Bild: JFK kampanjar i New York 1960!

John F. Kennedy med sin fru Jackie Kennedy i New York under valkampanjen 1960.

Bild: Cornell Capa. 

Read Full Post »

Bild: Edward M. Kennedy kampanjar 1962!

Ted Kennedy den 18 september 1962. Han vann detta år sin första valkampanj till senaten. Bilden tagen på Hotel Touraine i Boston.

Foto: Office of Senator Edward M. Kennedy.

Read Full Post »

Bild: Richard Nixon kampanjar 1968!

Richard Nixon vid ett kampanjevent 1968.

Foto: Nixon Foundation

Read Full Post »

Bild: Mannen som fick Richard Nixon att hoppa!

FOTO | Fotografen Philippe Halsman fick 1955 Richard Nixon att hoppa framför kameran. Vicepresidenten var bara en bland många som lockats till detta.

Till sist publicerades ”hoppbilderna” 1956 i boken Philippe Halsman’s Jump Book.

Mary Panzer, curator vid Smithsonian Institution, skrev så här om bilderna:

The ”jump” pictures had surprising charm, and over the next six years, Halsman asked many clients to jump for him. Van Cliburn, Edward R. Murrow, and Herbert Hoover declined Halsman’s invitation, but most people realized they had nothing to lose. (Some gained considerably, like the suddenly buoyant and likable Vice President Richard Nixon, who jumped for Halsman in the White House.) Halsman claimed the jumps revealed character that was otherwise hidden. ”When you ask a person to jump, his attention is mostly directed toward the act of jumping and the mask falls so that the real person appears.”

Halsman also pursued this project to discover something about himself. ”I assure you that often, before approaching the person, my heart would beat, and I would have to fight down all my inhibitions in order to address this request to my subject. At every time when the subject agreed to jump, it was for me like a kind of victory.” How did Halsman persuade so many to abandon their composure for his camera? Somehow, he managed to convince each one that the risk was all his own.

Läs mer: ”When He Said ‘Jump…’”av Owen Edwards. Se även Halsmans hemsida.

Read Full Post »

Bild: Margaret Thatcher kampanjar på 1950-talet!

VAL | Margaret Thatcher hade två nederlag bakom sig innan hon blev invald i parlamentet 1959. Här kampanjar hon som Margaret Roberts i Dartford.

1950: Margaret Roberts planerar sin valkampanj i Dartford, Kent.

1950: En ”sing-along” med väljare på puben Bull Inn. (Associated Press)

1951: Margaret Roberts håller tal i Dartford. (Photoshot)

1951: Margaret Roberts värvar röster i valkretsen. (Getty)

Read Full Post »

PR: John F. Kennedy formade bilden av sig själv!

IMAGE | Vår förmåga (och önskan) att låta oss luras av bilder tycks vara oändlig. Det är inte bara en tom kliché att en bild kan säger mer än tusen ord.

Oavsett alla avslöjanden om president John F. Kennedys föga imponerande politiska liv – för att inte tala om hans privatliv – tycks vi ändå alltid välja att bli mer imponerade av bilden av honom än av vad vi verkligen vet.

Caitlin Flanagan, The Atlantic, har reflekterat över hur dessa bilder än idag har en förmåga att forma hur vi ser på Kennedy och hans familj.

You know the pictures. They’re the ones we’re still looking at, still marveling over, the ones that fuse some powerful ideas together and that make us fall in love all over again with a family we’ve never met and specifically with the man at the center of that family, who was apparently willing—eager—to contain the most vital and alluring of his protean energies within it. These photographs have had an outsized effect on our assessment of JFK’s presidency, and our collective feelings about them have served as his magic fishbone, getting him out of one scrape or another as the years pass by and the revelations and reassessments pile up.

[…]

Those pictures make me realize anew what a patsy I’ve been. How could they be anything more than a shrewd campaign, one that plays on the very sentiment—an essentially bourgeois regard for what is nowadays called “the sanctity of marriage”—for which JFK himself had such obvious contempt?

[…]

As for John Kennedy—what did he do for us? He started the Peace Corps and the Vietnam War. He promised to put a man on the moon, and he presided over an administration whose love affair with assassination was held in check only by its blessed incompetence at pulling off more of them. […] He fought for a tax break the particulars of which look like the product of a Rush Limbaugh fever dream, he almost got us all killed during his “second Cuba” […] and he brought organized crime into contact with the highest echelons of American power. More than anyone else in American history, perhaps, he had a clear vision of what his country could do for him.

