföljande ledarartikel

Konstgjorda gräsrötter – eller astroturf som det engelska ordet lyder – är ett ”grassroots program that involves the instant manufacturing of public support for a point of view in which either uninformed activists are recruited or means of deception are used to recruit them.”

Även om man inte kan kalla FRA-motståndarna för oinformerade eller vilseledda så kan man inte heller kalla deras kampanj för folklig längre.

I och med detta har debatten kring FRA gått in i ett nytt läge. Dessa ”gräsrötter” kommer fr.o.m. nu att behandlas som vilket särintresse och påtryckargrupp som helst. Det kommer att vara svårt att hävda att man trots allt har ”lite av oskulden kvar”. Antingen är man oskuld eller så är man det inte.

Redan har oron spridit sig om man får tro Dagens Media som har intervjuat Patrik Westander vars PR-byrå – Westander PR – var den enda som namngavs av Dagens Nyheter. (Detta troligen för att man är den enda PR-byrå som öppet har redovisat sin arbetsgivare på nätet.)

Att Piratpartiet – med partiledaren Rickard Falkvinge i spetsen – var tidigt ute var naturligt med tanke på att integritetsfrågorna står i centrum för deras strategi för att slå igenom politisk i kommande val.

När det gällde de andra partierna – eller utvalda representanter från partierna – behövdes det lite ”massage” för att få igång aktiviteter mot FRA lagen;

Den 7 oktober lämnade Miljöpartiet och Socialdemokraterna in sin motion om att upphäva FRA-lagen. Den undertecknades av Peter Eriksson (MP) och Mona Sahlin (S). Men innehållet var redan känt bland FRA-motståndarna. ”Vi skrev den version av texten som MP godkände internt, sen skrev S till några fler saker. Ett avsnitt kapades också av S”, skriver Mikael Nilsson i ett mejl till DN och förklarar att det var han och två andra bakom stoppafralagen.nu som förde pennan i motionen.

Motionen skickades på förhandscirkulation även till pr-konsulten Erik Lakomaa:

– Det var många kockar inblandade där. Min roll i det hela var att se till att den blev acceptabel på båda sidorna blockgränsen så att det fanns förutsättningar för att få en majoritet för den. Motionen är skriven på ett språk som skulle kunna vara folkpartisten Birgitta Ohlssons. Det finns ett politiskt kodspråk. Vissa ord är acceptabla för en folkpartist. Om oppositionen ska ha en möjlighet att få med sig folkpartister måste motionen skrivas på folkpartistiska.

Så var det med den folkliga gräsrotskampanjen!

Med tanke på Miljöpartiets uttalade motstånd mot professionella lobbyister kan man undra vad partiet tycker om att man nu tillsammans med Telia Sonera har varit med om att försöka påverka riksdagens ledamöter att fatta beslut till ekonomisk nytta för teleoperatörerna?

Kanske Peter Eriksson och Maria Wetterstrand tycker att ändamålen trots allt helgar medlen?

Read Full Post »

ETT AV DE ARGUMENT som har gett anti-FRA kampanjen legitimitet är när man har framfört att regeringen inte har tillräckligt kunskap och kontroll över hur svenska medborgares personliga integritet skulle kränkas av lagen.

Men nu har de sex folkpartisternas (Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Cecilia Wickström, Solveig Hellquist, Camilla Lindberg) förslag  att brottsmisstanke måste föreligga innan FRA får spana visat på både okunnighet och förvirring bland FRA-motståndarna.

Detta gör det möjligt för regeringen att för första gången ta initiativet i debatten. Försvarsminister Sten Tolgfors – som inte har varit den bäste ”säljaren” av FRA-lagen – lyckades ganska väl fånga paradoxen i folkpartisternas förslag på SVT text;

Det bygger på en sammanblandning av polisens arbete för att utreda brott i efterhand och underrättelseverksamhet för att kartlägga hot mot Sverige.

Och vidare;

Förslaget om brottsmisstanke är speciellt därför att det inte går att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders agerande eller internationella terrororganisationer.

Här handlar det om att skydda Sverige mot hot och vi vill aldrig att de ska uppkomma, de ska aldrig förverkligas. Så just den delen tror jag är svårt just när det gäller brottsmisstanken.

Att de sex folkpartisterna tror att hemlig underrättelseverksamhet – som är till för att förebygga attacker mot Sveriges försvar och säkerhet – skulle kunna likställas med polisens arbete mot vanliga brottslingar förvånar.

Detta inte minst med tanke på att folkpartisterna är riksdagsledamöter som har varit aktiva i FRA-debatten – en debatt som har varit den mest omfattande under denna mandatperiod. Dessutom har man tillgång till riksdagens alla resurser för att kunna hålla sig maximalt informerade om frågans komplexitet. 