But most of all, he made us feel good about ourselves; he inspired us. Toward what? Mostly toward him. […] The typical progressive woman thinks she is drawn to him because of his groovy, feel-good work on behalf of civil rights, but that’s an assertion that doesn’t bear 15 minutes’ exploration. John Kennedy voted against Eisenhower’s 1957 Civil Rights Act; he made lofty campaign promises that assured him the black vote but then sat on his hands for all of 1961; his nickname for James Baldwin was “Martin Luther Queen.” The reason so many women love him really has nothing to do with his actual accomplishments and everything to do with his being the kind of man whose every inclination runs counter to their best interests.

[…]

JFK was a man whose sexual life remained a central fact of his existence, who did not allow it to be diminished by anything—not his political ambitions, not issues of national security, not his Catholicism, not loyalty to his friends and his male relatives, not physical limitation or pain, not the risk of infecting any of his partners with the venereal disease that regularly plagued him, not fear of impregnating someone, not the potential for personal embarrassment, and certainly, certainly, not his marriage.

[…]

He was a winner, and we like winners. He’ll get out of every scrape history can serve up. All the aging hookers and cast-aside girlfriends with book contracts better take notice: We don’t care about you. JFK is more important to us than you can ever be, so you might as well keep quiet. The cause endures, sweetheart. The hope still lives. And the dream will never die.

Bild: Ett foto taget av Cecil Stoughton som var Vita husets första officiella fotograf. Under bilden har Kennedy skrivit: “For Captain Stoughton — who captured beautifully a happy moment at the White House / John Kennedy.”

Read Full Post »

Böcker: Fotografen som skapade myten John F. Kennedy!

IMAGE | Cornell Capa är en av de stora fotojournalisterna. Hans bilder av John F. Kennedys valkampanj 1960 tillhör klassikerna.

Valkampanjer planeras in i minsta detalj. De följer ett mönster som sedan upprepas från stad till stad under hela valkampanjen.

Bilder av presidentkandidaterna tenderar därför också att bli förutsägbart tråkiga.

Kandidaten håller tal. Han skakar väljarnas händer. Han skriver autografer. Och klappar barn på huvudet och tar emot blommor. Och så vidare i all oändlighet.

Det krävs både känsla och skicklighet för att åstadkomma något originellt kring dessa inslag som många gånger bara utmärks av ständiga upprepningar.

JFK for President: Photographs by Cornell Capa (2004) innehåller mer än hundra bilder, en del publicerades här för första gången, inklusive sällsynta färgbilder.

Det är här Capas storhet kommer in. Hans bilder har inte bara blivit en del av mytbildningen kring JFK, de har också blivit sinnebilden av en amerikansk valkampanj.

Från Willis E. Hartshorns förord:

Cornell started photographing Kennedy for Life magazine during the Wisconsin primary in 1960. After the election, he photographed the inauguration, and stayed on in the White House to photograph the first 100 days of the Kennedy administration. Although Capa was a working photojournalist covering breaking news, these pictures contributed to the mythology that built up around JFK. 1960 was also the very moment television surfaced as an important political tool. Kennedy was the first president to effectively use the new medium to create his image, both through debates as candidate and with the first televised press conferences as president. But it was also the heyday of Life, which seemed to sit on every coffee table in America, and long after the television images faded the power of the still photograph reinforced the charisma of the man, the charm and appeal of his wife and family, and the youthful energy of his administration.

Boken innehåller också en kort essay av historikern Eric F. Goldman – ursprungligen publicerad 1961 – om Kennedys första hundra dagar. Bättre sammanfattningar kan man knappast önska sig.

Capa började som anhängare till Adlai Stevenson under presidentvalskampanjerna 1952 och 1956. Kampanjer som han också bevakade för tidskriften Life.

Efter Kennedys valseger började Capa arbeta på en bok om Kennedy-administrationens första 100 dagar.

Boken Let Us Begin: The First 100 Days of the Kennedy Administration, som publicerades på hundrationde dagen, anses vara första exemplet på ”instant history”.

I boken medverkade en rad fotografer från bildbyrån Magnum, bl.a. storheter som Henri Cartier-Bresson och Elliot Erwitt.

Cornell Capa föddes i Ungern 1918 och var fotograferna på Life från åren 1946 till maj 1954, året när hans bror Robert Capa omkom i Indokina.