Agent- och spionverksamhet är till sin natur någonting som pågår i en gråzon och där måltavlorna är terrorister, diktaturer och andra staters sanktionerade, icke-lagliga aktioner mot demokratiska länder och institutioner.

När man kokar ner debatten till sina väsentligheter så handlar det om man vill att Sverige skall ha kapacitet att bedriva spionage eller inte.

Svarar man ja på denna fråga har man också i realiteten sagt ja till att svensk underrättelseverksamhet skall få lov att röra sig i denna hemliga gråzon. Man har också sagt ja till att Sverige skall få lov att spana, spionera och lyssna på medborgare i andra länder därför att detta kan vara bra för Sveriges säkerhet.

Om man inte vill göra FRA helt tandlös så kan man fråga sig varför en liberal FRA-motståndare tycker att det är OK att ”kränka” andra länders medborgares personliga integritet. Skall det även finnas brottsmisstanke mot andra länders medborgare innan FRA skall få lov att spana?

En annan aspekt som är lite underligt när det gäller de liberala motståndarna är varför man inte engagerar sig mer för den kartläggning av medborgarna som sker dagligen via exempelvis företag.

Jan Eric Larsson, professor i informationsteknologi vid Lunds Tekniska Högskola, påpekar att all trafik på internet idag är utsatt för övervakning av hackers, företag med vinstintressen, främmande makt, kriminella ligor och datakunniga tonåringar.

Det verkar som om de liberala FRA-motståndarna litar mindre på det FRA som nu är mer kontrollerat än någonsin tidigare än exempelvis de företag som tjänar pengar på penetrera och kartlägga privatpersoners görande och låtande på internet. Varför det? 

Eller som Jan Eric Larsson uttrycker det;

FRA, som i motsats till företag, hackarligor och grannens barn faktiskt står under myndighetsbevakning, utgör ett försumbart litet extra hot mot min personliga integritet.

Som framförts här tidigare finns det tydligen en borgerlig dödslängtan som gör att frågan om FRA nu tycks rulla på som borgerlighetens alldeles egna Shakespeare tragedi.

Read Full Post »

PÅ SVERIGES LEDANDE debattplats – och då naturligtvis med tanke att skaffa sig maximal uppmärksamhet – uppmanade en rad folkpartister regeringen att backa om FRA-lagen.

I och för sig inte alltför märkligt om det inte hade varit för att tre av dem också ståtar med titlar som f.d. statsminister (Ola Ullsten), f.d. vice statsminister (Maria Leissner) och f.d. partiledare (Ullsten, Leissner och Bengt Westerberg).

Till denna lista skall läggas fyra riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster.

Men av de fyra riksdagsledamöterna som nu uppmanar sin egen regering att backa i FRA-frågan var det bara Camilla Lindberg som röstade mot regeringen. 

Dessutom hade man kunnat stoppa lagen eftersom det hade räckt att fyra borgerliga ledamöter hade röstat nej så hade lagen inte gått igenom. Cecilia Wikström viste inte (!) att det fanns fyra folkpartister i riksdagen som kunde ha röstat nej.

Detta är lite märkligt med tanke på att det aldrig under mandatperiod har sprungit runt så många borgerliga riksdagsledamöter i media som intygat att man minsann hade mer ångest än någon annan över just FRA-förslaget.

Istället valde Wikström att kvitta ut sig så att hon slapp omröstningen i riksdagen.

Nu föreslår Wickström att regeringen tar en tankepaus och säger till TT;

Det var många som kunde ha agerat annorlunda. Jag önskar jag hade gjort det, för det är ingen fråga som hållit mig vaken på nätterna som denna. Men det rådde total förvirring den där sista dagen i riksdagen.

Det blir inte mindre förvirrat för att man nu väljer att attackera regeringen med de tyngsta namnen inom Folkpartiet på debattplats i Dagens Nyheter.

I stället för att själv ta en tankepaus och fundera vad man kan ställa till med har man nu lyckats förlänga plågan för regeringen och samtidigt ge en inte allför imponerande opposition råg i ryggen och möjlighet för Socialdemokraterna att gömma undan sitt gamla ansvar i förspelet till FRA-lagen.

Man kan undra om det inte är det högljudda motståndet utanför riksdagen som har gett dessa räddhågsna riksdagsledamöter modet att nu agera så kraftfullt? Om frågan efter beslutet i riksdagen hade försvunnit från löpsedlarna hade ledamöter då agerat på samma sätt?

Det får vara hur det vill med detta men ur kommunikationssynvinkel – oavsett vad man anser om FRA-lagen – är detta katastrofalt hanterat. Man börjar undra om borgerligheten lider av någon form av politisk dödslängtan.

Read Full Post »