Därefter blev Capa en av fotograferna på Magnum Photos som hans bror hade varit med och startat upp.

Read Full Post »

Krishantering: Alf Svensson tar Hägglund och Odell i örat!

FRAMTIDEN | Alf Svensson gör inte längre mycket väsen av sig. Men nu har han tröttnat på ”käbblet” inom Kristdemokraterna.

Göran Hägglund och Mats Odell känner jag personligen sedan åtskilliga decennier. De är båda hedervärda. Djupt beklagar jag dock att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater, och att en del låtit sig utnyttjas för sensationsmakeri. Käbblets tid måste nu vara förbi. Morgondagen fordrar ödmjukhet. Det gäller att tala om ”partiet och jag” och inte tro att ”jag och partiet” är rätt ordningsföljd.

Debattartikeln i Dagens Nyheter verkar dock mest handla om medias och politiska motståndares behandling av partiet.

Ska det verkligen behöva te sig märkligt att kristdemokratin – det gäller generellt i Europa – värnar om familjen, ser trygga familjer som nödvändiga för att tränga undan rotlöshet och vilsenhet? Borde det inte vara en självklarhet att åtminstone ett politiskt parti i vårt land förespråkar valfrihet inom barnomsorgen?

Det är kanske i det perspektivet man skall se passusen om ”käbblet” inom partiet.

Bara det att Svensson ställer dessa frågor tyder på att han ser ett parti som saknar mod och självförtroende att forma sig till ett unikt alternativ inom svensk politik.

Oavsett vem som vinner måste nästa partiledare bygga upp varumärket Kristdemokraterna från grunden. Idag är partiet både ideologiskt och politiskt urholkat.

Det är bra meningslöst att bara försöka vara en dålig kopia av övriga liberala partier inom Alliansen.

Övrigt: Bilden är tagen av fotografen Per Wahlberg under valrörelsen 1994 i Fjällbacka. Se fler av hans bilder på Göteborgs-Posten.

Read Full Post »

Image: Bilden som ger Barack Obama segern 2012!

DETTA ÄR ÅRETS bild och händelse. Den togs av Vita husets fotograf Pete Souza och kommer att stå som symbol för året 2011. Att Barack Obama lyckades eliminera Usama bin Ladin kommer kampanjstaben att vilja utnyttja maximalt under valrörelsen.

Men händelsen har en sådan historisk tyngd att man inte ens kommer att behöva omnämna insatsen i Pakistan. Ingen kommer längre att kunna kalla Obama för en wimp. Från och med nu kommer han alltid att vara mannen som dödade bin Ladin. 

Mark Mazzetti, Helene Cooper och Peter Barker, The New York Times, skriver:

The code name for Bin Laden was “Geronimo.” The president and his advisers watched Leon E. Panetta, the C.I.A. director, on a video screen, narrating from his agency’s headquarters across the Potomac River what was happening in faraway Pakistan. 

“They’ve reached the target,” he said. 

Minutes passed. 

“We have a visual on Geronimo,” he said. 

A few minutes later: “Geronimo EKIA.” 

Enemy Killed In Action. There was silence in the Situation Room. 

Finally, the president spoke up. 

“We got him.”

Read Full Post »

Kommunikation: Anders Fogh Rasmussens porträtt!

KONST: Danmarks förra statsminister (2001-2009) Anders Fogh Rasmussen, numera NATO:s generalsekreterare, har fått sitt officiella porträtt avtäckt i Folketinget. Konstnären är Simone Aaberg Kærn.

Simone Aaberg Kærn är den första kvinnan som har blivit vald till att föreviga en förre detta statsminister. Av tradition är det den som skall avbildas som också väljer konstnären.

Så här säger Simone Aaberg Kærn till danska TV2:

Jeg blev meget overrasket. Portrætmaleri er egentlig en profession for sig, og jeg har mest beskæftiget mig med andre ting – for tiden et projekt med kvindelige militærpiloter. Så det kom bag på mig at få sådan en officiel forespørgsel,” siger hun og lægger ikke skjul på, at den politiske enighed mellem de to er begrænset 

”Politisk set er vi ret uenige. Men i forhold til portrættet af ham, har vi begge haft det ønske, at når en skoleklasse om ti år besøger Christiansborg og kigger på de forskellige statsministerportrætter, så stopper de op ved Fogh-billedet og begynder at diskutere, hvem han var, hvad han gjorde, og hvorfor han gjorde det,” siger Simone Aaberg Kærn.

Read Full Post »